En kajaktur i midnattssol är balsam för själen.
En kajaktur i midnattssol är balsam för själen. Foto: Sam Hedman

Tornedalen – naturskönt äventyr i midnattssol

Följ med på en färd längs den mytomspunna laxälven, dit även siken letar sig i stor mängd. En resa när midnattssolen lyser över gränslandet mellan Sverige och Finland. Välkommen till Tornedalen!

Cenneth Sparby

Äventyret börjar när vi svänger av väg 99 strax söder om Övertorneå, in på en till synes ändlös grusväg allt djupare in i skogslandet. Dagens mål är vildmarksbyn Liehittäjä, och ett besök hos Pia och Henry på Huuva Hideaway, en minst sagt smakrik start på försommarresan genom Tornedalen. I utkanten av den lilla byn har paret en omskriven utomhusbar och krog, ett stenkast från sjön. Huuva Hideaway är dessutom en del i Visit Swedens koncept ”Edible and drinkable country”, för att lyfta fram hela Sverige som ett levande skafferi. Ett tjugotal medverkande matkreatörer runtom i landet erbjuder sedan några år tillbaka matupplevelser med klar lokal prägel, och ett av matborden finns just här i skogen.

– Ett kul projekt som verkligen visar vad vi har att erbjuda. Gästerna får gärna följa med och plocka en del av ingredienserna, för att sedan hjälpa till med matlagningen om de så vill, säger Pia där hon guidar oss längs stigen som leder fram till det gamla rengärdet – en soldränkt glänta med utekök, uppdukat bord, bar och tältkåta.

Vår lunch börjar med självplock av smaksättare till våra alkoholfria drinkar, där Pia guidar med varsam hand. Och vi behöver inte gå många meter för att finna granskott, rallarros, älgört och klöverblommor, som blir utmärkta smaksättare till sockerlagen och den lokala tonicen. Till det serverar hon små aptitretare i form av kallrökt öring på rågbröd och picklade sälgknoppar och rönnbärsblommor. Henry gräddar sedan blodplättar i het panna och serverar med stekt fläsk och smör.

Dags för lunch! Stekta blodplättar med lingon, gáhkku med smör samt picklade sälgblommor och granskott. Foto: Sam Hedman

– Jag smaksätter med renblod som har fått torka ett halvår i en djurtarm. Det blir som en stenhård korv, säger han med ett skratt och visar resultatet.

För dagen bär han en färgstark Jukkasjärvikolt för att visa på det samiska arvet – Henrys farfars far flyttade hit från Rensjön utanför Kiruna för att bedriva renskötsel.

Henry och Pia på Huuva Hideaway bjuder på lokala smaker i utekök och bar. Foto: Sam Hedman

Matresan fortsätter med stekt röding, smörfräst svamp, palsternackspuré, picklad rödlök och färskpotatis. En rejäl rätt som tar sin goda tid att njuta av, medan Henry och Pia berättar mer om mattraditionerna här i gränslandet mellan Torne älv och Kalix älv.

De drev tidigare den populära restaurangen Utblick på Luppioberget i närheten, men satsar nu på att utveckla Huuva Hideaway till ett hållbart åretruntprojekt. Och visst är Liehittäjä en speciell plats. Byns namn betyder ”förförisk” på fornfinska, och på många vis är den det, konstaterar de båda och hänvisar till skönheten i skogslandskapet, tystnaden och själva byn i sig.

– Vi är drygt ett tjugotal bofasta – alla släkt med varandra, säger Pia. Dessutom har vi nästan lika många bastubyggnader, vilket säger lite om kulturen här uppe.

Det finns även andra kulturyttringar i byn. Henrys kusin Per Huuva är ännu en hängiven matlagare, som för ett par år sedan gav ut en kokbok på eget förlag.

– Ja, kanske snarare en klokbok i konsten att ta till vara det som finns i naturen, säger Per när vi senare på eftermiddagen träffar honom hemma på gården.

Titeln är ”Aitta”, som är ordet för den visthusbod där tornedalingarna förvarade sin mat. Här får läsaren ta del av handfasta recept som speglar samiskt och tornedalskt mathantverk. Man får även veta hur man bäst hanterar kött, inälvor, fisk, bär och växter. Och Per kan vara mer än nöjd med resultatet, för nu trycks en tredje upplaga och boken fick utmärkelsen Best in the world på World Cookbook Award 2020.

Sambon Yvonne Nyström bakar för fullt i ett av uthusen.

– Jag är mycket stolt över att driva världens nordligaste glutenfria bageri, säger hon när vi tittar in. Det mesta säljer jag på lokala matmarknader och genom ett kooperativ av små producenter i regionen.

Nu är det gáhkku som gäller – klassiskt samiskt tunnbröd, men i Yvonnes tappning gjort på ris- och havremjöl. Andra mer udda varianter är bröd smaksatt med granskott och björksav samt knaprigt fröknäcke med nässlor. Och så morots- och hjortronkakorna förstås, som smakar allra bäst tillsammans med kokkaffe ur en björkkåsa. Yvonne odlar även maskrosor och torkar nässlor, nypon och rönnbär i mängd.

Vi fortsätter sedan ut på sjön i var sin kajak, medan Henry förbereder kvällens bad. Och efter en längre sittning i bastun, där Henry och några andra tornedalsmän pratade känslor och dansade i SVT:s ”Bastubaletten”, är det dags för middag ute på bryggan - smörstekt suovas med Yvonnes smakrika tunnbröd. Klockan är efter midnatt, och solen orkar fortfarande vara uppe.

En kajaktur i midnattssol är balsam för själen.
Bastutraditionerna är starka i Tornedalen, i synnerhet vid Kukkolaforsen, där Svenska Bastuakademien har sitt säte.
Svalkande med bad i forsen efter bastun.
1 AV 3
En kajaktur i midnattssol är balsam för själen.
Foto: Sam Hedman
2 AV 3
Bastutraditionerna är starka i Tornedalen, i synnerhet vid Kukkolaforsen, där Svenska Bastuakademien har sitt säte.
Foto: Sam Hedman
3 AV 3
Svalkande med bad i forsen efter bastun.
Foto: Sam Hedman

Nu lever verkligen Liehittäjä upp till sitt namn. Förförisk är ordet.

Tre mil längre söderut längs väg 99 ligger Hedenäset och byn Vitsaniemi – eller Risudden som är det svenska namnet. Vägen följer Torne älv, som har sin början vid Torneträsks källflöden och som mynnar ut i Haparanda och Bottenviken. Vi färdas i gränslandet med finska Tornedalen i blickfånget. En trakt med rika traditioner, där tornedalingarnas gemensamma språk – meänkieli – fortfarande värnas.

Risudden från ovan, med älven och finska Tornedalen i blickfånget. Foto: Sam Hedman

Vädret är från sin bästa sida även denna dag när vi närmar oss Arthotel, Tornedalens konstcentrum. Här vajar de svenska flaggorna stolt när Gunhild Stensmyr tar emot ute på gårdsplanen. Rakt över vägen är det tänkt att Konsthall Tornedalen ska ligga, på ängen med midsommarblomster och rallarros. Ett ambitiöst projekt som ska visa upp hembygdens kulturhistoria med hjälp av samtida konst och göra regionen till ett internationellt besöksmål.

– Ett slags Louisiana på tornedalskt vis, konstaterar Gunhild med ett leende.

Arthotel har fått sitt namn från hennes passion för konsten, ständigt närvarande i de fem hus som ingår i hotellet, från rummen till matsal, bibliotek, sällskapsrum och utomhusmiljö. Husen är döpta efter de forna ägarna. Och visst blir det ett slags poesi med namn som Wennberg, Anundi och Tolonen.

– Det har varit ett mödosamt arbete med att återskapa deras glans, säger Gunhild. Ett arbete som påbörjades för drygt tio år sedan, och som har blivit en del av byns kulturarv.

Arthotel i Risudden. Foto: Sam Hedman

För 20 år sedan grundade hon Skärets konsthall i Skåne, som hon drev till 2012. På Arthotel finns hennes digra konstsamling, där konstnärer från hela Sverige är representerade. Här har alla inredningsdetaljer en egen historia, där tanken är att gästerna ska få en helhetsupplevelse kring konst och design. Till och med logotypen Ah… är ett konstverk, skapad av Fredrik Wretman, son till stjärnkocken Tore Wretman. Ambitionen är också att skapa ett ”artist's residence”, där konstnärer kan vistas en längre tid för att finna skaparkraft.

Till och med logotypen Ah på Arthotel är ett konstverk – skapat av Fredrik Wretman, son till stjärnkocken Tore Wretman. Foto: Sam Hedman

– Min bakgrund som konsthallschef har förstås präglat hotellet, säger Gunhild som har sina rötter i grannbyn Hedenäset. Hembygden förtjänar att uppmärksammas, för här finns både ett utanförskap och en mångkulturell prägel sedan århundraden tillbaka. Dessutom finns det en stor portion gästfrihet som jag gärna vill lyfta fram.

Gunhild betonar även språket, den egna särarten och naturens kraft.

– Det har gett oss tornedalingar en särskild stolthet, något som jag hoppas att konsthallen ska förstärka. Och jag kommer inte att ge mig förrän den är på plats, för envisheten är min främsta drivkraft.

Kärleken till skogen har även resulterat i ett ståtligt trätorn två kilometers vandring in i trädriket. Här kan man enligt Gunhild filosofera i timmar, göra upp eld, grilla, sitta vid elden och bara njuta. Dessutom går det utmärkt att övernatta här under sommarhalvåret.

Tornet i skogen är ett av Gunhild Stensmyrs alla projekt. Här kan man också bo över. Foto: Sam Hedman

Visst är det en maffig känsla att klättra upp i tornet och skåda ut över det till synes oändliga skogslandet. En vilsam utflykt före middagen i Wennbergs kök, där Gunhild en timme senare bjuder på gravad Torneälvslax från grannen Rita, serverad med ängssyracrème och nässelpesto. Nypotatisen bjuds som en variant på dopp-i-kopp, en klassisk tornedalsrätt med smält smör och schalottenlök. 

Gunhild Stensmyr bjuder på gravad och ugnsbakad Torneälvslax med nässelpesto och ängssyra, tillsammans med Tornedalsklassikern dopp-i-kopp. ”Hembygden förtjänar att uppmärksammas, för här finns en särart och stolthet som jag vill lyfta fram”, säger hon. Foto: Sam Hedman

Vår nästa anhalt är Kukkolaforsen för en inblick i gammal fiskekonst och traditionella basturitualer. Men först stannar vi till vid den 500 år gamla Sakarigården i Karungi, som ägs av byaföreningen. Den rymmer nu ett museum där man kan ta del av historien om när byn blev världens största postkontor under första världskriget. Här fanns till och med en handelsbank, ett ryskt konsulat och ett stilfullt Grand Hotel när det begav sig.

Nästa stopp är Pesulas lantbruk för en pratstund med gårdsparet Pelle och Åsa Pesula. De satsar stort på odling av rybs och tillverkning av olja och senap. Och i Elmers gårdsbutik serverar Åsa hemgjord glass och kaffeost, tillsammans med idel lokala produkter. Den gamla järnvägen passerar tätt inpå, så ibland händer det att hugade dressintrampare stannar till för en fika.

Det traditionella fisket i Torneälven är välkänt, inte bara i Sverige. Och vid Kukkolaforsen har det håvats lax och sik i århundranden, så pass att det omfattande fisket i slutet av 1700-talet finansierade Svenska Akademiens verksamhet. För 1776 markerade Gustav III att laxfisket tillhörde kungahuset. Tretusen ton lax skeppades då till Stockholm för beskattning.

– Fiskemetoden har förts vidare i generationer, där håvningen sker både från stranden, från brygga och från båt, berättar Svante Spolander vars farfars far kom hit redan i mitten på 1800-talet för att driva en kvarn och fiska. Farfar var gränsbevakare i byn och pappa fiskeförman, så visst finns det anor.

Att håva sik och lax är en konstart i sig, konstaterar Svante Spolander, som har utvecklat Kukkolaforsen till ett attraktivt besöksmål. Foto: Sam Hedman

Tillsammans med hustrun Margit har Svante under åren byggt upp en omfattande turistverksamhet vid den svenska sidan av forsen. För Kukkola består av två byar med samma namn, på var sin sida om älven, med samma kultur och traditioner.

– Vi har ju även ett starkt släktskap över gränserna, där uttrycket ”tvärgift” fortfarande är vanligt, säger Svante.

Turismen tog fart redan i slutet på 1940-talet, då byatanterna serverade laxmackor och kaffe i militärbarackerna som blev kvar efter andra världskriget. Margit och Svante började erbjuda turister logi i mitten på 1980-talet, men har nu lämnat över till dottern Johanna och hennes make Martin. Sonen Mathias är också engagerad, och en hejare på att fiska lax, enligt Svante som pekar ner mot älvstranden. För sonen har just håvat en bjässe på åtta kilo, och visar oss mer än gärna tekniken.

Lapplands röda guld. Foto: Sam Hedman

– Det är när laxen tar sig upp för forsen i etapper och vilar sig i gropar som vi fiskare passar på att håva dem, berättar Mathias. En konstart i sig, som tar sin tid att utveckla.

Nu för tiden kan även fiskeintresserade turister pröva på den gamla tekniken, med eller utan guide. Och Svante bekräftar att fisket är viktigt i byn:

– Den största händelsen i Kukkola är när vi firar sikens ankomst i slutet av juli.

Då kommer siken i stora stim, och byborna bygger långa bryggarmar av trä ut i älven, som kallas pator, för att lättare komma åt fisken med håven. Ett krävande arbete då skaftet är närmare sex meter långt.

Den andra stora attraktionen i Kukkola är bastubadandet. För här har Svenska Bastuakademien sitt säte, med det latinska mottot ”In sauna veritas” som betyder ”I bastun råder sanningen”. Svante visar runt i bastuområdet med drygt ett tjugotal olika varianter med rökbastun i centrum. Bastun var kittet som höll samman byn - en plats för möten, avkoppling och reflektion. Här föddes även barn, och här förvarades de avlidna inför den sista färden. För byggnaden var en ren plats, och sågs även som den fattiges apotek.

Här spelades SVT:s populära serie Bastubaletten in, där Henry och några andra tornedalsmän pratade känslor och dansade. Foto: Sam Hedman

Och visst blir det bastubad före middagen. Det vedeldade aggregatet rymmer tusen kilo sten, och tar sin tid att värma upp. Men Svante har redan eldat i flera timmar, så strax sitter vi i de heta vattenångorna och njuter.

– Kvällen är lång så här i midnattssolstid, så Margits populära sikmiddag får nog vänta några timmar, konstaterar han och öser samtidigt några skopor vatten till på aggregatet.

I morgon fortsätter resan längs Torne älv, förbi Haparanda och vidare till Båtskärsnäs och Bottenhavet. Där ska vi paddla kajak och ta en båttur genom Kalix mångfasetterade skärgård. Övernattar gör vi på Camp Frevisören, med Kalix häftigaste sandstrand samt renrygg och souvasburgare på menyn.

Resa till Tornedalen

Ta tåget till Kalix och Haparanda, via Luleå, med SJ och Vy/Norrtåg. Du fortsätter sedan med regionbuss till Kukkola och Risudden/Hedenäset. Huuva Hideaway hämtar både vid järnvägsstation och busshållplats.

Mer info: heartoflapland.com, haparandatornio.com

GUIDE / TORNEDALEN

SE & GÖRA

1. Karungi

Karungi järnvägsstation var under första världskriget en knutpunkt i transporten av gods mellan öst och väst. Orten utgjorde på den tiden världens största postkontor och var ett Klondike i svensk tappning. Karl Gustavs kyrka uppfördes åren 1795–1797 som nuvarande träkyrka, med karolinsk exteriör och nyklassisk interiör.

2. Kukkolaforsen kulturby

Kukkolaforsen kulturby är en upplevelse i sig. Här kan man vandra omkring och ta del av historien om människorna, fisket, älven och dess betydelse. Passa på att titta in i de väl bevarade byggnaderna, bland annat två vattendrivna kvarnar, ett sågverk och en mjölnarbostad. Här finns även ett fiskemuseum och konstutställningar.

Fiske och bad – en bra kombination vid Kukkolaforsen. Foto: Sam Hedman

3. Kalix Adventure Group

Varför inte passa på att paddla kajak utifrån fiskehamnen Båtskärsnäs – på egen hand eller med guiden Mattias Johansson på Nordic Life Experience? Hyr kajak gör du på plats. Ett annat sätt att uppleva skärgården på är med båt, där skepparen Olof Stålnacke erbjuder både hel- och halvdagsturer. Det finns en mängd öar och skär att upptäcka. kalixadventures.com 

Paddla kajak i Bottenhavet. Frevisören och Båtskärsnäs är en bra startplats för kajakturer i Kalix skärgård. Foto: Sam Hedman

4. Riipibo

Vitvattnets station är utgångspunkten för en rullande färd längs Sveriges längsta dressinjärnväg. Sträckan från Morjärv till Haparanda är drygt nio mil lång, och från Vitvattnet kan du välja åt vilket håll du vill trampa. Färden går genom skogsland, tunnlar, över broar, och över öppna fält där kossorna betar. Boka lunch- eller fikakorg och stanna till när du känner för det. Du kan även bo i timrad stuga i anslutning till järnvägsturen.

Att trampa dressin från Vitvattnet till Karungi är en populär aktivitet. Foto: Sam Hedman

ÄTA & BO

5. Arthotel Tornedalen

Här bor du i renoverade gamla hus. Vart och ett av dem bär namnet på familjen som en gång i tiden byggde det och gjorde det till sitt hem. Alla hus är inredda med skandinavisk design, hantverk och samtida konst.
Adress: Risudden 150, Hedenäset

6. Hulkoffgården

Bo på lantgård med krog, kafé och designbutik. Kurt och Pia Hulkoff har renoverat den gamla släktgården, där restaurangen finns omnämnd i krogbibeln White Guide. I drygt 25 år har gården drivits ekologiskt och är en av få i Tornedalen med nötkreatur.
Adress: Korpikylä 197, Karungi

7. Kukkolaforsen

I den anrika byn finner du både camping, stugor och hotellboende några meter från den mytomspunna forsen. Restaurang med mycket fisk på menyn – med fokus på sik och lax. Och för bastufantasten finns goda möjligheter att testa flera varianter. Dubbelrum från 1 595 kronor.
Adress: Kukkolaforsen 184, Haparanda

8. Frevisören Camp & Resort

Drygt två mil sydväst om Haparanda ligger Frevisören, med en av traktens bästa sandstränder. Campingstugor med innovativ design, restaurang med lokala delikatesser som renrygg och souvasburgare på menyn samt en rad aktiviteter att välja mellan. Det är bara att svänga av från E4 för en kort bilfärd till vägens slut.
Adress: Frevisören, Båtskärsnäs

9. Malören Lodge

I Bottenvikens yttersta skärgård ligger den isolerade fyrplatsen Malören. Hela ön är ett naturreservat, och du kan utforska fyren, kolla skeppsvrak, plocka havtorn, hänga med på sälsafari och paddla kajak. Boende i gamla Lotsstugan, som har sju dubbelrum och en svit. Det finns även bastu och möjlighet till förbeställd middag. Den drygt timslånga resan från Båtskärsnäs med ett gammalt militärt stridsfartyg på öppet hav är ett äventyr i sig.
Adress: Malören 1

SHOPPING & NÖJEN

10. Gårdsbutik i bastu

På Pesula Lantbruk finns Elmers gårdsbutik i det som en gång var bastu. Nu i väl renoverat skick med gårdens egna produkter, i form av rybsolja och senap. I sortimentet finns även mathantverk och handarbeten med rötter i Tornedalen – allt från bärprodukter, renkött, marmelader och honung till trä- och smideshantverk.
Adress: Övre Kukkola 237, Karungi

11. Taavolagården

På Taavolagården är det läge att ta en långfika på kaféet inrett med en hel del av gårdens originalmöbler. Här finns också en inredningsbutik och loppis i ett av uthusen - en bagarstuga från 1700-talet. Ursprunget är en väl bevarad tornedalsgård från 1800-talets början. Den ingår dessutom i kulturmiljövårdens riksintresse i Tornedalen.
Adress: Mattila 218, Haparanda

LÄS MER: 12 skäl att älska Norrbotten – Sveriges nordligaste län
LÄS MER: På jakt efter Kalix guld: Löjromssafari i Bottenviken