ANNONS
PersonuppgifterCookies

Tema pseudotvillingar: intervju med pseudoTRILLINGmamma

/

Jag är ju ganska diskret med min önskan om fler barn, till exempel så sa jag det ju bara i förbifarten på Nyhetsmorgon (svärföräldrarna hade ändå uppfattat det och skickade sms med orden ”vad kul med fler barnbarn!!” – bra sätt att värva medlemmar till kampanjen). Hur som helst så kände jag ändå efter Majsan att en liten paus vore bra, så att vi fick sova lite först. Typ.

En som inte pausade är Linda. Hon är mamma till pseudoTRILLINGar och här kommer nu den andra intervjun i mitt tema: pseudotvillingar.

Intervju med Linda, som jonglerar inte mindre än TRE pseudosar om dagarna. Anton född juli 2010, Edvin född augusti 2011 och Mårten född maj 2013 – de är alltså 5,5 år, 4,5 år och 3 år gamla. När hon inte hänger med sin supertriss brukar hon träna Tabata eller hitta på recept till smoothies. Hon gillar att sortera och slänga saker, men tycker verkligen inte om att folk kommer oinbjudna och knackar på dörren. Jag hittade henne på Insta och blev såklart lite avis att hon hade tre. Men allra mest blev jag impad!

1. Linda, tre på fyra år alltså? Min första fråga är ganska rakt på sak: var alla tre planerade?

Ja, tre barn på fyra år. Men tre barn under tre år samtidigt! Alla var planerade, faktiskt ganska exakt på datum. Vi ville ha sommarbarn och vi ville ha barnen så – efter varann. Jag har haft turen att kunna bli gravid väldigt lätt, och det gjorde planeringen enklare. 

2. Att vara gravid och samtidigt ha en liten att ta hand om kändes lite …jobbigt emellanåt, tyckte jag. Hur var det att ha två små och en mage?

Jag tyckte också att det var jobbig att ha EN och vara gravid. När jag sedan hade två, då blev jag rädd för vad som komma skulle … Hur ska detta gå!? Jag hade dessutom foglossning och kunde inte hänga med i svängarna! Men de var ju ganska små, så vi sänkte kraven och körde på. 

3. Hur skiljde sig förlossningarna från varandra? Märkte du ens när Mårten kom?

Jag har under hela mitt tonårsliv varit livrädd för att en dag föda barn. Så jag trodde länge in i första graviditeten att det inte skulle fungera. Men av någon anledning så förlikade jag mig med tanken och bestämde mig för att det skulle gå. 

Första förlossningen gick väldigt snabbt! Vattnet gick hemma på vardagsrumsgolvet och sen var han ut tre timmar senare! 

Andra förlossningen hade man ju lite erfarenhet och självförtroende efter en bra erfarenhet på första förlossningen. Edvin föddes tre veckor tidigt och var så liten! Tidig vattenavgång och igångsättning… men snabb och smidigt även där! 

Tredje förlossningen, då trodde ju alla att jag inte skulle hinna in i tid. Men vi åkte in för rutinkontroll i v. 39 och fick göra en hinnsvepning. Värkarna kom igång, men vattnet gick inte. När de väl tog vattnet, så gick det lika fort där. Mårten föddes med navelsträngen runt halsen och var lite medtagen men repade sig ganska snart! 

Jag älskar att föda barn och skulle kunna göra det många fler gånger! 

4. Hur ser er vardag ut idag när det kommer till familjelivet? Har ni fått hjälp utifrån? Hur funkar logistiken?

Vår vardag är ganska inrutad! Vi kör på i samma stil och försöker hålla oss över ytan! Hjälpen kunde vara bättre men givetvis finns folk om vi behöver! Jag var hemma med barnen i fem år när de var små och då skötte jag allt, typ. Det var när jag började jobba igen som vardagen kom igång på riktigt. Jösses, vad jag önskar fler timmar på dygnet för att kunna ladda om till nästa dag!
Vi försöker göra små äventyr då och då, en vanlig vardag. Som att äta ute, gå och bowla eller ha en picknick..så att veckorna blir lite roligare!

5. Jag tycker det är svårt att hitta tid med min man och vi har bara två. Hur tycker du att relationen klarat det här med tre barn så tätt? Kommer du och din man ihåg varandra eller är det någon som passerar när man går in och ut från köket typ?

Det där går i perioder. Vi tänkte väldigt mycket på det efter första barnet. Men sen måste man verkligen planera för att få tid ihop. Sexlivet är det som tagit mest stryk av olika anledningar som hör verkligheten till, både under graviditet och efter.
Nu när minsta snart fyller tre år känner vi att det börjar lätta liiiite … Men långt ifrån hur vi skulle vilja ha det! 

6. Är barnen mest bästisar eller fienden? Leker de alla tre ihop eller blir det ofta uppdelat?

Just nu är vi inne i en väldigt jobbig period. Äldsta närmar sig sex år – som bitvis är en väldigt jobbig ålder – och minsta närmar sig tre – som är en rätt kämpig ålder.

Men de är väldigt tighta med varann och håller ihop som ett team. De leker bra ihop och gillar samma saker. Sen har vi lyckats skapa tre väldigt envisa grabbar och det är inte lätt! 

7.     Hur hanterar du konflikter, mellan barnen och mellan er föräldrar och barnen? Mina gaddar ihop sig ibland och då känner jag lite ”två mot en”-känslan. Råkar du ut för ”tre mot en”?

Ja verkligen! Ibland känns det jag inte kommer någonvart. Det är samma tjat varje dag och har de väl bestämt sig för något så ger de sig inte! Att vara konsekvent är inte alltid lätt och all konfliktlösning går mig på nerverna! Men man kan ju inte ge upp, då kommer det ju bakslag längre fram. 

8. Vad är det allra bästa med att ha en sådan fin triss?

Det allra bästa med att ha en triss i grabbar är att man får ju så mycket kärlek och man blir så stolt över dem så fort de gör något nytt i livet – stort som smått. När man ser sig själv i barnen och inser att de är små miniatyrer av oss. Man får verkligen tänka på de positiva sakerna ibland, för det har varit sex väldigt jobbiga år och vi har ytterligare många jobbiga OCH härliga år framför oss!
En stor fördel är ju också att de alltid har varandra (på gott och ont), de har alltid någon att leka med, och så vidare.

9. Om det sitter några pseudopäron där ute och tänker att pseudotrillingar kanske vore något … vad skulle du säga till dem då?

Att det inte är något att satsa på! Haha! Vet inte om jag skulle våga rekommendera det till någon då det är 1000 gånger jobbigare än vad folk tror och föreställer sig. Men fördelarna är många! Småbarnsåren passerar fortare och alla blir stora på en gång – om man nu vill ha det så. Semestrar blir enkla då alla gillar samma saker samtidigt, förhoppningsvis, och så vidare.


En sak som jag tänkt mycket på är hur fort den äldsta får bli stor. När vår äldsta var tre år hade han blivit storebror två gånger redan. Jag tänker på hur vi såg på ”en treåring” då och hur vi idag ser och behandlar vår minsta, som är tre år nu. Det är lite skillnad!


Min mamma sa alltid: ”lilla stora Anton” och jag minns att jag ofta tänkte på att han faktiskt bara är tre år. Men han fick liksom växa upp fortare än de andra. Han blev tvungen att vänta, lyssna och hjälpa till på ett helt annat sätt även om man försöker göra lika.

10. Till sist: Nu ligger du ju lite efter tidsmässigt, men när kommer fyran? ;)

Nej, jag har alltid önskat mig fyra barn. Men nu känns det lite sent! Jag ville vara färdig med alla barn innan jag fyllde trettio och det var jag. Men det går inte att utesluta att det blir en sladdis … Att jag inte ska bli mormor gnager lite, kanske försöker vi en sista gång!

Ni hittar Linda och hennes triss på Instagram @lsjstrm

_____________________________________________________

Fler inlägg under tema: pseudotvillingar

Läs del 1 inledning

Läs del 2 graviditet och förlossning

Läs del 3 första året

Läs del 4 – barnen 2 och 3 år

Intervju med pseudotvilling – min mamma

Intervju med pseudoTRILLINGmamma

21

Kommentarer granskas inte i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetslagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se. Du som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för vad du skriver.

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy och regler för kommentarer.

© Bonnier Magazines & Brands AB i samarbete med AB Kvällstidningen ExpressenTelefon: 08-736 53 00