ANNONS

Tema pseudotvillingar

/

Några av de blogginlägg jag skrivit som folk fortsätter att kommentera på handlar om att få barn tätt – pseudotvillingar. Pseudotvillingar brukar man kalla barn som föds med mindre än 18 månaders mellanrum. Som mina. Märta är född i april 2012 och Maja är förr maj 2013.

Eftersom det är ett ämne som är lite svårt att hitta information om så tänkte jag köra lite ”tema pseudotvillingar”-inlägg. (Blandat med lite vanliga inlägg). Det blir bilder, repriser från min historia med barnen från graviditet till att de är 2 och 3 år. Jag har dessutom intervjuat flera personer som antingen är eller har pseudotvillingar och kommer att publicera de intervjuerna också med jämna mellanrum.

Jag börjar med inlägget jag skrev för ett år sedan, och de närmaste dagarna kommer de andra delarna (del 1–4 är alltså skriva förra året, jag tänkte avsluta dem med en reflektion från nu, ett år senare).

Dela gärna med er av era erfarenheter av att vara eller att ha pseudotvillingar! Eller andra tankar och frågor förstås!

Om att få barn tätt – del 1 – inledning

Jag tänkte berätta lite om hur det är att ha pseudotvillingar, min erfarenhet av att ha barn tätt. Detta inlägg blev dock väldigt långt, så jag har delat upp dem i flera. Det här blev inledningen. Nästa del kommer imorgon.

Mina barn heter Märta och Maja och de är 3 respektive 2 år (snart) gamla. Det är 13 månader mellan dem. När vi fick reda på att vi väntade Maja, som alltså är yngst, var det många känslor i kroppen. Först skrattade vi och så var man ju jätteglad att det bodde ett litet frö i magen. Men redan där startade också ett dåligt samvete. Framför mig satt en ca 5 månader gammal Märta, som kommit in i vårt liv och vänt upp och ner på allt och innebar så mycket kärlek att det ibland var svårt att hantera. Ska hon inte få lika mycket uppmärksamhet nu? Måste jag dela upp kärleken mellan henne och det lilla fröet i magen?

Även om jag kände lycka över lilla livet i magen så kände jag ju inte hen lika väl som Märta som satt där framför mig.

Som alltid när jag känner mig lite lös i kanterna så vill jag läsa på. Bygga upp mig liksom, ta in fakta, förbereda. Jag ville få lite information om hur det är att ha barn tätt, så vi kan göra detta så bra som möjligt för de små syskonen. Ganska kvickt ångrade jag mig. Överallt stod det om hur fel det var att få tätt, hur de äldre syskonen i denna situation var överrepresenterade hos psykologer, hur den första behövde mer ensamtid med föräldrarna än det nu fick. Jag stängde igen böckerna med klump i magen, en klump bredvid det lilla fröet.

Jag fick en bok hos barnmorskan, ”om att få syskon”, och tänkte att här vet de ju att man ska få syskon så här måste de ju skriva mer konstruktivt och tips och råd.

Nej då, samma här, det är inte att rekommendera att få så tätt. Nu blev jag arg, hur kan man ge en bok till någon som uppenbarligen väntar syskon och där i skriva rekommendationer om åldersskillnad?? Men det är svårt att bara känna ilska när man också känner oro.

Till slut vände jag mig till Google, hittade EN tråd där någon desperat skrivit ”kan någon snälla säga någonting positivt om att få pseudotvillingar” från en mamma som kände sig ganska knäckt, precis som jag i det laget. Där kom det många många fina ord från föräldrar till pseudotvillingar och även sådana som själva var pseudotvillingar. Jag läste och bestämde mig sedan för att inte läsa mer om det.

För några veckor sedan halkade jag in på en artikel i någon kvällstidning där de skrev om att Prinsessan Madeleine skulle få barn igen. Där blir det ju också ganska tätt och en ”expert” av något slag hade fått kommentera, jag tror till och med de undrade om hon hade några tips till Prinsessan med familj. Vad sa hon?

Jo att det inte var bra att få så tätt. Och så massa fakta om hur synd det är om första barnet i dessa fall.

Vad vill folk att man ska göra när man får höra all denna fakta? Ångra sig? Tänka att ”nä ok vi skippar syskonet i magen”? Ge bort det? Eller vad är tanken med dessa anti-tips? Att ge dåligt samvete, ångest och panik? Jaha, ja men då så! Mission completed!

Jag bestämde mig där och då för att skriva om min erfarenhet. Inte för att jag vet om mina barn tagit skada redan, men för att man, om man ska få eller precis fått barn tätt, ska ha någonting annat att läsa. Något annat än ”nä det du gör just nu är ingen bra idé.”

Fröet har här blivit en fotboll. På bollen sitter syrran.

_____________________________________________________

Fler inlägg under tema: pseudotvillingar

Läs del 1 inledning

Läs del 2 graviditet och förlossning

Läs del 3 första året

Läs del 4 – barnen 2 och 3 år

Intervju med pseudotvilling – min mamma

Intervju med pseudoTRILLINGmamma

25

Kommentarer granskas inte i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetslagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se. Du som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för vad du skriver.

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy och regler för kommentarer.

© Bonnier Magazines & Brands AB i samarbete med AB Kvällstidningen ExpressenTelefon: 08-736 53 00