Fjället Akka blev känt genom Selma Lagerlöfs bok "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige"
1 av 2: Fjället Akka blev känt genom Selma Lagerlöfs bok "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige" Foto: Peter Hanneberg
Abiskojåkkas kanjon är unik med sin berggrund av skiffer och Abiskomarmor.
2 av 2: Abiskojåkkas kanjon är unik med sin berggrund av skiffer och Abiskomarmor. Foto: Peter Hanneberg

Höstvandring i Lapplands­fjällens nationalparker

Hösten är fjällens tid. Luften är hög och klar. Eldfängda färger slåss om vandrarens uppmärksam­het. Snön kröner topparna och myggen har blåst bort. Än går det att göra en höstvandring i Lapplandsfjällen.

Från det säregna fjället Skierfe i Sareks nationalpark öppnar sig landets mest spektakulära utsikt. Efter den svettiga stigningen nerifrån Rapadalen över Råtnik överväldigas jag av denna naturgeografiska uppenbarelse. Det suger i magen av höjden, och i själen av skönheten. 

Två meter framför mig är toppen tvärt avhuggen på vertikalen och stupar sjuhundra lodräta meter ned i den vackra avgrunden. På botten fångas Skierfes geologiska dramatik upp mjukt av ett bördigt, platt deltaland kring den behagfullt slingrande älven Rapaätno. Under långliga tider byggdes deltat av sediment och kläddes sedan i en skyddande dräkt av frodig vegetation. 

Just nu byter Rapadalen päls inför vintern. Det är mitten av oktober och den mäktiga dalgången exploderar i höstens färger, från deltat ända till Rapaselet i hjärtat av Sarek. Tre mil björkskog har snört av sina näringsbringande blodkärl till bladen. För att träden ska leva måste bladen dö, men då ska det åtminstone ske med effekten hos ett påkostat fyrverkeri.

Det vattenrika Rapaselet brukar kallas Sareks hjärta. Foto: Peter Hanneberg

Sarek – på spaning efter björn, lo, järv och älg

I lekfulla krumbukter mellan lagunerna skär sig Rapaätnos grumliga serpentiner väg genom den gulröda fjällmarken. I förhållande till storleken på nederbördsområdet är detta Sveriges vattenrikaste älv. Av Sareks hundratal glaciärer avger minst fyrtio sitt smältvatten till älven, som drar med sig tiotusen ton jordpartiklar om dygnet. 

Här frodas den biologiska mångfalden med våra stora däggdjur i topp – björn, lo, järv och älg. Med litet tålamod får vi korn på dem i kikaren från Skierfe. Sarek har unika geologiska, biologiska, hydrologiska, kulturhistoriska och inte minst turistiska skyddsvärden. De ledde till att Sarek inrättades som en av våra nio första nationalparker år 1909. 

Vi har övernattat i Svenska Turistföreningens (STF) stuga i hemmanet Aktse vid sjön Laitaure – porten till Sarek. Båtfärden uppströms Rapaätno gav en fin upplevelse av det unika deltat ända till Nammatj, ”berget i mitten”. Härifrån vandrade vi djupare in i dalen och återvände sedan på över tusen meters höjd via Råtnik och Skierfe.

Från Skierfe fortsätter stigen österut till Kungsleden, sedan är det nära men brant ner till Aktsestugorna. Det här är en rekommendabel första Sarektur, där man bara behöver ha med sig tält och proviant för två dagar och en natt. Sarek saknar fjällstugor och är ingenting för nybörjare, men den här mer begränsade turen kan man våga sig på.

Den spetsiga toppen vid Rapadeltat och sjön Laitaure är Skierfe. Foto: Peter Hanneberg

LÄS MER: Vandringstips: utrustning och förberedelser 

Stora Sjöfallets nationalpark – fjäll och urskog

Vandrar man Kungsleden norrut från Aktse har man en mil till fjällstugan vid sjön Sitojaure, och ytterligare två mil till STF:s fjällstation i Saltoluokta. Den ligger vid Akkajaure på tröskeln till Stora Sjöfallets nationalpark. På andra sidan sjön går bilvägen de sex milen till Ritsem, dit länstrafikbuss 93 kör.

Längs vägen passerar man Vietas och den löjliga rännil som finns kvar av det en gång så imponerande Stora Sjöfallet, som försvann för hundra år sedan i vattenkraftens tecken. Mycket fina urskogar finns bevarade på norra sidan av Ritsemvägen. Vid Ritsem väntar STF:s fjällstuga med utsikt över sjön och fjället Akkas snötäckta hjässa. Akka blev en kär bekant till svenska folket efter Selma Lagerlöfs bok ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige”. 

Fjällurskogen längs Ritsemvägen är värd ett stopp. Foto: Peter Hanneberg

LÄS MER: Magiska upplevelser på tågluff norr om polcirkeln 

Kebnekaise - Sveriges högsta topp

Lappland verkar så stort. Ändå är det bara fyra mil fågelvägen från Akkajaure till Kebnekaise. Här uppe på den konformade toppglaciären med hela Sverige under mig, har jag stått ett antal gånger genom åren. Klara dagar har utblicken kunnat sträcka sig från Sarek i söder till Abisko i norr. Ett cirkelrama med en diameter på tio mil.

Kebnekaisemassivens glaciala former är rika på höga fjäll, djupt skurna u-dalar, glaciärer, moränryggar och blockmarker. På en yta av femhundra kvadratkilometer trängs närmare tvåhundra toppar och femtio glaciärer. Men redan den två mil långa höstvandringen från Nikkaluokta till Kebnekaise fjällstation är en njutning för ögat och själen. Höstpaletten färgar dalgången Ladtjovagges fjällbjörkskog och ripbärsmattor i gult och rött, hela härligheten övervakad av fjällmassiven Tolpagorni, Singitjåkka och Kebnekaise. Nattens pudersnö på bergssidorna och topparna förstärker djupeffekten. Hela vägen har man sällskap av den pratsamma bäcken Ladtjojokk. Väl framme är STF:s fjällstation en välkommen bas för vandringen mot toppen nästa morgon.

Utsikt sju mil mot Kebnemassivet från sjön Kaalasjärvi. Foto: Peter Hanneberg

Abisko – norrsken och Lapporten

Ytterligare fem mil norrut fågelvägen befinner vi oss i Abisko nationalpark vid Torneträsk. Malmbanan till Narvik passerar Abisko, varför vi i princip åker tåg från Stockholms central fram till entrén till Abisko turiststation. Den öppnades med stambanans tillkomst 1903. Vi har en 120-årig turisttradition i Abisko att tacka STF för, men sin allra första fjällstuga invigde STF redan 1888 i Kvikkjokk.

Hotellet med dess hundra rum och en bra restaurang är perfekt som bas för dags­turer. Abisko nationalpark väntar alldeles nära hotellet och snart är man nere vid den vackra älven Abisko­jokk, som skurit sig ner genom den kalkrika skifferberg­grunden. Efter knappt en mils vandring når man jokkens källsjö Abiskojaure. De finaste höstvandringarna görs utmed jokken, som mynnar i Torneträsk. 

Det skulle saknas någonting i Abisko om inte Njulla fanns, kalkfjället med den frodiga blomprakten om somrarna. På vintern tar man stolliften upp för att åka utför, offpist. Här finns STF:s Aurora Sky Station med kafé och plattform för att skåda norrsken, som Abisko sägs vara en ovanligt säker plats för. 

På hösten vandrar man eller tar sittliften upp på Njulla för den kontemplativa utsikten över Torneträsk och bort mot Lapporten, Sveriges mest pedagogiska u-dal. Den har karvats till skolboksperfektion av inlandsisen mellan 1600-metersfjällen Tjuonatjåkka och Nissuntjårro. Man kan också göra en lätt vandring på drygt en mil från turiststationen till Lapporten. 

Lapporten är berömd för sin u-dal som inlandsisen gröpt ur. Foto: Peter Hanneberg

LÄS MER: Sveriges bästa vandringsleder – för nybörjare och proffs 

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Black Friday Rea - 70% rabatt på Allt om Resor! Se erbjudande