Babben Larssons nya livsstil: ”Jag dricker ingen alkohol”

Vi är många som är nyfikna på Babben. Just nu syns hon tillsammans med David Sundin på fredagkvällarna på SVT. 

– Att göra sjätte säsongen av ”Bäst i test” har varit otroligt kul. David Sundin är briljant i sin roll ute på fältet. Deltagarna gör testerna en gång och går det åt pipsvängen står de med skägget i brevlådan. 

– Årets medverkande är något extra. Komikern Marcus Berggren kastar sig rakt ut i alla tester med mycket energi, men inte alltid bästa tanken. Sussie Eriksson är oavbrutet positiv.

– Vi har en mjukare framtoning än det engelska originalet, som har en lite halvmobbig stil. Jag kan trycka ned någon när det är lite ”too much”, men gör det inte regelmässigt bara för att bossa. 

– Så fort David Sundin kommer in i studion trycker jag ned honom och han åker ner i status. Han försöker växa på sig, men nej, inte i dag heller. En del vuxna tycker det är mobbning och har ryckt ut som ombud för att barnen inte ska bli upprörda. Jag har träffat så mycket barn som älskar ”Bäst i test”. Det är aldrig någon som är rädd eller arg. Barn fattar att det är ett spel.

– Annars knogar jag på. Det har varit mycket inställda live-gig på grund av coronan. I stället har jag gjort en stor onlinekurs i standup åt Framgångsakademin. 

– Jag skriver också på en bok, som handlar om hur jag blev som jag blev. I den går jag ner i minnenas allé och tittar: Vad var det som hände?

– Min jazzkvintett Second audition har fått skivkontrakt. Att göra en platta är roligt, men att få till texterna är lite ångestfyllt. Jag har fått förtroendet att göra texter till många duktiga svenska tonsättares alster. Nu väntar jag på godkännande från en engelsk kompositör, som tyckte första förslaget var för långt från originalet...

Nog om jobb. Nu är vi nyfikna på kärleken... 

– Jag har det väldigt bra vad gäller kärlek och har en jättefin pojkvän. Vi har varit tillsammans i två och ett halvt år och jag ser ingen anledning att ändra på något. Vi har det himla bra bara.

– Han är hantverkare och under pandemin har vi verkligen kunnat lära känna varandra och umgås mycket, då båda varit berörda arbetsmässigt. Innan pandemin hann vi åka utomlands några gånger, men framför allt har vi hängt hemma och i Sverige. Uppstår ett problem löser vi det. Jaha, kan vi inte åka dit åker vi till Härjedalen i stället. 

– Vi har hittat på enkla saker, som ger samhörighet. Det kan vara att titta på tv, prata, elda brasa eller läsa var sin bok. Han kanske målar och jag skriver. Det är just att vi finns i samma hus och allting är avspänt. Med honom känner jag bara harmoni. Det är en hög närvaro och vi är verkligen med varandra. Jag kan citera min pojkvän som sa: ”Vägen till lycka är oftast kortare än man tror.” Han är lite klurig.

Han hade humor och jag tyckte han var snygg på profilbilderna

– Vi träffades på en nätsajt. Datorn hade koll på var jag befann mig och kom med förslag i närområdet. Han hade humor och jag tyckte han var snygg på profilbilderna. När vi väl började chatta blev det snabbt kul. 

– Det bästa med honom är hans personlighet. Han är en fantastiskt fin man, som har den där närvaron. En himla gullig person. Att han sedan är händig är ett plus, om jag vill ha hjälp ibland. 

Du har sagt att det kändes stabilt från dag ett?

– Ja, vi är ganska lika. Då förstår man varandra intuitivt. Vi pratar mycket och har lite kläm på våra styrkor och svagheter. 

Din pojkvän är intresserad av Barbro – inte av Babben?

– Det är nästan en förutsättning, annars går det inte. Det är inte arbetspersonen Babben som han är ihop med. Det måste finnas en nyfikenhet på vem jag är utöver det. Jag kände nästan direkt att han inte brydde sig jättemycket om jobbjaget. Han var nyfiken på vem jag är. 

Hur känner du att någon bara är intresserad av arbetspersonen Babben?

– Det är väl när det finns ett intresse att visa sig ute offentligt. Att frågorna handlar mer om jobbet än om min person. Små, små saker. Det syns i folks ögon, om det är mina prestationer eller min person de är nyfikna på. Jag dömer ingen som är intresserad av mitt jobb, att vara komiker sticker ut lite. Väljer jag däremot en partner vill jag ha andra frågor i ögonen: Vem är du bakom jobbet? Vem är du när du är du? Man får gå lite på magkänsla. 

Ska ni bo tillsammans framöver?

– Det är ingenting vi har planerat. Jag tror att vi fortsätter som särbos. Det är det bästa av två världar och känns otroligt lyxigt att kunna alternera mellan tre ställen: Min lägenhet i Solna, hans hus utanför Uppsala och mitt hus utanför Enköping, där vi setts mest. Det är mysigt där. 

Berätta mer om din livsstil. Hur är det med hälsan?

– Den är ganska bra. Så klart jag har krämpor med ålderns rätt, men jag känner mig stark och pigg. En till två gånger i veckan tränar med PT online. Jag promenerar och kör min Ica-klassiker. Fortfarande äter jag inget socker och dricker ingen alkohol. 

Hur går det med din duktiga flicka?

– Hon finns så klart kvar. Jag är absolut en övergörare och det gäller att ha kommunikation så det inte går över styr. Nu är det nog 25 år sedan jag var inne i väggen.

– Jag är inte någon som vill slå mig till ro, jag vill fortsätta utvecklas. Det är lite min natur. Att lära mig av andras livshistorier tröttnar jag aldrig på. Just nu läser jag om vad förintelseöverlevaren Emerich Roths slagits mot. 

– Jag har också börjat med långtidsmål och jobbar med en coach. Robert Kronberg, före detta elitdrottare inom häcklöpning, skulle hjälpa mig att rehabilitera en fot jag haft problem med efter en tv-inspelning. ”Hörru du, varför gör du inte övningarna du fått av mig?” frågade han. Så vi började jobba med det mentala, med struktur. Han bryter ned allt i månader, veckor och dagar. 

Tidigare har jag jobbat på adrenalin och dopamin

– En bok skriver man inte på en dag, utan så småningom. Blir något restnoterat, skjuter jag inte upp det mer än en vecka. Jag vill kapa topparna. Tidigare har jag jobbat på adrenalin och dopamin, nu jävlar, nu kör vi. Att vara mer uppstyrd är bra för mina stressnivåer. 

Vad gör du på fritiden?

”Minst en timme om dagen pratar jag med min särbo” 

– Jag läser, lägger pussel och lagar mycket mat från grunden. Var sjätte vecka kommer det en låda med kött. Då googlar jag upp något recept eller lagar sådant jag redan gillar. 

– Jag driver företag och dagarna går hur fort som helst. Minst en timme om dagen pratar jag med min särbo, som också har eget företag: ”Vad har du gjort i dag?” 

– Min dotter och jag pratar också i telefon nästan varje dag. Hon bor 40 meter från mig och ringer på väg hem från jobbet. Vi tränar mycket ihop. Hon har en labrador och det händer att jag avlastar henne och hämtar honom på dagis. 

Hur ser din relation till familj och vänner ut?

– Jag håller kontakt med vännerna och har ätit en hel del luncher över Zoom under pandemin. Då lagar vi var sin maträtt och käkar ihop. 

– Jag har en blandning av vänner. Gamla vänner dör ju av tyvärr. Det gäller att rekrytera nya efterhand, annars tror jag det kan bli lite jobbigt och ensamt längre fram. Hittar jag yngre personer och känner wow, vilken skön person att hänga med, brukar jag odla lite kontakt. 

Dottern och jag har en jättetajt relation, det fick vi framför allt efter skilsmässan

– Dottern och jag har en jättetajt relation, det fick vi framför allt efter skilsmässan då vi bodde ihop. Innan dess var hennes pappa mycket med henne, lämnade på dagis och var förälder, medan jag var ute och jobbade. Vi blev nära när hon var 14. Vi bor 40 meter från varandra. Från början köpte jag hennes lägenhet till mig själv. Ju mer jag gjorde renoverade den, desto mer trivdes jag i min egen. När jag nämnde det för min dotter sa hon: ”Jag kan ta den.” 

Hur ser ditt hem ut?

– Det är en vanlig lägenhet i Solna. Funktionell och absolut inte överlastad. Jag är inte speciellt intresserad av inredning och cocooning. 

– Varje månad lämnar jag några kassar till Myrorna. I mitt jobb får man mycket presenter. I logerna är det mycket ”give aways” som schampon och tvålar. De brukar jag ställa på en hylla på gymmet, där jag antingen ”glömmer” dem eller skriver en lapp: ”Varsågod”.

– I grovsoprummet kan jag ställa lite ytterkrukor bredvid containern till alla som vill ha.

– Lantstället utanför Enköping är mitt smultronställe. Där släpper jag ned axlarna och slappnar av. 

Och hur står det till med ekonomin?

– Jag är en blandning av Spara och Slösa. I en intervju för Lyckoslanten kom de fram till att jag är en ”Slara”. Är det något jag lägger pengar på så är det galopphästar. Det är dyrt och inget jag rekommenderar som investering. Jag har två egna galopphästar och är delägare i tre. Tränaren står med stall och träning. Som gammal hästtjej är det mysigt att åka till Bro galopp med skalade morötter som jag hackat i bitar. 

Är det något jag lägger pengar på så är det galopphästar

Vilken är din Spara-sida?

– Jag lagar mat från grunden och är lite maträddare. I min affär finns en disk med mat som är på väg att gå ut, där jag brukar se om det finns något jag vill ha. Någon spenderare är jag faktiskt inte.

LÄS MER: 9 säkra tecken på att du har blivit tant 

LÄS MER: Irena Pozar: Vrede är ett bra bränsle