ANNONS
X
EXPRESSEN.SE
Publicerad 6 sep 2007 11.48

Sanslöst vacker golf på La Gomera

La Gomera - en utmärkt dagsutlykt från Teneriffa.

La Gomera - en utmärkt dagsutlykt från Teneriffa.

Foto: TORSTEN PAMP

Den oåtkomliga ön, sa de spanska conquistadorerna.
I dag, 600 år senare, har La Gomera blivit ett annorlunda semesterparadis med en sanslöst vacker golfbana.
Allt tack vare en norsk familjs intresse i tomater.


De flesta tar snabbåten från Teneriffa – själva landar vi med ett av öflygets små propellerplan på en klipphylla ovanför Playa de Santiagos hamn. Från luften ser inte La  Gomera särskilt välkomnande ut. Ett kalt svart berg, stup åt alla hål, ett oändligt antal uddar bryter ständigt kustlinjen och pekar rakt ut i havet. Serpentivägarna kan bara kan gå in mot öns mitt.
Inte konstigt att spanjorerna först ansåg ön ointaglig.
Men bara några minuter från flygplatsen kör taxin in i en helt annorlunda värld. På en klipphylla hundra meter nästan rakt ovanför den lilla byn och hamnen ligger öns dragplåster i en grön oas. 

Botanisk tur på hotellet

Hotellet Jardin Tecina är mer som ett helt samhälle. En huvudbyggnad med restauranger omgiven av vita tvåplans radhus som längs slingrande promenadstigar följer sluttningarna. Marken mellan stigar och hust liknar mest en botanisk trädgård. Växtfloran är så omfattande att hotellet ordnar guidad botanisk tur i trädgården ett par gånger i veckan – och den tar minst tre timmar varje gång. Totalt finns här mer än 350 olika arter, bland annat träd som är mer än 150 år gamla.
Poolområdena på ett par ställen lyser inbjudande blå i den gröna omgivningen. Ständigt full verksamhet i huvudpoolens bar medan solstolarna på platåerna runt omkring är rena läshörnorna. Och i poolen kämpar främst kvinnorna med att hålla takten i vattengympan.

Romantiskt

Husen längst ut på klippkanten har ett stup på 70 meter rakt ner till vattnet. Balkongen känns som om den svävade över vattnet.
Det är vacker arkitektur i spännande miljö.
Och romantiskt. Medan de äldre gästerna sitter kvar kring middagsborden i restaurangerna ser vi 20-åringarna promenera hand i hand på gångarna och stå och kyssas utanför lampskenet.
Här finns plats för 950 gäster – att jämföra med öns totala befolkning på 18 000 personer – men spridningen på tre olika poolområden får det att kännas betydligt mindre. Särskilt som en av poolerna med såväl enklare restaurang som en mer gourmetbetonad ligger nere vid stranden dit man tar sig via en 60 meter hög hiss inne i berget.

Pool på stranden

Från strandpoolen går promenadstig till det lilla hamnsamhället Playa de Santiago. Från håll ser öns mest betydande fiskeby inte mycket ut och jämfört med Teneriffas turiststråk är det som en ursprunglig bondby. Men det är här man hittar såväl de typiska, men mycket små turistbutikerna som blomsterhandeln med frön till övärldens mer exotiska växter. Och det är härifrån både utflyktsbåtarna och snabbåten till Teneriffa finns. På de få uteserveringarna blandar sig byborna med turisterna.

Slalomsvängar på banan

Granne med hotellet ligger golfbanan – på en sluttning som i alperna hade varit en fin blåmarkerad skidpist. Och som tidigare under 70 år varit bananodling. Det är resterna från den som skapat bra förutsättningar för både banan och hotellträdgården.
Det provisoriska klubbhuset och 18 green ligger längst ner på bergssidan, nära klippkanten i höjd med hotellet. Härifrån kör man antingen själv i buggy eller blir man skjutsad rakt uppför berget, förbi alla 18 hålen fram till första tee. Första utslaget är som att sätta stavarna i marken för en riktigt lång urförslöpa. Sen blir det spel hela vägen ner i slalomsvängar.

Dramatiskt spel

Bara att bygga en bana i den här miljön skulle nog vara främmande för de flesta. Vi har spelat banor i alpernas sluttningar där många hål platsat bättre på ett tivoli. Men så känns det inte här. Donald Steel har till och med lyckats alldeles utmärkt. Hålen följer terrängen så att de breda fairways längs med sluttningen förblir utan lutning och hade man inte haft de fantastiska vyerna hela tiden hade man kunnat glömma att man var på en bergssida.
Mest dramatiska är naturligtvis hålen som spelas rakt utför med havet i blickpunkten. Ett par 3 på knappt 150 meter spelas rakt ut över en ravin mot en lågt liggande green och med stup längs hela vänstersidan. Här är det vind och mod, och inte flaggplacering som avgör om man vågar gå för green. En par 4 lite längre ner har samma stup på vänstersidan i spel både vid utslag och inspel. När man tittar upp från båda slagen dominerar havet utsikten – men längst ner på udden ligger green som en grön punkt. Nästan alla hål har sitt eget skönhetsvärde. Mellan hålen finns en hel del som kunde varit waste area men som nu är fyllt med tusentals mer eller mindre blommande växter.

Försiktiga klubbval

Trots sluttningen är det stora spelytor – men slicar eller hokar man utslagen för mycket får man trösta sig med vyerna. För de längre hålen kräver bra drivar – eller försiktigare klubbval av bogeyspelaren. Annars finns risken att bollen försvinner bland blommorna eller utför något stup.
I klubbhuset regerar Carlos Beautell, som aldrig själv tog steget över till proffslivet men som nu ibland följer sin dotter Sara på damernas europatour. Snart hoppas han ha även andra dottern Maria på touren.  
Trots att de flesta gästerna på banan är 50+ med ett snitthcp på 25-27 – och att
kameran åkte upp ur bagen gång på gång – tog det bara tre timmar att spela en runda.
När Gran Canarias tourproffs, svensk-spanske Carl Suneson skulle ranka Kanarieöarnas 17 banor åt Svensk Golf placerade han Tecina på fem i topp tillsammans med sina egna hemmabanor El Cortijo och Bandama samt Abama och Golf del Sur på Teneriffa: ”En härlig anläggning, underbart hotell…måste bara vara med på listan”.
Kanske inte så konstigt att man hade förlagt finalen på en av Spaniens riksomfattande damtävlingar  för hcp-spelare till just Tecina.

Norska rötter

Precis ovanför första tee håller ett nytt semestersamhälle på att byggas – Pueblo Don Thomas. 200 hus är under konstruktion och så småningom ska det bli 400 villor med prislappar på från 4 miljoner och uppåt. Allt som byggts hittills är sålt – 30 procent till engelsmän och irländare, 20 procent till skandinaver och tio procent till tyskar, resten till spanjorer och övriga världen. Bredvid de nya husen är planerat för ett nytt klubbhus och en bro över till först tee.
Allt det här, hotellet, banan och villorna är ett resultat av att Fred Olsen på 1800-talet började transportera tomater mellan Kanarieöarna. Och lade grunden för rederiverksamheten runt öarna med bas på Teneriffa. 1904 öppnade Freds son Fred familjens första tomatodling på La Gomera.  Men det var först med den tredje generationen Olsen,  Thomas, som släkten personligen kom över till La Gomera. Don Thomas övertog marken där Tecina i dag ligger från öns store godsägare Alvaro Rodriguez Lopez. Såväl familjen Olsens som Lopez tomatodlingar låg vid sidan om varandra på sluttningarna ner mot Playa de Santiago. Tomatarbetarna fick betalt efter hur mycket de plockade – och för att de inte skulle leverera till fel arbetsgivare var lagerhusen målade olika. Den ena familjes gult, den andras vitt. Husen syns än i dag från hotellet.
Så smångom byttes tomaterna ur mot bananer. Men efter 70 år tog även det slut. När det kostar 40 kr att producera ett kilo bananer var det inte lönsamt längre. Och dessutom drar en golfbana bara hälften så mycket vatten som bananodling.
1968 lämnade Don Thomas över till sin son Fred som 1984 påbörjade hotellbygget. I dag bor Fred i Oslo medan femte generationen sköter verksamheterna, dottern Anette leder rederiet och sonen Fredrick anläggningarna på La Gomera. Familjemedlemmarna har var sitt hus mitt i resterna av bananodlingen alldeles intill golfbanan.
Och fortfarande är det norsk påverkan långt ut i verksamheten. När Donald Steel ritade golfbanan sägs det att affärsmannen Fredrick fick Steel att tänka lite extra på utsikten.

Betyg som golfresmål:

Är utmärkt som endagsbesök från Teneriffa.

ELISABETH MONTGOMERY

Relaterat