Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa amelia i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator
Foto: Theresia Köhlin, ”Dokument inifrån: Priset vi betalar”/SVT
Foto: Theresia Köhlin, ”Dokument inifrån: Priset vi betalar”/SVT
Foto: Theresia Köhlin, ”Dokument inifrån: Priset vi betalar”/SVT
Foto: Theresia Köhlin, ”Dokument inifrån: Priset vi betalar”/SVT

”Deppigheten berör mer än de farliga rumplyften”

Debatten om skönhetsoperationer har tagit fart på nytt efter SVT-dokumentärserien om influerares ingrepp, ”Dokument inifrån: Priset vi betalar”.

Men när journalisten Katarina Muhr ser första avsnittet är det inte överflödet av fillers och de livsfarliga rumplyften som gör starkast intryck.

Det som berör på djupet är influerarnas sorgliga tillvaro. ”Att sälja sig själv är så bräckligt”, skriver hon.

Katarina Muhr

Detta är en krönika. Åsikter och ställningstaganden är skribentens.

SVT:s dokumentärserie ”Dokument inifrån: Priset vi betalar” är en undersökande dokumentärserie i tre delar om hur influencers marknadsför plastikoperationer som lyxiga semestrar på sociala medier. Journalisten Frida Söderlund, som för övrigt själv har en ansenlig följarskara på Instagram (i skrivande stund nästan 28 000 följare) undersöker vad som är sant bakom den vackra ytan. 

Serien är tänkt att belysa de sjuka skönhetsidealen och de livsfarliga operationerna. Men ju mer jag tittar, desto mindre bryr jag mig om utseendehetsen och de dumma – ibland livsfarliga – operationerna journalisten vill undersöka, och desto mer tänker jag på hur fruktansvärt deppigt livet som influencer verkar.

I första avsnittet, det enda som hittills släppts, får vi följa ett par influencers i deras vardag. Vi är med på fotosessionen för nästa samarbete, på skönhetskliniken och i hemmet, där de unga kvinnorna syns evigt fotande och skrollande.

Drömmen om de stora pengarna lockar unga kvinnor till influeraryrket. Foto: ”Dokument inifrån: Priset vi betalar”/SVT

Tilda Törnqvist, tidigare ”Paradise Hotel”-deltagare, är en av dem som kämpar för drömmen att jobba heltid som influencer. Gud vet varför.

Tilda jobbar extra i en klädbutik för att tjäna pengar, för än så länge är den lukrativa influencertillvaron långt borta. I en sekvens får tittarna följa henne på butiksjobbet i ett köpcentrum. På lunchrasten sätter hon sig ensam vid ett rastbord och äter sushi, försöker ta bild på maten som var god ”men inte så fin”. Fast det kan hon fixa. Hon råkar däremot spilla soja på sin Gucci-väska och blicken blir panikartad: ”Har någon en wipe?”. Tilda gnuggar och gnuggar.

Leva knalle-liv och kränga grejer som någon gårdfarihandlare medan du låtsas leva ett lush life.

Scenen får det att skära i hjärtat. Här sitter den här tjejen och låtsas leva glammigt när hon i verkligheten paniktorkar soja från en alldeles för dyr väska och kastar i sig sushi på en parkbänk, innan hon springer tillbaka till köpcentrumet och viker tröjor för 99 kronor styck. 

Jag antar att det är pengarna som lockar med influencerlivet. De tror att de ska bli nästa Bianca Ingrosso, få miljoner följare, en egen talk show, ett sminkmärke och kunna köpa en lägenhet på 300 kvadratmeter för över 40 miljoner innan de fyllt 30. Jag beundrar Bianca, det hon har skapat är fantastiskt. Men Bianca är ett kändisbarn. Precis som Kylie Jenner, ”the self-made billionaire”. De som sitter ute i stugorna och drömmer om att bli influencers glömmer det här. För vem som helst kan inte. Det räcker inte att vara snygg. 

Och om du inte är en Bianca verkar det vidrigt att vara influencer. Leva knalle-liv och kränga grejer som någon gårdfarihandlare medan du låtsas leva ett lush life. Hur kan man vilja sälja sig själv på det här sättet? Jag fattar ingenting. Det är också så typiskt att alla i serien är kvinnor. Kanske kommer männens perspektiv i ett annat avsnitt, men återigen är det kvinnorna som får sälja sig själva och sina utseenden. 

Känslan av tillvaron som influencer blir den av en ledsen clown som gråter i kulisserna.

Jasmine ”Jasse” Gustafsson, som har nästan 250 000 följare på Instagram, säger att hon får ”så mycket kärlek av sina följare”. Att de är stolta över henne, nästan som en förälder. Den känslan är säkert verklig, men vem ska trösta den stackars ledsna influencern som känner sig tvungen att vara snygg?

Hela influencer-tillvaron känns i den här serien som ett avsnitt av tv-serien ”Black Mirror”. 

Jag tänker särskilt på eventet anordnat av ett klädföretag där 80 influencers bussas till ett ”lyxigt” hus i Stockholms skärgård. Det känns som anti-reklam för lyx att se de här människorna påfågla sig kring varandra, ta selfies och skrocka om allt de inte betalar för utan kör på ”samarbete”.  

Tilda Törnqvist, tidigare ”Paradise Hotel”-deltagare, kämpar för drömmen om att jobba heltid som influencer. Foto: ”Dokument inifrån: Priset vi betalar”/SVT

I mina ögon är influencer ett mardrömssäljaryrke. Inte nog med att du ska göra reklam för yoghurt, tvättmedel, raklödder eller vad det nu kan vara för samarbete som är på gång. Du är själv produkten. 

Att sälja sig själv är så bräckligt.

Om du gör något dumt, typ filmar en blodig utslagen man utanför din dörr i stället för att ringa polisen, kan allt du byggt upp vara borta på nolltid. När du är produkten får allt du gör konsekvenser. Det verkar skitjobbigt, men det är å andra sidan ingen som tvingar någon att bli influencer. Det är inte en mänsklig rättighet att kunna erbjuda sina följare en rabattkod på intimdeo. Du måste inte riskera ditt liv med livsfarliga brasilianska rumplyft. 

Känslan av tillvaron som influencer blir den av en ledsen clown, som i full mask skrattar och stojar framför publiken, men gråter i kulisserna med peruken i händerna. 

LÄS MER: Katarina Muhr: ”Jag är tydligen för ful för att få de män jag vill ha”
LÄS MER:
”Varför ligger smarta kvinnor med hopplösa män?”

Se också: Ilskan mot Margaux Dietz efter film på ”blodig” man