153. Det sköna med en likasinnad

09:36 | juni 02, 2019/

Liws tankar

Efter att ha träffat Moa har jag insett hur skönt det är att träffa en likasinnad kvinna. En som också har “sex på ovanligt vis”, men som samtidigt lever ett helt vanligt familjeliv.

Moa är ju precis som jag

Det fascinerar mig att Moa faktiskt är precis som jag. Hon har ett vanligt jobb hon engagerar sig i, har tre barn och en man som också knegar på. Tiden är deras begränsning precis som den är för oss. Hon är en ytterst normal person med liknande ”konstiga” tankar blandat med vanliga funderingar om livets pussel som jag har. Hon har också en hel del spännande fantasier, som hon är beredd att uppleva. Hon har t o m, till skillnad från mig, varit öppen för att gå ett steg längre än jag i det avseendet att hon har antytt att hon är binyfiken.

Vill känna mig normal

Detta med Moa känns väldigt befriande, då jag mitt i allt detta med mina sexuella äventyr ibland känt mig som en udda fågel. Det jag berättar här på bloggen är ju få andra som berättar om och antagligen få som praktiserar. Hur man än vänder och vrider på saker och ting vill man gärna känna sig normal, vad det begreppet nu innebär. Samtidigt som jag gillar att inte vara som alla andra.

Kommit varandra nära

Att nu vara i en fyra-gemenskap med likasinnade trodde jag aldrig skulle vara så givande som jag nu känner att det är. Min man och jag har i princip känslan av att detta par, på bara några träffar, är ett av de tre kompispar vi just nu känner oss närmast. Och då har vi känt de andra paren i många många år. Så det är verkligen förenande att släppa in varandra så intimt som vi gjort och att dela en sån här hemlighet. Och just att vi är så likasinnade gör ju också att vi känner en större samhörighet.

Eggande med samhörighet

Ibland undrar jag hur mycket människor går igång på att känna samhörighet. Och av att få känna sig lite lagom ”freaky”, men inte konstig. Och hur viktigt är det att få dela sin livsstil med andra. Jag kan vara hur upphetsad som helst och tänka de mest härliga tankarna. Om jag sedan inte kan dela dem med någon, som min man t ex och i detta fall med två till, ja då hade upphetsningen sakta men säkert dött ut. Att ha personer runt omkring mig som ser och fullt accepterar hur jag lever mitt liv är ovärderligt och enormt befriande.

Bloggemenskapen som substitut

Jag har väl kanske också saknat någon att prata sex och intimitet med, på riktigt (IRL). Att skriva med er alla här är urhäftigt och något som jag aldrig skulle vilja vara utan. Jag får verkligen många intressanta kommentarer och jag älskar att höra era historier och vad ni tycker. Ni bidrar med era infallsvinklar som ofta ger en intressant diskussion, oavsett hur lika eller olika vi än tänker. Om alla alltid skulle tycka samma hade det inte varit lika utvecklande. Det är bra när man upptäcker andra sätt att tänka på och får tänka ett varv till. Så mitt bloggande under 1,5 år har gett mig otroligt mycket.

Skillnad i verkligheten

Men det är en annan sak att få dela tankar och fantasier med någon i verkligheten. Och nu har vi helt plötsligt funnit detta likasinnade par som vi på riktigt kan diskutera det mesta kring sex med, positivt och negativt. De lever som vi lever, med samma svårigheter kring hur man ska kombinera föräldrarollen med extraordinära sexaktiviteter. Jag har inte, än så länge, träffat någon annan kvinna ens via bloggen som verkar leva riktigt som jag.

Det gör att jag ibland undrar om det jag gör ändå är väldigt ovanligt. Men jag tror egentligen inte det. Jag tror att det finns ganska många som Moa och jag, fast att vi kvinnor inte riktigt vågar ge sken av det. Även om det hade varit skitkul.

Moa är skön att ha

Så att Moa (och Henrik) nu finns är betydelsefullt för mig. Att förenas i att vi har våra snuskiga fantasier, och att det är helt okej, är enormt skönt. Och detta är något som jag inte visste att jag saknade förrän jag upptäckte det.

Läs också: