ANNONS

Att inte räcka till eller att värdera sig själv lite väl högt?

/

När jag, som ångestmänniska, diskuterat det här med ångest över saker man sagt/gjort/inte gjort/inte sagt med liksasinnade så kommer vi ofta fram till att vi kanske tror att folk bryr sig lite väl mycket om vad vi säger eller inte. Alltså, jag går runt med denna ångest men andra bryr sig i de flesta fall inte alls om det jag oroar mig för – på ett sätt är det ju lite att värdera sig själv aningen för högt. Fast på ett rätt gölligt sätt… eller?

Samma tänker jag om hur mina tankar gått kring den här dagen. Att jag antingen är lite överambitiös eller att jag värderar mig själv lite för mycket.

Okej. Till saken.
Jag och Maja ska till min bästis på fredagshäng inklusive övernattning. Såååå härligt! Men nu ska jag inte fokusera på det positiva – det är ju så givet.
Så. Jag börjar med att ha dåligt samvete för att jag tar med Maja men inte Märta. Sedan känner jag mig dum som ska be Mattias att gå tidigt från jobbet så att jag och Maja inte blir så sena (vi får hämta samtidigt, varsitt barn liksom). Jag börjar klura på hur Mattias ska lösa det hela, så att Märta får lite extra trevligt fredagsmys nu när hon liksom inte är inbjuden på mitt och Majas galej. Hur ska Mattias hinna? När ska han handla allt gott? Vad ska han själv få i sig? Jag presenterar några olika alternativ hur han kan lägga upp det hela. Han verkar ju inte alls ha gjort en utförlig plan??
Jag oroar mig också för att vi ska bli sena till min bästis. Att hon ska tycka att det är trist att vi inte kom tidigare. Jag funderar på hur vi kan öka farten och komma så fort vi bara kan!
Föreslår tidigare hämtning för Mattias. Får dåligt samvete att jag stressar honom.

Sedan toppar jag hela faderutten med att gå runt och ha dåligt samvete gentemot feminismen. Att jag, som är stolt feminist, inte släpper mer på familjekontrollen och inte är mer självständig och cool.

Jorå så att eeeeeh, sammanfattning: vad du än gör så gör du lite fel, Louise!

Fast i det stora hela så känns denna kväll grymmers. Det kanske inte framgick helt?

Tre bilder på Maja och mig för att illustrera hur glada vi är:

27
0

Kommentarer granskas inte i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetslagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se. Du som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för vad du skriver.

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy och regler för kommentarer.

© Bonnier Magazines & Brands AB i samarbete med AB Kvällstidningen ExpressenTelefon: 08-736 53 00