ANNONS
X
EXPRESSEN.SE
Publicerad 15 jul 2009 09.37

Vingårdar och läckerheter från havet

GOTT OM GOTT. I den lilla gränden Rue Paratilla i Perpigian ligger kryddbutiken Aux Bonnes Olives.

GOTT OM GOTT. I den lilla gränden Rue Paratilla i Perpigian ligger kryddbutiken Aux Bonnes Olives.

Foto: Petter Oftedal

Mysiga barer och gränder, enorma vinodlingar och färsk fisk direkt från hamnen. Roussillon i södra Frankrike, nära spanska gränsen, är femte stoppet i Matresan. Guider på vägen är matkunniga paret Viveka och Petter Oftedal.

VINUTBUD. Patricia Segui säljer vin på Domaine du Dernier Bastion i Maury.

Foto: Foto: Petter Oftedal

BYGATA. I Collioures charmiga gränder finns många upptäckter att göra.

Foto: Foto: Petter Oftedal

Stationen i Perpignan är kanske inte ”Världens centrum”, som  Salvador Dali hävdade, men vi vill ändå tillstå att det är en bra utgångspunkt för utflykter i regionen. Mitt i stan ligger palatset som var kungarna av Mallorcas högsäte under en period. Det bytte ofta ägare, men förblev katalanskt framför allt.
Och på något sätt fick han rätt i alla fall, Salvador Dali. För i år byggdes järnvägslinjen med TGV-tåg ut och sträcker sig nu från Perpignan till Barcelona. Mer än någonsin visar stan sin tillhörighet med Katalonien på andra sidan gränsen, som efter Francos död hittat tillbaka till sin identitet och blomstrar som aldrig förr.
Kastellet, Le Castillet, i rött tegel och den stora muren med fort och portal som omgav staden på 1300-talet är fortfarande gräns till den gamla stadsdelen – på en gång autentisk och levande, med sina smala gator och gränder och små torg med kyrkor och kapell. Det här är en riktigt sydländsk stad!
 Mitt i gamla stan nära Place de la Republique och fiskhallen ligger en liten gata, rue Paratilla. Där finns flera ”hål i väggen”, roliga ställen där man kan stå och äta och dricka. Men framförallt finns två fantastiska affärer, ”Aux Bonnes Olives” och ”Epicerie Sala” – snett mitt emot varandra – som konkurrerar om att ha bästa uppläggningarna.

IDYLLISKT. Place de la Republique i Perpignan.

Foto: Foto: Petter Oftedal

Det är riktiga Ali Baba-grottor,
vi stod länge och bara njöt av att se på alla godsaker: charkuterier, torkade frukter och grönsaker, saltat kött och fisk, ansjovis, oliver, vinäger, sylt och massor med annat. Absolut värt en omväg. Runt hörnet, på rue de la Cloche d'Or ligger ”El Serrano”, en liten butik som när vädret tillåter ställer ut bord och stolar på gatan, där man kan avsmaka deras spanska skinkor. Det kunde vi inte motstå och garanterar att de var jättegoda! 
 Men solen och havet lockar så vi kör neråt, mot ”La Côte Vermeille” som den här kusten kallas.

SJÖTOMT. Slottet i Collioure.

Foto: Foto: Petter Oftedal

Från Racou där sandstränderna tar slut och ända ner till Port-Bou vid spanska gränsen avlöser vikar och fiskebyar varandra, Collioure, Port-Vendres, Banyuls och Cerbère. Med bergskedjan Les Albères i bakgrunden med gröna klättrande cissus och ekar. Vinodlingarna ligger i torra och steniga terrasser längs sluttningarna.

Roussillon producerar alla typer av vin. Vitt, rött och rosé, fruktiga, lätta, starka och smakrika, och vins doux naturels, läckra guldgula söta och kryddiga muskatsmakande viner. Och till sist några bubblande viner, också de framställda av muskatdruvan.
Banyuls, är ett sött vin av grenachedruvor. Hemligheten med sötman är att vinet lagras på ekfat i knallsol. Maury lagras i glasdamejeanne, också ute i solen.
Collioure brukar kallas för konstnärernas mötesplats för att Henri Matisse och André Derain i början av förra seklet gick i land här. Då var denna lilla hamn helt okänd – jämfört med andra stränder mera österut, som Riveran till exempel.
”Det finns inte en himmel i hela Frankrike som är så blå som den i Collioure” skrev Matisse

I HAMN. I Port-Vendres hamn ligger fiskebåtarna i väntan på nya fångster.

Foto: Foto: Petter Oftedal

entusiastiskt. Konstnärerna föll för Collioures charm med sitt kyrktorn, sina rosa fasader, stranden och de färglada båtarna. Men också för det violetta sken som bergen ovanför ger i kvällsljus. De två målarna skapade det som kom att kallas fauvismen och fick många efterföljare. Konstnärsvännen René Pous, tog emot dem alla på ”Hotell des Templiers” i vars bar en imponerande samling tavlor fortfarande hänger kvar.
För en ansjovisälskare som jag är Collioure rena Mecka. Här finns en flera hundra år gammal tradition av anjovisfiske och inläggning. Fisken kommer numera från Port-Vendres, men konserverierna ligger kvar här. Två familjer lägger fortfarande in ansjovis under hantverksmässiga former.
I butiken ”Roque” kan man köpa anjovisfiléer inlagd i olja eller saltlake, underbara stora, feta, salta sardeller. Här finns också, som förr i världen, hel  orensad ansjovis i saltlake. Alla restauranger i Collioure serverar förstås ”anchois à la catalane” med grillade paprikor, hårdkokta ägg och några droppar olivolja.
Det är svårt att välja bland restaurangerna i Collioure, det vimlar av dem. Men vi hittade något riktigt bra när vi satte oss på ”Le Trémail”, som serverar lokala läckerheter.
Innan hade vi tagit några tapas och lite vin vid disken på ”La Cuisine”.

TEXT: Viveka Oftedal FOTO: Petter Oftedal

Dags att kolla Port-Vendres. Fram till 1960 gick stora last- och passagerarfartyg härifrån till Nordafrika. Men i dag har den gamla fiskehamnen hittat tillbaka till charmen från äldre tider. Det är en levande hamn, här fiskas fortfarande, inte bara ansjovis, utan även tonfisk, daurade, rascasse och alla andra lustiga medelhavsfiskar.
Här i hamnen ligger också den bästa restaurangen i Port-Vendres, ”La Côte Vermeille”. Hit kommer människor från hela kusten för att äta Philippes goda mat. När bröderna Bessière, Guilhem, sommelier och Philippe, kock, tog över stället låg det vaxdukar på borden, i taket hängde fisknät med korkflöten och sjöstjärnor. Men läget var exceptionellt – med panoramafönster mot hamnen precis  utanför och bergen i bakgrunden. En totalrenovering enligt EU:s normer för restauranger var nödvändig, och en modernare stil i matsalen som påminner lite om en båt med kabinfönster på väggarna.
Här är det färsk fisk som gäller, fryst fisk finns inte på matsedeln. Inte ens uppfödda fiskar tycker Philippe är bra nog. Men man måste ju erkänna att han ligger bra till för sådana krav, saknas det någon fisk kan han bara gå tvärs över kajen och fiska upp den.
– Så långt tillbaka som jag minns, säger Philippe, har jag alltid velat bli kock. När jag var sex år steg jag upp på en stol för att nå upp till grytorna och lagade mat till familjen.
– Jag vet inte om det blev gott, men jag lagade redan mat...

TEXT: Viveka Oftedal
FOTO: Petter Oftedal

ELISABETH MONTGOMERY

Relaterat