ANNONS
PersonuppgifterCookies

Vill berätta för er…

/

Copyright 2022. All rights reserved.

Hej!

Det är många som uppmärksammat att jag gått ner en hel del i vikt. Får många frågor om hur jag gjort, om jag blivit sjuk m.m. Därför vill jag skriva och berätta för er. Många vet också om, det är inget som är hemligt på något vis och inte heller något som jag har svårt att prata om. Däremot har jag inte skrivit öppet om det här på bloggen eller på mitt Instagram. Vet att många har åsikter, pekpinnar, och jag ville genomgå det här i lugn och ro och berätta vid ett senare tillfälle. Hur mycket jag gått ner eller om jag har någon målvikt är inte relevant. Jag fokuserar inte på vikten utan på mitt välmående.

Jag har efter ett helt livs kämpande med min övervikt tagit hjälp och gjort en Gastric sleeve. Det var inget lätt beslut och ca 1 års lång process innan det var dags i slutet på september förra året. Ett par veckor innan satt operationsdatum hade jag fortfarande inte bestämt mig om jag skulle genomföra det.

Jag hade ångest, var rädd för att ta fel beslut, komplikationer m.m. Och mitt matintresse som också delvis är mitt arbete och en så stor del av mitt liv. Hur skulle det bli? Tänk om min inspiration, smak och lust att stå i köket skulle försvinna. Men då mina prover gick åt fel håll och vi har mycket hjärt och kärlsjukdomar i släkten, hjärtinfarkter i samma ålder jag är i nu, samt att jag var mer rädd för att dö i förtid från mina barn p.g.a övervikten, så landade jag i att jag hade inget val. Ett val som idag känns som ett av de bästa jag gjort för mig. Allt har gått så bra och jag mår bättre än jag gjort på länge. Det är enkelt att röra på sig, flyger fram känns det som😀

Jag kan äta och dricka allt (i mindre mängd givetvis) vilket inte alls är självklart efter en sån här operation, och jag har inga problem med någonting. Mitt intresse och lust att laga mat är kvar. (Tänk att jag under 1 månads flytande kost inför operation i höstas, och flera veckor efter ändå lagade mat till familj, samarbeten samt bloggen. Bra gjort ändå! Jag tänkte att det får bli som det blir men det gick så otroligt bra. Över förväntan.)

Sen är jag medveten om att jag kan få komplikationer senare. Det var ändå nödvändigare för mig att göra detta så det får jag ta då om det kommer. Jag vet att många har åsikter om överviktskirurgi, att det är för riskabelt, ofattbart hur man kan skära i och ta bort delar av friska organ m.m. Och många mår väldigt dåligt både fysiskt och psykiskt. En del går det inte så bra för. Medans andra känner att dom får sitt liv tillbaks. (Precis så känner jag just nu.)

Många tycker också att det är fusk och att man tar den enkla vägen när man gör den här operationen. Men att genomgå den här processen, lägga sig på operationsbordet, ta de risker man gör, och dessutom äta tabletter resten av ditt liv, kalla det fusk och enkel väg är enligt mig helt fel. Den som inte är och har varit överviktig har svårt att förstå vad det inneburit att ha problem med det här hela sitt liv. Och varför man till slut inte ser någon annan utväg.

Erik Hemmingssons bok Slutbantat blev en riktig ögonöppnare för mig 2018 när den gavs ut. Rekommenderas starkt.

Man väljer inte fetma, det är starkare krafter än din vilja som bidrar till att det gått för långt. Biologi, uppväxt, fettceller, ämnesomsättning, hormoner etc. Att ha en kropp som att istället för att behålla viktnedgång svarar med mer och mer viktökning. Om du har en kropp som har mycket fettceller så jobbar den hårt för att försvara en viktnedgång med att sänka din förbränning och öka ditt sug.

Känns som moment 22 att försöka bli normalviktig då, och det är så ohälsosamt att pendla upp och ner i vikt. Sluta banta! Du förstör dig själv. Du är istället mer hälsosam om du äter bra kost som du mår bra av och rör på dig. Pendla inte upp och ner, utan acceptera istället att din setpoint är högre och att du troligtvis aldrig kommer bli normalviktig. Forskning visar att det krävs att man äter 1300 kcl/dag och gör 1 1/2 timmes träning om dagen för att behålla lite av sin viktnedgång, lite av den! Orkar man (!) upprätthålla det varje dag resten av sitt liv så har man en chans.

Jag blev överviktig redan som 8-åring. Jag blev aldrig retad i skolan men blev istället kallad fet och tjock hemma av min egen familj. Och då och då lades det fram tidningsuppslag med bantning på köksbordet, så lämpligt när jag var i närheten och bara för mig att se. Det var så man ”pratade” hemma hos oss. Och istället för att hjälpa och stötta så mutades det med godis i tid och otid.

Jag, ett förvirrat barn med skuld och skam. Känns oundvikligt att jag skulle få dras med överviktsproblem resten av mitt liv. Och med den erfarenheten i bagaget har jag vetat hur man inte ska agera, utan istället hur jag ska vara en bra förebild och lära mina tjejer om hur viktigt det är att äta och ha ett sunt förhållningssätt till mat. Ät, ät allt men inte alltid. Har en extremt kräsen dotter som älskar allt onyttigt. Förhåller mig till henne som jag själv önskat man förhållit sig till mig som liten. Balansgången är hårfin och man får tänka sig för. Pratar gör vi mycket. Men aldrig om vikt, utseende och kroppar.

Jag har inte valt min biologi. Man väljer inte att få miljarder fler fettceller som barn än sina naturligt slanka kompisar. Och har man redan som barn fått många fler fettceller, ju svårare blir det att få bort övervikten som vuxen. Jag har åtskilliga gånger jojobantat. Började med det när jag var 15 år. Lyckades ganska bra att få bort övervikten varje gång, men kroppen ville som jag beskrivit ovanför göra allt den kunde för att få tillbaka vikten jag tappat, och alltid lägga på ännu mer. Efter jag fyllde 40 blev det också svårare att tappa den. Det spelar inte så stor roll vad man gör trots att man vet precis vad och hur man ska äta och träna. Så när jag läste Eriks bok och förstod att så här ligger det till nu, moment 22, så blev jag både ledsen över att ha biologin emot mig och lättad över att äntligen förstå och få svar på varför. Och jag kom till en acceptans. Ingen mer ”bantning” utan bara fokus på att äta bra och röra på mig. Men jag mådde inte bra i min kropp. Ont här och där, och självklart tungt att röra sig.

Funderingar på en operation kom och jag började läsa på, höra mig för hos andra opererade, pratade med läkare. Det var både ris och ros. Svårt. Proverna blev som jag skrev avgörande.

Och nu då? Äta bra mat, fokus på proteiner, äta allt men inte alltid. Motionera. Min kropp ska förhoppningsvis av operationen fått en lägre setpoint så det blir enklare att hålla en hälsosam vikt för mig. Jag mår väldigt bra just nu och jag hoppas jag får fortsätta göra det.

Copyright 2022. All rights reserved.

Är det någon som undrar något så är det bara att fråga. Enklast på DM på Instagram, heter jennysrumochspis där.

Kram//Jenny

0

Kommentarer granskas inte i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetslagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se. Du som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för vad du skriver.

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy och regler för kommentarer.

Följ mig på Instagram!

@jennysrumochspis
© Bonnier Magazines & Brands AB i samarbete med AB Kvällstidningen ExpressenTelefon: 08-736 53 00