ANNONS
X
EXPRESSEN.SE
Publicerad 8 jul 2009 09.25

Surfa med stil i Biarritz

Direkt från hamnen i Saint-Jean-de-Luz kommer fisken färsk till butikerna och restaurangerna runt omkring.

Direkt från hamnen i Saint-Jean-de-Luz kommer fisken färsk till butikerna och restaurangerna runt omkring.

Foto: Petter Oftedal

Europas bästa surfvåg, färgglada fiskebåtar och saluhallar med delikatesser.
Franska Biarritz är fjärde stoppet i vår serie "matresan".
Mellan det mondäna och chica Biarritz och det charmiga och mer autentiska Saint-Jean-de-Luz ligger Guethary med Europas högsta surfvåg.
Vi börjar vår promenad nere vid la Grande Plage, stranden som är Biarritz stolthet med det renoverade Casinot, en stor pampig koloss i Art deco-stil. Framför Casinot är surfarna redan i gång tidigt på morgonen. Det är stadssurfarna, de som ska till jobbet om en liten stund men kommer tillbaka på lunchrasten.
Vi fortsätter efter strandpromenaden ner mot Pointe Atalaye varifrån fiskarna, förr i världen passade på valarnas genomfart. Nedanför ligger de färgglada fiskeskjulen ”les crampottes”. Fortsätter ut mot La roche de la Vièrge där vi har en oöverträfflig utsikt över bukten, surfarnas paradis.
Hela Biarritz har surfat på modets vågor kan man säga. Staden har lyckats behålla sin attraktion och sin charm i snart ett och ett halvt sekel. Det var kejsarinnan Eugénie, hustru till Napoléon III, som först upptäckte och förälskade sig i den lilla fiskebyn dit Bayonneborna kom på åsnerygg för att bada sina mentalsjuka anhöriga. Det var på den tiden då salta bad ansågs bra för alla slags åkommor. Stranden har fortfarande kvar öknamnet ”Côte des Fous” (dårarnas kust). År 1855 lät Napoléon III bygga en magnifik villa till sin hustru, ”Villa Eugénie”. I dag superlyxiga och dyra Hotel du Palais. Biarritz blev världsberömt, åtminstone bland dåtidens jetsetare. Stora vackra villor byggdes i en rasande fart. Inte mindre än 230 villor är i dag klassade som historiska kulturarv.
Hertigen och hertiginnan av Windsor hörde till dem som vistades här. På det glada tjugotalet var det inte bara aristokratin som festade runt här, utan också Rostand, Ravel, Stravinski, Coco Chanel, Cocteau och Hemingway, för att nämna några.

Matdiskarna svämmar över

Vi vänder ryggen mot havet, det är dags att utforska stans matställen. Genom en labyrint av trappor, branta uppförsgator, återvändsgränder och arkader kommer vi fram till stans hjärta: den exceptionellt läckra varuhallen mitt i stan. Det är här Biarritzborna handlar sin mat. Det är öppet varje dag i veckan och matdiskarna fullkomligen svämmar över av regionala delikatesser, färska grönsaker, ostar, pimentokryddor och Bayonneskinkor.
Skinkorna ja, de kommer från de närbelägna baskiska bergen och från en alldeles speciell sorts svart- och rosaspräckliga grisar. Namnet Bayonneskinka har de fått därför att det var härifrån hamnen man började skeppa ut och exportera skinkorna.
Från bergen kommer också fårostarna som formas i traditionella formar, zumitza.
Den röda pimentokryddan Espelette odlas uppe i bergen i Espelette. Pimentokryddan är mycket starkare än paprikakryddor, men mycket svagare än chilikryddor. Baskerna använder den i allt, precis som vi använder vanlig peppar.
Runt hallarna ligger restauranger och tapasbarer. Ett läckert ställe är den lilla delikatessaffären ”Le comptoir du foie gras” med bardisk mot gatan, där man kan stå och dricka ett glas vin och ta in tapas med gåslever eller med bayonneskinka.
Bästa mest prisvärda middag åt vi hos Béatrice Viatreau på ”Le clos basque”. En vacker liten villa med terrass mitt i stan.
Vill man prova på något nytt söker man sig till ”Les Rosiers” där paret Andrée och Stéphane lagar maten. Andrée är den första kvinnliga kock någonsin som fått titeln ”meilleur ouvrier de France”, MOF. Fritt översatt, den bäste arbetaren inom sitt område. Det är en titel man får tävla om vart tredje, fjärde år så där, men sen behåller livet ut. Restaurangen fick en stjärna i Guide Michelin i våras och paret väntar nu på fullsatt hus.

Den berömda vågen

På väg till Saint-Jean-de-Luz gör vi en avstickare till Guéthary och den berömda vågen.
Det sägs att den formar sig i Mexikanska golfen och har en höjd på sex meter!
Och visst är surfarna i farten här också, full rulle fastän det är en riktigt gråmulen dag.
Även Saint-Jean-de-Luz har blivit berömt för sina kungligheter. Fortfarande, efter snart 350 år lever staden på den stora händelsen, bröllopet mellan den franske solkungen Ludvig den XIV och spanska Marie Thérèse. Vigseln ägde rum i den vackra kyrkan Saint-Jean-Baptiste 9 Juni 1660. Ceremonin tog tre timmar. De unga tu dinerade sedan i Marie Thérèses familjs hus, Lohobiague, som liknar ett italienskt palats och ligger nere vid hamnen.
På Place Louis XIV ligger den mest berömda kakbutiken i hela Baskien ”Maison Adam”. Butiken har funnits i samma familj ända sedan solkungens bröllop. Bagaren Adam klädde upp sin sötaste tjänsteflicka och skickade henne till drottningmodern med en korg full med de mest delikata mandelbiskvier. Drottningmodern tyckte så mycket om dem att hon gav tjänsteflickan sitt bönband i guld och ädelstenar.
Förutom biskvierna bakas en massa andra godsaker här, bland annat den berömda baskiska sockerkakan ”gateau basque” med körsbär eller vaniljkrämsfyllning.
Bredvid Adam ligger en liten butik, ”Pierre Oteïza” med alla tänkbara skinkor och korvar. Det doftar härligt ända ut på gatan.
Ciboure, lillasyster till St-Jean-de-Luz, ligger precis på andra sidan hamnen. Där hittar vi fiskkonservfabriken Batteleku. Tonfisk, svärdfisk, sardiner och makrill, allt i stora härliga glasburkar. En specialitet är deras torkade och rökta tonfisk och svärdfisk kallad ”battili”.
En bit av det mondäna Biarritz hittade även till St-Jean de Luz under det glada 20-talet. Resultatet ser vi i arkitekturen. Regionala baskiska hus, vita med karaktäristiska oxblodsröda träpaneler och fönsterluckor står blandat med modernare konstruktioner i Art decostil och palats från 1600-talet.
För att verkligen uppleva kusten finns det en 25 kilometer lång promenadväg att promenera utefter mellan Bidard, Guethary, Saint-Jean-de-Luz, Socoa och Hendaye. Sedan tar man lokalbussen tillbaka förstås.

Ladda hem en gratis reseguide till Biarritz - HÄR!

ELISABETH MONTGOMERY

Relaterat