Går det att ändra varandra och nå fram med sina önskemål? Marja känner sig uppgiven då hennes man inte alls vill hjälpa till på det sätt som hon vill.
Går det att ändra varandra och nå fram med sina önskemål? Marja känner sig uppgiven då hennes man inte alls vill hjälpa till på det sätt som hon vill. Foto: PeopleImages / Getty

”Hur får jag min man att skärpa sig?”

Marja tycker att hennes man slarvar med saker som behöver göras hemma. Han tycker att det inte är någon idé att bidra eftersom Marja ändå inte blir nöjd med hans insats. amelias psykolog AnnaCarin Magnusson ger tips om hur paret kan komma fram till en kompromiss.

Fråga: Jag har ett problem i relationen till min man. Jag tycker det är viktigt att vi båda bidrar i det som behöver göras hemma, och att vi gör det med omsorg. Det kan till exempel handla om att vi ska bjuda hem några på middag. Jag vill att det ska vara snyggt, att bordet ska vara dukat på ett smakfullt sätt och att maten vi bjuder på ska passa ihop med vinet. Min man brukar ofta göra något slarvigt och då måste jag säga åt honom att ändra det. 

Ibland försöker jag förebygga problemen genom att skriva listor där det står detaljerat hur det ska vara. Problemet är att min man inte gillar det här, han brukar ofta sura och sätta sig och se på tv i stället. När jag ber honom bidra säger han att det inte är någon idé, för att jag ändå alltid tycker att det han gör är fel. 

Hur ska jag göra? Kan jag få honom att lyssna på mig? Är det mig det är fel på? Det här gör att vi bråkar mycket, så jag hoppas det finns något sätt att lösa det här. /Marja

AnnaCarin svarar: Ta en paus från att driva dina egna åsiker

När jag läser ditt brev får jag en känsla av att det finns områden som du inte är villig att kompromissa på. Men att göra något gemensamt brukar betyda att man inte får allt som man själv vill ha det. Om man inte är chef förstås, då kan man bestämma. Men att ha en chef och en underordnad i en parrelation? Nej, det brukar oftast inte bli så bra.

Det låter på din beskrivning som om din man inte bryr sig så mycket om middagen. Jag blir lite nyfiken på varför det är så. Och när jag läser ditt brev igen, ja, då funderar jag om DU vet varför han inte bryr sig? Det låter inte så. Vi människor tycker ofta att olika saker är mer eller mindre viktiga, och det behöver inte vara ett problem. Problem uppstår däremot om man har slutat ta hänsyn till vad den andra tänker och känner. Hur är det med den saken för er? Är det ofta så att ni, var och en, kämpar för att den andra ska lyssna på era synpunkter? Kanske har du och din partner börjat utgå ifrån att ni redan vet hur den andra tänker?

Tänk också på att du behöver se till så att din partner vågar vara ärlig.

Om jag, som parterapeut, frågar: ”Tror du att din partner förstår hur du tänker och känner?” så brukar svaret oftast bli nej. Men om jag istället frågar: ”Vet du vad din partner tänker och tycker?” så brukar svaret bli: ”Ja, det tror jag att jag vet.” Det verkar alltså som om vi ofta inbillar oss att vi känner vår partner tillräckligt bra samtidigt som vi själva känner oss missförstådda av densamma.

Jag tänker att en bra ände att börja i är att vända på steken. Ta en paus från att driva dina egna åsikter och lägg mer energi på att efterfråga vad din man tänker och känner. Inför en middag, försök göra dig nyfiken och fråga: ”Ser du fram emot middagen? Vad tror du behövs för att middagen ska bli bra?” Om du inte får något engagerat svar alls så ta reda på varför. Tä nk också på att du behöver se till så att din partner vågar vara ärlig. Om han vet att du blir jättearg av ett visst svar så kommer han kanske undvika att nämna det. Försök även undvika att hamna i ”borde”-tankar. Om man påstår att den andra borde tycka eller känna på ett visst sätt vägrar man se verkligheten som den faktiskt är. Det kommer inte hjälpa till att lösa problemen. Om din partner till exempel säger att han egentligen inte uppskattar de gäster som ska komma så acceptera det som ett faktum.

När ni kartlagt vad ni båda tycker och tänker kan du försöka formulera situationen som ett gemensamt problem ni har. Som till exempel: ”Oj vad knepigt, jag har ju längtat efter att vi ska bjuda över min syster och hennes familj och du tycker mest att det känns jobbigt. Hur löser vi det här?” När ni har formulerat grundproblemet på ett sådant sätt att ni är överens om vad problemet är, ja, först då finns möjligheter att hitta kompromisser som blir bra. Det finns så klart inget som säger att det är just du som har ansvaret för att vara den som börjar fråga efter den andras åsikter. Men någon av er behöver nog göra det, och du kan ju bara styra över dina egna beteenden.

Jag hoppas du och din man kan hitta tillbaka till omsorgen om och hänsynen till varandras önskemål. Lycka till!

LÄS OCKSÅ: ”Jag vill inte ha någon jäkla segelbåt”

LÄS OCKSÅ: Skildes för hans skull – nu har all magi försvunnit

Aktuellt just nu