152. Var fyrkanten lite för bra?

11:54 | maj 29, 2019/

Som ni nog förstått så är jag fantastiskt glad över att Moa och Henrik och vi funnit varandra så väl. Vår senaste träff för en dryg vecka sedan lämnade inget övrigt att önska. Så nu är väl allt bara frid och fröjd kan man tänka? Och jo det är det väl, men det har dykt upp en del frågetecken som vi aldrig förutspått skulle kunna bli något att reflektera över. Tankarna har därför snurrat betydligt mer nu än efter våra tidigare tre äventyrshelger.

Blev det för intimt?

En sak som har rört runt i mina tankar och skapat lite frågetecken är det faktum att någon annan än min man nu fått mig att komma, vilket är väldigt intimt. Kanske speciellt för mig som har en historia av att ha haft väldigt svårt att komma. Blev det lite för intimt och känsligt? Eller bara enormt eggande? Har vi passerat en förbjuden gräns kring intimitet med eftermys och efterkyssar? För fem år sedan hade jag sagt ja på den frågan men på plats kändes det bara naturligt och något alla gick igång på. Så jag har väl landat i att det extra intima som skedde nu jämfört med de tidigare tre träffarna faktiskt bara är häftigt och att jag är så grymt tacksam över att jag hittat ett relativt lätt sätt att komma på. Och som kan anammas av någon annan än min man.

Ändrat uppfattning

Tidigare har jag ju varit lite tveksam till att blanda in andra i vårt sexliv. Hur ska jag kunna njuta fullt ut utan att kunna komma. Jag såg förr, ärligt talat, inte helt poängen med en trekant eller en fyrkant utan att få ha minsta förhoppning att kunna komma. Love tycker ju som jag nämnt tidigare att ju mer jag njuter desto bättre och det var ju faktiskt nyckeln till att vi hittade min orgasmknapp. 🙂

Är vi ”ihop” nu?

Något som vi båda har börjat fundera över är var det här ska sluta? Dvs det här vi har med Moa och Henrik. Och vad är det vi har, är vi ”ihop” nu? På nåt sätt så känns det ju lite så och som att vi är lite exklusiva för varandra. Det är ingen tvekan om att vi kommer att fortsätta träffas. Det vill vi alla. Men hur länge då? Ska vi träffa dem på det här viset i flera år? Vill vi det? Finns det nåt slut?

Hur ska vi göra slut?

Tänk om vi vill ha en trekant igen. Är det då okej att vi (eller de) tar en paus för att köra på ett trekantsäventyr igen? Eller måste vi göra slut med Moa och Henrik då? Kan vi fortsätta träffas utan sex bara för att det är trevligt? Nja, det känns nog ändå bästa att hålla det vanliga familjelivet isär från detta.

För bra för att vara sant?

Jag tror i och för sig att vi alla har fått kompiskänslor för varandra väldigt fort. Och det gör att jag helt plötsligt känner mig lite mer sårbar. Jag känner mig förtjust i oss fyra och alla endorfinkickar vi skapar tillsammans. De är ju så himla trevliga och vi kan prata helt utan hämningar. Det är verkligen inte många par man kan det med. Egentligen är det ju bara urhäftigt, men det är lätt att problematisera saker… 😉 …Kanske speciellt när det är något som känns för bra för att vara sant.

Hur ofta ska vi träffas?

Sen är det ju också frågan om hur ofta vi kan träffas. Det är ju inte jättelätt att fixa barnvakt för tre barn. Varken för dem eller oss. Samtidigt så finns det ju en vilja att träffas ganska ofta.

Nu har vi inte bestämt nåt om en nästa träff än, förutom att vi ska träffas igen. Troligtvis så ska vi försöka få till det under semestern i juli. Och hur kan vi toppa det vi varit med om hittills, kanske är peaken just nu? Men troligtvis så kommer det kunna bli fler bra träffar och vi ser ju verkligen fram emot att träffa Moa och Henrik igen. Så dessa hjärnspöken får stå tillbaka så löser sig nog saker på vägen…hoppas jag 😉

Läs också: