Som ni säkert har förstått har jag tillbringat några dagar i Mora och sett maken Christer Skog och komikern Måns Möller slå världsrekord i antal Vasalopp i rad. Känn på den här: 10 Vasalopp på 10 dagar, 90 mil på skidor!
Det var inte många som trodde de skulle klara det.

För vem kommer på tanken att efter nio mil i spåret, sätta sig i bilen, åka tillbaka till Sälen, för göra det hela nästa dag igen? 10 gånger!

Jo, Christer.

Och vem tycker att det är kanonidé?

Måns Möller.

”Jag läste att Vasaloppet skulle hålla spåren öppna i hela tre veckor i år. Då tänkte jag att om vi lyckas göra tio Vasalopp i rad blir vi de första i världen att lyckas med den bedriften. Vi har fått smak för att sätta världsrekord efter att vi 2017 lyckades ta oss in i Guinness Book of Records med vår cykling över Europa. Idén var helt vansinnig och om väderförhållandena blev bra hade vi 50/50 chans att lyckas,” förklarar Christer.
Och i måndags stod de där med de klassiska vasaloppskransarna runt halsen och tio medaljer, ett för vardera lopp, trots en hel del strapatser. De har slitit, kämpat, haft kramp på nätterna, kraschat i höga hastigheter och brutit ihop och gråtit av trötthet och smärta. Måns har kraschat varje dag utom den 18 februari. ”Då blir det ny flaggdag i Eriksberg”, säger Christer som föll två gånger. Och då ska man komma ihåg att den högsta uppmätta hastighet som Christer hade utför var 52 km/timmen…

Att hela kroppen gör ont i dag och att de har haft svackor när de inte trodde det var möjligt att klara av utmaningen, är lätt att fatta!

Det har också varit tufft att få i sig mat. Under loppen förbrände de 10 000-12 000 kalorier och för att orka måste de äta lika mycket på kvällen och under loppet.
De hade lagt in extra matkontroller där Bengt Jonsson från Vasaloppsbyn kommit in och åkt runt med sig bil och lagat varm mat flera gånger efter spåret. Christer och Måns har försökt äta så mycket de kunnat, Måns har till och med gått upp varje natt vid 02.00 för äta gröt och Christer som i vanliga fall hatar chips har ätit chips på nätterna för att få i sig salt.
Det har inte varit en hälsoresa direkt!
Dessutom har Jonas Orsén agerat chaufför, vallare och allt-i-allo varje dag. De har också haft hjälp av Fredrik Heikki från Cykel och längd i Sälen. Även svenska landslagets fd chefvallare Urban Nilsson har hjälpt att valla skidorna.

Det har varit häftigt och spännande att följa från sidan. Samtidigt var jag väldigt orolig ett tag. Maken såg ut att ha åldrats trettio år, det var runt minus -25 i starten de första dagarna, hans rygg pajade efter en av krascherna och axlarna tog stryk av all stakning så att jag fick massera honom en dag under loppet när de stannade till för ett matstopp.

Det finns så mycket att skriva om det äventyret, men jag hoppas att Christer gör en föreläsning om världsrekordet så att du som följer med oss på resorna där Christer är med får chans att veta mera! Till exempel på ToppHälsas cykelhelg i Kallfors utanför Stockholm sista helgen i maj.

Kram!

Känner du till en kvinna som heter Sonja Lyubomirsky? Det gjorde inte jag heller tills jag hörde talas om henne i ett TV-program för några år sedan. Hon är amerikansk professor vid Department of Psychology vid University of California, och har skrivit en bok baserad på vetenskaplig forskning om hur man kan öka sin lycka. Passar inte det enormt bra under dessa tider?

Jag har skrivit om hennes tes i min andra bok ”Två hål i huvudet och ett mirakel”, men jag tänkte att du (och jag med) behöver lite extra pepp i karantän- och social distanserings-tiderna just nu. Och att man till viss del kan välja hur lycklig man är vill man ju veta allt om, eller hur?

Alltså:

50 PROCENT AV HUR LYCKLIG EN PERSON ÄR, ÄR GENETISKT BETINGAT

Man föds alltså med hälften positiva gener! Det är helt fantastiskt! Och att alla föds med det? Det känns lite oväntat. Jag menar, det är fascinerande att det då finns så många sura människor, var har surkartarna gjort av sina 50 %? Spolat ner dem på toaletten?

10 PROCENT AV EN PERSONS LYCKOFAKTOR BEROR PÅ OLIKA OMSTÄNDIGHETER OCH SLUMP

Egentligen inte så konstigt. Det är stor lyckoskillnad på dig som dragit en miljonvinst i Grannyran eller fått en Volvo i Postkodlotteriet jämfört med några av oss andra. Vi som till exempel fick cancer.

Jag vet själv hur icke-lycklig jag var när jag fick beskedet om min hjärntumör. Ett cancerbesked är slump och omständighet när det är som värst, kanske man skulle kunna säga.

40 PROCENT AV EN PERSONS FÖRMÅGA ATT BLI LYCKLIG KAN VI PÅVERKA SJÄLVA

Det här är helt otroliga siffror! Tänk så mycket vi själva kan påverka i vår hemkarantän?! Bara genom att tänka smart kan vi göra rätt prioriteringar i livet. Till exempel genom att njuta av det halvfulla glaset – och ignorera det halvtomma.

Så varför gör inte alla det då? Om vi kan bli lyckliga bara vi ger oss fan på det? Vilken underbar värld vi skulle kunna skapa tillsammans.

Inga meningslösa gräl om ingenting, inga gnällspikar som klagar på allt och alla. Ja, jag drömmer förstås, men vad skulle hända om vi skulle försöka tänka efter?

Kanske skulle vi bli lite lyckligare, utan någon större ansträngning. Och det är något som verkligen kan behövas efter det dystra 2020.

Såg ni cancergalan i går? Så starkt, tårarna rann när jag satt framför tv:n. För första gången på flera år var jag inte själv på plats, det såg pandemin till. Årets viktigaste gala spelades in utan publik, men det spelade ju ingen roll när resultatet sen kom. Magiska 41 500 nya månadsgivare vilket motsvarar mer än 300 miljoner kronor tillsammans med alla engångsgåvor. HURRA!!

Pengarna går till forskningen på olika cancersorter, och det behövs verkligen. I dag överlever nära 70 procent av de som får en cancerdiagnos, två av tre alltså. För bara 30 år sedan var det bara en av tre som överlevde.

Jag blir så upplyft när jag läser de siffrorna. Det är snart nio år sedan jag fick min diagnos hjärntumör, och utan forskningen och träningen är jag säker på att jag inte levt i dag. Forskarna hittar hela tiden nya behandlingar och nya metoder, och min tacksamhet för deras arbete är oändlig.

Själv fick jag ett glädjande besked innan jul att min hjärna fortfarande är tumörfri, och jag kunde njuta av helgerna med vetskapen att jag får leva vidare ännu en tid. Nu ska jag bara komma igång med träningen igen.

Jag tycker att det har varit svårt att träna under det här mörka Covid-molnet. Även om jag fortfarande har antikroppar (fick ju Covid-19 i april och testade mig nyligen).

När jag var yngre och spelade handboll var det inga problem att komma tillbaka efter ett uppehåll. Blev jag sjuk eller skadad gick det ändå relativt fort att vara tillbaka till handbollsplanen.

Det gör det inte nu.

Med artros i knät och en ålder som snabbt tickar uppåt tar det tid att kicka igång kroppen från noll. Att gång på gång hitta motivationen, nya sätt att träna men framför allt att hålla igång rutinerna.

För det är det som är nyckeln till att man klarar sig igenom dessa tider. Rutinerna.

Det går inte att fuska sig fram när kommer till träning. Kroppen vägrar genvägar, och försöker du skynda får du ofta tillbakakaka genom skador och bristningar.

Alltså förbereder jag mig på en oglamourös tid i vintermörkret. Tur att jag vet hur det är att börja om och göra en ny plan. Behöver du ett tips på hur man gör?

Skriv in träningen i din kalender. Börja med två dagar i veckan, så kan du öka eftersom. Jag tycker att det är svårt att hitta rutiner om det är för långt mellan gångerna, för mig är tre gånger i veckan optimalt, men det viktigaste är att det blir av. Att du skriver upp när du tränar har en psykologisk effekt. Det är mycket svårare att skjuta upp eller strunta i träningen om det är insprängt mellan olika möten. Blocka din digitala kalender med ett hälsopass. Tänk på att din träning är lika viktig som vilket möte som helst. Faktum är att ju flera ansvarsområden du har på jobbet, desto mer behöver du hålla igång din kropp och din hjärna för att orka ta bra beslut. Det bästa är om du lägger din träning på samma dagar, tisdagar, torsdagar och söndagar till exempel. Då är det lättare att komma ihåg och smidigare att göra det till en vana.

Dessutom vet du väl att man glad av att träna?

Och det behövs verkligen just nu.