Upptäck coola konsten i Stockholms tunnelbana
En intensivt röd grotta, Strindbergs liv i symboltyngd emalj, minnen från ståtliga palats, vikingatida fornlämningar eller kanske bara en somrig blomsterkrans att bli glad av? Konsten i Stockholms tunnelbana är värd en resa – ovan och under jord.
Just nu pågår den största utbyggnaden av Stockholms tunnelbana sedan 70-talet. 100 stationer ska bli 109, då 11 nya byggs och 2 försvinner. Hur de kommer att se ut vet vi inte än, men ser man på de som redan finns kan konsten bli allt från makalösa helhetsupplevelser till verk så diskreta att man snarare bara tar dem för belysning eller praktiska bänkar.
Ser man inte t-banan enbart som ett klimatsmart och snabbt transportsätt finns massor av konst att upptäcka för facila 38 kronor. En bråkdel av vad ett museibesök ofta går på.
Bäst blir upplevelsen med en bra guidebok i handen, alternativt appen från stockholmartwalk.se. Den utsökta boken ”En guide till konsten i tunnelbanan och i den övriga SL-trafiken”, säljs för ett par hundra på nätet. Storstockholms lokaltrafik, SL, har dessutom guidade visningar av konsten i t-banan (som pausats under coronaepidemin) och bra info på sin hemsida, konst.sl.se/konstverk.
Eller ta med den här artikeln och upplev 22 utvalda stationer som i tuff konkurrens (flera andra var aktuella) vi tycker bjuder på de allra häftigaste konstupplevelserna.
ALLA LINJERNA
T-centralen
På T-centralen finns mycket konstutsmyckning, också i biljetthallarna. Den övre plattformen bjuder på geometrisk glaskonst som mer känns som utsmyckning, men fortsätt neråt förbi den reklamstinna undre plattformen. Redan i förbindelsegången till de blå linjerna djupt i underjorden börjar konstfesten: Carl-Fredrik Reuterswärds emaljmålning Take the A-Train löper läng hela gången och innan det är dags att ta rulltrapporna ner till plattformen öppnar sig bergrum där vi ser massor av människor i arbete, målade av Per Olof Ultvedt – allt från byggjobbare på sina ställningar till kemister och musiker och konstnären själv med en ritning i handen – en plats värd att stanna upp på, i stället för att pendlar-rusa. Väl nere på de blå linjernas plattform fortsätter det blå-vita temat, nu med stiliserade, rogivande blomsterrankor – så fint!
BLÅ LINJERNA
Hjulsta
På 70-talet hade SL planer på att skapa ett konstgalleri som kunde flyttas mellan t-banestationerna. Planerna rann ut i sanden då någon påpekade att ouppmärksamma resenärer kanske skulle kliva av vid fel station när de i ögonvrån känt igen ett nyligen flyttat konstverk som tidigare funnits där de egentligen skulle av. Så många av de flyttbara konstverken hamnade permanent på ändstationen i Hjulsta. Tyvärr står vändande tåg ofta i vägen för de flesta av dem. Men längst ner på perrongen finns tre underbara, naivistiska fantasiporträtt med guldramar - gjorda av Birgitta Karlsson-Thorsén och Ove Thorsén - som tågen aldrig skymmer – och de är värda en resa.
Rinkeby
Många av de grottlika stationerna längs de två blå linjerna är fantastiska upplevelser, men bara en kan vara allra bäst – Rinkeby. För här väntar en varmt roströd grotta med massor av utsökta guldfärgade mosaiker inspirerade av fornfynd från bronsåldern och vikingatiden, gjorda i dessa trakter: Allt från runskrifter och jaktscener till mytologiska djur och grafiska figurer. Mosaikerna har skapats av Nisse Zetterberg och den fina förgyllda takskulpturen har Sven Sahlberg gjort. Ta dig tid här och få lite samma känsla som i Hagia Sofia i Istanbul.
Rissne
En tunnelbaneresa kan också vara en tidsresa – om man kliver av i Rissne. Här har konstnärsparet Madeleine Dranger och Rolf H Reimers skapat en 5 000-årig tidslinje. Börja längst bort på perrongen och vandra genom historien fram till 1980-talet: På ena tunnelbaneväggen finns fiffigt färgkodade historiska händelser nedskrivna, på den andra skildras olika imperiers uppgång och fall under samma tidsperiod genom stiliserade kartbilder.
Sundbybergs centrum
Sundbyberg är sedan flera år landets snabbast växande kommun, med massor av nybyggen. Så då passar det ju fint att tunnelbanan hyser sex stora skulpturer av konstnären Lars Kleen - fem inspirerade av Sundbybergsfasader som fortfarande finns kvar ovan jord eller som redan rivits. Den sjätte är en framtidsfantasi. Mest fascinerande är ”hyreshuset” med sin balkong och neddragna persienner – vem bor där?
Hallonbergen
Vilken förälder har inte sparade barnteckningar i byrålådan? Konstnärerna Elis Eriksson och Gösta Wallmark hade gott om dem och samlade dessutom in många andra som förstorades upp och målades på väggarna av vit sprutbetong. Resultatet blev en härligt barnslig fest med tusentals kvadratmeter huvudfotingar, hyreshus och halta katter, till glädje både för trötta morgonpendlare och oss på konstrunda.
Näckrosen
Namnet på stationen fick avgöra konstnären Lizzie Olsson Arles val av huvudmotiv på perrongtaket: En somrig stenstrand som övergår i en sjö täckt av vita näckrosor med gröna blad – man blir så glad! På väggarna finns 16 inglasade tavlor, på vissa går strandstenarna igen – formade till allt från småbarnsfamiljer till fredsmärken. I andra påminns vi om SF:s forna filmateljéer som fanns här, genom foton på Greta Garbo, Liv Ullman och Max von Sydow och rekvisita från Riksteatern som tog över ateljéerna under en period.
Solna centrum
Solna centrums lysande röda grotta kan både kännas ombonat varm och lite skrämmande. Tar rulltrapporna oss ner in i en livmoder, till en aftonröd skymning eller kanske en scen ur Dantes inferno? Eller är det – vilket de femuddiga gula stjärnorna på röd botten antyder – en kommunistisk dröm vi stigit ner i? På väggarna möter hundratals meter ursvensk granskog, besprutningsplan, smutsiga fabriker, fiskande gubbar, flyttlass mot storstan, kalhyggen och en monter med skogens konung - älgen. Kanske är Solna centrums t-banestation mest av allt en tidsresa till det radikala 70-talet, då Karl-Olov Björk och Anders Åberg skapade denna underbara station.
Rådhuset
Den varmrosa stationen har av konstnären Sigvard Olsson fyllts med påhittade fragment från Kungsholmens historia – som den mäktiga pelaren som försvinner upp i grottaket – var slutar den? Missa inte installationen med korgar – med texten ”1700- och 1800-talets vanligaste påse” eller den sirliga portal som tågen kommer rusande ut ur, modellerad med Vadstena slott som förebild. Fantasin sätts i rörelse.
Kungsträdgården
Ett besök på Kungsträdgårdens station är som att hamna på en arkeologisk utgrävning. Stationen skulle kunna ligga i Rom, där antika lämningar ofta sätter stopp för tunnelbanebyggen medan arkeologer i åratal undersöker fynden. Vi möter skulpturer, masker och pelarfragment både på väggarna, som fristående skulpturer och samlade i ett ”utgrävningsområde” vid utgången mot Arsenalsgatan. Mycket av det som konstnären Ulrik Samuelson använt är kopior från det mytomspunna palatset Makalös, som stod i Kungsträdgården. Men allt är inte antikt här – gå mot utgångarna och du omsluts av grottor med geometriska motiv som känns hämtade ur en Miró-målning. Här finns så många detaljer att man lätt kan tillbringa timmar i underjorden utan att upptäcka allt.
RÖDA LINJERNA
Universitetet
Länge såg Universitetets t-banestation ut som en stor målad skog med höstgula lövträd och resliga tallar. Sedan 1998 möter något helt annat – med betydligt högre konstnärliga kvaliteter: Belgaren Françoise Schein har på andra sidan tågspåren skapat en lång rad stora och ganska svårlästa tablåer av handmålat kakel med texten till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. På väggarna som avdelar plattformen skildras i ord och bild vetenskapliga framsteg genom svenska vetenskapsmäns resor – med Carl von Linné i främsta fokus. Lärorikt – som sig bör på universitetet.
Tekniska högskolan
Många som gått under det jättelika röda äpple som hänger ut genom plattformstaket har säkert ägnat en tanke åt Isaac Newton och tyngdlagen. Lennart Mörks konstutsmyckning är tillägnad naturvetenskapen, utgående från Platons idéer om de fyra elementen. Komplicerat men konstnärligt spännande – speciellt den tolvsidiga dodekaedern som hänger under en dramatisk ovädershimmel mitt på plattformen. Fundera på vad den vill säga om Einsteins banbrytande forskning och hur den kunde tränga igenom dåtidens gängse vetenskapssyn.
Östermalmstorg
Konstnären Siri Derkert hade hunnit fylla 77 år när Östermalmstorgs t-banestation invigdes 1965 och resenärerna fick se hennes utsökta nyskapande teckningar, som blästrats genom ljus betong så att den underliggande gråsvarta stenen kommit fram och återskapat de blyerts- och kolstreck hon skissat på papper. Ett konstnärligt fyrverkeri med allt från de livligt dansande kvinnorna, fredssymboler och noterna till Marseljäsen till uppräkningen av kulturpersonligheter från Antiken till 60-talet. Missa inte Derkerts bilder av Einstein och Sartre.
Hornstull
Utsmyckningen på perrongen är inte så märkvärdig och några av tittskåpen med konst sorgligt vanskötta och smutsiga. Men vid utgången mot Långholmsgatan finns en spännande överraskning från 2013 – en vit pelare med extra allt, av Eva Ziggy Berglund. Här bildar handavtryck, näsor, munnar med mera ett blommande träd som klättrar mot taket och i den mörka pelarbasen simmar fiskar bland näckrosor. Stanna upp och njut av alla detaljer.
Midsommarkransen
Nix, själva stationen vinner inget skönhetspris. Men så finns ju den stora midsommarkransen i målat trä som svävar ovan resenärerna där de når perrongen. Den skapades av konstfackelever och kransenbor 1979 och gör en lika glad varje gång man ser den – snart är det sommar igen!
GRÖNA LINJERNA
Rådmansgatan
Ofta finns den finaste t-banekonsten efter att man har passerat spärrarna, men här väntar en fascinerande odyssé över August Strindbergs liv och gärning redan vid ingången från Tegnérgatan. Möt en åldrad Strindberg i cylinderhatt, fyra av kvinnorna i hans liv, utdrag ur ockulta texter han skrivit och ur romanen ”Röda rummet”, bilder från pjäser och en stor på Blå tornet på Drottninggatan, som blev hans sista bostad och nu är museum. Alla bilderna i emaljerad plåt har skapats av Sture Valentin Nilsson.
Hötorget
Så fiffigt att lösa det självklara behovet av belysning på plattformen med en lysande konstinstallation! Gun Gordillos slingrande ljuskonstverk - 100 neonrör i fem olika färger - täcker plattformens tak och förvandlar en station, som med sitt blå originalkakel annars minner om en offentlig toalett, till något långt mer intressant.
Gullmarsplan
Gullmarsplans perronger är inklämda mitt i ett intensivt myller, där tunnelbanans och tvärbanans spår samsas med hårdtrafikerade vägbroar och nya höghus. Då krävs ett kraftfullt uttryck för att konsten ska märkas. Och det lyckas Leif Tjerneds glädjespridande skulptur i målat stål väldigt bra med – en explosion av färg, eller kanske en soluppgångs färgspektrum. Missa inte heller änglarna och kyparna av samma konstnär, som gömmer sig på sidorna om trapphusen ner till perrongerna.
Enskede gård
Vilka är de mystiska figurerna som hukar ovan trappan till perrongen och klänger våghalsigt under perrongtaket? Som Spindelmannens silverglänsande kusiner med kropparna täckta av nervbanor, gör de den stillsamma stationen till en äventyrspark för fantasin. Maria Miesenberger skapade verken, där också delar av perronggolvet och trapphusets väggar ingår 2011. Frågan är vad som händer med dessa spännande verk när stationen läggs ner 2030 för att ersättas av station Slakthusområdet?
Stureby
Vem älskar inte Paris metrostationer med sina sirliga art nouveau ingångar, där slingrande naturformer skapar både belysning och skyltning? Sedan 2012 kan man få en fläkt av Paris metro längst ut på perrongen i Stureby. För där står Carin Ellbergs ”främmande växtlighet” – en reslig tredelad lampa i ärgad brons med charmiga drag av både art nouveau och science fiction.
Hammarbyhöjden
Hammarbyhöjden liknar många andra utomhusstationer från 50- och 60-talet, men var en av bara fyra på den gröna linjen som fick konstverk redan från start. Stationen har t-banans allra minsta konstverk – en getabock i glaserat tegel, av Tom Möller. Den fina geten finns vid utgången mot Ulricehamnsvägen och är så liten att många som passerar nog inte sett den.
Skarpnäck
Även det mest praktiska kan vara konst. Som i Skarpnäck där de många bastanta stenbänkarna med len sittyta och råa sidor designats av den amerikanske konstnären Richard Nonas. De bildar en mäktig linje längs hela perrongen som för tankarna till 1000-åriga skeppssättningar – perfekt för selfies med en till synes oändlig linje granitblock i ryggen.
KONSTRUNDA PÅ EN BILJETT
Åker du på konstrunda och låter bli att gå ut genom spärrarna på någon station får du enligt SL stanna i tunnelbanan så länge du vill under dagen till priset av en enkelbiljett.
Så skriver SL på hemsidan:
”Din enkelbiljett gäller i 75 minuter från det att du köper/blippar den. Under den tiden får du göra så många byten du vill. Behöver du byta linje efter det, måste du köpa en ny biljett för att fortsätta din resa.
Du behöver inte köpa en ny biljett efter 75 minuter om du gör bytet inom ett slutet system, som pendeltågen eller tunnelbanan, alltså så länge du inte passerar en spärr.”
LÄS MER: Konst i naturen – upptäck Sveriges skulpturparker
LÄS MER: Upptäck Wanås vackra skulpturpark