På låglandsvandring i ett ljuvligt Sommarsverige

Varför inte vandra med lätta steg längs Bohuskusten. För under en tur längs Soteleden och Kuststigen väntar bagaget när du väl kommer fram efter dagens etapp. Klassiska pensionat och anrikt hafvsbad svarar för login.

Bohuskusten

Den karga klippön Bohus-Malmön, söder om Smögen bjuder på sällsamt stenlandskap och friska vindar när jag anländer för att under några försommardagar upptäcka Bohuskusten till fots.

En vandring där arrangören transporterar bagaget mellan logiplatserna längs vandringsetapperna.

Och visst är Malmön, den bohuslänska stenindustrins vagga, en god start. En dramatisk ö som minner om den industrihistoriska epoken då graniten blev till guld.

En bra början är att vandra Kuststigen runt ön efter en natt på öns stilfulla pensionat. En drygt tio kilometer lång vandringsled som följer strandlinjen från Kattesand till Kalven. Tidvis liknar miljön mer Medelhav, med sandstränder och solvarma släta klippor.

Efter en kort tur med färjan till fastlandet tar Soteleden vid mot Kungshamn och Smögen. En 15 km lång sträcka, som bjuder på både skira lövskogar och klippig kust.

Leden slingrar sig över branta bergsknallar och ängsmarker i full blom. Stugor som skriker av snickarglädje, där de faluröda fiskebodarna fullbordar harmonin i landskapet.

I byn Örn väntar middag och boende hemma hos Bengt, knappa fem kilometer från färjeläget. För det lilla pensionatet heter kort och gott ”Hem till Bengt”, och drivs av Bengt Låstbom, jorden runt-resenär, hotelldesigner, kock och skeppare.

Väl framme vid den gamla lanthandeln frestar Bengt med räkmacka på rågbröd och klassisk fisksoppa till middag.

Jag har inte mer än sex rum och liten krog. Men det räcker mer än väl, för jag vill ju hinna med så mycket annat också, säger han med ett skratt.

Bengt arrangerar även båtturer längs kusten mot Kungshamn och populära Smögen.

Så nästa morgon kliver jag ombord för en färd mot Ramsvikslandet norr om Smögen, ett av Bohusläns mest välbesökta naturreservat.

Sote kanal skiljer den tidigare halvön från Sotenäset. Den närmare fem kilometer långa farleden invigdes 1935 av kronprinsparet Gustaf Adolf och Louise, och har med åren blivit något av Bohuskustens E6:a för fritidsbåtar.

Ramsvikslandets karga och storslagna landskap är en dröm för vandrare, med vidsträckta ljunghedar, myrmarker och ett klipplandskap som snarare för tankarna till Irland och Skottland.

Allra häftigast är Soteledens sträckning från Tångevik i norr ner till Grosshamn, där fågelskådarna samlas för att bl a spana på havsörn.

Från bron över till Ramsvikslandet tar det bara drygt en timme att vandra de sex kilometrarna till Hunnebostrand.

Det pittoreska kustsamhället hör till Bohusläns allra äldsta, med anor från 1200-talet. När stenindustrin gjorde sitt intåg på 1860-talet ökade befolkningen kraftigt och i stenbrotten ekade hammarslagen under många år.

Missa inte stengalleriet på området Udden, i norra delen av hamnen. För här arrangeras varje år en utställning med monumentala verk av konstnärer från hela världen.

Efter en välförtjänt Grebbestadsöl i en av de gamla sjöbodarna är det dags för middag och boende på Kaprifol. Ett litet hotell med lummig trädgård, där Irene Arkemar och Kicko Samuelsson ser till att gästerna trivs.

Solen flödar även nästa morgon när kustvandringen fortsätter mot Bovallstrand och Bottna, via Ulebergs hamn. En bergsrik trakt med mängder av fina stigar som leder upp på höjderna. Lunchen i Bovallstrand finns att köpa i fiskaffären. Havskräftor, räkor, nybakat bröd och aioli passar utmärkt på bryggan.

Nu väntar Bottna Inn, allra längst in i fjorden med samma namn. Åter ett boende med hög mysfaktor, där det dessutom är nära till omskrivna Gerlesborg, med egen konstskola och utställningar.

Från Bottna är det sedan dryga milen att vandra genom bokskogarna till Nordens Ark vid Åbyfjorden. Där kan man bland annat skåda varg, snöleopard och amurtiger vid ett av Bohusläns populäraste besöksmål.

Men den sträckan tar jag under morgondagen, för att avsluta med en övernattning på Smögens Hafsvbad. En klassiker som huserat badgäster sedan början av 1900-talet.

En högst värdig avslutning på den bohuslänska vandringen.

Häng med på en vandring genom Roslagen när landskapet är som allra vackrast. Med start i Norrtälje går Roslagsledens norra sträckning upp till Grisslehamn.

Roslagsleden

Norrtälje är en god utgångspunkt för en vandring längs Roslagsleden norrut. En variationsrik sträcka i genuin Roslagsmiljö längs grusvägar och slingrande skogsstigar. Slutmålet Grisslehamn hägrar.

I Norrtälje passerar leden Socitetsparken och Kärleksudden, med sommarkafé och havsbad. Ångbåten S/S Norrtelje, ligger förtöjd vid Norrtäljeåns mynning. Numera krog och mötesplats för både ortsbor och turister sedan många år tillbaka.

På 1800-talet var Norrtälje en av Östersjöns mest populära badorter – känd för sin välgörande gyttja. Anorna från den gamla badortstiden lever kvar, med färgglad trähusbebyggelse och små restauranger, konstgallerier, kaféer och museer.

Kommer du vandrande söderifrån är Åtellet en utmärkt logiplats, med Norrtäljeån som närmsta granne. Hotellet är en hyllning till det sena 1800-talets grosshandlarvillor.

Vigelsjö naturreservat är nästa anhalt. En knutpunkt för Roslagsleden strax utanför stan, som lockar med naturstigar, elljusspår, strandbad i sjön Lommaren samt uthyrning av roddbåtar, kanoter och cyklar. 

Det är ett stycke svunnet Sverige man som vandrare möter, med faluröda bondgårdar, öppna betesmarker med idisslande kor samt björk- och granskog som fått stå orörd i all sin prakt.

Genom landskapet och parallellt med E6:an, flödar Broströmmen. En närmare 15 km lång kanotled mellan Brosjön i Roslagsbro och Norrtäljeviken.

Kanoten lägger man med fördel i vid kyrkan i Roslagsbro. En ståtlig byggnad från 1200-talet, kallad för katedralen i Roslagen, med Sverige äldsta altartavla.

Efter Söderby-Karl och Erikskulle hembygdsmuseum - med Skansen som förebild – följer leden den gamla kyrkstigen mellan Söderby-Karl och natursköna Rådasjön. Här finns en liten brygga, omklädningsrum, torrtoa och eldplats, som för tankarna till en klassisk svensk badplats på 60-talet. Härifrån kan man också åka vidare med SL-buss till Grisslehamn, om orken tryter.

Strax söder om sjön ligger Hagsta gård, en gammal släktgård från 1600-talet, som nu drivs vidare av den elfte generationen. Ett uppskattat boende längs leden, där både kor, hästar och får betar i hagarna kring husen.

Jonas och Eva Lundqvist hyr ut farmors stuga från sent 1800-tal, med vedeldad spis, indraget vatten och utedass. 

Bor man över hos Jonas och Eva ingår även roddbåt i priset, så att man kan ta en tur ut på Rådasjön. Och hör man av sig i god tid så fixar Eva även en frukostkorg, som väntar ute på bron.

Vi har dessutom satt upp en skylt om att Roslagsvandrarna kan fylla på vattenflaskan hos oss. Ett måste under heta sommardagar, säger Eva.

Från Råda tar det knappa timmen att vandra till Gåsvik, där leden får vattenkontakt igen. Den här gången i form av Bagghusfjärden, som sträcker sig in mot Väddö kanal. Nu är det slingriga grusvägar som gäller, ända fram till den två kilometer långa kanalen upp mot Älmsta.

Sundet mellan Väddö och fastlandet har alltid varit en naturlig färdväg för sjöfarten, som skydd mot stormarna på Ålands hav. På 1700-talet var leden inte farbar längre och en bit in på 1800-talet grävdes den ur för hand av svenska militärer.

Det är lätt att fastna på Väddö. Här har Roslagsleden sin kanske allra vackraste sträckning, som lockar vandrare i mängd under sommarhalvåret.

Älmsta är huvudorten på Väddö-landet, där man kan proviantera, käka lunch och middag samt bo över på vandrarhem eller pensionat.

Leden passerar Väddö Gårdsmejeri, med butik, kafé och lunchservering. Missa inte ostkakan med hallonsylt och vispgrädde. En höjdare till kaffet under fikastoppet.

Det tar sedan knappt en timme att korsa Väddö för att komma fram till Sandvikens campingplats och Ålands hav.

Roslagsleden följer sedan kusten knappa två mil norrut förbi Gamla Grisslehamn, som ända sedan medeltiden varit en viktig postväg mellan Stockholm och Åland.

Eckerölinjens färja passerar precis när Grisslehamn skymtar, efter några timmars rofylld vandring längs havet, genom klippterräng och ståtlig tallskog – med havet ständigt närvarande.

Albert Engströms ateljé vilar stilfullt på en kal klippa vid inloppet. Den kände konstnären och författaren ritade själv huset, som stod färdigt 1906. Fasaden mot havet målades vit för att tjäna som sjömärke, medan den i övrigt fick falu rödfärg. Huset var Albert Engströms ateljé ända fram till hans död 1940 och är numera museum.

Vandringen närmar sig sitt slut, och nu väntar en välförtjänt middag och logi på pensionat Grisslehamn. Den gamla Konsumbutiken har ömsat skinn och bjuder sedan ett par år tillbaka på gammal god pensionatskänsla djupt inne i Roslagens famn.

Varför inte vandra delar av Siljansleden, med Rättvik, Orsa och Fryksås som hållpunkter. Det är en av Svenska Turistföreningens signaturleder, med fäbodvallar och lokalt mathantverk längs vägen.

Siljansleden

Siljansbygden visar sig från sin allra bästa sida under vandringen från Leksand till Rättvik längs Siljansleden. En drygt två mil lång tur genom skogsrika trakter.

En sen eftermiddagsfika på Fricks vid torget passar utmärkt efter den långa dagsetappen. Det snart 60 år gamla konditoriet värnar ömt kafékulturen, med smarriga bakelser och frasiga wienerbröd. Högt ovan centrum, på lagom promenadavstånd, ligger Lerdalshöjden och Bruntegården, ett anrikt pensionat, granne med ortens slalombacke.

Här bjuder Magnus Ollas på lokal gastronomi av högsta klass, med en milsvid utsikt över Siljan. En ombonad restaurang som blivit en av Dalarnas mer innovativa mötesplatser för matintresserade.

Med en handfull rum för resande är det dessutom perfekt för vandrare som skippat tält och vindskydd till förmån för mer ombonat boende.

Nästa morgon inleder jag med en tur längs leden genom Enåns naturreservat, strax norr om Rättvik. 

Den frodiga dalgången, med tät och intensiv grönska bjuder på strömmande vattendrag och en mäktig ravin som på sina ställen är mer än 20 meter djup och 250 meter bred. Dessutom finns här en unik flora med ett 60-tal rödlistade arter.

Jag stannar till vid Springkällan i norra delen av reservatet. Ett resultat av ett misslyckat försök att borra efter olja i slutet av 1800-talet. Någon olja hittades inte men väl friskt källvatten som skapade en naturlig fontän som fortfarande sprutar vatten. Så hit kommer både ortsbor och vandrare för att fylla på vattenflaskor och dunkar.

Dags att vända för att åter ta sikte på Rättvik, där Siljansleden passerar Långbryggan vid Siljansbadet – ett klassikt byggnadsverk som sträcker sig 628 meter ut i vattnet.

Den byggdes 1895 för att ångbåtarna på Siljan skulle kunna lägga till.

Leden fortsätter längs sjöstranden till Rättviks kyrka, en kilometer längre västerut. Den ståtliga stenbyggnaden och de gamla kyrkstallarna från 1400-talet ligger på en liten udde och bjuder på ro och stillhet.

Gammelgården ligger nära, som består av ett 30-tal byggnader från olika tider och från olika byar i socknen. Här huserar även kafé Nyfiket, med hantverksbutik och ekologiskt fika. Klart läge för en lunch och fikastund efter förmiddagens vandring.

Nittsjö nästa, halvmilen längre norrut, med faluröda hus, betande får och kor i hagarna samt böljande gröna ängar. Den lilla byn är kanske mest känd för sin keramiktillverkning.

I en rustik tegelbyggnad har man sedan 1880-talet skapat bruksföremål som fått ett gott rykte långt utanför landets gränser.

Dessutom finns här sedan några år tillbaka Solgårdskrogen, som hör till en av Dalarnas bästa gårdsrestauranger. På Solgården frestar Jonathan och Genevieve Bjurenstedt med kött och fisk från trakten, tillsammans med gårdens egna grönsaker.

Dessutom erbjuder paret en stuga för uthyrning till vandrare och Dalhallabesökare. För den unika konsertsalen i det gamla kalkbrottet ligger nära.

Från Solgårdskrogen är det sedan närmare fem mils vandring till Fryksås fäbodvall, 500 meters ovan havet. Den vandringssugne delar med fördel upp sträckan i två dagsetapper fram till Orsa, med övernattning i vindskydd eller tält.

Eller så åker man buss med Dalatrafiken vidare mot Röjeråsen, Tammeråsen och Orsa för att korta av vandringen. 

 Fryksås är en av landets mer omskrivna fäbodvallar Den lilla byn ligger på drygt 500 meters höjd över havet, med vida vyer över Orsasjön och Siljansbygden. Vandringen hit upp från Orsa är minst sagt svettig, med flera kilometers trampande uppför genom både gammelskog och kalhyggen.

Men visst är det värt belöningen att anlända till fots. Än i dag finns många äldre byggnader kvar, i form av ladugårdar, stall och små härbren – vissa från tidigt 1700-tal.

På Smidgården möter jag Liselott Länsmans. Tillsammans med maken Per har hon renoverat och byggt om ett äldre stall till kafé, restaurang med idel dala-smaker på menyn och rustik spa-avdelning. Själva bor de nästgårds, i Pers gamla släktfäbod.

Under sommaren lockas friluftsfantasterna av de fina vandringslederna kring fäbodvallen, berättar Liselott.

Övernattar gör man allra bäst i Bastukammarn, ett av Smidgårdens allra minsta boenden. Ursprungligen ett gammalt svinstall, som numera rymmer två bäddar och litet kök.

Strax ovan tar vildmarken vid, med flera mil till nästa större samhälle.

Och det finns en hel del björn runt Fryksås. Så passa på att spana noga när du fortsätter, säger Per som just kommit tillbaka från den dagliga skogspromenaden.

Vandringen vidare mot Mora följande dag bjuder bitvis på trolsk gammelskog, med mossa och skägglav på träden. Vid Fyribergs fäbodar, en sommarfager betesvall med gamla boningshus och härbren, är det lätt att bli kvar länge. I synnerhet med en kallkälla inom räckhåll och med nybakade tunnbrödsmackor från Smidgården i ryggsäcken.

LÄS MER: Båtluffarleden – vandring i Stockholms skärgård
LÄS MER: Vandra längs natursköna Sörmlandsleden – 10 tips
LÄS MER: Vilsam vandring i Abisko – upplev porten till vildmarken