Amelia Adamo skriver om åldrande och utseende.
Amelia Adamo skriver om åldrande och utseende. Foto: EERO HANNUKAINEN/TT / EERO HANNUKAINEN TT NYHETSBYRÅN

Amelia Adamo: ”Det gör ont att bli ful”

Får en kvinna sörja sitt åldrande utseende? 

Nja, med åldern ska vi helst inte prata om rynkor och hängande ögonlock, utan odla vår inre trädgård. Annars sviker vi kvinnorna och kvinnosaken. 

Men, menar Amelia Adamo, det gör ont att åldras, det är smärtsamt att inte längre känna sig attraktiv. Läs hennes inlägg i debatten om att åldras som kvinna. 

KRÖNIKA. ”Jag säger nej till tv för jag vill inte visas hur gammal jag blivit”. Så skrev Aftonbladets medarbetare, historikern Åsa Linderborg, 53 år i en krönika i NRK (Norska statliga radion) nyligen.

”Halsen, den jävla halsen och håret som blivit tunnare”, skriver hon och fortsätter sin beskrivning av sin åldrandeprocess.

Va, tänker jag. Hon som är så snygg!

Strax därpå skriver Ann Heberlein, 51 år, teologi doktor och filosof i Svenska Dagbladet, att hon inte står ut med sitt åldrade ansikte.

Va, tänker jag igen. Hon som är så snygg!

Är den där spindelnätsrynkiga kvinnan, sminkad som en påskkärring, jag?

I oktober var jag med i Postkodlotteriet, ett tv-program där man vinner pengar på sina kunskaper. Jag var där i egenskap av ambassadör för Hjärt-Lungfonden tillsammans med min son. Vi vann 100 000 kronor åt fonden och det enda jag kunde tänka på när jag såg programmet var, är den där spindelnätsrynkiga kvinnan, sminkad som en påskkärring, jag?

– Morsan, du är 74, sa min son oförstående, men jag led och tittade bort när det var dags för program nummer två.

Det är de snygga som får mest problem med att fylla 50, de andra har inte så mycket att förlora. Så sa en sa en terapeut jag besökte när jag trodde jag på väg in i en depression, allt var bara mörkt. Jag var då 49 år och han sa det kallas åldersnoja. Du har tagit poäng på ditt utseende och nu tror du att du går in i osynligheten.

– Dumt, sa han men inte ovanligt. Satsa på att bli vis i stället.

Det märkvärdiga nu är att det är två högt rankade kulturarbetare, Åsa Linderborg och Ann Heberlein, som vågar säga att de inte står ut med att se sig själva på bild eller i tv. De vill inte se sina rynkor, sina hängande kinder eller ögonlock. Och de vill ha rätt att få vara koketta och allra helst sluta skämmas.

Förluster även över ett förlorat utseendet ska man ha rätt att få sörja. Men rädslan över att bli gammal och ful är inte något man talar högt om.

Det är skamligt att vilja se ung ut om man är 50 plus. Det märkte jag inte minst när vi startade M magasin 2006 och hade artiklar om antirynkkrämer och annat som skulle bromsa åldrandet. Ett ramaskri utbröt bland några av läsarna som hörde av sig till mig och sa unisont ”ska man inte få åldras värdigt”?

Så utbröt en diskussion vad det var man menade med ”värdigt” och vem som bestämde vad som var värdigt. Hårförlängning, fillers, ögonlocksoperationer, det var ovärdigt. Att träna, äta hälsokost och kanske lite brun-utan-sol i fejan ansågs bara hälsosamt. Allt annat som den gigantiska skönhetsindustrin erbjuder målgruppen vilar det en skammens rodnad över och få vill berätta vad de gör.

Rädslan över att bli gammal och ful är inte något man talar högt om.

Jag minns författaren Nora Ephron som var väldligt tydlig med varför hon bar polotröja. Hon klarade inte av att se sin åldrade kalkonhals. Men hon var amerikan och då blev det både roligt och accepterat även om hon var kulturarbetare. Men när våra svenska, skitsnygga medlemmar av kultureliten öppet deklarerar att de inte vill vara med i tv och debattera samhällsviktiga saker för att de känner sig fula, då blir det är helt en annan sak.

Sverige är förnuftets, tystnaden och vanlighetens land med hög skamfaktor. Sörja ett utseende får man göra i smyg. Görs det offentligt blir det till ett svek mot vår generations kvinnor. En kvinna ska bli bedömd på andra egenskaper. En kvinna ska betraktas som en människa, inte ett utseende.

– Kanske blir det enklare när jag blivit äldre, när slaget om blickarna slutgiltigt förlorats och jag lagt ner mina vapen, skriver Ann Heberlein.

Blir det som Ann Heberlein hoppas på? En härlig frihet från kraven på skönhet? Jag är äldre och förväntas odla min inre trädgård, och låta den yttre få vissna utan tårar.

Jag är inte där än, skrynklorna skymmer sikten.

LÄS MER: Här hittar du Amelia Adamos blogg 

AV: Amelia Adamo