ANNONS

”Hade jag svimmat? Jag minns inte”

Tänk hur fort det kan gå när olyckan är framme. Jag hann bara tänka att ”det här går inte bra” – och så låg jag där. Med kroppen i en konstig vinkel på den av regnet glashala terrassen. Maken och sonen kom springande, de hade hört mig skrika (själv kommer jag inte ihåg att jag skrek).

Jag låg på den våta terrassen och kände efter; hade jag brutit något ben? Armen? Foten? Nej, jag hade bara ont. Typ överallt.

”Hjälp mig upp”, stönade jag. Sedan fick jag hjälp, vilade några minuter, och fortsatte att vinterstäda sommarstugan någon timme till.

IMG_1009

Innan migränattacken däckade mig.

Jag har fått migrän efter strålningsärret i hjärnan och jag vet vad som händer och blir inte rädd längre. Först får jag svårt att se klart, sedan tappar jag talet och sedan bam! – kommer huvudvärken från helvetet.

Första gången det hände trodde jag att det var kört. Att hjärntumören kommit tillbaka och att jag skulle dö. Nu vet jag att det går över efter några timmar.

Eller åtminstone brukar gå över.

Jag mådde dåligt hela dagen. Och dagen efter. Och dagen efter det…

Illamåendet och värken gick inte över och i onsdags ringde jag 1177 och fick order att åka till S:t Görans sjukhus för att kolla upp vad som hänt.

Det kändes sådär.

Det var på en toalett just på S:t Göran för åtta år som jag föll ihop i ett epileptisk anfall och vaknade upp till en dödsdom. Nu satt jag där igen. Ensam. Och med något i huvudet som inte kändes bra.

IMG_0785

Ensam. Med tankar som virvlar och ljudet av rädsla i öronen.

Tårarna trillade nerpå kinderna. Rädslan stockade sig i bröstet. Tankarna virvlade. Var det kört nu? Hade det kommit en ny tumör i hjärnan? Det blev röntgen, prover, tester, ”hade jag möjligtvis svimmat när jag föll?” ”Hade jag slagit i huvudet?” Jag minns inte. Kanske? Nio och en halv timme senare, strax före halv tre på natten, fick jag besked: Hjärnskakning. Men ingen blödning i hjärnan. Puh!

Jag förstår att jag nog slog huvudet i fallet med tanke på att jag är helt lila på den del av kroppen som kraschade ner på träterrassen – och jag är överlycklig att jag fått hjärnskakning och inte en ny tumör.

IMG_0857

Ena benet. Lila som matchar handduken.

Att jag sen tvingades avstå träningen som jag sett fram emot på vår resa till Tällberg och hotell Gyllene Hornet i helgen var surt, men trots allt ett billigt pris att betala. Jag kunde i alla fall hänga med på den härliga vandringen och klarade Mia Rodhborns medicinska yogapass. Thaiboxningen och crossfit med Madelinn Fernandez fick jag däremot avstå. Får ta igen det när vi ses nästa gång!

IMG_1063

Gänget på Gyllene Hornet, jag, Mia Rodhborn, Madelinn Fernandez och Christer Skog – nästa år kör vi igen!

För övrigt blev helgen på Gyllene Hornet en hit och såklart att vi kör den igen nästa år! Det var ju första gången vi satsade på en helg som innehöll både boxning och högintensiva pass blandat med vandring (lågintensivt och njutbart!), Soma Move och yoga. Men det gav alltså mersmak. Härligt!

IMG_0972

IMG_0916

Thaibox! En härlig och jobbig träningsform där ändå alla kan vara med!

IMG_0984

Delar av gänget!

0
13

Kommentarer granskas inte i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetslagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se. Du som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för vad du skriver.

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy och regler för kommentarer.

Så enkelt – och svårt – är vägen till ett friskare liv

Det blev ingen Hjärntumördag i söndags. Covid-19 ställde in den. Jag har varit på den dagen flera gånger och föreläst och det har alltid slagit mig att det trots allt det ovissa och svåra, alltid funnits en doft av hopp i salen.

Men alltså inte i år. Istället befann jag mig i vackra Tällberg med en härlig grupp på 18 personer som är med på Topphälsas Hälsovecka.

Åh, så underbart det var att få vara i Tällberg igen! Jag har så många minnen därifrån – både jobbiga och helt, helt underbara.

IMG_0358

Ser ni hustet till vänster? Där har jag upplevt både himmel och helvete…

Det var där jag låg fjättrad med smärtor i hela kroppen sedan cellgifterna jobbat så hårt att kroppen inte orkade röra sig. Jag minns att jag låg i soffan på altanen på huset vi hyrde och blickade ut över gräset där barnen lekte. Huden brände under parasollet, det var två månader till bröllopet som jag och blivande maken planerade.  Jag bad tysta böner att jag skulle orka.

Men det var också här jag sa JA till mannen jag älskar. Och vi firade med ett tredagars-bröllop som jag aldrig glömmer.

I går innan jag och gruppen skulle köra stavgångsintervaller i slalombacken pekade jag ut alla platser; ”här gifte vi oss, här hade vi förfesten på fredagen, här hade vi middagen…”

IMG_0317

Vi mjukstartade med stavgångsintervaller i den lilla backen innan vi gav oss på slalombacken…

Det ger mig så mycket energi att få möta nya härliga människor även om det inte blev några kramar den hr gången på grund av pandemin. Träningen binder oss samman, glädjen att få resa igen, att få äta middag tillsammans även om vi sitter på varannan stol.

Lyckan att få se okända mötas i skratt och glädje, att se nya vänner hitta varandra, att se människor växa. Jag brinner för det. Det känns så bra i hjärtat.

Den här veckan i Tällberg som vi kallar Hälsoveckan är dessutom väldigt olikt alla våra andra träningsresor.

  1. Det är vår enda träningsresan i Sverige som är en hel vecka.
  2. Vi tar bara en liten grupp (i år är vi 18 deltagare).
  3. Vi jobbar med pulsträning där Fitbit sponsrar med klockor (värda nästan 2000 kr).
  4. Det ingår både syre- och laktattester av träningsexperten Christer Skog och personliga kostråd av Sveriges ledande IBS-dietist och kostrådgivare, Sofia Antonsson. Dessutom har vi underbara PT:n Rebecca Ekström med oss som tar hand om träningen.
  5. Vi utgår från individen som får personliga råd för sin träning utifrån sin puls och utvärdering på syreupptagningsförmågan.

    745CF62B-0865-4EA5-881D-FAA1AEC71820

    Christer, Rebecca, jag och Sofia.

Själv är helt såld på det här med att hålla koll på pulsen (det vet ni som följt mig länge) och jag börjar varje dag med att kolla hur min vilopuls varit under natten.

Jaha, tänker du nu. Vad betyder det då? Vad är egentligen vilopulsen ett kvitto på? Enkelt förklarat: Ju lägre vilopuls – desto bättrad tränad är du.

Och jag vill ju vara tränad och känna mig stark!

Nu är det viktigt att ha i åtanke att alla har olika värden när det kommer till sin personliga vilopuls. Att jag har legat på 63 hjärtslag i minuten på natten och någon annan har lägre eller högre, är helt naturligt. Vilopulsen ska man aldrig jämföra med någon annan. Däremot kommer du själv att se när du på allvar går in för att förstå din kropp bättre, hur just du reagerar.

Det är mycket som avgör hur hög eller låg vilopuls du har. Alkohol, stress, sjukdom och infektioner i kroppen är till exempel negativt för dig och du får en förhöjd vilopuls eftersom kroppen får jobba hårt även när du sover för att återställa alla parametrar.

Träning, återhämtning och balans i livet betyder däremot en glad kropp som kan vila på natten när pulsen sjunker. Superenkel ekvation, eller hur? Det betyder också att ju bättre uthållighetstränad du är, desto lägre vilopuls har du när du sover. Så det gäller att hitta en balans mellan träning och återhämtning – så enkelt (och så svårt) är det faktiskt att hitta nyckeln till välmående och ett friskare liv.

IMG_0288

Kan man bli annat än glad med det här gänget?!

Jag hoppas att alla våra underbara deltagare på Hälsoveckan känner att de fått nycklar till att kickstarta ett nytt kapitel i sitt liv. Och till våren funderar jag på att köra resan igen.

Jag hoppas att vi ses där isåfall!

7819E28E-5480-400C-8EF9-1910E52AB697

Ses vi i vår?

2
11

Kommentarer granskas inte i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetslagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se. Du som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för vad du skriver.

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy och regler för kommentarer.

”I tio år klarade jag av tjatet, bönerna och tårarna”

/

På 80-talet var KLM-kedjan i ishockey världens mest fruktade kedja. Namnet stod för spelarna Krutov, Larionov och Makarov – de oslagbara lirarna i Rysslands (dåvarande CCCP) förstafemma. Enligt experterna den bästa som någonsin existerat. Tillsammans med backarna Kasatonov och Fetisov vann laget allt som gick att vinna; OS-guld, VM-guld och Canada Cup.

KLM-kedjan är sporthistoria. Det är en magisk saga om legendariska spelare vars namn fortfarande får många hockeyälskare att bli blanka i ögonen. Vi hatade dem för att de alltid vann, men älskade deras oerhörda spelskicklighet trots att Superfemman ofta krossade vårt eget Tre Kronor. De iskalla målen, stenansiktena som aldrig röjde känslor, som tog emot slag och fula tacklingar med en axelruskning och ett iskallt leende.

Superfemman hamnade till slut i NHL, men den enda som inte riktigt lyckades där var Vladimir Krutov som avslutade sin långa karriär i Sverige. När jag jobbade på Sundsvalls Tidning intervjuade jag honom när han värvades till Östersunds IK på 90-talet. Jag fick ganska torftiga citat eftersom både hans engelska och svenska var usel, men det spelade ingen roll. Det var stort att möta honom i verkligheten.

Krutov dog 2012, men har återuppstått i mitt liv sedan fyra veckor.

IMG_5922

Jag och lilla Krutov.

I tio år klarade jag av tjatet, bönerna och tårarna. Sedan kapitulerade jag – och köpte en liten hundvalp. Som nu har fått namnet Krutov. Detta tack vare sonen som spelat ishockey i hela sitt 16-åriga liv och som kan sin hockeyhistoria.

Jag tycker mig se vissa likheter. Teckningen i hund-Krutovs lilla ansikte gör att han ser bister ut, och hittills varken skäller han eller gör väsen av sig. Likt hockey-Krutov är han liten, satt – och cool.

IMG_5826

Krutov nio veckor gammal.

images

Den ”riktiga” Krutov. Lika bister som min lilla valp!

Jag däremot pratar bebisspråk, applåderar hans behov (när de körs utomhus), säger ”ajabaja” och ”fy” tjugo gånger om dagen och avbryter seriösa konversationer med barnspråksgullande. Jag har blivit den där jobbiga hundägaren om bara pratar om min egen hund, om färg på bajs, sömn- och mattider utan att genera mig. Helt galet ocoolt.

Och jag bryr mig inte. Ett helt nytt liv som hundägare väntar, och jag är nyfiken på vad det ska innehålla. Mer än oro för fästingar, sönderbitna skor och bajs på mattan. (Det har redan blivit en sväng till grovsoporna med två vita mattor…)

Kanske blir min valp lika snabb, stark och spelsmart som sin namne. Han har i alla fall fått det tuffaste namnet. Tycker jag.

Jag googlade de 100 vanligaste hundnamnen och Molly toppar listan med 8052, det finns 6286 Bella och 4875 hundar som heter Charlie.

Krutov är inte med på listan, och det finns ingen Makarov, Larionov, Fetisov eller Kasatonov heller.

IMG_5752

Intresset för husdjur under corona har gått upp rejält. Här sonen med Krutov.

I corona-tider har intresset för husdjur gått upp rejält, och i en artikel på nätet läser jag att trafiken på Svenska Kennelklubbens hemsida har ökat med 66 procent jämfört med 2019. Flera uppfödare har dessutom slut på valpar eftersom trycket varit så stort. Kanske blir det ändring på den där namnlistan när en ny generation vill bli hundägare. Vad tror ni om hundar som lystrar till namn som Zlatan, Borg och Kalla i framtiden?

Eller Salming. Jag tror att min Krutov skulle älska att lira med en svensk hockeylegend-hund nästa sommar.

IMG_6324

Om Krutov ska leka med någon annan än min dotter finns det drygt 8000 Molly att välja på. Det är det populäraste hundnamnet.

0
17

Kommentarer granskas inte i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetslagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se. Du som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för vad du skriver.

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy och regler för kommentarer.

© Bonnier Magazines & Brands AB i samarbete med AB Kvällstidningen ExpressenTelefon: 08-736 53 00