Obs! Genrebild.
Obs! Genrebild. Foto: Shutterstock

Måste vi semestra med hans familj varje år?

Två veckor varje år tillbringar ”Petra” med sin mans familj på deras lantställe. Men en omodern arbetsfördelning gör att hon känner sig inlåst. ”Ska jag bara stå ut”, frågar hon amelias psykolog AnnaCarin Magnusson.

Fråga: I sommar ska min man, våra barn och jag som vanligt tillbringa två veckor på hans familjs lantställe. Det är jättefint och barnen älskar att vara där och leka med sina kusiner. För mig är det inte lika lätt, jag känner mig verkligen ofri. Både min svärmor och min svägerska verkar tycka att kvinnans roll är att servera mat och prata om barnen medan männen antingen sitter tillbakalutade, eller möjligen står vid grillen, och pratar om böcker och världsnyheter. 

Jag trivs inte i den här uppdelningen och har hela tiden en känsla av att det intressanta samtalet pågår hos männen. Jag är inte speciellt huslig och tycker att den biten av tillvaron är ett nödvändigt ont. Till vardags gör jag och min man det mesta tillsammans. Jag älskar våra samtal när vi lagar mat ihop. 

På grund av det här ser jag inte fram emot semestern. Samtidigt vet jag att han älskar veckorna på ön, så jag vill ändå hitta ett sätt att fortsätta vara där. Jag har försökt prata med honom om hur jag känner och han säger alltid att han tycker att jag ska strunta i förväntningarna och göra det jag själv vill, som till exempel hänga vid grillen med honom. Han tror inte att hans mamma skulle misstycka, men jag känner starkt att hon skulle det. Dessutom handlar det inte bara om matlagningen. Jag tycker även när vi är vid badet eller gör andra saker att killarna håller ihop och jag inte får den där tiden med min man som jag vill ha. Ska jag bara stå ut? Är det här en sorts svartsjuka? / ”Petra”

AnnaCarin Magnusson svarar: ”Dina behov är lika viktiga”

Vilken klassisk situation du har hamnat i. Det första man kan notera är att du tänker på din man och är villig att jobba för att han ska få ha sina älskade veckor på sitt familjeställe. Du noterar också att barnen njuter. Men du då? Det låter ju som om du egentligen inte vill semestra i det här kollektivet, utan hellre skulle vara bara ni i er familj. 

Ansvaret faller på er gemensamt

Jag tror att du har nytta av att fundera över det, och försöka få klarhet i vad du egentligen vill. Risken är annars att man fastnar i en känsla av att man offrar sig. Det blir sällan bra. Om man offrar sig känner man ofta att andra står i skuld till en själv – ibland utan att de man offrat sig för ens kanske förstått det. Det tenderar på sikt att leda till bråk och konflikter. Så fundera över hur du egentligen vill semestra. Kanske vill du välja att vara på lantstället eftersom det gläder dig att din familj njuter. Men du och din man behöver då samtidigt se till att dina behov blir tillfredsställda, och jag tänker att ansvaret för det inte faller på dig, utan på er gemensamt. 

Fundera över hur du egentligen vill semestra

Vänta inte med att prata om det här tills ni sitter där ute på lantstället igen, för då är du kanske redan ledsen och besviken. Prata om det i förväg. ”Jag är villig att vara med din familj om du är aktiv i att se till att vi båda har det bra där. Jag behöver ...” För att ha det samtalet behöver du fundera på vad som krävs för att semestern ska kännas bra även för dig. Hur mycket tid på tu man hand behöver ni, tycker du? Hur kan ni gemensamt se till att inte umgås i könsuppdelade grupper? Om din man vill få hänga lite med sina bröder, kan det också vara okej? Hur mycket? Många drar sig för att ha ett sådant här samtal, men jag tycker att du ska försöka. Du vill ju att saker ska bli annorlunda än de varit tidigare somrar.

Vill du också ställa en fråga till psykologen?

AnnaCarin Magnusson är leg. psykolog och specialist i psykologisk behandling. Vill du ställa en fråga om beteenden och känslor? Mejla coacherna@amelia.se

Det brukar gå lättare om man har varit väldigt konkret och tydlig med hur förändringarna ska se ut, annars är risken stor för att historien upprepar sig. Som du märker tycker jag inte att du bara ska stå ut. Däremot brukar det bli mycket bättre om man försöker hitta acceptans för att det ändå ibland inte blir riktigt som man tänkt sig. Ibland kan man välja att för en kort stund stå ut, men över tid är dina behov och önskningar lika viktiga som de andras. Jag hoppas du får en bra sommar!

LÄS OCKSÅ: ”Ninni”: Jag blir galen – min man kan inte lyssna” 

LÄS OCKSÅ: ”När jag köpte en dildo till oss blev han kränkt”