Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Allt om Vin>Lär dig om vin

Publicerad 2 sep 2018 07:00

Roséchampagne – historien bakom den rosa sucéen

Text och foto: Jon Hansson

Text och foto: Jon Hansson

Foto: Stock Adobe

I år firar det rosa bubblet 200 år. Allt om Vin har besökt Champagne och Veuve Cliquots vingårdar för att få veta mer om historien bakom roséchampagnen. 

Bästa läget i Champagne. Mitt i sydsluttningen på en av de böljande kullarna. Veuve Clicquots chefsvinmakare Dominique Demarville skiner i kapp med den sjunkande vårsolen.

– Här är helt perfekt för pinot noir. Som en grand cru-vingård i Bourgogne. Clos Colin kallas också för Musigny från Bouzy, säger han. (Musigny är en av de mest berömda vingårdarna i Bourgogne.)

LÄS OCKSÅ: Rosébubbel – 10 bästa flaskorna enligt experten 

Druvorna används uteslutande till rödvin

Inget konstigt med en champagnemakare som är stolt över en av sina vingårdar. Bara det att druvorna härifrån används uteslutande till rödvin. Demarville brukar ofta tala om de vita viner som ingår i Veuve Clicquots olika cuvéer men den här gången handlar det om rött för hela slanten. Anledningen är att roséchampagnen fyller 200 år i år – och Veuve Clicquot har ett mycket speciellt förhållande till den rosa. Det var nämligen änkan Barbe-Nicole Clicquot-Ponsardin som kom på hur man skulle göra.

Det fanns rosa champagne även före 1818 men den fick sin färg från fläderbär. 

Veuve Clicquots vingårdar har ett av Champagnes bästa lägen

Foto: Jon Hansson

– Vore det inte bättre att blanda i lite rött vin, frågade sig den driftiga änkan (fast på franska) och försöken föll så väl ut att de flesta champagnehus nuförtiden gör på samma vis. 

Det finns några undantag. De använder i stället saignée-metoden där skalen från de blå druvorna pinot noir och pinot meunier i stället får vara med en stund i druvmusten och ”blöda” ut lagom mycket av sitt blåröda färgpigment. Alltså samma knep man använder för att göra vanliga stilla roséviner. På de flesta andra håll i Frankrike är dessutom blanda-vitt-med-lite-rött-metoden ett stort no no. Men här i Champagne är det hur tillåtet som helst.

LÄS OCKSÅ: Champagne, prosecco och cava – det här är skillnaderna

Hur mycket rött ska man då putta i mixen av vita basviner?

Dominique Demarville bjuder in till ett experiment i Veuve Clicquots högkvarter i Reims, Hôtel du Marc. Vi får tre svarta glas med den stilla vitvinsmix som ska bli husets gulettiketerade standardchampagne – ”Yellow label” på champagne-engelska. Den buteljeras nu under våren för att få sin andra jäsning i flaskan.

– 2017 var ett svårt år. Perfekt fram till augusti men då började det regna och var dessutom väldigt varmt. Man skulle kunna tro att vi var i Thailand. Stora delar av skörden angreps av botrytis – och vi kommer inte att göra vårt prestigevin La grande dame 2017. Cuvéen till Yellow label håller ändå stilen alldeles utmärkt tack vare att vi blandat i relativt mycket, cirka 30 procent, réserve-viner från olika årgångar mellan 2000 och 2016 som vi sparat i källarna, säger han.

I de svarta glasen finns också en skvätt av den röda cuvée (också en blandning av viner från förra årets skörd och réserveviner från upp till fem tidigare år) huset använder till sin icke årgångsbetecknade rosé.

– Det är 12, 13 respektive 14 procent av det röda. Fast kanske inte i den ordningen…hehe. Vad tror du?

En procent hit eller dit – kan det verkligen göra någon skillnad?

Visst kan det. Till och med denna trubbiga provare får alla rätt.

Cathédrale Notre-Dame, Reims

Foto: Stock Adobe

– Det är någonstans här vi brukar landa med våra fyra olika roséchampagner. Men vi laborerar friskt med blenden i provningsgruppen, till slut är det någon tiondels procent upp eller ned. Men då brukar jag få bestämma. Och det handlar inte bara om smaken. Vi vill också hålla samma rosa färgton år från år, säger han. 

Procenten rött vin kan också variera rätt ordentligt. Vi provar en bukett av husets rosa årgångschampagner och lägst ligger Cave privée 1989 med 12,8 procent rött vin i cuvéen, högst en 79:a med 19 procent. 

I La grande dame rosé blandas bara rött från Clos Colin av samma årgång som de vita vinerna. I Veuve Clicquots standardrosé och årgångsvarianterna ingår i stället blandningar av röda viner på pinot noir och pinot meunier från andra vingårdar för att matcha deras speciella karaktärer. 

LÄS OCKSÅ: 12 bästa rosévinerna enligt expertjuryn

De stilla vita basviner som används till champagner brukar vara brutalt syrliga och inte särskilt njutbara – i varje fall inte unga. De röda som används till de rosa champagnerna är något mer tillgängliga. Och med lagring kan de bli ganska fantastiska.

Till lunchen på Hôtel du Marc får vi en Clos Colin från 1955. Fortfarande pigg, med fin pinot noir-doft, sammetslen, helt sensationell. Vi testar senare några betydligt yngre Clos Colin i ett av Veuve Clicquots rödvins-vinerier, även de är väldigt drickbara.

Har ni aldrig funderat på att sälja en del som stilla röda viner?

– Jo, men vi vill nog helst ha de här som en SPMG, Seulement Pour Ma Geule (Bara för min käft), ler Dominique Demarville och tar en smutt. 

Och så ska förstås den rosa 200-åringen ha sitt. 

Roséchampagnen firar 200 år i år

Foto: Stock Adobe