Vi vaskar guldkornen i turistmaskinen Alanya
ALANYA, TURKIET. Till Alanya i Turkiet kommer familjer, par och festande ungdomar.
Njut av strandliv på Cleopatra eller upptäck floden Dim Çayi med restauranger på flottar.
Ibland känns det som en stor turistmaskin - men det finns mer om man bara rör sig en bit bortom huvudstråken.
Överallt hör vi svenska när vi promenerar i vattenbrynet på Alanyas populäraste strand Cleopatra. Under några parasoller ligger två unga par från Örebro. De åkte hit för att få sol och för att det var billigt. De solar på stranden på dagarna och kollar in barerna på kvällarna. Men mest tar de det lugnt:
- Vi är ju här som par så det blir inte så mycket festande, förklarar Jesper Ridde.
Alanya är känd för att vara en partydestination, men inte bara det. Denna stad på Turkiets södra kust har blivit omåttligt populär bland soltörstande svenskar i alla åldrar. I sommar lär det blir än fler som reser hit när charterbolagen börjar flyga till Gazipasa bara 40 minuter härifrån i stället för till Antalya över två timmar bort.
En miljon turister i Alanya
Över en miljon turister besöker varje år Alanya med sina långa stränder på båda sidor om stan, pulserande nöjesliv, shopping och hotell i alla prisklasser och av alla typer. Ju längre från stan man bor, desto större och nyare hotell. De jättelika all inclusive-anläggningarna ligger längst bort, sedan kommer halvstora charterhotell och mindre enklare pensioner. Alanya har närmare 400 000 invånare och hotellen blandas med vanliga bostäder om man bara går några kvarter upp från stranden.
Hamnen norr om Alanyas muromgärdade gamla stadsdel är centrum för nattlivet och i kvarteren innanför är det tätt mellan butikerna som säljer väskor, skor och kläder med tvivelaktiga märkesloggor.
Vi promenerar längs vattnet och tackar ständigt nej till partybåtarnas inkastare som vill att vi ska följa med på en dagstur. Om inte i dag så kanske i morgon?
Det är lätt att känna sig som en liten kugge i det stora turistmaskineriet. Men så går vi in genom porten i stadsmuren vid det 800 år gamla Kizil Kule ("röda tornet"). Och vi hamnar i en annan värld.
Gamla stan i Alanya
Här i Alanyas gamla stad letar sig knöliga stenlagda gator upp mot fästningen längst ut på udden. Här bor folk i gamla stenhus bakom fikonträd. Tuppar, höns och katter regerar på gårdarna. Visst finns det restauranger och turistbutiker också, men de dominerar inte.
Villa Turka är ett av få hotell i gamla stan. Det har bara tio rum i nästan lika många olika hus. Jag bor i rummet Azize Hanim Odasi som har en stor dubbelsäng, blankt trägolv och balkong med utsikt mot havet. Hade jag inte hört musiken från klubbarna vid hamnen hade jag trott att jag varit i en by på landet.
På morgonen serveras frukost direkt ur stekpannan på terrassen högst upp. Förutom ägg med tomat och lök, blir det fisksallad med avokado, bröd med spenat och ost, melon, vindruvor och fikon... Vi njuter av maten medan de första partybåtarna lägger ut från kajen.
Hit åker Alanyaborna
Själva kör vi i stället längs stranden öster om Alanya och svänger upp vid floden Dim Çayi. Några kilometer uppåt floden möter vi skyltar som säger "piknik". Här ligger den ena restaurangen efter den andra, med bord på flottar i floden. Vi svänger in till Beyaz Saray och sätter oss vid ett lågt bord på en av de många flottarna. Vi beställer grillad fisk, auberginesallad och yoghurt. Det är svalt under parasoller och grönskande träd.
I dag är det fredag och helglediga lokalbor har samlats på flottarna. Storfamiljer och ungdomsgäng verkar trivas lika bra. Mest är det unga familjer med barn som leker bland kuddarna. En del turister ser vi också, men vi är i minoritet.
På flotten bredvid oss sitter ett gäng killar i 20-årsåldern. Medan timmarna går beställer de in både en och flera flaskor raki och det blir allt stimmigare runt bordet.
Snart är vi mätta och när vi avslutat med var sin kopp turkiskt kaffe är det dags att bada. Kallt i vattnet påstår några kvinnor vi pratar med, men jag provar ändå. Och visst är det en annan temperatur än i havet, vattnet kommer ju uppifrån bergen. Men svalkan är uppiggande. En hängmatta hänger precis lagom högt för att halva kroppen ska hamna i vattnet. Här skulle jag kunna ligga länge!
Men vi åker tillbaka till Alanya. Eftermiddagssolen börjar redan stå lågt och folk lämnar stränderna för en shoppingrunda på basaren. "Tjena, tjena" ropar försäljarna som alltid känner igen en svensk, borden dukas inför kvällen, på barerna är det fortfarande lugnt. Semesterlivet fortsätter och kommer så att göra ända in i oktober.
