ANNONS
X
EXPRESSEN.SE

Andreas Grube: Vin gör mig törstig på öl

Publicerad 24 okt 2017 15.21
Allt om Vin>Vinskribenter>Andreas Grube
"Ingenting gör mig så törstig på öl som att prova vin", skriver Andreas Grube i sin krönika.

"Ingenting gör mig så törstig på öl som att prova vin", skriver Andreas Grube i sin krönika.

1/2

"Och sällan smakar en kall lager eller pilsner lika gott som just efter en riktigt mastig vinprovning då man sörplat, spottat, analyserat och skrivit sig igenom en sisådär hundra, hundrafemtio viner av ytterst skiftande kvalitet".

"Och sällan smakar en kall lager eller pilsner lika gott som just efter en riktigt mastig vinprovning då man sörplat, spottat, analyserat och skrivit sig igenom en sisådär hundra, hundrafemtio viner av ytterst skiftande kvalitet".

2/2

Foto: Colourbox

Andreas Grube om när en kall lager smakar som allra bäst.

KRÖNIKA.

En flera timmar lång sittning framför vinglasen är till ända. Hjärnan är trött av all koncentration, och näsan, munnen, smaklökarna, känselspröten är möra, skinnflådda och krokiga. Tänderna och läpparna är missfärgade och gaddarna känns spröda och kristalliserade i munnen, som om de närsomhelst ska spricka av all syra, krasas sönder och falla ur käften med ett klirrande ljud.

Jag slår ihop datorn, gnuggar den värsta tröttheten ur ögonen och tänker att det enda jag vill ha just nu – är en stor kall ljus öl.

Ja, precis så är det. Ingenting gör mig så törstig på öl som att prova vin. Och sällan smakar en kall lager eller pilsner lika gott som just efter en riktigt mastig vinprovning då man sörplat, spottat, analyserat och skrivit sig igenom en sisådär hundra, hundrafemtio viner av ytterst skiftande kvalitet. Inte ens efter en bra dag i skidbacken, efter att ha kånkat ett rejält flyttlass eller efter en svettig och lyckad spelning på någon knökfull rockklubb smakar en kall öl så bra som efter att ha sörplat vin.

Kanske har det också något att göra med att öl är en form av dryck som jag inte bryr mig så särskilt mycket om. Visst, jag vet hur man gör den och jag har koll på stilar, kan avgöra kvalitet och allt det där. Men jag är ingen ölnörd, jag bär inte på någon djupare besatthet – det jag helst av allt vill ha när jag dricker öl är kort och gott en välskänkt kall bärs serverad i immande glas och med yvigt fladdrande skum på toppen. 

Det finns en frihet i det. En frizon, en känsla av ledighet och avkoppling. Att bara få låta gommen svalkas och njuta, utan någon som helst eftertanke eller krav på arbetsinsats. Stora klunkar som rensar paletten, fräschar upp och sköljer rent från frätande syra och fräna tanniner.

Bartendern! En stor Urquell tack!