ANNONS

En säkerhetsvakt fran helvetet

Kara vanner,

Mamma och Erika och djuren ar mitt allt. Det vet ni. Och i lördagskväll var det inte roligt att heta Gunilla Persson, atminstone under några timmar innan jag kom over det. Men jag tänkte att jag skulle skriva om vad som hände.

Varje dag tar jag med mig Scooby till sjukhuset som fullkomligt alskar mamma. Jag har ett certifikat att han ar en ”service dog”. Det ar aldrig några problem att komma in någonstans. (Bilden visar lille baby Scooby Boy nar vi nyss raddat honom, nio veckor gammal).

IMG_0744

Nu hade jag oturen att träffa pa en vakt vid incheckningen pa sjukhuset (UCLA Hospital Santa Monica) som måste ha kommit fran helvetet, darfor att han medvetet saboterade for mig hela tiden. Jag ville upp till mamma men dar satt redan en snubbe som jag betalade for, en sk vardgivare (ibland undrar jag var agenterna far sina vårdgivare ifrån…). Eftersom bara en person ar tillåten at gangen pa sjukhuset sa kom han ned och jag sag honom da for första gangen eftersom agenturen hade skickat en ny.

En snäll och beskedlig person var han säkert men han saknade intelligens i ögonen (jag ser det direkt) och han kunde val vara bra att övervaka mamma pa sjukhuset men han skulle vara farlig for henne hemma hos oss eftersom han inte var bright (det ar vad jag tänkte). (Bilden nedan ar en av mina favoritbilder pa Erika och mig)

IMG_0746 3

Vi gick till kafeterian, snubben, Scooby och jag, efter att jag fatt ett pass fran den snorkiga vakten. Tyvärr var den stängd for mat darfor det var lördagkväll och de stängde tidigt. Jag bad da snubben att ta med Scooby upp till mamma (hon ville säkert träffa honom) medan jag gick till affären for att skaffa lite proviant, hungrig som jag var. Jag sa till vakten att jag skulle till ”Target” (som ligger pa andra sidan gatan) och att jag kommer tillbaka sa snart jag kan for att ga till kafeterian. Efter bara tio minuter stod jag framfor vakten igen, nu med en besökare framfor mig. Klockan var sju minuter i atta och jag ville verkligen ha en kopp te att ta upp och dricka till min ”proviant” som skulle föreställa min middag.

Vaktuslingen bad mig att sta i ko, trots att han visste att jag skulle till kafeterian som stängde om nu 5 minuter. Nar det var tre minuter innan de stängde sa jag – Ursäkta – men kan jag ga till kafeterian som stänger klockan 8? Reaktionen var ett vredesutbrott fran uslingen och sedan tog han med flit sin lilla tid sa att jag missade kafeterian.

Dar stod jag nu mitt framfor honom med passet till kafeterian som jag redan fatt – Du kan ga nu, sa han, val medveten att kafeterian nu var stängd. Jag kunde inte lata bli att kalla honom skitstovel ”son of a bitch” som val ar starkare pa engelska…  och genast vrålade fan att jag nu inte skulle fa komma upp till avdelningen alls.

,m.kjbvcbxdfsaZ.v b xwsazxb

Copyright 2019. All rights reserved.

En ond varelse. kladd i blått,  dok upp, det kunde ha varit en polis och det kunde ha varit en vakt och han var helt pa uslingens sida, trots att jag bad om ursäkt for mitt uttalande. Ve och fasa! Inte nog att jag skulle bli straffad av dessa chauvinistiska grisar, mamma skulle bli straffad också genom att inte fa träffa mig!!

Fan, som senare visade sig vara en simpel ordningsvakt (trots att han kallade sig själv ”officer Leon”) följde mig upp i hissen efter att han förstod att Scooby skulle bita skitlusen av honom om jag inte hämtade honom själv. Ja sa nämligen att mammas hund skulle bita ihjäl alla utom jag (bra sagt i det laget, eller hur?) – Du far bara stanna en minut for att hämta hunden, blev svaret fran aset som njöt i fulla drag av den makt han ”trodde” han hade.

Val uppe i rummet kunde inte Scooby styra sig av glädje av att se mig, jag slängde mig pa tvättstället, tvättade händerna och gick emot mamma som sken upp som en sol (liknade bilden har ovan) nar hon fick se mig. Sedan pratade jag sa fort jag kunde till mamma, övertygade henne att allt skulle bli bra och borjade be boner for henne,

-Gud som haver barnen kar, se till mig som liten ar…

-Mam, hordes en avgrundsrost bakom mig.

  • Jag fortsatte be tills jag hade hort fyra MAAAM”S. Sedan gav jag upp och följde med monstret… Om blickar kunde döda, skulle han ha legat stendöd pa golvet! Tank er sa respektlöst att avbryta oss mitt i en bon!

Kort därefter började avgrundsliket att beskylla mig for att jag hade Scooby med mig.

  • Det ar mammas hund och han ar en ”emotional support animal” som mamma behöver,  sa jag. Monstret argumenterade haftigt att jag inte fick ha med mig Scooby vilket han kommer att fa fan for eftersom jag har anmält hela historien till sjukhusledningen som har mote med mig imorgon och som sager att jag har ratt och vakterna har fel.

Jag kommer att lata er veta vad som hander, jag lovar. Hjartligt tack for att ni laser vad jag skriver och for att ni ger mig ett sa oerhört stod pa,  speciellt Instagram. God bless you all!

Varmaste hälsningar,

Gunilla

3

Kommentarer granskas inte i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetslagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se. Du som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för vad du skriver.

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy och regler för kommentarer.

© Bonnier Magazines & Brands AB i samarbete med AB Kvällstidningen ExpressenTelefon: 08-736 53 00