Orange vin tillverkas av vita druvor som behandlas som om de vore röda.
1 av 2: Orange vin tillverkas av vita druvor som behandlas som om de vore röda. Foto: MADELEINE MORTON
2 av 2 Foto: MADELEINE MORTON

Så smakar orange vin och det är godast att äta till

En otämjd rebell, en oförutsägbar vilde, en mystisk excentriker, en bad boy. Det är vad vissa kallar den här lite udda fågeln på vinhimlen. En exotisk fågel som länge kvittrat högt i naturvinsfantasternas öron men, vi blir allt fler som höjer våra kikare. Ett vin med färgen orange, vad ska vi förvänta oss?

Rött, vitt och rosé är vi vana att se, men orange är även det en färg på vin som funnits längre än man tror. Det är lätt att tänka att det handlar om någonting nytt när en trend dyker upp men ibland är det faktiskt tvärtom.

Orangevin är ett vitt vin som behandlas som ett rött

För att göra orangefärgat vin används en gammal vinmakarteknik som härstammar från det område som nu är Georgien. Vinet tillverkas av vita druvor som behandlas som om de vore röda. Det vill säga, musten jäser på skalen så att mer smak och färg extraheras och vinet får den karaktäristiska färgen. Det var när några vinmakare i Friulien i nordöstra Italien började använda sig av metoden som en ny våg av orange vin rullade in.

LÄS OCKSÅ: Därför är rosévin egentligen rosa 

Vinmakare av orangevin menar att vita druvor har mer att ge

Josko Gravner, Stanislao “Stanko” Radikon, Edi Kante och Paolo och Valter Vodopivec är några av de vinproducenter som gått i bräschen för det här sättet att göra vin. Många har även tagit till sig den antika georgiska tekniken med jäsning av vinet i lerkrus, så kallade amforor. De vanligaste druvsorterna som används är de som naturligt växer i området Friuli och vid gränsen till Slovenien – friulano, sauvignon blanc, vitovska och ribolla gialla. Många av de vinmakare som har valt den här metoden menar att vita druvor har mer att ge än vad de moderna vinmakarmetoderna tillåter.

Vi anordnade en provsmakning av orange vin på redaktionen. Foto: MADELEINE MORTON

I dag har konceptet migrerat utanför Friuliens gränser och orange vin tillverkas i liten skala runtom i Italien, i övriga Europa och även i länder i nya världen såsom till exempel Australien och Chile. Samma sak gäller vinälskarna. Tidigare var det enbart i vinnördars sällskap som man pratade om den här vintypen men vi blir allt fler som vill veta mer.

Det är inte bara färgen som skiljer dessa från ett traditionellt vitt vin utan även smaken. Många har svårt att förstå sig på den, andra ratar dess oförutsägbarhet medan vissa fullkomligt älskar dess otämjda och rustika karaktär.

LÄS OCKSÅ: Dofta och smaka - lär dig vinprovningens eget språk

Smakar som att slicka på en sten

Vanligt förekommande smaker och dofter är torkad frukt, rostade nötter och jod

Då druvornas skal innehåller tanniner – som ger vinet dess strävhet – adderas en ny dimension som inte existerar i ett traditionellt vitt vin. Ibland beskrivs smaken som en blandning av torr sherry och att slicka på en sten (!)

Vi samlades några kolleger från både Allt om Vin och Allt om Mats redaktioner för att prova några utvalda orangea viner. Vi testade vinerna till olika smaker för att hitta goda tilltugg till dessa ibland missförstådda bad boys.

Sushi och orange vin var ingen höjdare. Foto: MADELEINE MORTON

Något fett, något salt, något kryddstarkt, något sött, lite umami och något grönt. Ja, det var ungefär så vi tänkte när vi valde tilltugget.

Gott till sardellsmör och charkuterier

Vinerna uppvisade en hel del olika karaktär och vi fick alla olika favoriter till olika smaker.

Vad vi gemensamt kom fram till var att vinerna funkade utmärkt till vissa smaker och inte alls till andra. Favoriten var sardellsmör med citronzest och krasse som mötte upp vinet på ett alldeles utmärkt sätt. Paranötter, torkade aprikoser, feta ostar och kallsuren italiensk capocollo var andra favoritsmaker till de orangea vinet. Laxsashimi och en mycket kryddstark koreansk kycklinggryta fungerade sämst och sparrisen var heller ingen höjdare.

Crostini med sardellsmör var gott, sparris inget vidare Foto: MADELEINE MORTON

Smakexperimentet satte våra förväntningar på prov. Vi fick hålla i tömmarna för att inte bedöma vinerna utefter deras utseende, våra tidigare upplevelser och hur vi hört att andra känt, tyckt och upplevt dessa orangea vildar.

Att prova vin kräver ibland att man tar på sig både skygglappar och öronproppar för att kunna höra sina egna sinnens ljusa kvitter. Vågar även du förföras av en oförutsägbar rebell? Poppa en orange flaska i helgen!

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Ladda ned Allt om Vins app och låt experterna guida dig Se erbjudande!