New York Times hyllar Sälen: ”Som en saga”
Det är inte varje dag som en svensk skidort lyfts fram i ansedda New York Times, men nu har det hänt: Dalarnas stolthet Sälen ägnas en lång artikel i tidningens resesektion. Och även om skribenten betraktar en del inslag med förvåning är tonen klart positiv.
”Kanske Sälen har mer magi än andra platser. De vänligt röda bondgårdarna, spåren av skorstensrök som bolmar upp från varje by, de oändliga skogarna med sina dyrbara bär, sina invånare, sina hemligheter. De varma stugorna och de hemgjorda våfflorna som gömmer sig djupt inne i dessa skogar. Hela området befolkas av älgar, renar, och den inte alls osannolika möjligheten av att få se tomtar. Det finns en speciell sötma i Sälen, som att du har förflyttats in i en snörik, välvillig svensk saga.”
Orden ovan är skrivna av Danielle Pergament, återkommande skribent i New York Times, i en stort uppslagen artikel om den svenska skidorten Sälen som publicerades häromdagen. Och skribentens dotter är inte mindre positiv – hon är till och med beredd att utnämna Hemfjällsstugan till ”den mysigaste restaurangen i världen”. Just maten är något som New York Times skribent uppehåller sig mycket vid:
”Kanske den bästa anledningen till att ta sig till toppen av bergen är att äta. Det finns nästan alltid en restaurang med sittplatser på toppen, med menyer som är lokala, säsongsbetonade och tillagade av franskutbildade kockar.”
Kärlek till hjortron
Inte minst fascineras hon av svenskarnas kärlek till hjortron.
”De där bären. Varje meny, varje drinklista, varje godisbutik (och det finns många av dem) innehåller något med hjortron. Jag frågade Mr Ahlen varför hjortron har kändisstatus här, och han förklarade att de är skogens stolthet, det sällsynta arktiska bäret.
– Om du serverar våfflor till en svensk person som är vuxen måste du servera dem med hjortronsylt.”
New York Times besöker tre anläggningar, Stöten, Hundfjället och Lindvallen, och konstaterar att ”svenskar kallar hela platsen för 'Sälen', kort och gott”.
När det gäller skidåkningen är tonen inte riktigt lika positiv, även om New York Times tycker den är helt okej. Det är inte som ”att åka skidor i Courchevel eller Gstaad”, slår skribenten fast. Bergen ”är vad du skulle få om du sandade toppen av Alperna ner till jämna, oändliga kullar. Längst ner är de täckta av skog, men det finns inga träd på toppen, så du kan åka skidor ner åt nästan alla håll. Backarna är för det mesta mjuka, och det finns spår för alla nivåer av skidåkare, längdskidåkare och snowboardåkare.”
En typisk svensk afterski
Men allra mest fascinerad är tidningen över hur svenskarna beter sig på afterski, och beskrivningen – från Sälenstugan Original – är en minst sagt målande beskrivning av en typisk svensk afterski:
”Sälen Original tar afterski till en helt ny och extremt svensk nivå. När vi gick in runt kvart i tre var det tyst och nästan tomt. En man på en träscen höll på att stämma sin gitarr. Så, precis vid 15-tiden, med teatral precision, slängdes dörren upp och svenskar trängde in med pjäxor på fötterna, borden fylldes och gitarristen drog i gång.
Folk beställde snaps med vispgrädde, shots på Jägermeister, gigantiska ölglas samt hamburgare, kringlor, berg av pommes frites och, naturligtvis, våfflor. När killen med gitarren började sjunga amerikanska rocklåtar och svenska folkvisor vaknade hela stället till liv.”
Till sist kanske ändå kylan och mörkret är det som gör störst intryck på skribenten. Artikeln inleds med de lätt ironiska orden ”minus 24 grader Celsius är inte så illa som det låter”, och skribenten skriver att hennes barn inte hör någonting eftersom ”de är begravda i lager av långa underkläder, ull, dun, mer ull, förmodligen något Gore-Tex-material, de där fotvärmarsakerna och vad som helst som balaklavor är gjorda av. Jag kan inte ens se deras ansikten. De två sammanhopade kropparna mitt emot mig på släden är kanske inte ens mina barn vad jag vet.”
Och avslutningen ringar på ett träffande sätt in en besökares tankar om det svenska vintermörkret: ”Vi gick ut i den kalla, snöiga natten. Det hade varit en lång dag och en varm, riklig middag. Det var mörkt ute, det kändes som om himlen hade sjunkit ner på jorden. Vi klättrade in i bilen, på väg hem, kanske till en brasa och en säng. Klockan var sju på kvällen.”
LÄS MER: Glampingnyhet – nu kan du bo i en igloo i Sälen
LÄS MER: Sälen på längdskidor – stor guide
LÄS MER: Bästa maten i fjällen – krogarna du inte får missa
