Som jag berättade i förra inlägget så är det en del som jag inte kunnat skriva om här på bloggen tidigare. Men som jag nu har valt att släppa sekretessen på. Så det här blir starten på en liten följetong där vi gör en bakåtblick på den oberättade fortsättningen på våra äventyr.

Avslutet med Henrik

Jag kommer nu ta er med tillbaka till sensommaren 2019. Till den delen av historien som jag aldrig kunde återberätta pga att Coronapandemin ändrade omständigheterna. Vi hade precis avslutat våra äventyr med Henrik som rent kemimässigt kändes bra, men där vi kände att han inte var bekväm med vissa saker som var viktiga för oss. Han var inte bekväm med att ta ett steg tillbaka och bara se på ibland, eller att Love tittade på. Lite kan jag nog känna igen mig i Henrik. Hur bra är jag på att se på andra som har sex och vara passiv under sex på flera? Vi är nog båda två mer de som vill vara i centrum och vara med där det händer. Men Love och jag har insett att det bästa för oss är att träffa någon som gillar att vara i centrum men som är bekväm med att kunna ta ett steg tillbaka och vara passiv i stunder också. Och kanske framförallt någon som tycker det är ok att bli betraktad. En annan ganska stor käpp i hjulet var när det framkom att Henrik inte kunde tänka sig att bli filmad…överhuvudtaget. Vilket är en stor del av behållningen av det hela för Love. I och med att Loves stora igångsättning är att se mig njuta tillsammans med någon annan, ger det honom väldigt mycket att i efterhand kunna se på det vi upplevt. Jag har också själv mer och mer insett värdet i att kunna ha det på film och därmed lättare kunna återuppliva minnena av det.

Direkt jakt på ny extraman

Vi bestämde oss ganska direkt efter avslutet med Henrik för att söka efter en ny extraman. Kanske stressade vi lite in i sökandet. Vi valde där och då att inte landa och njuta av det vi precis hade upplevt utan ville ganska fort ersätta det med något annat. Redan där blev det egentligen lite forcerat så här när man ser på det i backspegeln. Och det var nog mest jag som stod för påskyndandet. Vi registrerade ett nytt konto på Bodycontact. Inte för att vi ville dit igen men för att det då inte fanns något annat bra alternativ. Från början beskrev vi det som att vi sökte en ”bull”, men efter ett tag svängde vi in mer på att vi sökte en ”älskare”. Detta till följd av att vi verkligen gillade upplevelsen vi hade haft med övernattningen då jag var lika mycket Henriks som Loves. Fast egentligen visste vi kanske inte riktigt vad vi sökte. Svar fick vi i alla fall. Men det var jättesvårt att skilja agnarna från vetet. De flesta var inte vad vi sökte, även om orsaken delvis kan ha varit vår egen förvirring i vad vi önskade finna.

Den perfekta extramannen

Vi hittade i alla fall en man som verkade lugn, fin, äkta, kommunikativ i skrift, lite blygsam och inte så erfaren. På sin profil hade han en bild som visade upp en fin kropp men utan huvud. Dock hade han tämligen gräsliga kalsonger med Y-front på sig. Inte ofräscha men bara omoderna och högt uppdragna. Men dom kan man ju byta ut eller åtminstone ta av. Så det var egentligen ingen big deal. Han kändes lite som en oslipad diamant. Perfekt tänkte vi. Vi vill ju ha den mer prestigelösa typen. Love fastnade lite extra för honom pga hans personlighet. Han liknade lite i sin beskrivning några av Loves närmaste vänner. Det som vi kanske framförallt föll för var att han skrev långa brev som svar på våra och till punkt och pricka svarade han på allt som vi frågade om i våra mejl. Så han kändes väldigt lyhörd och uppmärksam på oss, vilket verkligen stack ut i mängden.

Finns ingen som Y-kalsongmannen

Men så fick vi en ansiktsbild på honom och det föll mig bara inte i smaken alls. Tyvärr. Så vi valde att avsluta kontakten, på min begäran. Han är dock någon som vi ofta skämtsamt har tagit upp i jämförelse med andra som vi senare mött och som har haft svårt att hålla måttet. Och då konstaterat att det finns ingen som ”Y-kalsongmannen”. 👌🏻😉

---

När jag startade den här bloggen i november 2017 var det inte någon impulsiv handling. Faktum är att jag nästan exakt ett år tidigare hade börjat skriva ner alla mina tankar om sex och händelser jag varit med om som format mitt dåvarande sexuella ”Liw”. Sen kom Love med förslaget att jag kanske skulle starta en sexblogg. Och successivt så kände jag att det var precis vad jag ville göra. Och så blev det.

Allt har hänt men…

I bloggen ville jag verkligen berätta för mina läsare delar av det som faktiskt är vår vardag just för tillfället och låta er läsare få en liten inblick i mitt sexliv från första parkett. Vilket visade sig komma att innehålla sexuella äventyr tillsammans med min man. Det var viktigt för mig att allt skulle skrivas utan någon som helst försköning eller ”hittepå”. Allt jag har berättat för er har faktiskt hänt. Men jag har samtidigt burit på en hemlighet.

Vi ligger efter

Vår beskrivna vardag har hela vägen speglat vårt här och nu, men alla våra sexäventyr har jag återberättat ett år efter att de faktiskt hände. Det var ingen planerad strategi från början utan berodde helt enkelt på att jag startade denna blogg just ett år efter jag började skriva material till den. Vi förstod ganska snabbt att av praktiska skäl var detta egentligen perfekt för att skydda oss själva. I och med att allt hände ett år tidigare än vi berättade om det så hade vi ju alltid ett ”alibi” med tanke på barnvakter, lekkamrater och andra i vår närmaste omgivning. Det föll sig ganska naturligt, men det var en nödvändighet att alla äventyren skrevs ned direkt, fångade färska och med känslan kvar. Alla händelser och tankar inför träffarna skrevs såklart också ner då de faktiskt hände.

Ingen som vet

Kanske har ni någon gång tänkt att våra lekkamrater borde känna igen sig om allt hände när det verkligen hände. Vår inställning har hela tiden varit att om de vi träffat skulle komma på att vi är Liw och Love, ja då kommer vi vara 100% öppna och ärliga med dom om det. Och faktum är att vi faktiskt hade planerat att berätta för Moa och Henrik om bloggen vid vår nästa träff. Som aldrig blev av och sen gick de ju skilda vägar. Så därför blev det aldrig avslöjat.

Men sen då?

Så bara så ni förstått allt rätt. Äventyren med Mr U hände alltså sommaren 2017, äventyren med Moa och Henrik 2018 och de ensamma äventyren med Henrik hände sommaren 2019. Men att samtliga dessa alltså återberättades här på bloggen först ett år efter att de hade hänt. Så har det hänt något sedan dess?! Eller har det inte hänt något på äventyrsfronten på drygt ett och halvt år?

Coronan ställde till det

Jo, det är så att hösten 2019 hände det hel del saker som jag då skulle berättat om i höstas. Men till följd av Corona-pandemin 2020 så passade det aldrig in att köra dessa historier. Vilket är himla tråkigt för det var ändå väldigt bra historier som hade varit kul att återberätta. Sen har vi inte träffat någon sedan Coronan dök upp för över ett år sedan.
Det året vi legat före gällande äventyren har nu ätits upp av Coronaåret. Så nu är vi ”ifatt”. Helt utelämnade i nuet.

Bättre sent än aldrig

Men jag vill ju berätta om det ni missat. Det är som att några vitala pusselbitar saknas för att kunna se hela bilden. För om man kan tycka att vi haft en ganska lätt och lyckosam väg kring äventyren jag berättat om hittills på bloggen, så var hösten 2019 betydligt guppigare. Och mitt i allt det som ni missat väcktes också vår idé med Hemligg, vilket har sin förklaring. Det är ganska mycket att berätta så det kommer nog bli något som kommer att uppta många av vårens inlägg här på bloggen. Men jag tror ni kommer att tycka det blir en ganska intressant följetång att följa.

---

Det är mycket som händer i mitt liv just nu. Och även om det mestadels bara är positivt så tror jag faktiskt att jag har någon slags 40-års-kris. Senaste tiden har jag behövt fatta en mängd olika beslut och många tankenötter har behövt knäckas. Stundtals har det varit väldigt rörigt och jobbigt.

Vad ska jag jobba med?

Den största nöten att knäcka i mitt liv senaste halvåret har varit huruvida jag ska fortsätta jobba med mitt vanliga jobb och hur länge jag orkar dubbeljobba. För tre barn, vanligt jobb samt den här bloggen och Hemligg blir en ekvation som blir allt svårare att lösa. Det resulterar i att jag kommer för sent till saker, är allmänt virrig och ligger och tänker på nätterna. Jag kan svara på kommentarer på parkeringsplatsen vid dagis, på toaletten eller i mataffären. Men om jag nu ger upp mitt vanliga jobb så kommer det bli mer eller mindre omöjligt att hålla helt hemligt vad det är jag och Love jobbar med.

Vilka ska få veta min hemlighet?

Så då kommer nästa fråga att fundera över som har varit vilka som vi behöver berätta våra hemligheter för. Eller åtminstone delar av dom. Det är ju väldigt intimt att blotta sig om sitt sexliv för sin omgivning. Och just det faktum att vi har testat sex på fler. Ja just det är väl det känsligaste. Och jag har verkligen älskat den integritet jag nu har fått ha. Jag har älskat att ha hemligheter med bara min man. Men samtidigt är det tärande att inte få berätta om sitt ”livsverk” som jag faktiskt är väldigt stolt över. Jag har nu i alla fall börjat berätta för min närmsta familj och även närmsta vännerna kommer nog snart få veta. Att vara ärlig i mitt liv är i slutändan det viktigaste. Men att hålla min integritet kvar utanför ”de närmsta” känns fortsatt väldigt viktig. Så jag kommer definitivt förbli Liw.

Som att komma ut

För mig har det varit väldigt blottande och sårbart att börja berätta om allt detta för mina nära. De kommer ju aldrig riktigt se mig på samma sätt efter de fått veta, även om det säkert kommer bli lättare när första chocken lagt sig. Det är ju oundvikligt och det är ju både spännande och läskigt. Men de kommer ju nu se den jag är, vilket såklart lättar mitt hjärta. För från att detta har varit ett fritidsintresse står dörren nu öppen för att detta skulle kunna bli ett jobb. Och ett jobb kan man inte ”gömma undan”.

Jobbat på min integritet

Jag har i många år mer och mer velat begränsa min umgängeskrets. Jag har jobbat på min integritet som jag faktiskt hade lite problem med innan jag träffade min man. Jag nämnde faktiskt detta i mitt allra första blogginlägg. Att jag lite varit som en öppen bok med det mesta i mitt liv. Inkluderat kring förhållanden. Och det har inte alltid känts helt bra. Jag fungerar lite så som person att om jag säger A…ja då rabblar jag lätt hela alfabetet. 😊 Så att inte säga något alls till någon om bloggen i 3 år har varit väldigt nyttigt för mig då jag fått jobba på min integritet. Det har hjälpt mig att hitta en bättre balans i vad jag vill berätta och inte.

Lycklig, men sliten

Det som jag tror är en 40-årskris har nu pågått i nästan ett halvår och det är väldigt olika känslor i mig. Jag är egentligen lyckligare nu än någonsin. Samtidigt som jag är väldigt sliten och lätt förvirrad nästan hela tiden. Jag skulle behöva åka till ett torp utan mobil i en vecka och ta skogspromenader och bara vara med mig själv. Men det kommer jag inte göra. Jag kommer istället behöva ta beslut, flera sådana. Och det jag efterstävar är att vara sann i mitt hjärta. För det finns inget mer tillfredsställande i livet än att få vara precis den man är…och t o m gillas för det…och samtidigt gilla sig själv i detta.

Och nu blir det en twist på bloggen

Det är också en hel del beslut kring bloggen som jag också har behövt att ta. Även om allt jag har berättat på bloggen är sant och hämtat ur mitt liv precis som det är, så är det samtidigt så att jag har undanhållit en del. Detta p g a att jag behövt se till att hålla mitt integritetsskydd så vattentätt som möjligt. Men i och med att jag nu ändå inte kommer att kunna hålla det helt vattentätt så kommer jag att avslöja några villospår som jag har lagt ut för att skydda mig själv. Så nu kommer det att bli en liten twist på bloggen som ni inte väntat er och som kommer vara ganska spännande. Men vad det är för twist det återkommer jag till i nästa inlägg. ❤️

Nästa inlägg:
Historien tar en ny vändning

---