Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa amelia i ett bättre anpassat format?

Mobil Tablet Dator
Foto: Foto: Shutterstock

”Hur kan mina föräldrar vara så orättvisa?”

Signaturen ”Sara” är förkrossad över att föräldrarna har skrivit över sommarstugan på hennes syster. Nu har hon inte någon kontakt med dem och hon undrar hur hon ska agera. Författaren och relationsexperten Bengt Ohlsson ger råd.

amelia

Fråga: Jag är så fruktansvärt upprörd och besviken på min familj. I julas fick jag av en slump veta att våra föräldrar, som båda är över 75, har skrivit över sin sommarstuga på min syster eftersom hon ”alltid har trivts så bra i stugan och tagit hand om den”. 

Jag bor en bit bort och hinner inte hänga hos våra föräldrar jämt och ständigt. Hon och hennes barn har alltid varit mer i sommarstugan än jag och mina barn, men att hon ska få den utan att jag får något! Det är så orättvist! Detta förstörde hela julen och vi har just nu ingen kontakt. Hur ska jag kunna umgås med dem efter det här? /Sara

Bengt Ohlsson svarar: Gå till botten med din känsla av utanförskap

– Juridiskt finns det såvitt jag förstår inga hinder för dina föräldrar att göra som de har gjort. Men när de dör ska sommarstugan räknas bort från din storasysters del av arvet, såvida dina föräldrar inte uttryckt någon annan önskan i sitt gåvobrev. Dina farhågor att din syster ska gå vinnande ur ett framtida arvskifte är alltså förhoppningsvis ogrundade. Så långt juridiken.

Varken din syster eller dina föräldrar har handskats särskilt varsamt med dig

Känslomässigt är det inte svårt att föreställa sig att allt detta känns som en käftsmäll för dig. Framförallt att du fick veta om det ”av en slump”. Varken din syster eller dina föräldrar har handskats särskilt varsamt med dig. Men när man väl konstaterat det kan man fundera vidare.

VILL DU OCKSÅ STÄLLA EN FRÅGA TILL BENGT?

Bengt Ohlsson är författare, journalist, regissör och dramatiker. Han är pappa till tre barn. Han svarar på frågor från amelialäsare om allt som får hjärtat att värka. Vill du också ställa en fråga? Mejla till fraga.bengt@amelia.se

Att stå utanför en gemenskap känns alltid svårt. Även om det handlar om uppskattningen av en sommarstuga. Det kan väcka svartsjuka: Vad ser de i den där sommarstugan som jag inte ser? Man kan önska att de inte förenades i sin förtjusning över sommarstugan; ja, helst skulle man vilja rycka den ifrån dem om man kunde. Både förtjusningen och sommarstugan. Det låter primitivt och barnsligt, och är det också. Men väldigt mänskligt.

Det kan vara värt att fundera över hur länge din känsla av utanförskap har funnits där

Lika mänskligt – om än tanklöst – som att hellre ge sin sommarstuga till någon som sätter värde på den än till någon som inte gör det. Det kan vara värt att fundera över hur länge din känsla av utanförskap har funnits där. Känner du igen den, från andra åldrar och situationer? Finns det något fog för den? Vågar du i så fall ge uttryck för den, för dina föräldrar och din syster? Det skulle kunna vara en utväg ur den nuvarande kontaktlösheten.

LÄS OCKSÅ: ”Min svägerska splittrar familjen”

LÄS OCKSÅ: Borde jag bryta kontakten med pappa?