Upptäck magnifika Madeira – Atlantens gröna pärla
Vill man njuta av den tropiskt gröna ön Madeira bör man lämna de bekväma hotellen i Funchal och ge sig ut i naturen. Häng med på ett varv runt den spektakulära vulkanön – till sköna badstränder, vandringar längs levador, vattenfall och genom kolsvarta tunnlar upp till öns högsta topp.
På lavastranden i Seixal är det kul att leka i vågorna.Längst österut sträcker sig en svans av karga havsklippor ut i havet till Ponta São Lorenzo. Halva svansen har fin bilväg, men sedan måste man gå, vilket är mycket populärt – den stora parkeringen blir snabbt full. Till slut delas svansen upp i öar med tvärbranta sidor. Här finns öns bästa dykplatser med bland annat många stora havsabborrar, så vana vid dykare att de äter ur händerna.
Naturen här skiljer sig rejält från den frodiga grönska som väntar på resten av ön. Vinden gör att få större växter överlever. Gräs dominerar, kryddat med en och annan seg blomma. Men i vindskyddade lägen finns bland annat långsamväxande drakblodsträd – unika för delar av Marocko och en handfull Atlantöar – däribland Madeira.
Efter en skön vandring här i öst finns inget bättre än Madeiras mysigaste badstrand, Prainha da Caniçal, som dock är lätt att missa då den inte syns från kustvägen. Vi lägger oss högt upp på den svarta lavastranden, omgiven av lika svarta lavaklippor på båda sidor. Två unga vandrare har lagt sig närmare vattnet, men med tidvattnet på väg in och rejäla dyningar som bryter i strandlinjen blir de snart överraskade av en rejäl våg som blöter ner dem och deras badfilt och tvingar dem att ”fly” till en högre position. Att leka i vågorna är kul och havet senhöstvarmt, 23-24 grader (som allra kallast blir det 18 grader i havet runt ön).
Småstaden Caniçal är ett trevligt stopp i närheten, basen för många av öns fiskebåtar. Förr utgick de små, öppna valfångstbåtarna härifrån. I dag är valjakten historia, men de små bunkerlika husen som man kan stöta på längs sydkustens bergssidor används ännu till valspaning. Men nu vägleds inga fångstbåtar därifrån utan ribbåtar och katamaraner med naturintresserade på valskådning. Runt ön finns gott om delfiner, grindvalar och kaskelotter året om, och under vår och höst passerar dessutom flera av havens giganter i dessa vatten – det går till och med att se blåval.
Caniçal har tack vare fiskeflottan några av öns bästa och mest prisvärda fisk- och skaldjursrestauranger. Vi kalasar på musslor, stora räkor och grillad tonfisk på Restaurante Cabresantes uteservering, nersköljt med svalt vin från det portugisiska fastlandet.
När portugiserna slog sig ner på den obebodda ön 1419 valde de att bosätta sig i Machico långt i öster, men det dröjde inte så länge förrän Funchal blev öns huvudort. Machico kan numera stoltsera med Praia da Banda Além – en sandstrand med importerad ljus sand från Sahara, skyddad av en stenpir som gör att inga vågor stör när vi plaskar omkring i eftermiddagssolen.
Generellt sett har nordkusten ostadigare väder och större vågor än sydkusten. Men i Porto da Cruz skiner solen när vi tittar in på Egenhos do Norte, ett i en växande skara destillerier med högre ambitioner än bara den traditionella sprit som lokalborna blandar poncha på. Färdigblandad poncha på flaska är vidrigt – undvik! Men nyblandad, på exempelvis baren Mercearia da Poncha i Funchals gamla stadskärna, kan poncha vara ljuvligt (och farligt) gott – speciellt varianten där sockerrörsspriten mixats med passionsfrukt från ön. På Egenhos do Norte satsar man nu på fatlagrad rom, lätt sötsimmig och smakrik efter åratal på gamla ekfat.
Vill man bada i havet i Porto da Cruz bör man göra det före ponchadrinkarna, för den vackra lavastranden har gott om rundslipade stenar som gör det lite knepigt att komma i. Ofta är vågorna för stora också – då guppar alltid ett gäng surfare en bit ut i väntan på den rätta vågen. Då kan man gå över till småstadens stora poolanläggning med havsvatten. Det är fritt inträde, och vyerna över nordkustens berg ger en illusion av att bada i havet.
Nästa dag kliver vi upp i ottan för en toppbestigning. Dagen är perfekt – inte ett moln syns när vi lämnar motorvägen och tar branta backar upp på bergssluttningen till vägs ände på 1 600 meter. Härifrån är det bara en dryg timmes vandring till toppen av öns högsta berg – Pico Ruivo – men turen förlängs lite av alla fina vyer på vägen, som gjorda för fotostopp medan solen värmer oss trots höjden. Vi följer en stenlagd stig uppåt längs bergssidorna. Efter en knapp timme når vi fjällstugan Casa de Abrigo, och sedan återstår bara tio branta minuter upp till Pico Ruivos topp. Mot slutet tar vinden i så vi vinglar till, men någon minut senare står vi på 1 861 meter med en makalös vy över ön, där de första molnen redan bildas längst i väster medan resten av ön är molnfri.
Molnfritt är det också nästa morgon – men bara på sydkusten. Vi tar genvägen genom den flera kilometer långa biltunneln mellan syd- och nordsidan av ön, och när vi kommer ut i norr är det mulet. Vi når snart småstaden São Vicente, inklämt i en smal grön dal, och fortsätter på en skumpig bergsväg till den unga vingården Quinta do Barbusano. Traditionellt har vinbönderna i São Vicente odlat druvor till Madeira-producenterna på öns sydsida, men här görs enbart vanliga röda, vita och roséviner. Och vi kommer precis när en provning ska börja.
– Nu ska ni få möta mina sex bästa vänner, säger vår vinciceron Leticia Castro och häller upp det första vinet.
Det är ett knalltorrt vitt vin från 2019 med smakinslag av gröna granny smith-äpplen.
– 2006 planterades de första av våra vinstockar här på berget, och 2008 gjorde vi vårt första vin.
Det är friskheten och den väl tilltagna syran som präglar gårdens vita viner, medan de röda inte är lika spännande. Efteråt följer en rundvisning på vinterrasserna, där man har skördat för en månad sedan även om en och annan klase blivit kvar – något som gläder flocken med får som används som ”städare” under rankorna.
När vi på eftermiddagen når den tvärbranta nordkusten stänker det redan lite, men är varmt i luften och havet håller ju sina sköna 23 grader. Så ett dopp bland de inrullande vågorna på den svarta stranden i Seixal är kul. Fast efter att ha hoppat i vågorna i en halvtimme har vi losslitet sjögräs överallt i badkläderna – något som tar en rejäl stund i uteduschen att bli av med.
Det problemet slipper man garanterat vid de häftiga lavabassängerna i Porto Moniz, längst upp i nordväst. Det finns två olika naturliga poolanläggningar. En där det är gratis att bada i bassänger med vassa svarta lavakanter en meter ovanför havsytan och en vid havsnivån med bara en låg mur mellan hav och pool så att inrullande vågor ständigt bryter över kanten. Där är inträdet överkomliga tre euro. Sympatiskt nog har regnmolnen spruckit upp lagom till doppet – vädret skiftar fort på Madeira.
Några timmar senare färdas vi över högplatån Paúl de Serra. Den är helt insvept i moln som dock skingras när vi når branterna ner mot sydkusten. Efter några serpentinkurvor står vi i solskenet och ser hur molnen väller nerför bergssidan i passet mellan högplatån och de allra högsta topparna.
Nästa dag är vädret helt perfekt igen när vi följer med på en gruppvandring längs två olika levador på nordsidan med utgångspunkt från Rabaçal uppe på högplatån Paúl de Serra. Det finns runt 3 000 kilometer av dessa bevattningskanaler – alltid kantade av en stig – som bara finns på Madeira. Vår grupp leds av den rutinerade vandringsguiden Liana Santos, som är ute i bergen med vandrare sex dagar i veckan och som har bra svar på varenda fråga om floran längs levadastigarna:
– Här har vi trädljung, säger hon och pekar på ett fem meter högt träd som ser ut som svensk ljung fast väldigt mycket större.
Sedan visar hon oss liljekonvaljer i trädstorlek, meterhöga blåbärsbuskar och lagerträd, vars aromatiska blad doftar härligt när man smular dem i handen. För 600 år sedan täcktes stora delar av ön av dem, nu finns bara små skyddade bestånd kvar.
– När ni äter espetada sitter ofta såna här lagerblad i ändarna av grillspetten.
Vi börjar på Levada do Risco som leder till ett hundra meter högt vattenfall och fortsätter sedan en längre ner på bergssidan längs Levada das 25 fontes, där vi lunchar vid de 25 källflödena som har gett levadan dess namn. Platsen är magiskt vacker, men friden infinner sig inte riktigt då nästan hundra andra vandrare har valt samma lunchstopp som vi.
Levadorna går ofta i långa tunnlar – den längsta är över fem kilometer - och sista biten på vår dagstur väntar ett 800 meter långt kolsvart hål genom berget. Tack och lov är det väl tilltagen takhöjd, men pannlamporna behövs tills vi når ljuset igen på öns sydsida ovanför småstaden Calheta, där det finns ett utmärkt modernt konstmuseum, men också två av vågbrytare skyddade sandstränder som anlades 2004 med sand från Afrika. Tidvattnet har dock fört bort en del av sanden, vilket inte hindrar en längre simtur med fin vy över gröna berg och de våghalsar som hoppar bungyjump från en lyftkran.
I Funchal finns också en helt okej stenstrand som dock är oskyddad för vågorna och därför bara badbar när vädret är lugnt. I hotellområdet finns dessutom flera badplattformar i betong – både allmänna och hotellditon. Vi hinner med en rad dopp från Next Hotels pir där vi förundras över hur stora skillnader det är mellan hög- och lågvatten – över en meter. I morgon får det dock bli ännu en levadatur i bergen – en riktigt enkel och kort i grupp i det som charterbolaget valt att sälja in som ”Paradisdalen”. Vi ska avsluta den turen med afternoon tea på ett rart litet tehus. Och kanske hittar vi vild jordgubbsguava längs vägen.
RESFAKTA MADEIRA
Resa hit: Det finns inga direktflyg från Stockholm eller Köpenhamn till Madeira, men bland annat Tap Air och Lufthansa flyger till Funchal med en mellanlandning. Alla de stora charterbolagen har resor till Madeira. Färjelinjen till fastlandet har upphört.
Bästa tiden: Året runt. Havet håller somrig badtemperatur från mars till december. Regnskurar förekommer året runt, speciellt i norr.
Tidsskillnad: –1 timme.
Språk: Portugisiska.
Valuta: Euro (EUR).
Prisnivå: Lägre än i Sverige.
Ta dig runt: I Funchal kan man gå eller ta stadsbuss. Vill man se mer av ön är hyrbil smidigast.
Bra att veta: I de flesta städerna kostar det att parkera, och p-plats kan vara krångligt att hitta. Vanligen krävs kontanter i automaterna.
GUIDE MADEIRA
SE & GÖRA
1. Curral das Freiras
Nunnornas dal ligger gömd högt uppe i bergen - inte ens de många piraterna på 1500-talet hittade de öbor som hade tagit sin tillflykt hit. Förr var dalen svår att nå, men nu finns en lång biltunnel genom berget. Bäst är den lodräta vyn över dalen från passet Eira do Serrado - gör gärna en avstickare dit.
2. Mudas
Få turister besöker Museu de Arte Contemporânea där det ligger i en sober modern byggnad på en kulle ovanför badstranden i Calheta. Synd, för konsten är sevärd.
Adress: Estrada Simão Gonçalves Câmara 37, Calheta
3. Manta Diving, Scorpio Madeirat
Madeira saknar korallrev, men här finns dramatiska undervattensklippor, många riktigt stora fiskar och kristallklart hav som aldrig går under 18 grader. Ett dyk från båt kostar runt 400 kronor. Det finns många dykarrangörer, här är två.
ÄTA & DRICKA
4. Il Gallo d’Oro
Boka bord i god tid och räkna med runt 10 000 kronor för två personer under en helkväll med en lång avsmakningsmeny och utsökta viner därtill på denna tvåstjärniga Michelinkrog.
Adress: Estrada Monumental 147, Funchal
5. A Arte do Bolo do Caco
Bolo do caco är Madeiras egna brödkakor. Vill man äta billigt och gott är en sådan fylld med kött, skinka, ost och sallad perfekt - du blir mätt för 40 kronor.
Adress: Rua Dr. Fernão de Ornelas 29, Funchal
6. O Lagar
Espetada, kött grillat på spett, är det mest klassiska i matväg på Madeira. Här gör man den bäst, trots att stället är riggat för stora turistgrupper.
Adress: Estr. João Gonçalves Zarco 478, Câmara de Lobos
SHOPPING & NÖJEN
7. Mercado dos Lavradores
Det här är en av världens finaste saluhallar: lokalodlade tropiska frukter – där många sorter aldrig når Sverige, lokala grönsaker och snittblommor plus blomlökar och skott tar upp merparten av hallen, och här säljs också fina korgarbeten. Fiskavdelningen är sevärd.
Adress: Rua Profetas, Funchal
8. Loja dos Vinhos
Funchal har flera bra vinaffärer för madeiraviner och portugisiskt från fastlandet. Den här är en av de bästa.
Adress: Estrada Monumental 314A, Funchal
BO BRA
9. Savoy Palace
Det stora hotellet i Funchal hör till öns finaste, med en vacker 70-meterspool. Dubbelrum med frukost från 2 500 kronor.
Adress: Av. do Infante 25, Funchal
10. Next
Modernt hotell helt i vitt med avskalad dekor, där den som vill bada i havet har kommit rätt. Dubbelrum från 1 000 kronor.
Adress: Rua Carvalho Araújo 8, Funchal
11. Hotel Costa Linda
Madeiras nordsida har få hotell, men detta i Porto de Cruz är ett bra alternativ. Strax intill finns en stor poolanläggning med fritt inträde och en svart lavastrand där badskor är bra att ha. Dubbel plus frukost för 600 kronor.
Adress: Dr. Abel De Freitas Sitio Casas Proximas, Porto da Cruz
