Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa amelia i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator
Signaturen ”Besviken” tycker det är svårt att hitta en riktigt nära vän. Vad gör hon för fel?Signaturen ”Besviken” tycker det är svårt att hitta en riktigt nära vän. Vad gör hon för fel?Signaturen ”Besviken” tycker det är svårt att hitta en riktigt nära vän. Vad gör hon för fel?
1 AV 2
Signaturen ”Besviken” tycker det är svårt att hitta en riktigt nära vän. Vad gör hon för fel?
Foto: loreanto / Shutterstock
2 AV 2

”Varför lyckas jag aldrig hitta en bästa vän?”

Signaturen ”Besviken” har inga problem att träffa nya människor men blir alltid besviken och söker fortfarande efter en riktig vän. Vad gör hon för fel?

AnnaCarin Magnusson, legitimerad psykolog och specialist i psykologisk behandling, ger råd.

Fråga: Jag är 43 år, lever med man och två barn och är på det hela taget nöjd med mitt liv. Därför känns det så konstigt att jag inte får det här med vänner att bli som jag vill. 

Jag är social och både jag och min man tycker att det är viktigt att inte bara sitta hemma, vi turas om att ”släppa iväg” den andra så den kan hänga med vänner. Tyvärr hittar jag inte den där vännen jag verkligen vill ha, den som jag har kul med, den som finns där för mig och ställer upp i vått och torrt. Jag har inte svårt att lära känna nya personer, utan får ganska ofta nya kontakter på olika sätt. Men oftast leder det till att jag blir besviken. Varför är det så svårt för mig, har jag otur eller drar jag till mig fel personer på grund av något jag gör? Jag upplever ändå att jag försöker vara den där vännen som jag själv vill ha. Men det som ofta händer är att jag känner mig sviken eller utnyttjad.

Jag upptäckte så småningom att hon bara hörde av sig när hennes partner var upptagen på annat håll.

Jag kan ge några exempel. Jag lärde känna en tjej som jag hade jättekul med. Hon var precis som jag utåtriktad och ville ses ofta. Det funkade bra mellan oss och jag blev så glad när hon drog med mig till puben. Men väl där träffade hon andra hon kände och jag upplevde att plötsligt var de mer intressanta än jag, jag kände mig faktiskt lite dissad. När jag tog upp det efteråt blev hon irriterad och varken hon eller jag har hörts sedan dess. Med en annan vän upptäckte jag så småningom att hon bara hörde av sig när hennes partner var upptagen på annat håll, alltså bara när det passade henne. Förstahandsalternativet var alltid att vara hemma med honom. Så tycker inte jag en vänskap ska vara. Eftersom hon alltid sa nej när jag föreslog att vi skulle ses så provade jag att också säga ”tyvärr men den dagen kan inte jag” när hon föreslog något. Resultatet blev bara att vi nästan aldrig ses. Vad gör jag för fel? Eller rättare sagt, vad ska jag göra? Jag börjar känna mig rätt ensam

/Besviken

Psykologen: Ensamhet är närmast en folksjukdom

Vad bra att du skriver om detta, ensamhet är närmast en folksjukdom i vårt individualistiska samhälle. På gott och ont är vi mindre beroende av varandra och vänskaper kan väljas eller väljas bort.

AnnaCarin Magnusson är legitimerad psykolog och specialist i psykologisk behandling.AnnaCarin Magnusson är legitimerad psykolog och specialist i psykologisk behandling.AnnaCarin Magnusson är legitimerad psykolog och specialist i psykologisk behandling.
AnnaCarin Magnusson är legitimerad psykolog och specialist i psykologisk behandling. Foto: privat

När jag läser ditt brev tänker jag att du letar efter en så kallad bästa vän. Du efterfrågar en vän som ska finnas i vått och torrt, och kanske sätta dig först. Jag tror det är här det blir svårt. Det där med ”bästa vän” är något som man ofta har som barn eller tonåring, i vuxenlivet är det sällsynt. Du skriver att du försöker vara den vän till andra som du själv vill vara, och det är fint. Men kanske ställer du för höga krav på både dig själv och andra? 

Väldigt mänskligt att vi ibland gör andra besvikna

Jag tänker att vi alla har våra fel och brister och det är inte bara normalt utan också väldigt mänskligt att vi ibland gör andra besvikna. För att vänskaper ska hålla behöver vi kunna se och förlåta detta, kunna stå ut med att vi blir lite besvikna ibland. När du exempelvis kände dig ”dissad” av din kompis på bjudningen behöver du kunna se att det inte nödvändigtvis handlar om att du inte är uppskattad eller värderad – du kanske bara blev bortglömd en stund. Du behöver alltså tolka det som sker lite mindre som ett mått på hur viktig du är. 

När din andra kompis prioriterar sin partner så förstår jag att det är trist och att du kan känna dig sårad. Men i stället för att släppa den vänskapen kanske du kan konstatera att den vännen inte kommer att ta så stor plats i ditt liv som du kanske hade önskat, i alla fall inte just nu. Låt inte prestige hindra dig, släpp tankar av typen ”jaså är jag inte viktigare än så...” Försök vara flexibel och njut av vänner utifrån vad som fungerar för er båda. Du behöver alltså ha flera vänner, snarare än leta efter den bästa vännen. Flera vänner som gemensamt på olika sätt bidrar till att du får ett rikt och bra umgänge, även om de alla (liksom du och jag) har sina fel och brister.

HAR DU EN FRÅGA TILL ANNACARIN MAGNUSSON?

AnnaCarin Magnusson är leg. psykolog och specialist i psykologisk behandling. Hon svarar på frågor om allt som rör psykologi, beteendeförändringar och känslor. Mejla din fråga till red@amelia.se och skriv ”Fråga psykologen” i ämnesraden.

LÄS MER: Bröllopsresan blev helt förstörd – vi bara grälade 

LÄS MER: ”Vill inte gå och lägga mig – då kommer ångesten”