”Måste jag låta mormor träffa sitt barnbarn?”
Signaturen ”Katia” beskriver en uppväxt präglad av saknad sedan hennes mamma lämnade familjen och flyttade utomlands. Skadorna som det åsamkade henne har varit svåra att komma över.
Nu har ”Katia” ett eget barn, som hennes mamma vill umgås med. Men hur mycket är det rimligt att kompromissa med sina egna känslor för att mormor och barnbarn ska få ha en relation?
Bengt Ohlsson, författare och relationsexpert, delar med sig av råd.
Fråga: Min mamma flyttade utomlands med sin nya kille när jag var sju och lämnade mig, pappa och min syster. Jag bodde hos henne en del på somrarna och jag längtade alltid efter nästa gång vi skulle ses, men hon gjorde mig ofta besviken. Hon att hon skulle komma hem, till exempel över jul, men så kom hon inte.
Hon tycker att jag berövar mitt barn upplevelsen av att ha en mormor.
Mamma hade också lovat att jag skulle få bo hos henne och plugga där i gymnasiet, hela nian levde jag på att vi skulle få ett år tillsammans. Men med kort varsel ändrade hon sina planer och meddelade att jag inte kunde komma.
Jag har haft svårt att komma över min otrygga uppväxt som präglades av mycket saknad och sorg. Sedan många år har jag minimalt med kontakt med mamma.
Min fru och jag har ett barn tillsammans, en treårig pojke. Nu vill mamma så gärna träffa sitt barnbarn. Hon hör av sig hela tiden och skickar dyra presenter ibland. Min fru har svårt att förstå att jag inte vill att vårt barn ska träffa mamma. Hon tycker att jag berövar mitt barn upplevelsen av att ha en mormor, och att jag bör ”offra mig” för barnets skull. Men mamma får mig att må så dåligt. Vi var hos henne i en vecka i somras och efteråt var jag helt slut av ångest.
Vad ska jag göra? Ska jag offra mig och stå ut för mitt barns skull?
/”Katia”
Bengt Ohlsson: Amnesti kan inte tvingas fram
Förmodligen är din mamma plågsamt medveten om hur svårt hon har brustit i sitt föräldraskap. Men hon har inte förmått reparera skadorna hon har åsamkat dig. Kanske har hon inte vetat hur hon ska bära sig åt, eller var hon ska börja. Och så har åren gått. När hon nu blivit mormor hoppas hon att barnbarnet ska reparera skadorna, som genom ett trollslag, utan att hon behöver anstränga sig. Och det är ingen orimlig tanke; ibland får barnbarn en funktion som ett slags ”amnesti” för allt trassel som hopat sig i det förgångna. Och mor och dotter ser på varandra, med bebisen mellan sig, och tänker: nu börjar vi om. Nu stryker vi ett streck över alla våra sorger och bedrövelser. Men den här amnestin kan inte tvingas fram.
Hon måste lappa ihop relationen med dig innan hon kan träda in som den mormor hon önskar att få vara.
Om du inte förmår stryka ett streck över det förgångna, då gör du inte det, oavsett vad din fru tycker. Ingen blir gladare av att du träffar din mamma om det är så upprivande för dig. Men kanske vore det en bra början om du berättar för henne hur du känner, rätt upp och ner, precis så som du beskriver det i ditt brev. Då förstår hon att det inte finns några genvägar, utan hon måste lappa ihop relationen med dig innan hon kan träda in som den mormor hon längtar efter att få vara.
Vill du ställa en fråga till Bengt Ohlsson?
Bengt Ohlsson är författare, journalist, regissör och dramatiker. Han är pappa till tre barn. Bengt svarar på frågor om allt som får hjärtat att värka. Vill du också ställa en fråga till honom? Mejla: fraga.bengt@amelia.se
LÄS MER: Bengt Ohlsson om sin nya roman och människors trassliga liv
LÄS MER: ”Min man vill låta svärföräldrarna flytta in – vad ska jag göra?”
