Choquequirao var en av inkafolkets tillflyktsorter under den spanska invasionen under 1500-talet.
1 av 6: Choquequirao var en av inkafolkets tillflyktsorter under den spanska invasionen under 1500-talet. Foto: SHUTTERSTOCK
Lama konstruerad i stil som påminner om den typisk för inkan Pachacutec.
2 av 6: Lama konstruerad i stil som påminner om den typisk för inkan Pachacutec. Foto: ELIN ACKERBERG
Staden Choquequiraos är precis som Machu Picchu byggd i terrasser.
3 av 6: Staden Choquequiraos är precis som Machu Picchu byggd i terrasser. Foto: SHUTTERSTOCK
Utgrävd dödskalle placerad i en av Choquequirao-ruinernas gravar.
4 av 6: Utgrävd dödskalle placerad i en av Choquequirao-ruinernas gravar. Foto: ELIN ACKERBERG
För att få uppleva Choquequirao krävs en 42 kilometer tuff vandring.
5 av 6: För att få uppleva Choquequirao krävs en 42 kilometer tuff vandring. Foto: SHUTTERSTOCK
På Choquequiraos högsta punkt.
6 av 6: På Choquequiraos högsta punkt. Foto: ELIN ACKERBERG

Inkafolkets okända ruinstad – nås bara till fots

CHOQUEQUIRAO, PERU. Trots likheterna med Sydamerikas mest besökta turistmål Machu Picchu hittar endast ett fåtal till inkafolkets ruinstad Choquequirao. Enda sättet att ta sig dit är en naturskön, men krävande, vandring på 42 kilometer.

Den brukar kallas ”Machu Picchus syster”, och var en av inkafolkets primära tillflyktsorter under den spanska invasionen under 1500-talet. Till skillnad från Machu Picchu kan den inte nås med tåg eller buss – för att komma dit krävs en vandring på två dagar, eftersom Choquequirao ligger på en bergstopp, 3 050 meter över havet. De flesta hyr mulor som bärhjälp för campingutrustning och mat, men ingen kan undvika den branta upp- och nedstigning till den dalpassage som separerar start från mål.

Cusco var religiös mittpunkt under inkariket

Vägen till Choquequirao karaktäriseras av stora höjdskillnader och ett ökenliknande klimat. Först måste man ta sig till den anrika och kullerstensbelagda staden Cusco, belägen i sydöstra Peru. Cusco fungerade som huvudstad och religiös mittpunkt under inkariket, och än i dag finns kvarlevor från denna epok utspridda längs de pittoreska gatorna i stadens historiska centrum. Här myllrar det av turister året om, de flesta med målet att besöka Machu Picchu, ett av världens sju moderna underverk med mer än 1,3 miljoner årliga besökare. Få av dem hittar till Choquequirao. 

Det är med insikt om detta som jag och mitt resesällskap tränger ihop oss i en colectivo (mindre buss), ett av Perus vanligaste publika färdmedel, med utgångspunkt i Cusco. Framför oss har vi en fyra timmars, ostadig färd längs slingrande bergsvägar till staden Cachora, som utgör starten för vår vandring. 

LÄS MER: 5 övergivna platser du bara måste besöka 

Cusco som var inkarikets religiösa centrum och en av dåtidens mest betydelsefulla städer lockar mängder med turister. Foto: SHUTTERSTOCK

Vår grupp är en blandning av svenskar, holländare och chilenare. Och så Gloria – en före detta peruansk gatuhund som jag har adopterat tre månader tidigare. I Peru lever hundar antingen på gatan eller placeras som väktare utanför hushållen, så en hund i koppel får peruanerna att rynka på ögonbrynen. En hund i en colectivo väcker desto större uppmärksamhet, men efter en stunds övertalning får Gloria ta plats i mitt knä och äventyret kan börja.

Inkafolket var en gång i tiden Amerikas mäktigaste folkgrupp. I dag anses Pachacutec, under vars välde Machu Picchu byggdes, som den mäktigaste inkaledaren genom tiderna. Föga förvånande är han något av en ikon i Peru, och nog har peruanerna i turistväg mycket att tacka den forne inkan för. Även Choquequirao tros ha byggts under Pachacutec och hans efterträdare, Túpac Inca och and Huayna Cápac, i samma syfte som Machu Picchu.

Vandringen går via glaciärfödda floden Apurímac

Väl i Cachora checkar vi in på ett billigt men charmigt hotell och ger oss ut på jakt efter en restaurang. På gatan utanför vårt boende möter vi Daniel, en ung pratsam man född och uppväxt i staden, som hjälper oss att leta efter ett ställe som passar både en allätare, två vegetarianer och en vegan. Uppdraget visar sig inte vara det lättaste – att undvika kött är inget gångbart koncept i små peruanska byar - och av fyra lokala ställen kan endast ett möta våra krav. Ironiskt nog fungerar just denna restaurang även som köttbutik. Kvinnan som serverar mig ett stekt ägg med ris, potatis och grönsaker får parera mellan de döda djurkroppar som hänger från krokar i taket, och en i mitt sällskap nickar diskret mot det avhuggna kohuvud som blänger från oss från rummets ena hörn. Vårt val av matställe är inte för den kräsmagade, men maten är förvånansvärt god.

LÄS MER: Hotellrummet hänger ut från stupet – skulle du våga bo här? 

Brant nedstigning till Apurímacdalen. Foto: ELIN ACKERBERG

Dagen efter stiger vi upp tidigt för att påbörja vår färd mot Choquequirao. Efter att ha delvis vandrat, delvis halkat fram på den sandiga stig fylld av lös småsten som leder ner till den glaciärfödda floden Apurímac har samtliga i mitt resesällskap ådragit sig solsting. En camping med tillhörande kiosk och i detta avseende viktigast av allt, skugga, får därför fungera som tillhåll för lunch. Många väljer att tillbringa sin första natt just här och lämnar på så sätt den kommande stigningen till morgondagen. Men inte vi.

Kanske är det värmeslaget, kanske är det bara ren dumdristighet, men efter tre timmars vila och en lätt lunch påbörjar vi vår sakta lunk upp till nästa tillgängliga campingplats. Till min stora frustration hinner min hund passera varje krön upprepade gånger innan jag når dit. Född på Cuscos gator, 3 400 meter över havet, är denna vandring ingen match för henne. Jag, å andra sidan, förbannar det beslut att inte hyra mulor som gör att jag i denna stund befinner mig i förstadiet på en löjligt brant stigning om över en mil med mer än tio extra kilo på ryggen. 

Choquequirao betyder ”vagga av guld” 

Likt Machu Picchu är historiska fakta om Choquequirao, som betyder ”vagga av guld” på det lokala språket quechua, inte alltid helt pålitliga. Precis som sin mer välkända syster har den forna inkastaden placerats i linje med solen och stjärnorna. Omgiven av vildväxande djungel är i dagsläget så lite som en tredjedel av det forna kastellet avtäckt. Arbetet för att bevara de antika ruinerna påbörjades i början av 1990-talet, men stadens existens har varit känd i närmare 300 år. Trots detta är turismen inte omfattande, och under vår vandring möter vi grupper av mulor lastade med proviant till den närliggande bergsbyn Marampata, men inte många vandrare.

När jag äntligen når vårt mål, campingen Rosa Alta, inväntar jag mitt sällskap med en iskall dusch i vatten som styrts hit från bergets till synes aldrig sinande vattenresurser. När mina reskamrater anländer slår vi upp våra tält framför en fantastisk utsikt över Apurímacdalen, och medan mörkret sänker sig över bergsväggarna utbyter vi historier med andra vandrare över en enkel grönsaksgryta.

LÄS MER: Världens 10 vackraste vandringar  

På campingen Rosa Alta slår vi upp våra tält framför en fantastisk utsikt över Apurímacdalen. Foto: ELIN ACKERBERG

Efter en frukost bestående av gårdagens rester påbörjar vi nästa dag en betydligt kortare vandring. Jag får denna gång sällskap av ett sydafrikanskt par på smekmånad, inne på deras fjärde av sammanlagt sex månaders resande. Till min stora förvåning har de inte bara hunnit med Fijiöarna, Armenien och ett maraton på Svalbard – de har även besökt Sverige bara en månad tidigare. 

Med gemensamma krafter når vi två timmar senare toppen, den idylliska bergsbyn vid Marampata, belägen 2 900 meter över havet. Jag vinkar av paret som redan denna dag ska fortsätta till Choquequirao för att sedan vandra ytterligare sex dagar till Machu Picchu. Där och då avundas jag dem inte.

Marampata bjuder på otroliga vyer över bergstopparna

Att Choquequirao inte ligger där den ligger för sin lättillgänglighet är tydligt. Troligtvis är just dess placering högt upp i de peruanska Anderna orsaken till att de spanska conquistadorerna aldrig lyckades inta staden under den period mellan början och mitten av 1500-talet då stora delar av Central- och Sydamerika koloniserades. 

Marampata består av ett tiotal små hus och bjuder på en otrolig utsikt över de omgivande bergstopparna. Här finner jag señora Nicolasa, en kvinna född och uppväxt i den angränsande småstaden Cachora som numera livnär sig på att erbjuda mat och husrum till förbipasserande turister. Hennes man föddes här, och sedan hans bortgång 15 år tidigare har Nicolasa bott och skött sin affärsverksamhet utan hjälp från familj eller barn, vilket är ovanligt i konservativa peruanska samhällen. 

Det är en imponerande kvinna som delar med sig historier om tiden före turismen, då varken gas eller handelsvaror nådde byn på bergets topp. När jag frågar henne om hur turismens påverkat henne är Nicolasa tvärsäker: den har endast fört med sig gott. Faktum är att hon hoppas på ännu fler besökare, en vision som hon delar med Perus regering som i dagsläget arbetar för att öka intresset för Choquequirao. 

Efter en sparsam middag bestående av quinoa och grönsaker tillagad på mitt sällskaps campingkök slår vi upp våra tält i Nicolasas trädgård. I morgon är det äntligen dags att besöka den majestätiska ruinstaden, och vi vill vara väl utvilade. 

LÄS MER: Unika stranden som får dig att häpna 

Byn Marampata består av ett tiotal små hus. Foto: ELIN ACKERBERG

Den stora dagen påbörjar vi efter en lätt frukost vår stigning till den bergstopp på 3 200 meter som ger en ordentlig överblick över de väl utspridda kvarlämningarna. Likt Machu Picchu krävs en hel dag, om inte mer, för att hinna se sig runt, och trots att vi är på plats i över sju timmar kommer jag att lämna Choquequirao med en känsla av att jag bara har upplevt en bråkdel av vad de restaurerade ruinerna har att erbjuda.

Staden påminner till både struktur och arkitektur om Machu Picchu, med flertalet separata sektorer av byggnader och terrasser byggda med för inkafolket samma tidstypiska design. För att komma över problemet med den ojämna yta som karaktäriserar bergstopparna har området utjämnats i artificiella sektioner och terrasser. Bostadsområden och kultivering av grödor har förpassats till bergets sluttningar, dit den våghalsige kan bege sig utan att begränsas av några avspärrningar. 

Ruinerna, utspridda på över sex kvadratkilometer, är uppdelade i en central del, koncentrerad runt två huvudsakliga torg, och en mer avlägsen sektion som var avsedd för de mindre privilegierade arbetarna i riket. Den centrala delen innefattar ett säte för de högst uppsatta, med tempel, monument för religiösa ceremonier, fontänsystem och exklusiva boenden. De i utkanten belägna byggnaderna tros ha fungerat som verkstäder och tillhåll för matlagning. 

LÄS MER: 8 vackra öknar som är okända för de flesta

Konstverken bidrar med ytterligare mystik 

Utöver den överdådiga utsikten slås vi även av den häpnadsväckande arkitekturen. 24 lamor har avbildats i ruinväggarna med vita stenar. Enligt forskare har de konstnärliga och symboliska motiven för dessa ännu inte fastställts, men stilen påminner om den hos den peruanska nationalhjälten inkan Pachacutec. Konstverken bidrar med ytterligare mystik till den gamla inkastaden, och att vandra omkring här är som att upptäcka en ny värld.

Den kvällen äter vi ett hemlagat mål mat hos vår tillgivna värdinna Nicolasa, samtidigt som vi delar med oss av våra upplevelser. Dagens stora händelse visar sig bli mina vänners upptäckt av två gravar med tillhörande skelett, illa undangömda i en av de stora restaurerade ruinerna. 

Efter middagen kryper vi till sängs tidigt under en kylig och stjärnklar kväll på bergstoppen. Dagen efter ska det bli vår tur att skicka medlidande leenden till förbipasserande äventyrare när vi åter beger oss ner mot Apurímacdalen för att bege oss tillbaka till bekvämligheten i Cusco.

RESA HIT: PERU

Resa hit: Flyg Stockholm-Lima med bland annat KLM och Air France.

Bästa tiden: Maj–september.

Restid: Cirka 18 timmar.

Tidsskillnad: -7 timmar.

Språk: Spanska och quechua.

Valuta: Nuevo sol (PEN).

Prisnivå: Generellt låg, dyrare på turistorterna. 

Ta dig runt: Buss är tillsammans med flyg det vanligaste sättet för turister att ta sig runt i Peru, där de prisvärda bussarna håller relativt hög kvalitet. Från Cusco till Machu Picchu finns tåg. 

Bra att veta: Cusco är belägen på 3 400 meter över havet, och man bör därför ta det lugnt de första dagarna på plats för att vänja kroppen. Även om många restauranger på turistorter som Cusco erbjuder kortbetalning är det generellt sätt kontanter som gäller. 

Läs mer: lonelyplanet.com/peru

LÄS MER: Världens 20 vackraste länder – nu är de korade 

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Dröm dig bort med Allt om Resor! Se erbjudande