Alexander Karim: ”Ingen av oss spottar i glaset”

Du har huvudrollen i ”The Swarm”. Hur skulle du beskriva thrillern?

– Det är en berättelse om hur Moder Jord säger stopp och ger igen. Nu får det räcka, säger Moder Jord och vänder alla havens djur och väsen mot oss människor. Det är läskigt alltså. Första avsnittet började med att en val attackerar en turistbåt.

– Jag spelar en marinbiolog i serien och runtomkring i världen börjar vetenskapsmän- och kvinnor se tecken på att något håller på att ske. Då slår vi våra kloka huvuden ihop och försöker rädda jorden.

– Det finns en rolig rubrik där det står att jag slåss mot skaldjur. Det låter något. Som tur är har ”Game of Thrones”-skaparen gjort ”The Swarm”, så det inte känns som en jättelarvig liten serie. Att det ändå är en tv-serie där någon tänkt efter lite.

Hur är det att få så många fantastiska roller?

– Så klart att jag är glad och tacksam, men jag har så mycket annat i livet att jag inte hinner tänka. Jag har tre barn, går till jobbet och när jag kommer hem är jag med kidsen. Jag har nästan inte sett något av det jag gjort. 

– Det finns sjukt mycket annat som jag vill se. På vardagar går jag upp klockan fem för att titta på film eller tv innan familjen vaknar.

Var hittar man dig när du inte jobbar?

– Då är jag hemma i sängen med min fru. Vi är båda författare och sitter i den och jobbar när vi fått i väg ungarna, som är 15, 13 och 8, till skolan.

– Alla skoldagar klockan 6.30 gör jag lyxfrukostar till barnen och min fru, som jag planerat och köpt in råvaror till. Det började när de äldsta ungarna kom till en ålder när de skulle laga sin egen frukost och åt vitt bröd med på smör. Så kan man inte äta, tänkte jag, men om jag ska göra den ska den vara nyttig.

– I dag blev det räkmacka med kokt ägg och smoothiebowl med skogsbär, hallon och björnbär. En favorit är ”english breakfast” med vita bönor och ägg.

– På fredagar är det idiot-onyttigt. Senast bakade jag scones och serverade brownies från ugnen, donuts och milkshake. När barnen gått dukar jag en frukostbricka till min fru och ger henne frukost på sängen.

– Om jag är ledig hittar man mig också på gymmet med min fru. Inte sällan hamnar vi på Plantagen. Det är det värsta jag vet. Jag står inte ut med att handla blommor och förstår mig inte på det. Min fru vill alltid ha krukväxter eller blommor till vår lägenhet.

Hur träffades du och din fru Malin?

– Vi var vänner och har känt varandra sedan jag var 14 och hon 13. Min dåvarande flickvän var hennes bästa vän. Som 15-åringar satt vi i klungor och babblade om ingenting. Då satt Malin oftast tyst. Vid något tillfälle började jag prata med henne och sedan dess har vi babblat. Vi har haft en podd och skrivit barnböcker ihop och letar alltid efter nya saker att göra. När vi blev tillsammans var jag 29.

– Det var när jag åkte till USA för att plugga som jag kände att jag saknade henne väldigt mycket. Jag var kär i henne och redan som 19-20-åring hade jag planerat vårt bröllop: Då jag gifter mig med Malin ska jag spela den här låten…

– Varje gång jag kom hem på sommaren frågade jag var Malin var någonstans? Vi är båda från Helsingborg, men hon bodde i Stockholm då. Det var en massa turer och när jag kom hem var alltid hon eller jag tillsammans med någon annan.

– Vid 27 hittade jag henne igen, efter att aktivt ha letat efter henne och tagit kontakt med hennes brorsa.

När föll det på plats?

– Det var när jag var 27 och träffade Malin på min brors svensexa. Jag skickade fram brorsan: ”Säg till henne att jag har varit kär i henne i tolv år”. När min bror sagt det svarade hon: ”Han kanske är vuxen nog att komma fram och säga det själv?” ”Då gick jag fram: ”Hallå där! Hur är läget?” Och så började vi babbla igen. Jag kom med en liten kärleksförklaring, men hon trodde bara att jag var en ”player”.

Jag kom med en liten kärleksförklaring, men hon trodde bara att jag var en player.

– Till slut vann jag hennes hjärta efter att jag gjort en trestegs-raket. Först skrev jag en låt åt henne. När Malin blev sjuk åkte jag hem till henne, hängde små tomtar på hennes dörr och ringde på med två Alvedon. Varje dag kom jag med te.

– Slutligen, på alla hjärtans dag, så skickade jag ett blombud med en ros i timmen i tolv timmar. Till sist sa Malins kompis till henne att hon måste ge mig en chans.

Var fick du modet ifrån?

– Jag hade gått och letat i tolv år. När jag väl stod där fanns det en möjlighet, hon var inte gift och hade barn. Det här var när ”The game”, en handbok i hur man får kvinnor får fall, hade kommit. I den lärde man unga män att man ska dissa folk. ”Säg att hon är ful, så kommer hon bli mer intresserad av dig” En vedervärdig inställning. Vill du ha en relation baserad på något annat än ett spel, visa att du älskar henne. Blotta strupen litegrann.

Du är nära vän med Camilla Läckberg, hur skulle du beskriva din vänskap med henne?

– Jag brukar skämta med Camilla om att hon inte är någon tjejkompis. Vi är som bröder, hon är en ”dude”. När vi pratar med varandra är det som killkompisar med ett grovt språk och en hård men kärleksfull jargong. Jag älskar henne. Vi har högt i tak och gömmer oss inte för varandra.

– Camilla och jag började umgås direkt på ”Stjärnorna på slottet” och satt uppe mycket längre än vi skulle och snackade. Hon ville jobba med film, jag ville skriva en bok, och vi började prata bolag.

– Jag har träffat min beskärda del framgångsrika människor. Folk som har kämpat sig till framgången själva hittar ofta en ödmjukhet. Så är Camilla också. När hon var scripta i vår första film satt hon i pyjamas klockan tre på morgonen. Jag sa att hon var delägare i bolaget och inte behövde vara där, men hon ville lära sig. ”Jag ska in i skiten”, sa hon.

– När vi träffas jobbar, babblar och skvallrar vi. Ingen av oss spottar i glaset och i slutet av veckan, på torsdagen eller fredagen, kan det plötsligt bli ett vinmöte.

– Jag har mycket vänner, men det är ett fåtal jag kan ringa till som blir genuint glada när något stort har hänt mig. Då ringer jag min fru och mina bröder. Camilla är också med på den korta listan. ”Berätta, berätta” säger hon. Camilla kan gråta av lycka när jag berättar något fint. Efteråt kommer det ett mess där hon skriver att jag är så jäkla bra. Sedan avslutar hon i stil med: ”Nu har jag berömt dig nog, din jävel. Nu skiter jag i snällsnacket, torkar snoret och återgår till mitt vanliga dryga jag”.

– Det är synd att det finns så mycket förutfattade meningar om Camilla, som är selfmade och har skapat historisk framgång inom svensk litteratur. Folk tror att hon sitter i ett elfenbenstorn och är jätteelak. ”Behind the scenes” är hon otroligt omtänksam, generös med tid, uppskattning och hjälper folk att knyta kontakt. Camilla är en av de finaste, mest godhjärtade vänner jag någonsin träffat. Och helt jävla dum i huvudet, om vi ska skippa snällsnacket, ha ha.

Vad är din största talang?

– Min största talang är att jag är väldigt positiv. Jag har alltid varit så. Men jag är inte naiv och vet att världen ser ut som den gör. Det handlar om att man ser sig om och tänker: Min familj, mina tre barn och jag är friska. Sedan kan man prata om olika problem som elpriserna, men det är världsliga saker. Det finns ingenting att vara deppig över.

– Vi är från Uganda och man vet hur jävlig världen kan se ut, som med Idi Amin på 70-talet. Jag har en släkting vars man hittades i Victoriasjön. Att jag ska klaga på elpriser är en förolämpning mot folk som faktiskt har det riktigt jobbigt.

Vi är från Uganda och man vet hur jävlig världen kan se ut, som med Idi Amin på 70-talet.

– Man ska inte heller må dåligt över att man har turen att vara i ett bra land och ha en karriär. Man måste njuta och framför allt uppskatta sin hälsa. En grej som dyker upp i mitt huvud hela tiden är: Jag kan springa. Jag behöver inte vara rädd att bomber ska falla på mig när jag tar en joggingrunda. Min kropp är fysiskt bra nog för att jag ska kunna göra det. Jag kan andas frisk, fin luft. Medan jag springer kan jag träffa på och vinka till vänner.

Vad längtar du efter just nu?

– Jag längtar efter att sätta mig med ett projekt, som jag och min fru samtalade om i går.

– Men jag längtar också efter mitt ”happy place” på jorden, Båstad. Min längtan handlar inte om Flash-Båstad, utan om att det var där vi gifte oss och våra barn har växt upp där. Mina svärföräldrar bor i ett stort, fint hus i Båstad. På tomten finns en stuga och den får vi lov att bo i med hunden och allt.

– Varje sommar är vi där i sex veckor ungefär. På morgonen smyger jag upp och går ner till Boathouse, en restaurang vid vattnet, sätter mig med en god kopp kaffe och skriver en timme. Sedan tassar jag tillbaka med nybakade frukostbullar i en stor säck. Nu har Malin också börjat följa med.

LÄS MER: ”Folk torkade sig i baken med p-boten” 

LÄS MER: Shirley Clamp förlorade båda föräldrarna i covid