Lysekil om vintern – en sällsynt upplevelse

Bohusläns skärgård är en mycket speciell plats som vi svenskar kanske är lite hemmablinda inför. De tusentals öarna och skären bildar en världsunik miljö med sina rosa klipphällar, slipade mjuka och släta av inlandsisen. Här är det fortfarande vilt, och naturens element står i centrum. Mest av allt så klart havet – friskt och salt och med många hundra olika livsformer. Ett paradis för snorklare och dykare med andra ord – men också för skaldjursälskare.

Många kan förvillas att tro att man bara kan uppleva Bohusläns skärgård ordentligt om man har tillgång till båt. Men med buss, bil och färjor når du ut till förvånansvärt många av öarna, och givetvis till alla fina ställen vid kusten. Det är också lätt att tro att man bara kan åka hit på sommaren när havet är badvarmt. Och visst är det underbart att ligga och torka på en solvarm klippa, känna havets salta smak och höra humlans surrande. Men vintern har sina fördelar. Har du besökt en populär sommarort i juli vet du att du inte är ensam, det blir trångt och stimmigt, priserna går upp, parkeringar och hotell är fulla. På vintern känns det tvärtom som att du har hittat en exklusiv men märkligt bortglömd plats, där du nästan ensam kan njuta av sällsynt stillhet.

Det är med allt detta i bakhuvudet som vi ger oss i väg en januaridag med siktet inställt på Lysekil, en liten kuststad på norra sidan av inloppet till Gullmarsfjorden. Orten har anor sedan sillperioden på 1500-talet och växte under 1700-talets sillfiske. Förutom fiske har också sjöfart och stenhuggerier tillhört huvudnäringarna. I mitten av 1800-talet började badturismen utvecklas, och vid förra sekelskiftet byggdes ett vackert kallbadhus och många fina badvillor med sprudlande snickarglädje.

Vackra trävillor byggda som badpalats

Det är en av dessa som är vårt mål, med det romantiska namnet Strandflickornas havshotell. Sedan 1990-talet har Åsa Nilsson och Bettina Salesjö drivit hotell i Lysekil, det är de som är Strandflickorna. De har specialiserat sig på gamla vackra trävillor byggda som badpalats vid förra sekelskiftet som har haft varierande öden innan de har tagit över och renoverat. I dag har de tre olika byggnader: vandrarhemmet med hotellet Strandvillan från 1894, Gula villan från 1897 och huvudbyggnaden Strandflickornas havshotell från 1904. När vi efter en lång och snöig resa rullar in framför det söta röda trähuset blir vi mötta utanför i stormen med ett leende och en nyckel. 

– Välkomna! Ni ska inte bo här utan i Havsateljén. Parkera bilen och följ stigen bakom hotellet, ni kan inte missa det.

Sagt och gjort, vi tar väskorna på ryggen och femåringen i handen och går runt knuten på hotellet. Här döljer sig en fin liten uteplats i lä bakom en rejäl granitknalle. Det är upp på berget som stigen går, och vi med. Ju högre upp vi kommer, desto bättre blir utsikten över staden (och desto mer blåser det). Lysekil syns på långt håll i skärgården tack vare sin stora kyrka i granit (Bohusläns största!) som tronar högt uppe på ett berg med sitt 63 meter höga torn. Härifrån syns tydligt hur de gudfruktiga fiskarna byggde sitt stentempel på den högsta punkten i samhället.

Fiskebäckskil syns rakt över fjorden

Så når vi vårt lilla bergs krön och vyerna öppnar sig på riktigt – havet! Till höger är öar och skär strösslade långt ut i Västerhavet, till vänster sträcker sig Gullmarsfjorden in i landet, förbi kallbadhuset och hamnen. Rakt över fjorden syns lilla Fiskebäckskil med sina två marinbiologiska forskningsstationer. Hit går det färja flera gånger om dagen. Nedanför oss sträcker sig en lång trappa ner till vad som ser ut som två moderna sjöbodar, diskret placerade direkt på klipporna med yttre änden vilande på pålar i vattnet. De kallas Husen vid havet – det ena heter Badpaviljongen, det andra Havsateljén.

Femåringen är uppspelt (vi vuxna med för den delen) när vi har kommit ner för trappan och öppnar den insynsskyddande träporten. Bakom öppnar sig ett stort soldäck med egen badtrappa direkt ner i havet. Vi går in i stugan och möts av panoramafönster åt flera håll med vidsträckt havsutsikt. Det är högt i tak med en vacker dubbelsäng i bakdelen och ett sovloft ovanpå. I den inglasade delen med full takhöjd hänger två hängmattestolar som vi genast sätter oss i. Vår sprallige pojke tystnar för ett ögonblick. Hör du? Hängmattorna knarrar som om vi vore på ett fullriggat segelfartyg. Och rakt under oss kluckar havet mot klippan. 

Mysig eftermiddag där vi njuter av havet

Det blir en mysig eftermiddag där vi vuxna sitter tysta och bara njuter av havet, medan den lille klättrat upp till sitt lilla loft med sin legoväska. Då och då dyker en storskarv precis utan fönstret. En bogserbåt tuffar förbi längre ut, den lilla färjan pilar över till Lysekil. Ljuset falnar och fyren tänds. Det står nämligen en liten fyr bara en bit ut i havet och lotsar sjöfarare in till hamnen. Härifrån land lyser den rött, ett långt sken var åttonde sekund. Vi kollar upp den på ett sjökort: Släggabåden. Smaka på namnet – visst känner du en frisk sälta och några toner från Taube sväva i bakgrunden?

LÄS MER: 12 härliga öar på Västkusten

Dags för middag, Vi har i förväg beställt en skaldjursplatå på hotellets restaurang, något som vi har sett fram emot i flera veckor, inte minst Anna, uppväxt som hon är vid havet nära Tylösand. Vi klättrar upp och ner för ”vårt” berg igen och tar verandadörren in till Havshotellets glasade matsal. Levande ljus sprider värme, och på bordet står ett dignande fat med räkor, krabba och massor med stiliga havskräftor, allt färskt och nyss fångat på Västkusten. Det sägs ju alltid att skaldjur smakar bäst på vintern när vattnet är kallt. Vi har inte kunnat hitta vetenskapliga belägg för det, vissa säger att de kommer från tiden före kylskåp när skaldjuren helt enkelt blev dåliga snabbt i sommarvärme. Men när Marko arbetade som skeppare på en undervattenssafaribåt i räkmetropolen Smögen hävdade även de lokala fiskarna och öborna att räkorna smakar bäst på vintern. Och de borde ju veta. 

Skaldjuren smakar gudomligt

Vi är i alla fall lättövertygade – maten smakar gudomligt. De vackra havskräftorna får slinka ner först, Malmöfödde Marko hinner inte riktigt med Annas flinka västkustfingrar och får noga vakta sin andel. Därnäst står räkorna på tur, och här märks verkligen skillnad i skalningstekniken, men till sist får vi vårt lystmäte (ja, lille Gustav har fått egen mat, han har ännu inte förlikat sig med de antennförsedda djurens förträfflighet som föda). Sist blir det dags för krabbhalvorna, här får Anna desto mer när Marko fegar ur och nöjer sig med klorna. Till skaldjuren får vi ett fat med skagenröra, majonnäs, aioli och hovmästarsås – allt mycket gott, ändå lämnar vi sorgligt mycket kvar av det eftersom de färska skaldjuren är så smakrika i sig. Mätta och belåtna återvänder vi till vår ombonade sjöbod. Stormen har bedarrat och stjärnhimlen är magnifik – det bådar gott för morgondagens äventyr. 

Vi vaknar till soluppgången, som förvisso kommer först klockan åtta så här på vintern. Horisonten glöder rött över Fiskebäckskil medan himlen fortfarande är djupblå. Det är alldeles stilla, till och med havet är ganska lugnt. Vi äter frukost i solen i stugan och klär sedan på oss allt vi har med oss, för nu ska vi ut på havet på ostron- och musselsafari! Vi möts i hamnen av Lars Marstone som hälsar oss välkomna, men genast ursäktar att han inte har sin vanliga vackra träskuta Signe med sig, hon ligger infrusen i isen i hemmaviken. Men det är bara vi tre och Lars, så den lilla öppna arbetsbåten fungerar utmärkt. Vi får tjocka sjöoveraller att ta på (Gustav har sin egen overall på sig och får i stället en flytväst) och kastar sedan loss. 

Musslorna tillreds i en stor utomhusgryta

Solen glittrar i vattnet och Lars berättar om verksamheten. Tillsammans med frun Majvor är han lantbrukare och föder upp utrotningshotade lantraser på sin gård som har funnits i familjens ägo sedan 1700-talet. Till gården hör också stora vattenområden, där det finns flera ostronbankar med vilda ostron och där man också odlar blåmusslor. Det är hit vi beger oss med båten. På en kobbe nära både ostron och musslor har de en bod, och här kliver vi i land. Majvor hälsar oss välkomna, och sedan berättar de om odlingarna och hur de använder dykare för att skörda ostronen. Därefter halar de upp korgar ur havet fyllda med levande blåmusslor och både japanska och inhemska ostron. Musslorna tillreds i en stor utomhusgryta medan ostronen öppnas och slukas direkt på klipporna – färskare än så blir det inte! Sedan går vi in i den mycket gulliga sjöboden där en vedkamin värmer gott och blir serverade rykande heta blåmusslor – Gustav får grillad korv. Vilken fin och lärorik utflykt!

Tillbaka på hotellet väntar vad som blir resans höjdpunkt. Vi har bokat bastun och utomhusbubbelpoolen ett par timmar på eftermiddagen. Att glida ner i den 39 grader heta bassängen efter många timmar utomhus på hav och skär är så skönt att vi blir alldeles tysta, och bara ler. Luften är frisk och klar, solen närmar sig horisonten i en gyllene kaskad och trutarna tittar nyfiket på oss från klipporna. Vi har mössa på och sitter länge. Sedan blir det bastu – och vilken bastu! Direkt vid havet, ja nästan ovanpå havet, och med stora höga fönster. Här sitter vi länge och njuter, sedan blir det vinterbad. Stegen går ner i havet precis utanför, så det finns inga ursäkter. Havet sägs hålla fyra-fem grader, friskt är det i alla fall, men också så vidunderligt skönt efteråt att vi hoppar i flera gånger. Tänk att det kan vara så härligt och gott att besöka skärgården på vintern!

LÄS MER: Bästa stoppen på Västkusten