Carolina Gynning i idyllen hemma på Ekerö där hon bor tillsammans med barn och djur.
Carolina Gynning i idyllen hemma på Ekerö där hon bor tillsammans med barn och djur. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Carolina Gynning: ”Utan orgasmer blir jag sur och får ångest”

Carolina Gynning har aldrig kunnat, eller velat, rätta sig i något led. Här berättar hon om sin stökiga uppväxt, om utanförskapet och hur hon började med droger redan som 13-åring.

I dag går livet hennes väg. Hon hyllas för sin roll i Ruben Östlund-filmen ”Triangle of Sadness” och är en av stjärnorna på slottet.

Och med pojkvännen Viktor Philipson känner hon sig hemma.

– Jag vill vara med honom i hela mitt liv och hoppas att han ska fria, säger hon.

Åsa Görnerup

Carolina Gynning sitter mitt på golvet klädd i en sval sommarklänning. Det är varmt i ateljén, som ligger i Ekerö hamn och har loftkänsla med stora fönster och öppet upp till nock. Carolina målar på en färgsprakande tavla till Barncancerfondens gåvocertifikat. Den är full av ballonger, fjärilar, enhörningar och jordgubbar.

– Det är mycket pill och jag fick ont i ryggen av att stå vid staffliet i flera timmar. Det känns skönare så här, säger hon på sin karakteristiska skånska med mycket energi i rösten.

Medan Carolina jobbar har en barnvakt hand om hennes ettåriga dotter, Vilda.

Under inspelningarna av ”Stjärnorna på slottet” i juni hade Carolina med sig sin mamma och Vildas pappa, Viktor Philipson, som tog hand om henne.

– Inspelningarna var jättekul, men väldigt utmanande. Under sex dagar jobbade vi från klockan 6 till 22. Jag hade bara en halvtimme om dagen till lilla Vilda och då ville hon ha full uppmärksamhet. Usch, det var tufft. När jag kom hem var jag så trött att jag glömde bort min pinkod på Ica.

Carolina Gynning

Ålder: 43.

Familj: Döttrarna Adele, 8, och Alicia, 10, Vilda, 1. Kärleken Viktor Philipson, 36.

Gör: Är konstnär.

Bor: Lantligt på Ekerö i utbyggd stuga med sjöutsikt.

Aktuell: Spelar i Ruben Östlunds prisbelönta film ”Triangle of

Sadness”, som har biopremiär i höst.

Medverkar i ”Stjärnorna på slottet” i SVT, premiär i julhelgen.

Podden ”Gynning & Berg – hittar sig själva”.

Ständigt aktuell på Youtube-kanalen Carolina Gynning och på Instagram. Designar smycken för Gynning design.

Att ta del av de andras livshistorier i ”Stjärnorna” var drabbande, tycker Carolina.

– Jag satte mig in i deras situation och smärta. Vi fick verkligen ett nära band. Det var som att vara på rehab. Själv delar jag inte med mig av några shocking news direkt. Jag har pratat om mitt liv förut. Alla motgångar och framgångar, mammarollen och utanförskap.

Just nu är det mycket som går hennes väg. Nyligen var hon på filmfestivalen i Cannes, där Ruben Östlunds film ”Triangle of Sadness” vann en Guldpalm. I filmen spelar hon ”Ludmilla”, flickvän till en rysk oligark.

– Det var en pytteliten roll, men castingtjejen hade varit runt i Ryssland och Polen för att leta efter den här karaktären.

Sedan stod jag mitt framför hennes ögon. En svensk kändis som det står mycket om i tidningarna. I filmen har oligarken två fruar, en äldre och en lite yngre. Jag trodde att jag skulle spela den äldre, men hon är runt 70 och jag 40.

Carolina känner sig ibland dränerad på energi i Sverige. Då längtar hon bort, till Ibiza där hon beskriver människorna som mer öppna och fria, och ”mer på djupet”. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Rollfiguren beskriver hon som en kvinna som mest är ihop med mannen för pengarnas skull.

– ”Ludmilla” är ganska obrydd om allt. Det är en ganska stor likhet med mig. Jag tar inte så hårt på grejer, dömer inte och är väldigt öppen. Det där svenska, att allt ska vara perfekt, finns inte i mig. Saker kan vara lite som de vill. Lite ”go with the flow”.

I Sverige känner sig Carolina dränerad. Hon upplever att det finns ett facit för allt och att det är mycket prat om yta och hur man ska vara som kvinna och mamma för att platsa i mallen. Skillnaden mot Ibiza, där hon har en lägenhet, är stor.

– På ön pratar man om drömmar och hur man mår på djupet. Där har jag hittat min plats på jorden, känner att jag hör till och blir mer kreativ. Det är härligt. Jag gillar att vara en person en dag. En annan blir jag kanske en ny person. Låt mig då få vara det. I Sverige har jag alltid känt utanförskap.

Jag fick kickar av att följa vem som helst på en fest långt bort, där jag inte kände någon.

Känslan av att vara utanför har hon haft med sig sedan hon var liten.

– Även om jag hade mitt gäng, kände jag att jag inte passade in och var som de andra. Jag tog mycket plats och tog killarna från de äldre tjejerna. Jag gjord vad jag ville och var väldigt kaxig. På rasterna försökte de mula mig med chokladbollar för att jag skulle veta min plats. Man är inte både tjej, blond, storbystad och sticker ut hakan. Det är bara för mycket.

Hur reagerade du på deras beteende?

– Jag har aldrig brytt mig speciellt. Det sjuka med mig är att jag bara ångar på.

Många andra skulle brytas ned och rätta sig i ledet. Inte Carolina. Istället tatuerade hon in ”Nothing can change me” på magen som 18-åring. (En tatuering hon nu håller på att ta bort, då den sitter i vägen för kläderna.)

– Allt var a walk on the wild side. Jag fick kickar av att följa med vem som helst hem på en fest långt bort, där jag inte kände någon.

På samma gång hade hon en stor känslighet och lätt till panikångest. Carolina, som tror att hon är född sådan, minns att hon hade mörka tankar redan som sjuåring. Som barn kunde hon inte handskas med ångesten. Tolv år gammal började hon med alkohol, sedan butangas och lim. Vid 13 rökte hon hasch och några år senare tog hon kokain. 

Jag var aldrig beroende av något. Jag tog droger för att det var kul.

När Carolina flyttade till Paris som 18-åring för att jobba som modell eskalerade knarkandet.

– Jag var aldrig beroende av något. Jag tog droger för att det var kul. Det är ju kul, men de är farliga för vissa som inte kan hantera det. Det kunde inte jag heller, men jag är ingen beroendemänniska. Jag är beroende av socker, men droger kan jag ta och sluta med. Jag har aldrig haft problem med det. Det farliga är unga som provar, åker dit och fastnar.

Tar du droger i dag?

– Nej, det gör jag faktiskt inte. Jag har vuxit ifrån det. Däremot är jag öppen med att jag tar medicin i form av andliga, spirituella droger. Kambo, grodgift, är ett sekret som man tar från grodans bröst.

Carolina berättar hur hon åkte ut på landsbygden på Ibiza sommaren 2020, där en schaman brände hål i hennes hud och satte in giftet.

– Då blir man riktigt dålig och kräks och kräks och kräks och renar sin kropp. Jag är övertygad om att jag blev bättre. Det var under en period i livet med mycket mörk energi, som jag ville ta bort.

När Carolina blir äldre vill hon gå över till ”magiska svampar” och hon vill även ta den hallucinogena brygden ayahuasha i Amazonas.

Med åren har hon lärt sig att hantera panikångesten. När den kommer går hon undan, är för sig själv eller springer för att rensa huvudet.

På röda mattan på Cannes filmfestival med Ruben Östlund-filmen ”Triangle of sadness”.”Även om jag är med en pytteliten del, kändes det helt fantastiskt att få gå på röda mattan”, säger Carolina. Foto: CYRIL MOREAU / BESTIMAGE / TT NYHETSBYRÅN / BEST IMAGE / CYRIL MOREAU / BEST

Hur tar du hand om den lilla flickan inom dig?

– Jag hinner inte vara lilla Carolina så mycket, eftersom jag har tre barn. Klart jag kan vara ledsen och visa mig svag inför min kille, men det finns inte så stort utrymme för det.

Hon kör på och har inte tid att tycka synd om sig själv.

– Det finns väl ingen som går genom livet och visslar? Att stoppa i mig tabletter varje dag och göra det till en vana skulle inte kännas bra. Lär man sig att använda smärta till power kan man komma långt. Själv använder jag mörkret och ångesten till att göra och skapa mer.

Carolina ägnar sig mycket åt reikihealing. Hon berättar om hur healern lägger sina händer på olika ställen på hennes kropp och får den att skaka okontrollerat.

– Det är superhäftigt, otroligt starkt. En vecka efteråt går jag som på moln.

I höst ska hon gå en kurs för att själv kunna utöva reikihealing på sina barn och Viktor.

– Jag vet att jag har en sådan power. Viktor är inte lika inne på det som jag, men tycker verkligen om det.

Carolina beskriver sig som högkänslig och ”extremt känslig för energier”. Att vara i bruset bland människor tömmer henne på kraft. Kliver hon på en buss, där någon har bråkat eller sörjer någon som dött, känner hon det direkt. För att skydda sig själv som känd och känslig har hon skapat en megastark Pippi Långstump-persona. En person som hon visserligen också är, men som även fungerar som skydd när många tittar på henne. 

Känsligheten och det mediala tror hon har gått i arv via hennes mamma, mormor och mormors mor. När Carolina medverkade i tv-programmet ”Vem tror du att du är” fick hon reda på att det finns många präster och andliga personer i släkten.

– Mamma är väldigt andlig. Hon har otrolig intuition, är synsk, ser klara bilder och säger mycket om relationer som stämmer in.

Med Viktor Philipson är Carolina sig själv och de umgås nästan jämt. Foto: Karin Törnblom/TT / TT NYHETSBYRÅN

Med pojkvännen Viktor Philipson är Carolina sig själv till hundra procent. Deras relation är fantastisk, säger hon.

– Jag affirmerade till universum att jag ville ha en partner som inte håller tillbaka. Någon som tycker att alla galna och roliga saker bara är härliga. Det är Viktor.

De umgås nästan jämt, reser och spelar in Youtube-klipp. 

Jag hörde att du fastnade i tullen och fick plocka fram dina dildos ur resväskan på väg till Ibiza?

– Det kommer jag inte ihåg, men det har säkert hänt. Jag försätts alltid i sådana situationer. Har jag en dildo i handväskan, trillar den ut när jag träffar kungen. När jag hade hantverkare hemma hade jag lagt ihop några dildos, som jag tappade framför dem. Ja ja, de är väl vana.

Har du alltid med dig sexleksaker?

– Inte alltid, men jag tycker det är en väldigt trevlig grej. Är jag inte med min kille kan jag använda dem. Jag mår mycket bättre med ett frekvent sexliv. Om jag inte får orgasmer blir jag surare och får mer ångest, allt. Det man säger på skämt om bittra gamla kärringar som inte fått något på länge, det stämmer. Jag har verkligen ett frekvent och bra kärleksliv med Viktor.

Nu var det längesedan, men jag har varit med tjejer förut. Jag gillar verkligen tjejer.

Hur går det med dina och Viktors planer på en trekant?

– Jag vill vara med honom i hela mitt liv och hoppas att han ska fria. Han och jag har pratat om att vi är öppna för vad som helst i framtiden. Den gamla grejen – att från och med nu är det bara du och jag och då får vi aldrig göra något med någon annan – det är förlegat. Jag känner inte: ”Han har sagt ja till mig och får inte titta på en annan tjej. Det bästa jag vet är när Viktor säger: ”Vilka härliga bröst hon till höger har.” Att det kan vara så öppet. Man gör ingen grej av det.

Vad tittar du på hos andra?

– Jag kollar nog också på brösten. Jag är mer för att titta på vackra tjejer än killar. Nu var det länge sedan, men jag har varit med tjejer förut. Jag gillar verkligen tjejer.

Framöver tror Carolina att det kan bli aktuellt med en trekant med en annan kvinna.

Du känner dig inte hotad av andra kvinnor?

– Verkligen inte. Jag älskar vackra saker, vackra människor. Man ska vara generös och måste jobba med sig själv om man känner avundsjuka. Det är en vidrig känsla. I förhållanden där mannen eller kvinnan är kontrollerande blir det bara skit.

Vad är ett gott liv för dig?

– Jag har verkligen ett bra liv nu. Min kille och jag har det mysigt och jag är så himla lycklig med mitt lilla barn och de stora tjejerna på åtta och tio. Får det vara så här härligt är jag jätteglad.

På inspelningen av ”Triangle of sadness” i Grekland. Foto: Christina Kronér/ TT NYHETSBYRÅN

Carolina Gynning om ...

Hur man vänder en deppig dag: ”Gå ut, spring eller promenera. Ring upp en kompis som du verkligen gillar. Jag har mycket roliga kompisar. Ofta ringer jag Carina Berg. Nyckeln är att hitta det humoristiska i det svåra. Klart det kan vara svårt, men man måste försöka. Ofta säger vi först: ”Åh gud, vad jobbigt…” Sedan slutar det med att vi sitter och asgarvar och fånar oss. Vi tar inte oss själva på så stort allvar.”

Kreativitet: 

”Under mina graviditeter tappade jag mycket kreativitet och kände mig bara trött. När jag väl fött kom den tillbaka. Jag tycker faktiskt man kan klämma fram kreativitet. Har jag fyra timmar i min studio och gör mitt bästa, då kommer det.”

För första gången har jag hittat en perfekt match.

Att utmana sig själv: 

”Jag har gjort många olika saker och känner mig bekväm överallt. Jag får en kick av att känna mig obekväm och känna nervositet, som till exempel när jag spelar teater. Alla känslor som är ovanliga vill jag ha mer av. ”

Friheten i relationen med Viktor:

”Jag gör vad jag vill och han vad han vill inom rimliga gränser. Ingen stoppar upp den andres flöde. Vi ifrågasätter inte varandras knasighet. Egentligen behöver jag inte kalla det knasighet. Det handlar om hur man vill leva för att må bra. Vi busar, men det är ändå kärleksfullt. För första gången har jag hittat en perfekt match. Klart jag haft män som har funkat med vissa delar, men man har ju många delar.”

Framtiden:

”Det är inte helt omöjligt att det blir fler barn, men just nu har det varit så mycket. Samma sak med planerna på gården vi vill köpa. Efter corona kom kriget och ställde till mina business. Allt med guldkant skjuts upp. Nu måste man klara sig här och nu, inte tänka framåt.”

Podden ”Gynning & Berg – hittar sig själva”:

”Att podda är alltid kul. Vilket humör jag än är på, blir jag på gott humör och skrattar åt allt. Det blir så himla kul, för jag och Carina Berg är så otroligt olika.”

Att filma med Ruben Östlund: 

”När jag provfilmade med Ruben Östlund var jag nervös. Han vill ju att allting ska bli megaperfekt och det blir det. Men för att det ska bli det vill han göra om en scen tusen gånger. Vi filmade på natten och de som var med blev väldigt trötta. 

Eftersom jag ser upp till honom, fick jag bita ihop och köra på. Jag gnäller nästan aldrig. Själv är jag mycket slarvigare. ”Äh, nu orkar jag inte längre”. Det är häftigt att han är så jäkla nitisk. Ruben pressade mig hårt, men jag har sett honom i intervjuer och förstått att han är så.”

De omtalade kräkscenerna i filmen: ”I filmen är min karaktär ”Ludmilla” medbjuden på en kryssning, som spårar ur. Filmscenerna från insidan av en yacht filmade vi i Trollhättan, där de byggde en båt som kunde gunga. Där gjordes kräkscenerna som kommer gå till filmhistorien. Jag hjälper den äldre frun att spy och håller hennes hår. Hon fick ha en slang på sidorna av munnen. När hon gjorde en gest att hon skulle spy tryckte man på en knapp. Det var jäkligt fräckt och blev fruktansvärt kul!”

LÄS MER: Carolina Gynning om att bli gravid efter 40

LÄS MER: Amelia Adamo om kärlekarna och sorgerna