Venedig – kulturskatten som förtrollar och förför

Vi glider sakta in i Venedigs pulsåder Canal Grande. Pärlemorskimrande och förgyllda palats stiger upp ur kanalens mörka vatten. Smala svartlackerade gondoler glider sakta mellan snabba rivaliknande motorbåtar och större passagerarbåtar, så kallade vaporetto. På tvärs i kanalen trotsar gondoljärerna strömmen av båtar för att transportera Venedigs pendlare från strand till strand i det som kallas Servizio Traghetto. De står upprätt i gondolen med portföljer i händerna.

Venedig är romantikens stad nummer ett i världen. Det var här den legendariske playboyen Casanova begick älskog bland klostrets nunnor, dömdes till blasfemi och hamnade bakom galler i det beryktade fängelset i det gotiska Dogepalatset i Venedig. I verkligheten lyckades han ta sig ut ur sin cell och genomförde en spektakulär flykt över stadens tak – en scen som har filmatiserats av Lasse Hallström i filmen ”Casanova”.

Staden rymmer också ond bråd död, både historiskt och fiktivt. De mörka kanalerna och trånga gränderna har inspirerat många författare, allt från vår egen nationalskald August Strindberg till Ernest Hemingway, för att inte tala om den amerikanska deckarförfattaren Donna Leon som sedan snart trettio år bor i Venedig och som har blivit världsberömd med sina böcker om den melankoliske kommissarien Guido Brunetti. Böcker som har översatts till mer än 20 språk men märkligt nog aldrig till italienska, trots att det är där hon bor och det är där hennes kriminalhistorier utspelar sig.

LÄS MER: Venedig – guide till en förförisk stadslabyrint

Guide: 8 tips till Venedig i Italien

– De flesta venetianer gillar henne inte, säger galleristen Estefano Scarpa som jag träffar på den omtalade baren Do Mori där kommissarie Brunetti ofta hänger. Hon spottar i maten som hon själv äter och det uppskattas inte, trots att hon har gjort mer reklam för Venedig än någon annan.

Under århundraden var Venedig knutpunkten för handeln mellan Europa och Orienten. Orientens kryddor, i synnerhet pepparn, var en viktig del i den norditalienska ekonomiska utvecklingen och grunden till alla vackra renässanskyrkor och palats, samt grogrunden för den framstående konsten. Europa blev genom de venetianska handelsmännens försorg under 1400- och 1500-talet besatt av kryddor, och staden utvecklades under senmedeltiden till östra Medelhavets ledande handels- och kulturstad. Som intressant kuriosa kan nämnas att börshandel, bokhållning och bankväxlar är venetianska uppfinningar. 

Mycket har skrivits om denna märkliga stad, grundad redan 400 efter Kristus, där inga bilar existerar och utsläppen av avgaser är ringa. Det enda ljud vi hör är ett svagt smatter av fotsteg över små stenbroar och längs trånga gränder, samt det droppande ljudet från gondoljärens årblad när han då och då låter det vila i den sinnrikt snidade årklykan, la forkola. Emellanåt hörs ett kraftigt hoande läte som ekar mellan kanalens husväggar. Det låter som lockropet från en skogsduva, men är gondoljärens varningsrop i kanalkorsningarna för att inte riskerar att krocka med en mötande gondol.

LÄS MER: 10 fantastiska platser i Italien 

Venedig – lugn och trygg för barnen

Venedig är som en teaterkuliss - fast på riktigt. Inne i de trånga gränderna och smala trapphusen bor de flesta i små rum med högt till tak och snålt på infallande ljus. Ett liv i evig skugga för många, utom för den venetianska överklassen som antingen äger ett palats eller flyttat till grannön Lido eller någon av de andra öarna där de byggt moderna villor. Inne i den gamla stadsdelen bor bara drygt 50 000. Staden är med andra ord liten, men upplevs som stor på grund av att den är så kompakt. 

– Venedig är en bra stad att växa upp i, lugn och trygg för barnen. Det största problemet är att få dem att stanna kvar. Alla kan ju inte jobba i turistnäringen, och jobben här är få, säger Estefano Scarpa.

Ju längre bort från Markusplatsen och Rialtobron vi kommer, desto lättare är det att hitta sitt Venedig. Områdena runt Campo SS Giovanni, eller Santa Maria d Formosa som ligger öster om Rialtobron eller området Canareggio med kvarteren i San Polo väster om Canal Grande. är bäst. Här är det lätt att hitta små mysiga barer och kaféer där dagens första caffé coretto kan intas, en espresso med en skvätt grappa. Handlar det om lunch tar man gärna Venedigs svar på tapas, cicchetti, på någon enkel bar – en så kallad baccari. 

Det är inte lätt att hitta i Venedig, men å andra sidan är det detta som är tjusningen. Som Tomas Tranströmer skriver: ”Det finns en glänta i skogen som bara den kan hitta som gått vilse”. Nu är det ingen glänta i skogen som man hittar, snarare ett litet undanskymt torg som annars aldrig skulle bli upptäckt, eller en liten kvarterskrog med innegård och bord under vinrankorna som öppnar sig, likt restaurang Al Giardinetto da Severino på Salizada Zorzi. Något nattliv är det däremot generellt inte tal om i Venedig, men ett torg som pulserar på kvällarna är Campo St. Margherita i stadsdelen San Polo. Här sjuder det av liv på kvällarna.

Venedig – kyrkor, pasta och taxibåtar

Under mina tidigare besök i Venedig har jag undvikt att sätta mig i en gondol av det enkla skälet att det känts lite pinsamt och allt för turistiskt. Bilden av kyssande par i skenet från gondolernas lyktor medan månen strör sitt silverglitter i kanalernas dunkel blir lätt belastad av alltför stora förväntningar. Denna gång tar jag dock modet till mig och kliver i det sneda kvällsljuset ner i en gondol vid Ponte del Miloni.

Plötsligt blir perspektiven de rätta och upplevelsen så mycket starkare än jag hade kunnat föreställa mig. Först nu förnimmer jag att hela staden står i vatten, som om det vore en tillfällig översvämning, inte ett permanent tillstånd som varat i mer än tusen år. Vid åran står Tommaso de Arcangeli, fjärde generationens gondoljär. I detta stolta och urgamla skrå är det bara männen som har tillträde. Traditionen är djupt rotad vilket klädseln vittnar om: stråhatt med stort brätte och rött band, svarta byxor och randig T-shirt i vitt med svarta eller röda ränder.

Att gondoljäryrket går i arv från far till son är inget som han funderar så mycket över. 

– Kyrkan har sin urgamla liturgi på samma sätt som vi har vår, säger Tommaso som hoppas att hans son ska bli den femte generationens gondoljär.

På frågan om han aldrig tröttnar på turisterna svarar han med ett illa dolt leende.

– Aldrig. Varje dag rymmer spännande möten med människor från hela världen. Jag älskar helt enkelt mitt jobb. 

När är du ledig?

– Bara när det regnar, säger han och tar spjärn med vänsterfoten mot en husvägg och skjuter i väg gondolen ut i kanalens mittfåra.

LÄS MER: Venedig förbjuder rullande resväskor

Venedig och vattenståndet

Farhågorna för att Venedig skulle sjunka ner i träskmarkens dy har varit många under århundradena. Redan på 1500-talet placerades vita marmorstenar ut i kanalkanterna för att markera medelhavsnivån.

– Som du ser ligger de fortfarande där och visar att vattenståndet just nu är lite under medelnivån, säger Tommaso och pekar med åran. Då och då har vi dock så lågt vattenstånd att kanalerna ligger helt torrlagda och enstaka gånger så högt att de nedersta våningarna i husen är vattenfyllda. 

Det högsta vattenståndet uppnåddes 1966 och registrerades till 1,6 meter över medelhavsnivån. År 2000 var det dags igen – då nådde det 1,3 meter. En god sak hade katastroferna med sig. De initierade stora satsningar i Italien och internationellt för att rädda Venedigs konstskatter, palats och kyrkor. Speciella vattenslussar med gigantiska dammluckor byggdes ute till havs vid de tre största inloppen för att skydda de 160 kanalerna från att svämma över. 

Nej, Venedig håller inte på att sjunka ner i dyn, även om en del tinnar och torn lutar betänkligt på grund av sättningar. 

Hälsan tiger still.

Guide: Venedig, Italien

Se & göra

1. Katedralen

Markusplatsen går bara inte att gå förbi. Katedralens fasad ser ut som en skånsk spettekaka i det guldvita kvällsljuset. Tyvärr är köerna långa för att komma in i kyrkan. Här inne ryms annars de berömda bronshästarna, som venetianarna tog med sig hem från hästkapplöpningsbanan i Konstantinopel. Två kopior finns på Blaiseholmstorg i Stockholm.

2. Scala Contarini del Bovolo

Detta är en arkitektonisk guldklimp från 1400-talet som ligger gömd bland de smala gränderna när torget Campo Manin. Detta magnifika spiraltrappstorn påminner på håll om lutande tornet i Pisa. Stilen är en blandning av renässans, gotisk och bysantinsk arkitektur.

S. Marco, 4299, 30124 Venezia

scalacontarinidelbovolo.com

Äta & dricka

3. A La Corte Spaghetteria

Detta är en av de bästa pastarestaurangerna i Venedig. Självklart är all pasta hemmagjord. Härlig lokal stämning och sjukt goda rätter. Prova gärna Spagetti Busara eller venetianarnas egen favoritpasta Bingoli in salsa med sardeller, oliver och kapris.

Castello 6317 San Giovanni Paolo

tavernalacorte.it

4. Trattoria Da Remigio

Venetianernas egen favoritkrog med stans bästa fisk och skaldjur. Ägaren Guiseppe Biasiato, Pino kallad, har vunnit flera priser och har drivit restaurangen i över 30 år. Alltid fullt så boka i god tid. Prova gärna mjölkkokt risotto med skaldjur.

Salizada Dei Gresci Castello 3416

5. Caffé Florian

Här är kändiskvoten hög av de som intagit en kaffe på detta legendariska kafé i Venedig som öppnade redan 1720 och som först hette Venezia Trionfante. Tävlar med Caffé Greco i Rom som världens äldsta kafé. Casanova fikade här, liksom Goethe, Wagner och Hemingway. Men ska du insupa den nostalgiska atmosfären får du vara beredd på att fikat kostar en slant. 

Piazza San Marco, 57

caffeflorian.com

Bo bra

6. Gritti Palace Hotel

Klassiskt lyxhotell från 1500-talet i traditionell venetiansk stil. Hotellet är beläget alldeles intill Grand Canal med fantastisk vy från terrassen och värt ett besök även om man inte bor där. Pris för dubbelrum från 4 400 kronor.

Campo Santa Maria del Giglio, San Marco

grittipalace.grandluxuryhotels.com

7. Hotel La Fenice Et Des Artistes

Litet men omtyckt hotell. Varje rum har sin egen personliga stil. Till hotellet hör en mysig trädgård utmärkt för frukosten. Härifrån är det gångavstånd till de centrala delarna av Venedig. Pris från 800 kronor natten.

Campiello della Fenice 1936, San Marco

fenicehotels.com/en

8. Locanda Poste Vecie

I en supersmal liten gränd ett stenkast från Rialtobron, nära till fisk- och grönsaksmarknaden, ligger detta lilla typiskt venetianska hotell med små rum och högt till tak. Frukosten äter man i Venedigs äldsta restaurang vägg i vägg som för övrigt är värt ett besök för en middag. Pris från 700 kronor natten.

locandapostevecie.com/en