Det vimlar av ambitiösa killar och tjejer i ”orten”

Det här är en krönika. Åsikter och ställningstaganden är skribentens.

Vi ligger alla i rännstenen, men somliga av oss tittar på stjärnorna.

Det är ett citat av den engelske författaren Oscar Wilde (1854–1900). Visst handlar citatet om en förmåga att se livet från den ljusa sidan? I alla fall tolkar jag det så.

Jag tror jag var en som tidigt såg stjärnorna, även om jag låg i mitt sängskåp i köket på Stövelvägen och inte i någon rännsten. 

Det var 1958 och vi hade precis fått en hyrestvåa i en förort söder om Stockholm. Mamma och hennes man Oscar låg i bäddsoffan i vardagsrummet, och i det rum som senare blev mitt låg Oscars föräldrar som kommit från Italien till framtidslandet Sverige.

Stjärnorna tog sig in i mina drömmar och jag kände att mitt liv skulle bli annorlunda. Även om min mamma förklarade att för sådana som vi, var det bara arbete som gällde. 

Och redan vid 18 års ålder snuddade jag vid stjärnorna, jag hade flyttat ihop med en kille som bodde högst upp i ett hus vid Östermalmstorg. På kvällarna kunde jag via sovrumsfönstret se hur Hedvig Eleonoras kyrktorn sträckte sig mot himlen. Jag var på väg.

De nya stjärnorna är storgangsters med lockande snabba cash.

Idag har andra drömmar tagit sig in i förorten. De nya stjärnorna är storgangsters med lockande snabba cash. Pojkar som vill vara en i gänget ligger redan i rännstenen och deras stjärnor är Gucciskärp, guldklockor och dyra bilar. Och flickorna, vad drömmer de om? Att se ut som Bianca Ingrosso och hitta en kille som brodern Benjamin?

Nä, nu var jag fördomsfull, det vimlar faktiskt av duktiga ambitiösa tjejer och killar i ”orten” som vill åstadkomma ett schysst liv av egen kraft, långt ifrån klaner och sprutade läppar. Men de får inte plats i medierna. Vi matas med rapporter om hjärntvättade, störda ungdomar, om 14-åringar som mördat, om föräldrar som tappat greppet. Och botemedlet som trumpetas ut är hårdare straff även om varenda kotte förstår att det inte är en hållbar lösning

Vi har en äldreminister, Anna Tenje (M) som ska ta hand om en visserligen stor, men okomplicerad grupp gamlingar och se till att bevaka våra intressen, men borde vi inte i stället ha en ungdomsminister. Det känns lite mer angeläget och borde dessutom vara rätt ekonomisk investering för framtiden. Vi äldre lunkar på mot graven (och det ska vi förstås göra på bästa sätt) men de unga har ett helt liv framför sig, Det bör vara politikens mål att ge unga en framtid, inte att bara se till att det finns rullatorer till alla. 

Vi vet redan så mycket om förortsbrotten, vi vet att vi måste börja i förskolan och inte när de unga väl låsts in. Om vi inte vet kan vi fråga författarna Diamant Salihu, Alexandra Pascalidou och Andreas Labba – tre personer som fått ortkunskap med modersmjölken.

Efter ett år i sängskåpet på Stövelvägen fick jag Oscars föräldrars rum och en säng som inte behövde stuvas undan varje morgon. Mammas svärföräldrar flyttade tillbaka till Italien, inte till rännstenen men ganska nära. Men stjärnorna lyste på dem i form av sol , värme och framför allt social kontakt. Sveriges materiella välstånd kunde inte mäta sig med vad de tyckte var ett bra liv.

Ni jobbar ju bara, och när ni kommer hem är ni trötta, sa de till mamma och packade väskan. Vad är det för liv?   

Men för min mamma, som i Rom inte såg någon framtid, erbjöd Sverige en stjärnhimmel. Och jag nådde trädtopparna. 

Ta ner stjärnorna! 

LÄS MER: Amelia Adamo: ”Vi kramades i den trånga hytten den sista kvällen” 

LÄS MER: Amelia Adamo: ”Vi pratar om pruttskam, klumpfot och analläckage”