Trolska Tiveden – Sveriges sydligaste vildmark

Kanske var det medeltida sjöfarare på Vättern som gav berget dess namn. På den tiden navigerade man efter tydliga naturformationer som uddar, sund och berg. Eller efter höga byggnader, som klosterkyrkan i Vadstena, det viktiga katolska centrumet vid Vätterns östra strand.

Då var tron på troll och annat övernaturligt ännu en del av livet. Och ju otillgängligare en trakt var, desto troligare ansågs det vara att det kryllade av väsen som kunde vilja människor illa. Tivedenskogarna mellan Vättern och Vänern var ytterst otillgängliga. Så vad passade bättre än att kalla bergstoppen som stack upp i Tivedenskogarna mittemot Vadstena för Trollkyrkan?

I Tivedens nationalpark finns faktiskt två toppar med detta namn – Stora och Lilla Trollkyrkan. Bäst vy över Vättern har man från Lilla Trollkyrkan, och just där står vi nu efter en knapp timmes vandring i kuperad terräng från nationalparkens huvudentré. Några troll syns inte till, men det kan väl förklaras av att vi vandrar i strålande sol – troll föredrar väl skymning eller nattmörker?

– Puuh, svettigt! Jag måste dricka vatten, utbrister mitt ressällskap och det är bara att hålla med.

De tre 20-plussarna från Västkusten som har gått i kapp oss tycks dock helt oberörda av hettan. Så de skuttar raskt vidare i sina färgglada träningskläder nedför branten mot själva leden, där det är tätt mellan markeringarna på träden i form av tygband med olika färg och symbol för varje led.

Det ska visa sig att de tre är nästan de enda människor vi ser under denna tur på knappt tre timmar, trots att det var nästan fullt av bilar på den väl tilltagna parkeringen vid nationalparksentrén. Och det är ju härligt – att få vara ensam med naturens ljud, syner och dofter har en synnerligen rogivande inverkan.

Tivedens nationalpark ligger mitt i Tivedenskogarna i gränstrakterna där Närke möter Västergötland. Den bildades 1983, utvidgades rejält 2017 och består nu av 20 kvadratkilometer kuperad terräng där kala bergknallar, reslig tallskog, djupa sprickdalar, mäktiga flyttblock från istiden och små näckrosbeströdda sjöar och mörka tjärnar samsas. Närmast utanför nationalparkens gräns dominerar också skogen, mixad med ett fåtal åkerlappar och beteshagar – trakten har aldrig varit tätbefolkad.

Tiveden var länge så glest befolkad att det gjorde staten bekymrad. Det fanns bara några få usla rutter genom skogarna, som pilgrimsleden Munkastigen som nu är en del av den moderna Bergslagsleden. Så på slutet av 1500-talet uppmanades finnar från andra sidan Östersjön att slå sig ner i skogarna, där de bröt mark och drev små jordbruk. Så småningom blev kolmilorna deras viktigaste inkomstkälla.

– Hela skogen har brukats, framför allt i kolmilor, men det var länge sedan nu. Några platser där kolmilor funnits är utsatta på våra gratiskartor, och när man går där känner man att marken sviktar på ett helt annat sätt än i resten av skogen, berättar en av de hjälpsamma nationalparksguiderna som gärna tipsar alla som börjar sin vandring från nationalparkscentret – den största av tre entréer.

Inom nationalparken finns det nio kortare leder som tar från 30 minuter till en dag att vandra. Längre österut korsas nationalparken från norr till söder av Bergslagsleden, och ännu lite längre österut finns en rid- och cykelväg i nordsydlig riktning. Den kuperade terrängen gör det ganska svårt att vandra bortom lederna, så inom nationalparken finns delar som ytterst få besöker, trots att intresset för vandring har ökat kraftigt på senare år.

Tiveden började locka turister under andra delen av 1800-talet, då ytterst få längre trodde på troll. Författaren Verner von Heidenstam var dock en av dem och han skaldade så här i dikten ”Tiveden” från 1865:

”Hör furornas dova sorgemusik, 

med förstämda trummor och tubor i moll, 

en blåkullahymn med suckar och skrik 

i ödemarken diktad av troll!”

Äventyraren och upptäcktsresanden Eric von Rosen besökte ofta Tiveden på 1940-talet när andra världskriget gjorde långväga upptäcktsresor omöjliga. Han blev så betagen av flyttblocken vid Stenkällan att han övertygade myndigheterna att skydda delar av urskogen.

På senare år har varg haft revir här, det finns bäver som ställer till en del problem när de dämmer upp vattendrag, gott om intressanta fåglar och flera ovanliga insektsarter som trivs bra då döda träd får vara kvar i skogen som för varje år får allt mer urskogskaraktär.

– Titta här, hjortron, ropar jag överraskad till mitt vandringssällskap.

Vi plockade hjortron i Tornedalen i somras, och där räknar man ju med att de ska finnas på myrarna. Men att hitta de gyllene bären så här långt söderut hade vi inte väntat oss. Nu är bären inte så många, så någon tidsförlust på grund av bärplockning blir det inte. Och även om vi inte jäktar går dagens tur ändå mer än en timme snabbare än tidsangivelsen på de fina nationalparkskartorna. Det finns en som täcker hela nationalparken och en hel bunt mer detaljrika blad för var och en av lederna. Alla finns att ta gratis vid entréerna.

Nästa dag ger vi oss ut på den längsta turen – en dryg mil runt nationalparkens största sjö Trehörningen. Också här möter vi bara en handfull andra vandrare, och när vi passerar en av de få lägerplatser där tältning är tillåten är den helt tom.

Så döm om vår förvåning när vi närmar oss den fina sandstranden i Vitsand runt lunch. Här har redan hundratals andra slagit sig ner på medhavda solstolar eller picknickfiltar längs den långa sandremsan. De flesta av dem har inte vandrat mer än 200 meter, då stranden ligger strax intill en nationalparksentré med väl tilltagen bilparkering. Så även om doppet i den långgrunda sjön med sitt lätt roströda vatten är härligt känns det bättre att fortsätta in i skogen igen – till lugnet och tystnaden.

Efter ett tag byter vi från den lila leden med fyra prickar som symbol och tar av längs den gula med två prickar upp mot Stenkällan, berömd för sina flyttblock i jätteformat. På lite håll ser det ut som om ett av de mäktigaste flyttblocken bara hålls på plats av ett tanigt lutande träd. Men alla de mäktiga klippblocken, som förts hit av ismassorna för över 10 000 år sedan, har legat still här sen dess. Men nog skulle det kunnat vara jättar som har kastat omkring de stora stenblocken? Och nog skulle de grottor som finns under flera av dem - en med en fuktskadad besöksbok där vi skriver våra namn med en trubbig blyertspenna - vara perfekta gömställen för troll?

Gårdspumpen vid nationalparksentrén med sitt svala dricksvatten är första stopp efter dagens svettiga tur. Sen är det bad som lockar. Den som har utforskat Mallorca på semestern längtar säkert tillbaks till östkustens djupa badvikar, som svårfunna Cala s’Almonia, kantade av klippor med knotiga tallar och med lockande turkost vatten tack vare solens reflektioner i vikarnas ljusa sandbottnar. Men vi behöver inte fara långt från trollskogen för att få precis samma upplevelse – vid Djäknesundet i Vättern, där vi snart flyter på rygg med total Medelhavskänsla – sånär som på avsaknaden av saltsmak.

Möjligheterna att övernatta inne i Tivedens nationalpark är starkt begränsade. Det finns bara tre platser där tältning tillåts - Käringaudden, rastplatsen vid Metesjön och Mellannäsudden. Tältet får bara vara rest mellan klockan sex på kvällen och tio på morgonen, och man får inte övernatta mer än en natt per tältplats. Det finns också några öppna vindskydd att övernatta i. Så är man bilburen kan man i stället välja att bo i någon av småstäderna i närheten och återvända till nationalparken för dagsturer. Eller så passar man på att besöka dem på vägen dit eller hem.

Som Askersund, en skärgårdsidyll vid Vätterns norra ände, 3,5 mil nordost om nationalparken som man härifrån når via en mörk skogsväg som förbereder vandrare på vad som väntar. Askersund klarade sig undan 1960-talets rivningsvåg och har därför gott om vackra gamla hus, både av sten och trä. Mysigast är det nere vid hamnen med flera mat- och glasställen. Härifrån kan man följa Askersundsförfattaren och konstnären Folke Dahlbergs liv under en promenad längs vattnet bort mot det nya kulturhuset. Och därifrån skådar vi över vattnet mot slottet Stjernsund med några av Sveriges finast bevarade 1850-talsinteriörer som är möjliga att se på guidade turer.

2,5 mil söder om nationalparken ligger garnisonsstaden Karlsborg, som alla resenärer på Göta kanal passerar. Mest berömd är staden för sin stora fästning, påbörjad 1819 med en planerad byggtid på tio år som till slut blev hela 90 år. Då var den redan omodern som försvarsverk. Men läget långt in i landet ansågs lämpligt som reträttplats för kungahus och regering om kriget skulle komma, och här skulle också Sveriges guldreserv gömmas. I dag finns ett fästningsmuseum med olika spännande guidningar.

Karlsborg ligger vackert vid Vättern men har inte riktigt det där lilla extra som krävs av en semesterort man vill stanna länge i. Det har däremot lilla Hjo, ytterligare tre mil söderut. Här bjuds det på ett fyrverkeri av mer än hundraåriga trähus med charmig snickarglädje i den härliga stadsparken längs Vätterns strand. Badbryggorna in parken är ett alternativ för den badsugne, Guldkroksbadet närmare hamnen är ett annat. Här finns både uppvärmd 50-meterspool och sandigt strandbad kantad av en rad färgglada omklädningshytter.

Mycket av kvällslivet snurrar runt hamnen med sina matställen, glasskiosker och solnedgångsdrinkar, men även några kvarter längre upp finns bra matställen i mysiga kvarter. Och vill man ut på sjön väntar ångaren Trafik som gör turer på Vättern. Far man tvärs över sjön till Hästholmen är man nära ett annat populärt vandringsresmål – Omberg. Eller så nöjer man sig med att som vi flanera bland stadsparkens planteringar – en lisa för vandringströtta ben.

SE & GÖRA

1. Ösjönäs aktivitets- och äventyrscentrum

Äventyrscentrum med brett program – allt från kombon yoga och ridning till adrenalinkittlande höghöjdsbanor, paddling och cykling i skogarna.

2. Ångbåt över Vättern

Med Hjo som bas gör en av Sveriges äldsta och bäst bevarade ångfartyg, Ångaren Trafik, turer över Vättern till bland annat Visingsö, Hästholmen och Vadstena. 

ÄTA & DRICKA

3. Restaurang Sjötullen, Askersund

Bra bistromat med snygga uppläggningar. Prisvärda luncher.
Aderss: Norströmsgatan 2

4. Känsla, Hjo

Råbiff, moules frites och ankbröst i apelsinsås – franskt så det förslår. Mysig trädgård att äta i.
Adress: Hamngatan 3

5. Idas brygga, Karlsborg

Karlsborgs bästa mat finns på denna hotellrestaurang precis vid Göta kanal.
Adress: Skepparegatan 9

6. Tivedens mat

Litet men bra matställe 20 minuters bilresa från Tivedens nationalparks huvudingång. Serverar fransk à la carte. Bordsbokning nödvändigt.
Adress: Källdalen

SHOPPING & NÖJEN

7. Venus choklad, Askersund

Sedan 15 år producerar Venus choklad sina godsaker i Askersund – ät själv eller köp present till blomvattnaren där hemma.
Adress: Södra Infarten 5

8. Made for Hjo, Hjo

”Som ett lokalt Designtorget”, skriver butiken på sin hemsida. Mycket av det som säljs är från trakten – som de fina brickorna, hudvårdsprodukter och härlig keramik.
Adress: Hamngatan 1

BO BRA

9. Aspa Herrgård, Aspa Bruk

Strax intill Vättern, drygt 25 kilometer från Tivedens nationalparks huvudentré ligger denna fina herrgård med flera boendealternativ. Allt från hela huvudbyggnaden till enklare boende. Att boka herrgården med 20 bäddar kostar från 7 500 kronor.

10. Stigmansgården, Karlsborg

Stigmansgården erbjuder vandrarhemsbäddar och stugor. Kafé med frukost, lättare rätter och hembakat. Till nationalparkens huvudentré är det bara 4 kilometer, närmast av alla boenden.
Adress: Bocksjömoen

11. Stenkällegården camping, Karlsborg

Camping på en slänt ner mot en badsjö, 5 kilometer från nationalparkens huvudentré. Stugor i en rad storlekar, från 250 kronor per natt.

LÄS MER: 9 ljuvliga utflykter i Skåne – sommarens bästa pärlor
LÄS MER: 10 härliga utflykter runt Varberg och Falkenberg
LÄS MER: Guide: Upplev spännande och sagolika Vadstena