Pinot noir ingår i många världens mest exklusiva viner
1 av 2: Pinot noir ingår i många världens mest exklusiva viner Foto: Claes Löfgren
Pinotdruvan trivs mycket bra i den typiska Bourgognekupan.
2 av 2: Pinotdruvan trivs mycket bra i den typiska Bourgognekupan. Foto: Colourbox

Pinot noir – druvan bakom Bourgognes mest exklusiva viner

Pinot noir är den kräsna men beundransvärda druvan som ger energi till bourgognevin och förutsättningar att skapa några av världens mest exklusiva viner. Resultatet är ett intimt, sensuellt vin med mjuka tanniner och sammetslen frukt. 

Om pinot noir var en människa, så är det inte säkert att du skulle gilla personen i fråga. Det finns lite för mycket av divalater och bortskämd arrogans i stilen, en lätt svekfullhet. Pinot Noir påminner alltför ofta om de där flickorna man fick pussa på lördagens skoldans, men som sedan inte ens hälsade på måndagen i plugget. Och ändå, ändå. Ändå kan man förlåta hur många gånger som helst. För när pinot noir är bra, då är den inte bra utan… helt underbar, som Askungen säger inför balen på kungens slott. Medan röd bordeaux med cabernet i centrum är något man beundrar och hyllar lite grann på avstånd, något aristokratiskt och upphöjt, så är pinot noir från Bourgogne i sina bästa stunder ett intimt, sensuellt vin, som omsluter dig med mjuka tanniner, sammetslen frukt och ett slags ömsint kärlek. 

Intimt och sensuellt vin 

LÄS MER: Rieslingdruvan - torr men inte tråkig 

Röd bourgogne anses fint, på gott och ont. Finhetsstämpeln är en del av förbannelsen för röd bourgogne, och därmed Pinot Noir. Det som är fint tenderar nämligen att bli efterfrågat. Och när tillgången inte täcker efterfrågan händer två saker: priserna höjs och somliga börjar slarva. Bourgogne, både vit och röd, har historiskt drabbats hårt av detta. Hela den rika västvärldens törst efter bourgogne drev priserna till hysteriska nivåer, och även enkla, slarvigt gjorda viner gick att sälja. Men under det tredje millenniet håller det på att rättas till, av flera orsaker. En av dem är att marknaden förändrats. Kvaliteten på pinotviner utanför Bourgogne har förbättrats radikalt, burgunderna är inte ensamma herrar på täppan längre – det gäller att hävda sig i konkurrensen. En annan och viktigare orsak har med vingårdsarbete och klimat att göra. Bourgogne är inget varmt område; många år hinner inte druvorna mogna tillräckligt, sockerhalten och därmed alkoholen räcker inte till för att ge balanserade viner. Lösningen är chaptalisering, tillsats av socker i musten; en laglig metod, använd i stora delar av de lite nordligare vinområdena i Europa.

Mindre volymer med hög kvalitet

LÄS MER: Ge zinfandel en ny chans 

Men inte bara klimatet påverkar kvaliteten hos druvorna. Många odlare hade förr fokus på att få ut så stora skördar som möjligt, vilket gav blodfattiga, tunna, griniga viner. I dag lägger de flesta odlare ner massor av jobb på själva råvaran, alltså druvan. Mindre volymer med högre kvalitet är resultatet, de klasar som tillåts mogna fram till skörd får mer av både nödvändigt socker och de mineraler, spårämnen och aromer som bidrar till ett gott slutresultat. Och i dag slår ekologisk och biodynamisk odling igenom allt mer i Bourgogne, även om det inte alltid anges på etiketten. Hjälp på traven har Bourgogne, liksom andra nordliga vinområden, fått av den globala uppvärmningen. Medeltemperaturen under växtperioden har stigit, med mognare druvor och bättre balans som följd. Allt oftare är det möjligt att låta sockerpåsen i vineriet stå orörd; chaptalisering är i sig inget ont, men det känns ju alltid bäst om naturen får sköta jobbet själv. Allt detta har samverkat till att det numera går att köpa drickbar om än enkel röd bourgogne för dryga hundralappen i Sverige, och hyggligt intressanta viner för det dubbla. De stora upplevelserna börjar upp mot 400-500 kronor, och uppåt – tja, the sky is the limit.

Ljusare färg än många andra viner

Tillbaka till själva druvan. En druva som när den är som bäst är det mest älskvärda du kan tänka dig. Färgen är ljus, nästan lättfärdig – ljusare än de flesta andra stora viner, med nebbiolo som ett undantag. Det doftar av fullmogna röda bär; hallon, körsbär, jordgubbar, det mesta hänger med i smaken. Ofta förfinat ytterligare genom inslag av ekvanilj, tobakstoner och läder. Mjukt och älskvärt, som sagt. Visst finns det syror och tanniner, men jämfört med de stränga bordeauxerna känns det som att plocka av dubbdäcken på våren. Ändå är det fruktsyran som bär och förfinar upplevelsen, och det som ofta skiljer en pinot odlad i Bourgogne från en med ursprung i varmare trakter. Precis som en svensk jordgubbe smakar bäst i världen; den är aromatisk, den är söt men den har också en fräschör som tillför extra dimensioner. Bra röd bourgogne har energi, kort sagt. Röd bourgogne av klass är underbart till kött, inte minst lamm och vilt. Men se upp med kryddningen och såserna så att de delikata och eleganta tonerna i vinet inte får spela andrafiolen – har du kostat på dig bra röd bourgogne ska vinet styra maten, inte tvärtom.

Fotnot: Artikeln publicerades i Allt om Vin april 2015.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Ladda ned Allt om Vins app och låt experterna guida dig Se erbjudande!