Strosa runt i Gamla stan och upptäck dess fascinerande historia.
Strosa runt i Gamla stan och upptäck dess fascinerande historia.

På tidsresa i Gamla stan – här hittar du guldkornen

Gamla stan i Stockholm är fascinerande. Här finns spår från 1200-talet till nutid. Följ med ut på en tidsresa i gränderna.

Vi börjar i Norra Bankogränd vid Skeppsbron. Redan på 1200-talet började man tippa hushållsavfall och bråte i Saltsjön. Trots att den sydligaste delen av stranden – Kogghamn - har ett vattendjup på 15 meter växte strandlinjen raskt utåt och på 1600-talet gick den nästan där den går i dag. Men då kantades kajen av enkla hus: ”Staden Stockholm tog sig vid ankomsten alldeles grön ut, där den låg emot bergen, för alla hus har avplattade tak, täckta av björknäver och grönskande grästorvor på samma sätt som bondstugorna i Ryssland”, skrev en holländsk besökare 1616.

Det här gick inte an, ansåg Gustav II Adolf, som med slagfältssegrar gjort Sverige till en stormakt. Så 1630 befallde han att Skeppsbron skulle bebyggas med ståtliga hus. Kungen lät tvångsinlösa och riva och sedan började rikemännen bygga. I Norra Bankogränd, med sin täckta gångbro, förr använd för säkra penningtransporter mellan Riksbankens två hus, kan man se vad som händer när man bygger stenhus på sopor och bråte.

I Norra Bankogränd syns tydligt vad som händer när man bygger tunga stenhus på en grund av sopor. Foto: Johan Öberg

Ursprungsstrandlinjen går precis vid ett av det norra Bankohusets fönster. Men då soporna sjunkit ihop hamnade den ena änden av fönstret en dryg decimeter lägre än den andra. Pålningar på 1900-talet har dock fått Skeppsbron att sluta sjunka.

Alla hus längs Skeppsbron imponerar, men många är yngre än man kan tro:

Som Skeppsbron 44, byggt 1907 med Skeppsbrons mest udda utsmyckning - ett kvinnosköte skulpterat under det grinande mansansiktet ovan porten. Eller palatset på Skeppsbron 20, en pastisch från 1901 på ett långt mindre 1600-talshus ritat av Nicodemus Tessin den äldre.

Fasaderna har mycket att berätta

På sent 1600-tal ägdes nummer 24 av den holländske vinhandlaren 24, byggt 1630. Som många andra hus i Gamla stan har det sedan dess ändrats mycket - både i höjd och utsmyckning. Den vackra stenportalen med druvklasar tillkom på 1700-talet. På sent 1600-tal ägdes nummer 24 av den holländske vinhandlaren Heere van Santen och det känns ju logiskt när vi svänger in i Stora Hoparegränd just norr där om. För här ligger Vindragarlagets hus från 1500-talet, men omgjort flera gånger sedan dess. Över porten avbildas vindragarredskapen stockkniv och sughävert då Sveriges sista skrå – vindragarna – hade kontor här 1818–1930. De hade monopol på transport av vinfat och tappning på flaskor. Det importerade vinet lastades av på Skeppsbron.

Porten till Skeppsbron 24. Till höger: vindragarlagets hus i Stora Hoparegränd med vindragarredskapen ovan porten. Foto: Johan Öberg

Ett tips i Gamla stan är att rikta blicken uppåt. För mycket spännande döljer sig en bit upp på fasaderna. Som ankarsluten – de svarta järnbeslag som finns på utsidan av de flesta fasaderna. Ankarslut är de smidda ändarna på de ankarjärn som byggarna drev in i varje bjälklager för att hålla ihop husen. Där ankarsluten sitter vet man därför att det finns eller har funnits ett tak/golv – som senare kan ha höjts eller sänkts och därmed fått nya ankarslut.I stort sett alla hus har byggts om eller byggts på någon gång – som Vindragarlagets hus, där ankarsluten avslöjar att 1500-talshuset byggts till på 1600-talet, eftersom de sett olika ut genom historien. På Stadsmuseets hemsida kan man se hur ankarsluten ändrats över tid.

De svarta ankarsluten är ändarna på ankarjärnen som drevs in i bjälklagen för att hålla ihop husen. Foto: Johan Öberg

Från Norra Bankogränd fortsätter vi längs Österlånggatan till nummer 37, ett hus från medeltiden, ombyggt 1662 av en holländsk sidenhandlare – en av alla utländska affärsmän som bodde här då. Över porten placerade han en inskription som i översättning lyder ”Går det väl har man många vänner, var finns de när lyckan vänder?” – ord som överlevt i 350 år. 

Inskription vid Österlånggatan 37: "Går det väl har man många vänner, var finns de när lyckan vänder". Foto: Johan Öberg

Skeppsbrons kajer av sopor visar hur avfall togs om hand under hundratals år. Ett annat exempel är Flugmötet på Munkbron. Bakom ett plank tömdes här latrinerna långt in på 1800-talet – namnet syftar på de feta flugor som trivdes i stanken. På medeltiden hamnade dock mycket avskräde i rännstenarna. Vi svänger ner i Nygränd, vid restaurang Fem små hus. Nummer 2 har en av få bevarade medeltida trumbor, avloppsrännor genom vilka de som bodde där kunde hälla ut sitt avfall i rännstenen.

En av få bevarade trumpor, avloppsrännor, i svart till vänster om porten i Nygränd 2. Foto: Johan Öberg

Vi fortsätter ut på Slottsbacken och in på Källargränd mot Stortorget, förbi stans enda bevarade 1800-tals pissoar – ett miniatyrslott för kissnödiga.

Väldigt många hus i Gamla stan har kvar sina målade originalinnertak, men de är svåra att få se. Ett tips är att gå kvällstid och blicka upp i upplysta lägenheter. Ett sådant fint trätak finns i Grillska husets brödbod på Stortorget – köp en bulle och beundra målningarna.

Många hus i Gamla stan har kvar sina målade originalinnertak, som Grillska husets brödbod på Stortorget. Till vänster: miniatyrslott för kissnödiga på Stortorget. Foto: Johan Öberg

Stortorget var stadens första torg och hit ledde nästan alla tidiga gator. Köpmangatan är inte bara ett mysigt shoppingstråk utan också det äldsta gatunamnet. Åt andra hållet går Kåkbrinken ner mot den forna hamnen vid Mälaren. Den har fått sitt namn efter kåken, Stortorgets skampåle som 1647 kröntes av Kopparmatte, en straffande figur med niosvansad piska i näven. Kopparmatte finns i dag på Stadsmuseet, intill ett äkta skarprättarsvärd.

Förr krönte kopparmatte skampålen, nu finns den att se på stadsmuseet. Foto: Johan Öberg

På Stortorget ställde den danske kungen Kristian II (i Sverige känd som Kristian Tyrann) till med Stockholms blodbad i november 1520. I Storkyrkan finns en märklig lämning från hans korta tid som kung av Sverige - den lilla reliefen där två lejon sliter en ål i stycken. Den lät den Kristian II sätta upp 1521 och symboliken var tydlig – den hala ålen är svensk och lejonen danska. Märkligast är dock att Gustav Vasa lät den vara kvar när han tog makten 1523.

Runstenar användes som byggmaterial

I korsningen Kåkbrinken–Prästgatan finns en vikingatida runsten. Var den kommer från är okänt, men här blev den byggmaterial – samma öde som drabbat många andra runstenar. På den står det ”Torsten och Frögunn lät resa stenen efter sin son”. Intill står sedan 1600-talet en kanonpipa, ditsatt som skydd för gaveln då trafiken var livlig.

Runsten inmurad i korsningen Kåkbrinken–Prästgatan. Foto: Johan Öberg

Prästgatan följer den forna stadsmuren och hör till stadens mest stämningsfyllda – från återvändsgränden norr om Storkyrkobrinken, som till sent 1800-tal hette Helvetesgränd – kanske för att bödeln bodde här, över nummer 46–50 som har kvar sina medeltida hissbommar på taken, till nummer 78, intill Mårten Trotzigs gränd – stans smalaste – där konstnären Carl Larsson föddes 1853.

Prästgatan 46-50 där husen har kvar sina medeltida hissbommar som användes för att hissa upp livsmedel till förrådsutrymmen på vinden. Till höger: Prästgatan blir återvändsgränd norr om storkyrkobrinken. Förr hette denna gatstump Helvetesgränd. Foto: Johan Öberg

Stadsmurarna revs och flyttades flera gånger när staden växte. De ursprungliga från 1200-talet längs Prästgatan och Baggensgatan revs på 1600-talet, då man redan ersatt dem med nya närmare vattnet. I dag är alla spår av murarna borta ovan jord – utom en 20-meterssträcka av Gustav Vasas stadsmur på Riddarholmen: Från kajen ser man den till vänster om Wrangelska palatset, vars södra torn från början var ett av Gustav Vasas försvarstorn. Ett till lite längre norrut finns kvar. Det kallas Birger Jarls torn, men byggdes långt senare – så det är inte stadens äldsta byggnad, som det ibland påstås. Äldst är delar av Riddarholmskyrkan, kvar från den klosterkyrka som fanns här på 1300-talet.

Taubestatyn och Wrangelska palatset där ett av Gustav Vasas försvarstorn införlivats i palatset. Foto: Johan Öberg

Vi tar trapporna i Mårten Trotzigs gränd ner till ner till Västerlånggatan, kantad av flera pampiga hus. Som nummer 24 - Huset med kattorna. Enligt folktron var ”katten” ovan porten en förstenad människa, men egentligen är reliefdjuret en mård – logiskt då huset byggts av skinngarvarnas ålderman.

Västerlånggatan 24 är Huset med kattorna – som har en mård ovanför porten. Foto: Johan Öberg

Några meter från porten viker vi av in i Gåsgränd fram till Gåstorget. Här ser vi en konsekvens av att Gamla stan ofta drabbats av bränder. En stor svårighet vid bränder var nämligen att komma fram med häst och vagn och stegar. Det ledde till att man på 1700-talet skapade små torg där hästkärror kunde vända. Ett sådant är lilla Gåstorget, mellan Gåsgränd och Överskärargränd. Ett annat är Brända tomten på Själagårdsgatan. 

Bara försäkrade hus räddades vid bränder

Håll också utkik vid portarna efter de oftast färglada plaketterna där Fågel Fenix reser sig ur askan. De finns på hundratals hus, är från sent 1800-tal och visade att huset hade brandförsäkring och därför skulle räddas vid en eldsvåda. När de introducerades sköttes brandvärnet av försäkringsbolagen – som så klart tjänade på att rädda husen de försäkrat.

Brandförsäkringsmärke från 1800-talet – finns på många hus i Gamla stan. Till höger: brända tomten, ett av de små torg som skapades för att underlätta släckningsarbetet vid eldsvåda. Foto: Johan Öberg

Den senaste storbranden inträffade 1625. Allt söder om Tyska kyrkan och gyttret av hus ner mot vattnet i väster ödelades. Det gav Gustav II Adolf chans att genomföra drömmen om en paradgata – Stora Nygatan. Längs den finns flera palats: Det skönaste är nummer 2, Rynningska palatset från 1644. Betydligt yngre är 42:an, Sveriges första privata bankpalats från 1842, som pryds av moder Svea. 

Rynningska palatsets fina portal på stora Nygatan. Till höger: moder Svea på Sveriges första privata bankpalats på Stora Nygatan. Foto: Johan Öberg

GUIDE: 7 tips till Gamla stan

Bo

1. Victory Hotel – sjöfartstema

Sjöfartstema och hög mysfaktor i hela hotellet.
Adress: Lilla Nygatan 5, victoryhotel.se

2. Hotel Sven Vintappare – sobert

Litet och sobert hotell i ett fint 1600-talshus.
Adress: Sven Vintappares Gränd 3, hotelsvenvintappare.se

Äta

3. Pastis – mysigt franskt

Genuin fransk mat och mysigt trångt i hörnet Köpmannagatan-Baggensgatan. Sommartid än högre mysfaktor då borden breder ut sig i gränden. Härlig råbiff.
Adress: Baggensgatan 12, pastis.se

Läckra ostron på restaurang Pastis. Foto: Johan Öberg

4. La Ragazza – imponerande vinlista

Exklusiv fusionsmat med stor avsmakningsmeny och en vinlista som imponerar. Boka bord i mycket god tid.
Adress: Stora Nygatan 20, laragazza.se

Dricka

5. Tweed – stort vinutbud

Cocktailbar med stort vinutbud och djupa läderfåtöljer att sjunka ner i med en cognacskupa.
Adress: Lilla Nygatan 5, tweedbar.se

Shoppa

6. Tyger och tidlösa ting – fina julprylar

Affärsnamnet avslöjar inte att här köper man julprylar av toppkvalitet året runt.
Adress: Köpmangatan 1, tygerotidlosating.se

Dieter Arras visar en av dyrgriparna på Tyger och tidlösa ting. Foto: Johan Öberg

7. Trafik-nostalgiska förlaget – för barn och vuxna

Hit vallfärdar intresserade av tåg, spårvagnar och gamla bilar. Böcker, modeller och leksaker för både vuxna och barn.
Adress: Österlånggatan 20, tnf.se

Ewa Backström i Trafik-nostalgiska förlagets affär på Österlånggatan. Foto: Johan Öberg

LÄS MER: Skräck-safari – 7 ruggiga platser i Stockholm
LÄS MER:
Djurgården runt – platser att upptäcka