Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa amelia i ett bättre anpassat format?

Mobil Tablet Dator
”Jag förklarar för alla andra hur viktigt det är med vardags- intimitet. Den som är intimast är Lotta, men jag jobbar på det”, berättar Mikael Sandström.
”Jag förklarar för alla andra hur viktigt det är med vardags- intimitet. Den som är intimast är Lotta, men jag jobbar på det”, berättar Mikael Sandström.
”Jag förklarar för alla andra hur viktigt det är med vardags- intimitet. Den som är intimast är Lotta, men jag jobbar på det”, berättar Mikael Sandström.
”Jag förklarar för alla andra hur viktigt det är med vardags- intimitet. Den som är intimast är Lotta, men jag jobbar på det”, berättar Mikael Sandström. Foto: HENRIK JANSSON

Doktor Mikael: ”Jag hade inga vänner, jag umgicks med noll personer”

Det var tankarna på Lotta Engberg, 59, som fick Mikael Sandström, 63, att ta sig igenom de svåra nätterna under inspelningen av tv-serien ”The Island Sverige”.

Nu har de bott tillsammans lite mer än ett år, och Mikael konstaterar att samboskapet bara blir bättre och bättre. Från början var det en omställning som skapade en del konflikter. 

Men han saknar inte livet före Lotta. 

– Det var ett delvis sorgligt liv jag hade, säger han.  

Åsa Görnerup

När Mikael Sandström kom hem från inspelningen av ”The Island Sverige” hade han förlorat åtta kilo i vikt och det har tagit honom nästan sju månader att få tillbaka muskler och kondition. 

– Lotta tyckte att jag reste i väg som en kraftkarl och kom hem som en gubbe, berättar han. 

Tiden på ön beskriver han som ”fruktansvärd” och njuter därför extra mycket av att få vara hemma med Lotta Engberg i det gemensamma huset i Mölnlycke där de nu bott i drygt ett år. 

Mikael Sandström

Ålder: 63.

Gör: Tv-profil. Slutade som överläkare i anestesi och intensivvård i vintras.

Bor: Hus i Mölnlycke.

Familj: Sambon Lotta Engberg, 59. Barnen Marcus och Mimmi. Barnbarn.

Aktuell: ”The Island Sverige”.. ”Nyhetsmorgons” egen läkare i TV4. Podcasten ”Utforska vården med Dr Mikael”.

– Sambolivet blir bara bättre och bättre. Ingen av oss är purung och vi har våra rutiner som vi självklart får göra avkall på. Våra kanter har slipats till och det gör det lite lättare.

– I 35 år har jag gått upp klockan sex och gått 2 500 dygnsjourer. Jag är van att jobba mycket och sedan förfoga över min egen tid. Då har jag stängt av telefonen, låst dörren och suttit i fred. Det fungerar inte nu.

– Lotta älskar att gå upp på morgonen. Hon undrar väl vem den dryge jäveln är som numera ligger kvar i sängen klockan nio. Lotta är mer energisk än jag och går morgonpromenad. Vi har också skaffat en hund. En kompis till Lotta skulle flytta och hann inte med hunden. Den är så snäll och fantastiskt fin.

Nytillskott! Lotta Engberg och Mikael Sandström har skaffat hund, en leonbergertik. Foto: INSTAGRAM @DOKTORMIKAEL

Vad är det bästa med att vara sambo?

– Det är kul att reflektera, prata och byta åsikter, när man ser eller hör något. I en tvåsamhet finns många ingredienser som saknas annars.

Våra kanter har slipats till och det gör det lite lättare.

– Jag skulle inte kalla mig asocial, men när jag tar undan min egen tallrik efter maten har det inte varit naturligt för mig att ta den andra också. Nu har det blivit det. Om jag är törstig och hämtar en öl, kommer jag inte på att Lotta kanske också vill ha. Jag sitter där och tänker på mig själv. Att acklimatisera mig har tagit lite tid. Jag har bott själv 2007–2020. Jag bestämmer själv hur länge kycklingen är inne i ugnen och sedan tar jag ut den och sätter mig och äter. Det är sådana enkla saker, jag är inte van.

Är det något du saknar från livet som ensamstående?

– Inte är det mycket inte. Nej, det var ett delvis sorgligt liv jag hade.

Du flyttade till en ny stad när du och Lotta flyttade ihop. Hur har det varit? 

– Vi har pratat om det här. Uppoffring är fel ord, men det största uppbrottet gjorde jag. Innan var jag singel i 13 år, Lotta i 6 år. Vi bestämde oss för att flytta ihop och det gick kvickt. Att flytta till hennes hus var inte aktuellt, vi ville ha ett eget. Hon bytte inte stad. Jag fick bryta upp, men mina föräldrar är från Göteborg och jag har sommarställe utanför Tjörn.

– I tio år bodde jag i Hallstahammar. Det låter hemskt, men jag hade inga vänner där. Jag kände grannarna, men umgicks med noll personer. 

”Jag förklarar för alla andra hur viktigt det är med vardags- intimitet. Den som är intimast är Lotta, men jag jobbar på det”, berättar Mikael Sandström. Foto: HENRIK JANSSON

Vad har du och Lotta för kemi?

– Jag är lite tålmodigare, medan hon gör kortare, energiska insatser. När jag satt och läste på hemma om ämnet dödshjälp, pratade vi om det. Efter en kvart tröttnade hon. Hon tycker att det blir tråkigt och tjatigt. ”Nej, jag går ut med hunden”, kan hon säga. I början tyckte jag att det var lite svårt och negativt, men nu är det positivt. Andra måste inte vara intresserade av vad jag gör.

– Tidigare har jag betraktat livet som att det bästa ligger bakom mig. Delvis blev det sant, då jag varit inom intensivvården under covid och folk dör. Mellan 0 och 45 gick allt på räls för mig och sedan gjorde det inte det. Det var inte det sämsta och jag hade förlikat mig med det. Det var inte jag som tog kontakt, det var Lotta. Jag hade inte varit så aktiv, utan hade varit på middagar, på den nivån.

– Nu har jag kommit till insikten att min livsbetraktelse kanske inte är sann. Fasen, det kanske finns hopp ändå. Tvåsamheten blir allt bättre.

Mikael Sandström älskar golf och ser fram emot en inplanerad golfresa till Turkiet med Lotta. Foto: INSTAGRAM @DOKTORMIKAEL

Hur fysiska är ni?

– Jag förklarar för alla andra hur viktigt det är med vardagsintimitet. Den som är intimast är Lotta, men jag jobbar på det.

Hur löser ni konflikter?

– Vi pratar om det direkt. Jag har en devis, som jag använde i mina barns bröllopstal: Gå inte till sängs osams. Älta inte i veckor varför någon snäste utan att du gjort något. Red ut det.

– Vi har inte konflikter speciellt ofta, men hade ett par i början. Missförstånd, som jag ser det. Man säger ett förfluget ord som sårar, men inte med avsikt.

Vad uppskattar du mest hos Lotta?

– Att beskriva henne är som att försöka få ned havet i ett vattenglas. Det går inte. Hon har så många sidor.

Vad drömmer du om framöver?

– Vi ska åka till Turkiet och spela golf. Förutom golf gör vi mycket annat, apropå vardagsintimitet. 

Svalt under tv-inspelningen

Överlevare. Mikael Sandström i ”The Island Sverige” tillsammans med Danyel Couet, Magdalena Graaf, Lisa Ajax, Thomas Wassberg, Alexandra Zazzi Maria Montazami och Klas Eriksson. Foto: Discovery+

Under det senaste halvåret har Mikael tränat för att få tillbaka muskler och kondition som han tappade underinspelningen av ”The Island Sverige”. 

- Det var inte bara fett som försvann, jag tappade mycket muskler och hållningen säckade ihop. Det var totalsvält, det bryter ned. Kilona gick jag upp igen, men musklerna var svårare. 

– I fysiskt hänseende var ”The Island Sverige” misär. Jag gick ner i svältmood och hjärnan blev lite trög. Med svält menar jag att vi åt ingenting. Jag kanske åt en kassava, som var mindre än en halv potatis och smakade skit. Frukosten bestod av vatten med en apelsinklyfta i. Vi fick göra eget och dricka skitigt varmvatten. Några fiskar, som vi fångade, räckte inte ens till en gaffel.

– Innan fick vi en tredagarsutbildning, där vi lärde oss vad vi skulle tänka på, lite knopar och göra upp eld. Då blev vi också varnade för några växter, men vem kommer ihåg dem? Bara 20 meter från vårt eldläger tog en fotograf på löven till något som hette dödsäpple. Han fick brännmärken på huden och petade sig av misstag i ögat. Det var illa. Delvis fick jag kliva in i läkarrollen och min gissning är att de hade med mig som en extra säkerhet.

Vilket är ditt starkaste minne från ”The Island Sverige”?

– Nätterna. Det var så jäkla mycket insekter och man blev uppäten hela tiden. Man sov med underställ, regnställ och tubsockor på händerna för att inte bli myggbiten. Jag la mig vid sju och sedan var jag vaken. Man fick sova stående i monsunregn och försöka hålla skydd över elden för att den inte skulle brinna ut.

– Man ska inte tro att man vet allt om sig själv. Just den diskussionen hade jag med Maria Montazami. Vem man är i allmänhetens, sina egna, andras och världsalltets ögon. Existentiella frågor. Någon ny sida hos mig själv upptäckte jag inte, men jag var mindre konfliktskapande och mindre konflikträdd nu än i ”Robinson”.

Hur var saknaden efter Lotta?

– Jag är väldigt praktisk av mig och visste hur länge jag var borta. Då gör jag inte en mentalt svår situation svårare genom att längta. Däremot använde jag mig av henne nattetid, som en mental oas att gå till när det kändes jobbigt. I somras gjorde vi det där och det ska vi göra igen...

– Jag visste vad jag gav mig in på och var rätt sansad. Det funkade till 95 procent, men till 5 procent hade jag svackor och ville därifrån. Nu skiter jag i det här, jag är för gammal, det är inte värt det. Jag ångrar inte att jag var med, men jag skulle aldrig göra om det.

LÄS OCKSÅ: Ylva Maria Thompson – så lever 90-talets ”sexdrottning” i dag 

LÄS OCKSÅ: ”Helen”, 50: Jag känner mig sviken av vännerna