”Emma”: Vår trasiga värld gör mig så orolig

Fråga: Jag vet snart inte hur jag ska hantera all min oro. Först var det pandemin som jag hade ångest över, och nu – krig i Europa. Jag börjar känna mig lite skör, nästan nedstämd. Jag är orolig över hur detta ska sluta. Vad är det för värld mina barn ska växa upp i?

Jag är ensamstående och tänker på detta varje kväll. Det verkar inte finnas någon gräns för hur långt de går, Putins militärer, till och med sjukhus och förlossningsavdelningar bombas. Jag lider med alla människor som är där i Ukraina men jag oroar mig även för att vi här hemma ska dras in alltmer. Jag förstår att jag måste hitta ett sätt att hantera min oro så att jag inte sprider den till mina barn. Har du några råd? /”Emma”

AnnaCarin Magnusson svarar: Så kan du hantera oron

Jag och de flesta omkring oss är också bekymrade och ledsna, för det är ju en oroväckande situation. Och visst blir vi ledsna och nedstämda när vi ser ondska – människor som dödar andra. Det är i grunden sunt att du reagerar som du gör, det visar att du är en empatisk person som bryr dig. Men jag håller också med dig om att vi alla måste hitta sätt att handskas med oron och situationen så att den inte skadar oss mer än nödvändigt.

Oron är tänkt att hjälpa oss, att få oss att göra det som vi kan för att skydda oss mot faror. När den får oss att agera och lösa problem går den ju över. Det knepiga är när vi oroar oss över saker vi inte har någon kontroll över. Det kan vara bra att sortera upp vad vi kan påverka och vad vi bara måste släppa taget om och gilla läget tills det förändras. Här nedan har jag skrivit ner vad jag tror vi kan och inte kan göra. Kanske kan du själv lägga till saker på listorna?

SAKER JAG KAN PÅVERKA: Jag kan se till att jag klarar mig om vi exempelvis skulle bli utan el en period. Ha några dunkar med vatten, och fylla den där lådan som MSB tycker vi ska ha. Jag kan även bidra till någon stödorganisation som hjälper dem som lider i Ukraina och de som flyr till Europa. Jag kan kanske delta i en demonstration. Att göra saker man faktiskt kan, ja, det brukar ofta minska oron lite grann. 

SAKER JAG INTE KAN PÅVERKA: Jag kan inte ta reda på hur det kommer att gå, hur mycket jag än googlar och läser nyheter. Jag kan inte heller påverka hur det kommer att gå. Jag kan inte lösa världsproblemen genom att ständigt tänka på dem och grubbla.

Det som främst driver på oro är när man försöker ägna sig åt det som inte går. Vi märker att vi inte kan, hur mycket vi än försöker, och då ökar ångesten. Det betyder i praktiken alltså att du nog behöver minska på tiden du lägger på att följa informationsflödet. Jag vet att det här är lättare sagt än gjort, eftersom du bombarderas av krigsrelaterade nyheter så fort du öppnar en tidning, slår på radion, går in på sociala medier eller ser på tv-nyheterna.

Du behöver nog minska på tiden du lägger på att följa informationsflödet

Men om du tänker efter så finns det fortfarande frizoner. Som att gå med barnen till lekparken, ta en promenad i skogen, gå och träna på gymmet eller öva på ett instrument. Eller att laga en god måltid och titta på en trevlig film. Du behöver alltså se till att du tillbringar tillräckligt mycket tid åt sådant som förankrar dig i ditt normala liv.

Du berättar att du lever ensam och att det främst är på kvällarna du grubblar. Kanske ska du planera din dag så att du tittar på nyheterna bara på morgonen och gör något annat på kvällarna. När orostankarna kommer så försök att inte gå in i grubbel. Säg till dig själv: ”Stopp, det är ingen idé att tänka på, vi får bara hoppas på det bästa.”

Jag hoppas du får lite hjälp av råden och glöm inte att det finns olika stödsystem när man mår dåligt, som jourhavande medmänniska/präst. Ibland behöver man ju ha någon vuxen att prata med när barnen har lagt sig. Jag önskar dig allt gott.

LÄS OCKSÅ: ”Jag får ångest varje kväll när jag ska sova”