221. Äventyret är över

Jag har en sorts sorg i mig just nu. Våra kära vänner Moa och Henrik har meddelat att de tänker gå ifrån varandra och skilja sig. Jag är såklart ledsen å våra nyfunna vänners vägar. Men även för vår egen del. För vi har ju verkligen uppskattat deras vänskap och nu får vår fyrgemenskap ett abrupt slut. Det blir alltså inga fler äventyr med Moa och Henrik.

Känner sorg

Visst började vi ana oråd när de ändrade beteende i slutet av året, men att de skulle kunna gå och skilja sig kunde vi inte föreställa oss. Till viss del kan vi ju tycka att det känns ganska okej, i ett avseende. Vi har ju blivit låsta till vår fyrkantsgemenskap samtidigt som vi mellan varven lockats av att få ha en trekant igen. Men det resonemanget bleknar ändå då det känslomässiga tar över just nu. Jag känner nu mest bara en sorg.

En riktig lyckoträff

Moa och Henrik har ändå på kort tid (konstigt nog) blivit ett av våra tre närmaste par. Och vår hemlighet går nu i graven. Ja med den parentesen att ni alla vet om allt. 😉
Vi har ju aldrig upplevt detta med en lyckad fyrkant tidigare, och kan ju bara konstatera att det har varit såååå roligt. Jag ska ärligt erkänna att detta äventyr med Moa och Henrik är något av det roligaste jag upplevt. Att träffa några så likasinnade, trevliga och sexuellt kompatibla personer med oss är inte givet. Det känns som om vi så träffade 100 par hade det varit svårt att matcha bättre med några andra. Eller kanske inte? Vem vet. Hur som helst så känner vi oss otroligt lyckosamma över att ha fått träffa Moa och Henrik.

Helt slut?

I somras när vi träffades som mest slängde de sig med planer om oss fyra flera år framåt och jag minns då att vi blev lite nervösa över tanken att binda upp oss så länge.

Men med tiden har det känns ganska naturligt att fortsätta och nu saknar jag dem istället. Det blir nog naturligt att vi inte kommer ha så mycket kontakt framöver. De kommer nog ha tillräckligt kring sig om det nu blir en skilsmässa. Frågan är väl hur mycket kontakt vi kommer att ha med Moa och Henrik överhuvudtaget i fortsättningen. Nu när vårt äventyr är över så finns det ju kanske egentligen ingen anledning att fortsätta hålla kontakten. Och kanske blir vi bara en plågsam påminnelse av deras kraschade äktenskap.

Inte vårt fel

Nu tror jag inte att vi är orsak till att deras relation blivit dålig. Det är inte så att någon av dem fått känslor för någon av oss. Jag tror de verkligen älskade våra äventyr och fyrsamvaro precis lika mycket som vi. Däremot tror jag kanske att detta året med oss fått dem att inse att deras känslor för varandra inte finns där som förut. Vi har förstått det som att de under en 10 års period, ja sen barnen kom, har prioriterat bort varandra. Vilket är lätt hänt under småbarnsåren.

Riskabelt att hitta lusten via andra?

Kanske var det för att försöka väcka lusten till varandra till liv igen som de gav sig på att testa det här äventyret med oss. Lusten till varandra är nog något som måste underhållas lite hela tiden. Elden får inte helt slockna. Om den skulle göra det krävs det nog mycket för att tända den igen. Att i det läget ge sig på att blanda in fler i sexlivet är nog väldigt riskabelt. Om man behöver ta in andra för att känna lust till varandra kommer nog förhållandet att spricka förr eller senare.

Kan känna igen mig

Jag har själv, i ett tidigare långt förhållande, upplevt hur lusten för varandra tagit slut.

Passionen försvann till förmån för mer vänskapskänslor, snudd på ”syskonkänslor”. Sådana känslor är ju också starka, men för att ett förhållande ska fungera vill nog de flesta känna någon sorts passion ibland. Det är lätt att man fortsätter gå på tomgång tills någon i paret upptäcker att de kan känna passion på annat håll.

Grönare gräs på andra sidan?

Kanske var det så för Moa och Henrik. Att de fann passionen under våra träffar. Kanske att de kände passion på fyra men inte på tu man hand däremellan. När man får inblick i ett annat pars intima värld så blir kanske också ens egna relations brister mer uppenbara. För Love och mig så har det aldrig ens slagit oss att andra pars kärleksrelation kanske är bättre än vår. Och att släppa in andra i vårt sexliv har enbart stärkt vårt förhållande och kärlek till varandra. Men jag kan föreställa mig att om jag inte var helt nöjd med min egna kärleksrelation så hade det nog kunnat gå illa.

Nästa inlägg:
Läsarfråga: Undrar hur dina äventyr verkligen kändes?

Läs också:

• Flashbacks från singellivet
• Nytt äventyr i decembermörkret
• Vår intima parträff del 1
• Partnerbyte oväntat naturligt
• Trekanter och fyrkanter är som päron och äpplen