Vad är det för ett ställe? Är det någon som bor där? Kan hotellet fortfarande vara i bruk?
Många som susar förbi på E4:n strax norr om Norrköping har förmodligen ställt sig just de frågorna efter att ha skymtat det tjusiga, men förfallna huset med de lysande röda neonbokstäverna.
Kanske är det till och med en och annan som kikat efter en avfart eller som försökt se om det ödsliga herrgårdsliknande hotellet har en hemsida.
Någon hemsida har inte hotell Stenkullen och inte heller någon egen avfart, men visst är det i bruk.
Kusligt och ödesmättat på Hotell Stenkullen
När vi kör in genom de svarta järngrindarna brer en annan värld ut sig, en värld som känns långt borta från vägdammet på motorvägen. Vi befinner oss i en praktfull och övervuxen 1800-talsträdgård med prydnadskanoner, ett litet kapell och en damm med röda näckrosor. Här vilar en ödesmättad och nästan lite kuslig stämning, som om tiden har stått stilla ett par hundra år.
En stor sankt bernhardshund kommer springande för att hälsa. Det är Kitha IV, som har sin matte Maria Svensson i släptåg.
Maria har bott på hotell Stenkullen sedan hon var liten flicka och är van vid nyfikna frågor.
- De som kommer hit tycker att Stenkullen är ett spännande, annorlunda och lite hemligt ställe. Jag försöker stilla deras nyfikenhet genom att visa runt dem i huset och trädgården. Men eftersom jag sköter allt själv tar jag inte emot gäster som bara dyker upp, bara de som ringer och förbokar, säger hon.
I huset har tiden stannat
Maria visar in oss i huset - och även här är det som att tiden stannat. Kristallkronor, orientaliska mattor, handmålade kakelugnar, vaser från Mingdynastin och jättelika oljemålningar i guldramar fyller rum efter rum. Men också skyltar med kryptiska budskap, en munkdress från Tibet, en kam från Fiji-öarna, ett svartvit-rutigt tak med schackpjäser.
På övervåningen finns ett rum som Oscar II bott i, med en säng som specialtillverkats för att passa den långe kungen. Och uppe på vinden kan man kika in i Marias gamla barndomsrum, som är översållat av leksaker från hennes uppväxt.
- Jag är en riktig samlare, precis som min pappa. Här på Stenkullen slänger vi inte saker, därför finns det så mycket spännande kvar, säger hon.
Stenkullen byggdes i mitten av 1800-talet åt snusfabrikör Erik Swartz. Då var det en exklusiv sommarbostad dit kungar och prinsessor kom på besök. I slutet av 1950-talet köpte Marias föräldrar fastigheten och började driva hotell och restaurang i den.
Familjen hade bara haft öppet i några år när staten bestämde sig för att dra den nya motorvägen genom ägorna. Tomten klövs i två delar - med huset på ena sidan och den stora fruktträdgården på andra. Hennes pappa bestämde att familjen skulle använda ersättningen de fick till resor eftersom "pengar kan försvinna, men inte minnen", och familjen reste till platser som Thailand, Tibet och Fiji-öarna.
Spökjakt på Stenkullen
När Marias föräldrar gick bort fortsatte hon att ta emot gäster. En hel del, om man får tro gästboken som ligger i hallen. Stenkullen har blivit ett hotell med kultstatus och flera musiker och konstnärer har varit här. En av dem är artisten Lars Winnerbäck, som tagit bilder till en av sina skivor i huset.
- Jag hade aldrig hört talas om honom, men han visade sig vara mycket trevlig. Fast han hade lite otur vid ett av sina besök, min förra hund Kitha III var nyopererad och på retligt humör så när han försökte klappa henne bet hon av honom en bit av pekfingernageln.
Själv började Maria sin bana på Stenkullen med att sopa upp riskorn från alla bröllop som hölls här. Senare lärde föräldrarna henne allt om dukning, servering och städning. Även deras kokkonst har gått i arv. Maten som Maria lagar har anor från 1940-talet: smörstekt gösfilé med dillmajonnäs, syltade tomater och parfait med bär från den egna trädgården.
Men det är inte bara gamla tiders charm som lockar nyfikna besökare till Stenkullen. Huset sägs även ha sitt eget spöke, som tittar till alla gäster som tar in på hotellet. Ryktet har bland annat fått tv-programmet "Det okända" att gå på spökjakt här.
Enligt Maria har flera olika hotellgäster berättat att de vaknat mitt i natten av att ha känt sig iakttagna.
- En del har sett en lång, mörkklädd skepnad stå och titta på dem. Han har vankat runt lite i rummet och gått fram till deras säng, som för att höra om allt är bra. Sedan har han gått igen.
Berättelserna om mannen har funnits med sedan Marias föräldrar levde. Pappan Niels, som var medium och vid ett par tillfällen höll seanser på Stenkullen, hävdade att någon ville köra ut honom och Marias mamma när de var nyinflyttade genom att helt sonika försöka lyfta bort honom.
Maria själv har inte sett den långe mannen, men menar att hon känner närvaron av flera andar i huset. Känslan gör henne aldrig obehaglig till mods, utan fyller henne med lugn. Andarna är trots allt hennes enda sällskap, menar hon, bortsett från hunden Kitha.
"Vaknade vettskrämda"
Framför allt känner hon sin pappas närvaro.
- Han finns fortfarande med mig och hjälper mig med saker, precis som han lovade att han skulle göra. Om det är något jag glömt brukar han bråka med mig i mina drömmar tills jag kommer ihåg vad det är. Han avslöjar aldrig exakt vad, det får jag lista ut själv.
Ett medium som var på besök berättade att hon såg flera andar röra sig i matsalen. Dessutom såg hon Marias pappa, som enligt mediet hälsade till Maria att hon inte skulle arbeta ihjäl sig.
En annan gång fick hon besök av ett par oförskämda hotellgäster som var mycket påträngande och försökte köpslå om allt i huset. De vaknade vettskrämda mitt i natten av att en prisma från kristallkronan ovanför sängen trillade ner på dem och Maria är övertygad om att någon ville tillrättavisa de giriga gästerna.
- Kanske kommer jag själv att göra samma sak om hundra år, om någon flyttar in här och gör om Stenkullen till en nattklubb med nakendansöser. Då kommer jag nog hit och stökar till, tappar ett glas eller något i den stilen, säger hon.
Och vi då, märkte vi av någon osalig ande under vårt besök på Stenkullen? Nja, bortsett från ett par knäppanden och en lampa som plötsligt släcktes var det lugnt.
Text av: Zandra Zernell
LÄS OCKSÅ:
