Bubbel i världsklass på vingårdarna i England

Bara de senaste åtta åren har vinarealen fördubblats till cirka 2 300 hektar i södra England

Bara de senaste åtta åren har vinarealen fördubblats till cirka 2 300 hektar i södra England

Foto: Stock Adobe

1 av 2

Vädret i Södra England kan vara problematiskt men lämpar sig väldigt väl för just mousserande vin

Vädret i Södra England kan vara problematiskt men lämpar sig väldigt väl för just mousserande vin

Foto: Vivienne Blakey

2 av 2

Det engelska bubblet har de senaste åren tagit vinvärlden med storm. Allt om Vin skickade Andreas Grube till södra England för att ta reda på mer om både vinerna och människorna bakom. 

Andra har också läst

Det händer mycket på vinscenen i södra England. Och det händer fort: Bara de senaste åtta åren har vinarealen fördubblats till cirka 2 300 hektar, och man räknar med att vara uppe i 3000 hektar senast år 2020. Samtidigt är produktionen liten med internationella mått mätt: totalt produceras ungefär 5 miljoner buteljer om året, varav 80 procent konsumeras på hemmamarknaden. 

– Men vi ska ändra på det. Vårt mål är att bli en internationell spelare och gå i täten för att göra engelskt mousserande till en världsprodukt. Förutsättningarna för att lyckas finns helt klart, säger Mark Driver, som tillsammans med sin fru Sara äger och driver vinhuset Rathfinny.

LÄS OCKSÅ: Bästa bubblet: 9 Mest prisvärda flaskorna 

Vill sätta Sussex på världskartan för vin

Mark och Sara köpte egendomen 2010 och de släpper i år sina första mousserande viner. Och att de satsar hårt råder det inget tvivel om: Vineriet är hypermodernt, påkostat – och stort. Paret Driver expanderar i snabb takt, köper mark och nyodlar.

– Vi har gjort grundliga analyser av våra marker, både vad gäller jordmån och klimat. Och det visar sig att jordmånen är precis samma kalkhaltiga jord som i Champagne, och klimatet liknar Marlborough i Nya Zeeland. Med andra ord optimala förhållanden för att göra bra mousserande, säger Mark.

Rathfinny går också i bräschen för både en snävare geografisk indelning och hårdare produktionsregler. Därför väljer man att kalla sina viner för ”Sussex”, och en process om att skapa en skyddad ursprungsbeteckning (PDO) pågår i detta nu.

– Man pratar ju alltid om specifika regioner när det gäller stora viner. Champagne, Tasmanien, Rheingau, Napa och så vidare. Och vi tycker att Sussex står stadigt på egna ben. Samtidigt blir det tydligare för konsumenten, England är en alldeles för vid term, säger Mark Driver.

Sarah och Mark Driver har som mål att sätta Sussex på vinets världskarta.

Foto: Richard Madden

Om Rathfinny är en ambitiös nykomling så är producenten Ridgeview, tillsammans med kanske framför allt Nyetimber, en av de spelare som hållit på längst och som också banat väg för det engelska bubblets framgångar. Ridgeviews historia inleddes i mitten av 1990-talet då äkta makarna Mike och Chris Roberts bestämde sig för att börja odla de klassiska champagnedruvorna – chardonnay, pinot noir och pinot meunier – här i hjärtat av Sussex. Idag är Ridgeview utan tvekan ett av de mest kända brittiska vinhusen, och med en årlig produktion på ungefär 250 000 buteljer också en av de största. 

Visste du att…

... det är skillnad på engelskt bubbel och brittiskt bubbel? English Sparkling är enbart gjort på druvor från engelska vingårdar medan British Sparkling kan bestå av druvor från var som helst i världen men producerat i England, och där den senare kategorin är generellt betydligt billigare bulkbubbel.

Klimatet kan fälla krokben

– Vädret här är problematiskt men lämpar sig väldigt väl för just mousserande vin. Det svala klimatet ger vinerna en tydlig fräschör, krispighet och hög syra. Samtidigt får druvorna en utpräglad fenolisk mognad eftersom vi måste skörda druvorna så sent, säger Tom Surgey, marknadschef på Ridgeview och fortsätter:

– Faktum är att klimatförutsättningarna på sätt och vis tvingar oss att göra premiumviner. Skördeuttagen är så låga och det behövs många händer för att producera vinerna, och enda sättet att ha råd med verksamheten är att göra viner av toppklass.

Och jo, klimatet kan onekligen fälla krokben. På sommaren är risken för röta stor, och på vintern är frost det främsta hotet. När jag besöker Sussex är vi redan inne i början av maj men ändå är alla vingårdar jag besöker fulla med ljus som tänds om nätterna för att hindra kylan att angripa rankorna.

LÄS OCKSÅ: French 75 – recept på god champagnedrink 

 

Södra England har stora likheter med både Champagne och Marlborough i Nya Zeeland.

Foto: Vivienne Blakey

– Det går åt tusentals ljus varje natt, och de kostar tio pund styck och måste så klart både tändas och släckas manuellt. Det är ett omfattande och kostsamt arbete, säger Tom Surgey.

 

Prissättning en symbol för högkvalitativ produktion

Efter att ha fått testa igenom ett hyfsat stort antal engelskt mousserande är det enkelt att konstatera att den generella kvaliteten är hög. Men även priset är högt – klart i paritet med champagne – vilket ibland utlöser grymtanden bland konsumenter och kritiker.

Julia Trustram Eve är marknadsdirektör på Wines of Great Britain, det samlande organet för Storbritanniens vinnäring, och hon menar att prisbilden är en högst medveten strategi:

– Dels handlar det så klart om faktiska produktionskostnader, men också om att signalera att engelskt mousserande är en högkvalitativ premiumprodukt. Vi menar att vi kan utmana champagne vad gäller kvalitet, och då är det rimligt att vi ligger i ungefär samma prisnivå. Vi har inga planer på att försöka sänka det generella priset, säger hon.

Julia Trustram Eve har arbetat på olika positioner i den brittiska vinnäringen i över 30 år, och har på nära håll sett utvecklingen. Hon menar att det är framför allt de senaste tio åren som expansionen tagit verklig fart.

– Folks uppfattning har ändrats radikalt. För bara tio femton år sedan visste knappt ens engelsmännen själva att det gjordes vin här, men i dag vet alla att vi är en bubbelnation att räkna med. Det hänger också ihop med att gastronomin i England utvecklats väldigt mycket, i dag är mat och dryck en av landets största exportnäringar.

LÄS OCKSÅ: Mat och bubbel – proffsens bästa kombinationer

Utvecklingen går som sagt snabbt och många av de jag pratar med tror att det vi framför allt kommer att få se mer av framöver är unika husstilar och mer fokus på uttryck av enskilda vingårdslägen.

– De geografiska indelningarna här är ju politiska och har inget med vinterroir att göra, det är till exempel ingen större skillnad på Sussex och Kent vad gäller jordmån och klimat. Men jag tror absolut att det kommer dyka upp terroir- och cruindelningar med tiden. England är ett ungt vinland. I Frankrike har man haft flera hundra år på sig att förfina systemet, men vi är nutidshistoria som pågår här och nu, säger Julia Trustram Eve.

 

Tips på bra engelskt bubbel 

2014 Ridgeview Cavendish, nr 72758, 349 kronor, bs

Omdöme: Guläpplig och med gott om nougat, nötter och brioche. Rejäl kropp, bra struktur och stadig botten. Perfekt matbubbel.

2010 Nyetimber Blanc de Blancs (obs inte på Systembolaget)

Omdöme: Har legat minst fem år på jästfällningen, vilket ger en krämig rondör i smaken, tillsammans med nyanser av grapefrukt, citruszest, ljus choklad och lite mandlar. 

2013 Nyetimber Tillington Single Vineyards (obs inte på Systembolaget)

Omdöme: Pinot noir-dominerat vin från en enda vingård. Mäktigt och stort vin som bjuder på smultron, brioche, gröna och gula äpplen, citrus och färska örter. Fortfarande väldigt ungt, behöver tid för att blomma ut.

2014 Rathfinny Blanc de Blancs  (inte på Systembolaget)

Omdöme: Första bubbelsläppet från Rathfinny. Rejält krispig och fräsch i stilen, med gott om gröna äpplen, limeskal och grape, men också lite yoghurttoner och en lätt krydda i avslutet. Fint apertitif-vin.

 

Artikeln publicerades första gången i juli 2018

Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.

Läs mer