Upptäck Stockholms skärgård i vinterskrud

SANDHAMN – husmanskost och sälsafari

Enligt väderprognosen ska det bli ett par minusgrader och blåsa kuling. Och jag ska till Sandhamn, längst ut i ytterskärgården. Jag packar ullunderställ, vandringskängor, stickade tröjor och böcker. Redo för dramatiskt väder och en hel del innesittande. Ute på ön råder dock ett vardagligt lugn. Öborna verkar inte ägna vädret en tanke, de flesta är i full gång med att fixa med sådant som inte hinns med under sommarsäsongen. Det är en helt annan ö jag möter jämfört med den sommardag då jag senast var här. Inga köer, inget festande, inga glassiga båtar. De bofasta som jag pratar med är överens: det här är den bästa tiden. Lugnet. Den krispiga luften. Mörkret som gör att man med gott samvete kan dra sig tillbaka till husvärmen tidig eftermiddag. 

Jag styr stegen mot värdshuset och gör som alla andra – äter husmanskost. Värdshuset är en samlingspunkt; folk har tagit sig hit från grannöarna för att äta lördagslunch. Här råder en tidlös stämning, det äts pyttipanna och dricks snaps, och samma rätter har funnits på menyn i hundra år. 

Seglarhotellets krog har magisk utsikt

När jag så småningom checkar in på Sandhamn seglarhotell utrustas jag med karta över ön. Här ska gås på upptäcktsfärd. Själva byn är charmig med sina gamla trähus och trånga gränder. Några tappra spelar padel i halvmörkret, men tennisbanorna ligger ödsliga. Jag passerar den stora gula grosshandlarvillan som syns i tv-serien ”Morden i Sandhamn”, och vandrar genom tallskogen, ut på sanddynerna till Trouvillestranden och blickar ut över den obrutna horisonten. Det börjar mörkna och härifrån kan man skåda den praktfulla ljusshow som fyrarna bjuder på. Vilken naturupplevelse, bara en timmes båtresa från fastlandet. Sandhamns säregna blandning av utpost och civilisation är onekligen fascinerande.

I Seglarhotellets matsal råder vintersäsong och det är ovanligt glest mellan gästerna – ett bra tillfälle att upptäcka hur vacker matsalen är. Här är bokstavligen högt i tak och i väggarna vilar historien. Inte bara fabulösa seglarhistorier, utan också kulturhistoria om Evert Taubes och August Strindbergs vistelser i Sandhamn. Här arrangerade Oscar II en jubileumsregatta för att fira ett kvartssekel vid tronen och här har såväl kungligheter som kändisar passerat revy genom åren. Många uppskattar krogens magiska utsikt – tittar man österut ser man havshorisonten och västerut blickar man ut över hela Sandhamns inlopp. Andra uppskattar maten. I Seglarrestaurangen serveras vällagad mat och bra viner, just när jag är i Sandhamn är temat Piemonte, och det bjuds på sagolika pastarätter med vit tryffel från Alba. Restaurangen jobbar gärna med gästkockar och temakvällar. 

En perfekt avslutning på dagen är den vedeldade bastuflotten. Nattbastun visar sig vara resans ljuvligaste stund. Att hyra bastu kostar en slant, men rekommenderas varmt. Jag varvar långa sittningar i bastun med (snabba) dopp i ett iskallt hav. Bastun gungar i vågorna och snart har jag en vilopuls i klass med en elitidrottare. Ren och utvilad drar jag mig tillbaka till mitt rum; jag sover med öppet fönster och somnar till ljudet av vågor. 

Sandhamn har givit mersmak, jag vill ha mer skärgård. Jag anmäler mig till en sälsafari med RIB-båt ute i ytterskärgården, på gränsen till öppet hav. Guiden pekar ut Stora och Lilla Nassa, och känslan av att befinna sig i orörd vildmark infinner sig. Vi är klädda i varma flytoveraller och det är nödvändigt. Vi kör snabbt – ibland är vi uppe i 60 knop, det påminner om att åka skoter i fjällen, och fartvinden kyler snabbt ner exponerade kroppsdelar. Guiden Henrik varvar anekdoter om skärgården med historia och naturkunskap. Vi får lära oss att gråsälen är den dominerande sälarten i Stockholms skärgård och att de blir fler tack vare en striktare miljölagstiftning. Under den tre timmar långa turen hinner vi beta av en stor del av skärgården, från vackra stadsmiljöer till natursköna skärgårdsområden. Ett havsörnspar cirklar länge över båten, och jag glömmer frusna händer och fötter och klickar med kameran. Det börjar mörkna, det är dags att åka tillbaka till stan. Husen på öarna lyser upp som små lyktor på land, och det är vackert som i en Lars Lerin-tavla. 

LÄS MER: Sandhamn – 8 miljöer från kända deckarna 

LANDSORT – lotstornsboende och magiska vyer

Helgen därpå är det dags för Landsort. Ön som det dagligen talas om i SMHI:s sjörapporter. Trots den frekventa exponeringen är det förvånansvärt få turister som hittar ut hit, särskilt under lågsäsong. En förklaring är förstås att det tar lite tid att åka hit och att det krävs en övernattning för att man ska få ut något av resan. För här ska man stanna över natten om man gjort sig omaket att resa hit. Inte minst för solnedgångens skull, med sitt läge mitt ute i havet är Landsort en av ostkustens få platser där man faktiskt kan se solen gå ner i havshorisonten.  

Landsort är en av mina favoritöar, och så mycket västkust det går att få på ostkusten. Också den här helgen är dramatiskt väder på ingång. Det har utfärdats en klass ett-varning för hård vind och vi är endast fyra personer ombord på M/S Stångskär, som tar oss från Ankarudden på Torö till Landsort. Man måste nog ha en förkärlek för det vindpinade och karga för att gilla Landsort, spekulerar matrosen. Det utsatta läget präglar såväl naturen som det dagliga livet. Det är bara att underordna sig omständigheterna, just i dag när det är blåsigt väljer kaptenen att styra mot Österhamn – den lite mer skyddade hamnen i huvudbyn. 

Jag checkar in i lotstornet – antagligen skärgårdens mest spektakulära boende, som mäter 44 meter över havet. Byggnaden i sig är lite originell, författaren Arne Dahl har liknat den vid en anorektisk version av ett förrymt höghus från ett miljonprogram. Den smala betongkolossen sticker ut bland alla faluröda timmerstugor och vita skärgårdsvillor. Mitt nyrenoverade rum ligger på fjärde våningen, och har en utsikt som inte är möjlig att tröttna på. Härifrån har man god koll på hav och fartyg. Landsort är ett lots- och fyrsamhälle sedan 1535, och har främst befolkats av lotsar, tulltjänstemän och fyrfolk. Än i dag har de flesta bofasta koppling till havet och jobbar åt Landsortstrafiken eller Sjöfartsverket. 

Landsorts fågelstation och gulliga kyrkan – givna stopp

Jag ger mig ut på promenad, jag har packat ryggsäck med stormkök och termos. Svedtiljas har visserligen öppet, men bara för middag. Här får man delvis reda sig själv alltså, det hör också lågsäsongen till. Om man går rakt över ön får man en bra sammanfattning av Landsorts natur och historia, delvis tack vare informationsskyltarna. En bra start är kapellet, den lilla vita träkyrkan med ett skepp hängandes i taket. Här ska man absolut titta in, gulligare kyrkobyggnad är svår att hitta. Ett givet stopp är också pestkyrkogården, som anlades under peståren på 1700-talet. Och förstås: Landsorts fågelstation, en ornitologisk förening med fokus på märkning och räkning av flyttfåglar. Under höstflyttningen passerar stora mängder fåglar Landsort, mulna dagar kan tiotusentals simänder, vadare och småfåglar flyga förbi. Min promenad avslutas med en guidad tur i Landsorts fyr, som är Sveriges äldsta med anor från slutet av 1600-talet. Utsikten är milsvid och inte ett enda fartyg skymtas på det blåsiga havet. 

Middag äter jag på mysiga Svedtiljas. Vi är bara några få gäster utspridda i restaurangen. En psykolog, en matros, en ung servitris och ägaren. Ett gäng främlingar som nog aldrig kommer att ses igen. Vi dricker Landsortsöl, äter delikat pilgrimsmussla och torsk, och samtalen flyter lätt över borden. Vi pratar om att det nog är så här man kommer att resa framöver. Uppleva närområdet, snarare än Prag eller Paris, under en långhelg. Det stormar utanför fönstret, dörren flyger upp när jag ska gå den korta promenaden till lotstornet. Det är stjärnklart, och ljuset från fyren sveper rytmiskt över ön. Det är helt enkelt magiskt vackert. 

LÄS MER: Bo vid en fyr – magiska platser bland klippor och hav

FURUSUND – fisketur och värdshusmys

Min skärgårdshelg i Furusund inleds med fiske. Fiskeguiderna hämtar upp mig i Norrtälje, jag utrustas med flytoverall, vi ska ju vara utomhus till det mörknar och fiska oss hela vägen mot Furusund. Temperaturen håller sig runt nollan. Bekanta har tittat skeptiskt på mig när jag berättat att jag ska ut och fiska: ”Du – fiska? Nu?”. Men skärgårdsfiske är inte alls en aktivitet bara för nördar, hit lockas också nybörjare som vill lära sig tekniken. Och naturälskare som bara vill ha en härlig dag till sjöss. 

Vi wokar kyckling och grönsaker på stekhällen

Vi beger oss mot en lugn och stillsam vik. Christian Jansson, fiskeentusiast som startade Sjö & Havsguiderna för tolv år sedan, instruerar. För första gången i livet får jag till kasttekniken. Jag har napp efter bara några minuter. Jag krokar loss abborren och kastar i den igen. Under fisketurerna kastas nästan all fisk tillbaka, ingen vill ha ett utfiskat Östersjön, konstaterar Christian Jansson. I början pratar vi oavbrutet, men snart fiskar vi under tystnad. Det är meditativt att vara på havet under lågsäsong, inte en annan båt så långt ögat når. När vi fiskat i några timmar går vi i land på en liten ö. Christian gör upp eld, och över muurikkan, stekhällen, wokar vi kyckling och grönsaker. Det småduggar och mörkret börjar lägga sig. Vi förbereder för hemfärd, men bestämmer oss för att kasta lite, lite till… Och precis när vi ska dra upp ankaret så får Christian upp en metergädda. Det spelar ingen roll att han fiskar varje dag, inklusive julafton och nyårsafton. Det här är en ovanligt vacker gädda får jag lära mig, och självklart kastas den tillbaka i havet, och Christian ler hela vägen till Furusund. 

Lätt stelfrusen efter att ha tillbringat en hel dag till havs tinar jag upp framför brasan på Furusunds värdshus. Mysfaktorn är hög med levande ljus på borden och porträtt av August Strindberg och Astrid Lindgren på väggarna. Värdshuset byggdes år 1811 och fungerade först som tullstation. Med sitt strategiska läge är Furusund en av skärgårdens knytpunkter. Utanför fönstret glider de stora Finlandsfärjorna förbi, och sommartid lägger skärgårdsbåtarna från Stockholm till vid ångbåtsbryggan, ett stenkast från restaurangen. Restaurangen har genomgått en total makeover på senare år, både menyn och lokalen har fått sig en uppryckning. Allt är vällagat från grunden, restaurangen har blivit mer och mer omtalad, och under pandemin jobbar restaurangpersonalen också med att leverera matkassar till boende i området. Efter middagen drar jag mig tillbaka till mitt rum med kakelugn, havsutsikt och badkar på tassar. Jag hänger flytoverallen på en galge och häller upp hett vatten i karet. Skärgården i lågsäsong bjuder onekligen på kontraster. 

LÄS MER: Stockholms skärgård – guide till 17 bästa öarna 

ATT GÖRA

Sjö & Havsguiderna – fånga drömfisken

Sjö & Havsguiderna ordnar guidade fisketurer i Stockholms skärgård. Man fiskar efter gädda, gös, abborre, havsöring och lax – från islossning till isläggning alla dagar i veckan. Även pimpelturer samt ismete går att ordna när isen är säker. Guiderna hämtar och lämnar vid överenskommen brygga, och fixar lunch över öppen eld på muurikkapannor och hembakat fika om så önskas. 

Öppet Hav – RIB-båt genom Stockholms skärgård

Öppet Hav erbjuder sälsafari året om så länge det är isfritt. Turen startar vid Kastellholmen och går ut till den karga ytterskärgården, på gränsen till öppet hav. Chansen att få se gråsäl, men också havsörn, är stor. Turen kombineras med lunch eller middag. Varje båt rymmer tolv passagerare. 

LÄS MER: Övernatta i Stockholms skärgård – bästa hotellen