ANNONS

Vad betyder egentligen ”det bästa”?

/

Måste bara skicka ut en liten påminnelse som man kan behöva ibland som skör förälder. Ni vet, det där otroligt provocerande ”det bästa för barnet” som folk överanvänder.

Jag kom på en jämförelse. Letar febrilt efter sådana när jag försöker förstå vad jag själv menar. Och så hittade jag denna. Om man hade kommit fram till att 1,75 stycken morot om dagen var det optimala för en människa att äta så hade vi ju aldrig varit på folk som åt 2 eller 1 att det var väl bra men inte det bästa.
Förtydligande: ingen skulle ju ens veta om detta eftersom skillnaden mellan 1,75 och 2 inte spelar nån roll!

Så den lilla morotsvisdomen ville jag bara att ni skulle ta med er från bloggen idag. Ska vi verkligen prata om hur 1,75 morot är det bästa för människor? Borde vi inte prata om att morot är bra bara?

Eller typ, ett barn som blir mätt och en mamma som mår bra. TILL EXEMPEL.

2
5

Kommentarer granskas inte i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetslagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se. Du som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för vad du skriver.

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy och regler för kommentarer.

Hänga ut?

/

Ett rejs är dagarna med Nou. Och ännu mer rejsigt med syrrorna hemma på höstlov. Men bättre när alla är hemma än att vara föräldraledig utan sällskap (av annan än bebis) tycker jag. Så vi har ett roligt rejs (som varvas med hot och mutor förstås).

Jag tänker på en massa saker jag vill skriva under tiden dagen flyger förbi. En sak jag tänkte på under några stunder idag var sk ”uthängningar”. Linn och jag pratade om det på telefon och sedan funderade jag vidare i korta små uthuggna ögonblick.

Jag tror inte det är en bra sak om jag behöver välja antingen eller. Sedan är det ju som med precis allt gråskala. Men jag ogillar trenden. Att det ska bli Flashback, Bloggbevakning och skvallerpress över så mycket. I helgen läste jag Elisbeth Åsbrinks text om Lars Norén och tänkte att det på sätt och vis var som vilken Instagram-fajt som helst, med ”den gjorde si” och ”den gjorde så” fast med finaste formuleringar och i en stor artikel i en stor tidning. Och jag läste den. För jag gillar ju skvaller, fult nog.

Vissa försvarar uthängningar med att man måste våga, annars göder man en tystnadskultur. Fast, som Linn och jag sa idag, kan det inte vara så att den då istället göds? Man vågar inte lyfta saker med risk för att hängas ut, på ena eller andra sidan.

Ibland är kanske uthängning det som krävs. Liksom en gnista som gör att elden får fart. Men jag tänker att det man oftast vill åt i det stora hela väl är en struktur? Och så länge vi står och pekar på individerna så är det bara dem vi ser och inte strukturen. Det blir lätt fokus på en person som blir the evil one och alla andra kan pusta ut och gå fria. Istället för att peka på strukturen.

Läste Lindeborgs bok Året med 13 månader nyss. Finns mycket att säga om den. Men en sak som störde mig var hur hon skulle prata om kvinnor som tafsade och hur hon tjatat sig till sex en gång och hur tjejer också kunde vara svin. Eh, vi vet? Vem har påstått att kvinnor är oskyldiga små änglar? Stör mig så det kliar i kroppen. Gör det inte till individnivå! Det handlar om strukturer. Strukturer som år efter år efter år tillåtit män att bete sig sexistiskt och svinigt, utan att folk protesterat. Och hade man protesterat så var man besvärlig. Nej den strukturen går inte att vända på, för omvänd sådan finns inte. På individnivå ja, strukturellt nej.

Så när det pekas på individer hit och dit och uthängningar ”krävs” så känner jag att man missar målet. Och ofta helt i onödan. Det går svinbra att utgå från något eller någon och resonera kring beteenden och situationer och olika klimat utan att peka ut personer.

Jag vet inte. Kanske kommer det dyka upp en massa situationer som visar att jag har fel i detta, men det är i alla fall så jag känner. Och känt rätt länge.

Vad tänker ni?

0
18

Kommentarer granskas inte i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetslagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se. Du som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för vad du skriver.

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy och regler för kommentarer.

Påminns om hur födande inte prioriteras

/

Jag såg detta inlägg på Instagram. På ett konto som heter ”allt ser fint ut” eftersom det är repliken man får höra när man söker hjälp efter förlossningen. ”Allt ser fint ut. Gör dina knipövningar”.

Det är skandal. Det är helt jävla skevt att kvinnor ska berövas flera år, gå igenom så mycket lidande, ofta helt i onödan. I tystnad och i skam. För att ”det är naturligt att föda barn”, för att kvinnor av någon outgrundlig anledning anses vara gnälliga, för att man inte har tid eller ekonomi att ta hand om kvinnor, för att kvinnor är så jäkla icke-prioriterade!

Jag blir så arg att det bubblar i hela kroppen. HUR ÄR DETTA MÖJLIGT?!

Blandningen av nåt konstigt prestationskrav på förlossningen där den ska flyta på utan svårigheter och skammen och tystnaden när nåt går fel gör detta till ett tyst ämne. Problem som rör kroppen, kanske de mest intima delarna, ska det inte talas om. Och eftersom förlossning ses som nåt naturligt ska man tydligen klara det utan problem, trots att problem också är naturligt.

Och de som ska ta hand om oss i denna otroliga stund har så många att ta hand om samtidigt att de kanske inte hinner fatta de bästa besluten alla gånger. De hinner ju inte ens gå på toaletten.

Får du skador borde ett kirurgiskt team kallas in! Jag brukar tänka på hur det skulle pratas om detta om ollonet på en man sprack, om vissa män sprack ända ner till roten. Om det fanns risk för smärtor eller tappad känsel. Jag hoppas att man skulle lägga tid och energi på att sy ihop ollonet, använda sig av kirurger som tränat på ollon en massa gånger, som skulle få ihop allt så bra det bara gick. Eftersom personen i fråga förtjänar livskvalitet.

Dessa röster – de som vågar och orkar berätta – lättar lite på skammen. Visar att det finns fler. Vissa visar att man kan få hjälp och bli bra. De flesta visar att man ständigt måste slåss för att bli tagen på allvar. Somliga får inte hjälp.

Framför allt så visar dessa röster var vi befinner oss. Hur kvinnor ständigt nonchaleras, ignoreras och prioriteras bort.

Det är en skam.

Prioritera förlossningsvården! Och gör om eftervården! De som föder barn förtjänar att tas på allvar! De som ser till att vi kan föda barn säkert förtjänar en dräglig arbetssituation!

3
115

Kommentarer granskas inte i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetslagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se. Du som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för vad du skriver.

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy och regler för kommentarer.

© Bonnier Magazines & Brands AB i samarbete med AB Kvällstidningen ExpressenTelefon: 08-736 53 00