ANNONS
X
EXPRESSEN.SE

Venedig – guide till en förförisk stadslabyrint

Rialtobron över Canal Grande är ett måste om du är i Venedig.

Rialtobron över Canal Grande är ett måste om du är i Venedig.

1/4

En tur med gondol är ett lugnt sätt att se staden.

En tur med gondol är ett lugnt sätt att se staden.

2/4

Foto: Rostislav Glinsky

Markusplatsen. Dragplåstren är Markuskyrkan med sina fem kupoler, det 99 meter höga ­utsiktstornet Kampanilen och det ­skimrande ­Dogepalatset i skär marmor där de ­styrande bodde i tusen år.

Markusplatsen. Dragplåstren är Markuskyrkan med sina fem kupoler, det 99 meter höga ­utsiktstornet Kampanilen och det ­skimrande ­Dogepalatset i skär marmor där de ­styrande bodde i tusen år.

3/4

Torget Campo di Santa ­Margherita är en samlingsplats för studenter.

Torget Campo di Santa ­Margherita är en samlingsplats för studenter.

4/4

Venedig – guide till en förförisk stadslabyrint

Venedig i Italien är en labyrint. Ett nystan av gränder, ­marmorkyrkor och kanaler som förvillar och förför. En plats där man gärna dröjer sig kvar med en campari i handen, gärna på ett torg i ­glödande skymningsljus.

Venedig balanserar på hundratals lerbankar ute i Adriatiska havet. I femtonhundra år har staden stått emot krig och pest och översvämningar. Den bedagade skönheten lockar varje år mellan tio och tjugo miljoner besökare.

Stora siffror som gör att det är bra att fundera över vilken tid på året man ska åka hit. Ändå är det en stad med många fridfulla platser även under högsäsong. Den stora trängseln är koncentrerad till de största turistattraktionerna som Markusplatsen med den nittionio meter höga Kampanilen, det marängvita Dogepalatset och den praktfulla Markuskyrkan.

Campo Santa Maria Nova är mycket Italien

Glöm attraktionerna och börja med lite frid. Torglivet kan upplevas en stor del av året. Folkliv iakttaget från ett kafé- eller restaurangbord. I en stad utan bilar - vilket är det stora miraklet - är detta möjligt på många håll. Njut av en låg bullernivå, med bara mänskliga röster, och inga avgaser.

Det lilla torget Campo Santa Maria Nova är mycket Italien på liten yta. Ta en espresso på uteserveringen och fundera över vilket transporttekniskt underverk Venedig är. Etthundrafemtio kanaler genomkorsar hundratalet öar. Alla kanalerna är på olika sätt kommunikationsleder.

Som den breda motorvägen Canal Grande med sin täta kollektivtrafik bestående av små färjor, vaporetti. Liksom de mellanstora kanalerna där allt transporteras med båtar, vare sig det är livsmedel, byggnadsmaterial, eller dekor till operahuset La Fenice.

Och så finns de små, smala kanalerna som passar bäst för gondoler. Som den som framför torget. De stryker nära kaféborden. Några av passagerarna har maskerat sig med karnevalsmasker; svarta fjädrar, benvit papier-maché, guldglänsande keramik. Strama gondoljärer tar spjärn med åran mot forcolan, den omsorgsfullt handsnidade träpåk av valnötsrot som sticker upp i farkostens akter.

Gondoler är byggda med omsorg. Varje del kräver trä av viss täthet och vikt, fuktkvot och lagringstid. Förutom valnöt används ek, lärk, mahogny, körsbär, alm, lind och bok.

Lyft blicken från gondolen och där bakom kanalen skimrar Santa Maria dei Miracoli. Det är den lilla kyrkan, helt i marmor, där venetianarna helst vill gifta sig. Ofta beskriven som ett ­smyckeskrin.

Venedigs karneval är världs­berömd. I år firas den mellan den 15 februari och den 5 mars.

En gång var karnevalen ett tillfälle för hela Europas aristokrati att i maskerat skick leva ut sina mest hemliga passioner. Traditionen föddes på 1100-talet och levde fram till 1797 då den franska republiken tog död på den.

Först på 1970-talet återuppstod den. Och ur detta växte så småningom fram en mängd butiker som säljer masker.

Markusplatsen ett måste

Elena Sponcihado packar upp en ny sändning från familjens tillverkning i Bassano inne på fastlandet. Där tillverkas de i keramik enligt åldriga förlagor och dekoreras av Elenas mamma Marisa och hennes medarbetare.

- Jag har lärt mig konsten av min ­mamma, säger Elena. Efter målningen bränns maskerna i höga temperaturer så att färgen fastnar ordentligt.

Markusplatsen är ett måste. Men vänta med de största attraktionerna tills köerna lättat och gläds åt det som är gratis. Njut av själva platsen. Den stora piazzan som slitits av så många fötter (och duvor) genom århundraden.

Och Café Florian, världens äldsta kafé, i gång sedan 1720. Lyssna stående till deras musikkapell och undvik därmed deras hutlösa priser. Gå sedan vidare till Harrys Bar. Det är inte heller billigt. Men fyllt av atmosfär från tiden då Ernest Hemingway slank in för att avrunda dagen.

Lämna folkmassorna, försvinn in i gränden. Ta dig över Canal Grande och gå mot Zatterekajen vid den stora jesuitkyrkan, Fondamenta Zattere ai Gesuati. Sätt dig i eftermiddagssolen, drick en espresso, slicka på en glass.

Se ut över havet och begrunda att det är vattnet som skapat Venedigs storhet.

 

Text av: Lasse Granestrand

Här hittar du fler härliga artiklar om Italien!

 

LÄS OCKSÅ: Venedig förbjuder rullväskor

                       Europas 12 bästa weekendstäde

Annons

ELISABETH MONTGOMERY