Jag är glad att jag har henne. Min älskade lilla tvilling Jessica. Vi har sen många år tillbaka drivit företag tillsammans och det är verkligen nåt som går upp och ner. När vi tänker att vi har läget under kontroll har vi missat nåt. Och när vi är stressade och oroliga är allt lugnt. Vi har lagt ut bokföringsbiten på ett externt företag och det underlättar enormt. Ingen av oss är insatta i den delen och tycker helt ärligt att det är tråkigt. Då betalar vi hellre andra som är bra på det så att vi kan lägga tid på annat.

I helgen var jag och Jessica iväg på äventyr. En paus i vardagen kan man säga. Mer om det på instagram längre fram. Gå gärna in och följ oss på instagram – Angelica Lagergren och Jessica Lagergren.

När vi åt frukost i morse skrattade Jessica så att hon höll på att kissa på sig. Jag frågade henne om hon tycker att jag är rolig. Hon svarade ”Du är en av de roligaste jag känner”. Sen är hon ganska lättroad, så det säger väl mer om henne än om min förmåga att underhålla…

Idag jobbar vi hemifrån Jessica och jag ska iväg på ett viktigt möte (ej jobbrelaterad) efter lunch. Vi har städat ur vårt kontor i Täby Park eftersom det inte användes så flitigt som vi hade tänkt. Om du som läser bloggen är på jakt efter ett kontor att hyra kan du kommentera eller maila mig på angelica.lagergren@icloud.com. Vi har avtal till augusti, men kommer som sagt inte sitta där mer. Det är ett mysigt och nybyggt kontor i Täby Park.

Jag och Pontus har varit tillsammans i två år och två månader och även om det är ett tag, lär vi fortfarande känna varandra. I dagsläget har vi bara varannan helg där det finns tid för oss två. Den tiden är så oerhört värdefull. I helgen som var åkte vi upp till vårt landställe utanför Hudiksvall. Vi har kört skoter, grävt snögropar och solat, varit på födelsedagskalas och fått sovmorgon. Vi har blivit bjudna på frukost, lunch och middag och haft det så himla härligt.

Det bästa med Pontus är hans äventyrliga sida. Han är spontan (vilket jag älskar med honom) och gör en vanlig promenad i skogen till något spännande. Han är bra på att lyssna, är kärleksfull, omtänksam och klok. Han älskar närhet lika mycket som jag och han får mig att skratta, även när jag är ledsen och gråter. Han får mig att känna mig mindre orolig (är en orolig själ) utan att på något sätt förminska det jag känner. Jag kan vara mig själv med honom och det är något jag värdesätter.

Att vara i en relation där man känner att man behöver förändra sig själv eller tassa på tå är något jag aldrig mer vill uppleva. Med Pontus kan jag slappna av helt och hållet. Att han dessutom är sjukt snygg är ett plus. Jag vill bli gammal med honom. Jag längtar efter att få bli hans fru.

Jag får ofta frågan varför jag utbildade mig till undersköterska och inte till sjuksköterska. Jag tror många som frågar syftar på att jag tidigare sagt att jag vill bli barnmorska. Till och börja med lever drömmen om att bli barnmorska fortfarande kvar, men den är inte lika stark. Jag har kompisar som jobbar med just det och när jag får höra hur det kan vara, lockar inte yrket lika mycket.

Något av det jag älskar allra mest med att vara undersköterska är den nära kontakten jag får med patienterna. Även om det stundvis kan vara stressigt ser jag till att ta mig tiden att lyssna. Lägga min hand på en stressad och orolig axel. Lyssna, lyssna, lyssna. Även om jag verkligen inte har svar när det kommer till sjukdomar och diagnoser, kan jag finnas till och lyssna när patienter behöver prata.

Jag är 37 år gammal och känner att tid finns att plugga vidare om jag känner att jag verkligen vill bli sjuksköterska. Just nu är det inte aktuellt, av flera anledningar. Jag ÄLSKAR mitt jobb som undersköterska. Jag tycker inte att det finns några nackdelar (förutom lönen) med mina arbetsuppgifter.

Jag längtar efter varje arbetspass och jag går hem lycklig när jag varit på sjukhuset och jobbat. Trött i kropp och själ, men lycklig. Om jag skulle börja plugga till sjuksköterska nu skulle inte tid finnas att jobba kvar extra på Danderyd. Och jag skulle inte ha lika mycket tid till mitt och Jessicas företag. Just nu är det ingenting jag längtar efter, men jag säger inte nej till att i framtiden bli just sjuksköterska. Eller barnmorska. Eller barnsjuksköterska. Eller något helt annat inom vården.

Jag hittade den här gamla bilden från sommaren 2020 när jag började jobba på Danderyds sjukhus. Jag jobbade då som servicevärd och i köket på avd 16. Det var lärorikt men jag märkte att jag ville göra mer. Jag ville ha patientkontakt och jag var så nyfiken på undersköterskornas och sjuksköterskornas jobb. Jag är fortfarande oerhört stolt över att jag började plugga till undersköterska och att jag fullföljde. Jag hade aldrig någon examensfest, men tycker faktiskt att jag borde fira min utbildning nu när jag i maj faktiskt varit undersköterska i ett helt år.