Öluffa i södra Kroatien – starten går i Dubrovnik

Den grillade fisken som serveras på den lilla hamnrestaurangen på ön Mljet har dragits upp för bara någon timme sedan. Den serveras med fiskaren Nicolas egenpressade olivolja och citroner från hans trädgård. Samt de kroatiska standardtillbehören förstås: mangold och potatis. Vinet kommer också från ön. Alltihop smakar himmelskt, inte bara för att jag har varit ute på långvandring i nationalparken, utan framför allt för att fisken knappast kan komma mer till sin rätt – eller tillagas på ett enklare vis – än så här. Vattnet i viken är kristallklart och ännu ett dopp sätter punkt för min vistelse på Mljet. Jag hoppar på färjan och åker tillbaka till Dubrovnik. 

Bästa Kroatientipset

Att öluffa i vattnen utanför Dubrovnik är mitt bästa Kroatientips. Antingen har man Dubrovnik som bas och gör dagsutflykter till öarna enligt principen ny dag, ny ö. Eller så båtluffar man mellan öarna, och tillbringar också nätterna ute på öarna. Under högsäsong bör man i så fall ha bokat rum i förväg. Fördelen med att stanna över är att när dagsturisterna från fastlandet åker hem för dagen så lägger sig lugnet. Och kanske är det då ön visar sitt rätta jag.

De dyrare turistbåtarna som river av tre öar under en eftermiddag kan man dock strunta i, såvida man inte har väldigt ont om tid. Att stiga i land på en ö tillsammans med hundra andra badsugna turister gör knappast ön rättvisa. Den lokala båten kostar dessutom sällan mer än femtiolappen, och då får man sällskap av både öbor och folk som jobbar i den kroatiska skärgården. 

Lättillgängliga Lokrum

Mest lättillgänglig, men också mest turistisk, är Lokrum. Här hamnar många Dubrovnikturister förr eller senare. Det tar bara en kvart att åka hit, och det går flera båtar i timmen. 

De flesta, både turister och lokalbor, åker hit med badväska och picknick, här finns fina klippbad och tempot är raka motsatsen mot det i Dubrovnik. Ön är ett enda stort naturreservat vilket innebär att man varken får övernatta eller ha med hund. Här kan man lätt hitta en klippa för sig själv, och det är rofyllt att promenera runt i skuggan av tallarna. Ön är så pass liten att man skapar sig en uppfattning om allt som finns att se under loppet av en timme. 

Allt handlar dock inte om natur, det finns några turistattraktioner också. Ett benediktinskt kloster och en botanisk trädgård till exempel. Munkarna lämnade dock klostret för flera hundra år sedan, så småningom köptes det av en österrikisk ärkehertig, Maximilian I, som lät bygga ett sommarpalats. Det var han som tog hit påfåglarna, som än i dag spatserar runt ön, och bidrar till den lite speciella Lokrumstämningen. Knappt någon turist lämnar ön utan att ha fotat fåglarna. 

Den knalligt turkosa lagunen Mrtvo More är också fotogenisk. Namnet betyder ”döda havet”, och många påstår att vattnet i lagunen är lika salt som där. Det är dock en myt. Det är samma vatten som i havet utanför Lokrum, och det leds till lagunen via en underjordisk kanal. 

Lagunen i all ära, men det är klipporna vid havet som lockar flest badgäster. Klipporna är skrovliga snarare än släta, som vanligt i Kroatien är det smart att ha med badskor. Runt hela ön finns dock badstegar så att man lätt kan ta sig i och ur klippbaden. Ett tips är att ta med snorkel och cyklop, också här är vattnet så där klart som det är nästan överallt i Kroatien. 

Tillbakalutade Koločep 

Det tar knappt en halvtimme att åka hit från turisttäta Dubrovnik, men det är som att kliva in i en annan värld. Det finns inga bilar på ön, här tar man sig fram till fots på promenadstigar som slingrar sig genom olivlundar, pinjeskog och ruiner från historiska kyrkor. Här levs livet helt enkelt lite långsammare. 

Koločep tillhör, precis som Lopud, ögruppen Elafiti och här finns ett hundratal bofasta. Öns två små byar Donje Čelo och Gornje Čelo ligger båda vid badvikar. Mellan byarna sträcker sig en tre kilometer lång stig, som liksom är öns pulsåder. Här sker den mesta aktiviteten: turisterna morgonjoggar, tar ljumma kvällspromenader eller är på väg till en restaurang i endera byn. 

Förutom stränderna i byarna finns det gott om undangömda badställen längs med kusten. På den norra sidan ligger de mytomspunna grottorna inklämda mellan bergväggarna, vissa är mer kluriga än andra att ta sig till. ”Blue Cave” är den mest kända, den kan man simma in i. Den som på allvar vill utforska kusten gör rätt i att hyra en kajak. 

När man badat sig trött är det skönt att slå sig ner på någon av serveringarna, beställa en öl och titta ut över havet. En bra start på måltiden är den lufttorkade skinkan, pršut, en nationalrätt som ibland serveras med lokala ostar. Skinkan lufttorkas oftast utomhus, och den salta, friska ”boravinden” bidrar till den aromatiska smaken. 

Det kroatiska köket kan beskrivas som en rustikare variant av det italienska. För den som vill äta lokalt rekommenderas ett besök på en konoba, en traditionell restaurang, som serverar husmanskost. Här är ofta maten som mest vällagad och priserna humana. Fisk, skaldjur, pasta, pizza och en köttbit hittar man nästan alltid på menyn. Klassikern ćevapčići, köttfärsrullar som serveras i lepinjabröd, ett slags pitabröd, tillsammans med grönsaker och ajvar relish, en stark tomat- och paprikaröra, är ett säkert kort. Likaså att prioritera färsk fisk, skaldjur och bläckfisk. 

Badparadiset Lopud

En favoritö, och en riktig badö. Lopud är en av de tre bebodda öarna som ingår i ögruppen Elafitiöarna. Här finns knappt några bilar, däremot golfbilar som används som taxibilar för att transportera turister runt ön. 

Det mesta kretsar runt viken i det lilla fiskeläget. På kajkantens barer sitter turister och lokalbefolkning med en öl i handen och blickar ut över havet. På ön råder ett behagligt lugn. Att vara här är som att flyttas några decennier bakåt i tiden. Folk hälsar artigt, hundar springer lösa, fiskarna fixar tålmodigt med sina nät och på restaurangerna tar sig personalen tid att prata. Dessutom är det otroligt vackert, kombinationen berg och hav är helt enkelt oemotståndlig. 

Lopud är inte större än att man kan ta sig runt till fots. Vissa turister kommer hit just för vandringens skull, och stiger i land med vandringsskor på fötterna och stavar i händerna. Någon ska gå upp till öns högsta punkt och beundra utsikten, en annan ska knata tvärs över ön för att bada på den omtalade sandstranden Šunj. Stranden, strategiskt belägen där färjan lägger till, är höjd till skyarna av såväl turister som turistinformationen. Personligen föredrar jag klippbaden på östsidan. Stenstränderna är ju betydligt vanligare i Kroatien, kanske är det därför den halvmåneformade sandstranden får så mycket uppmärksamhet. Här finns visserligen några sköna tavernor, men det är i fiskeläget som de bästa krogarna ligger. 

Frossa i ostron

Fiskrestaurangen Mandrač sticker ut, här finns de största ostronen och de färskaste musslorna. Den svarta risotton, som har fått sin färg av att kokas med bläcket från bläckfisken, är populär, liksom skaldjurspastan. Hit går jag gärna och äter grillad bläckfisk, dricker lokalt vitt vin och klappar på huskatterna. 

Den här delen av Adriatiska havet är känt för sina ostron och musslor. Är det någonstans man ska passa på att äta fisk och skaldjur så är det här. I viken vid Mali Ston, på fastlandet mitt emot ön Mljet, blandas salt havsvatten med mineralrikt vatten från Neretvafloden och förutsättningarna för att odla musslor och ostron är de allra bästa. Odlingarna förser restaurangerna på öarna, och det känns verkligen lyxigt att beställa ett dussin pinfärska ostron som kostar mindre än ett mål på en snabbmatskedja. 

Lopud, med sitt strategiska läge, var en gång i tiden en mer fartfylld ö. Här fanns flera kyrkor och här bodde sjökaptener som byggde vackra villor och planterade exotiska plantor som de tagit hem från sina resor. Än i dag växer bambu längs promenadvägen, och den botaniska trädgården är värd ett besök.  

Att det kan vara stormigt på Adriatiska havet får jag bevis för när jag besöker just Lopud. Framåt eftermiddagen blåser det upp, och den färja som jag är inbokad på ställs in. Jag hinner börja reka boende innan jag får reda på att den sena kvällsbåten kommer att gå som vanligt. Det är havet som styr livet här ute, om det är för blåsigt ställs färjan in, vilket kan vara bra att tänka på om man till exempel har ett flyg att passa. 

När jag lämnar Lopud har stormen lagt sig, och lanternorna på segelbåtarna lyser återigen ikapp med stjärnorna. Det skrattas och sjungs från olika båtar. Livsnjutarön Lopud visar återigen sitt rätta jag. 

Friluftsmeckat Mljet

Nästan alla säger samma sak: Mljet är Kroatiens vackraste ö. Landskapet är grönt och bergigt, och i mitten av ön breder de terrasserade odlingarna och olivlundarna ut sig. Den västra delen av ön Mljet, nästan en tredjedel av ön, är nationalpark. Här växer stenek och aleppotall, och här finns både endemiska och hotade arter. 

När jag ska beta av Mljets höjdpunkter står regnet som spön i backen. Öarnas geografiska läge mellan trädbevuxna berg och ett gnistrande Adriatiskt hav gör att här kommer rikligt med nederbörd. Regnet blåser visserligen ofta snabbt bort, men ett tips är att packa kläder för alla väder – inte minst bra skor om man ska vandra.  

Jag går på floravandring med en biolog, som också tar turister ut på långvandringar. Det här en ö som lämpar sig ovanligt bra för aktiviteter, det finns massor av möjligheter till kajakpaddling, cykling, vandring, fiske och strapatsrika simturer. 

De två havsvattenfyllda vikarna Malo Jezero och Veliko Jezero (lilla och stora sjön) bildar ett slags naturligt centrum för nationalparken. Folk promenerar längs stigarna i skuggan av pinjeträden. Att hyra en cykel och trampa runt den stora sjön – nio kilometer – är ett rofyllt sätt att uppleva området. 

Benediktinerklostret, på ön Saint Mary i mitten av Veliko Jezero, är en av parkens mest besöka platser, och det är värt att sätta sig på den solcellsdrivna färjan och kryssa över sjön. Odysseus grotta lockar också turister. Grottan går att nå både till fots (rätt brant!) och från vattnet. Enligt grekisk mytologi förliste Odysseus båt längs Mljets södra kust och här, i grottan, fick han tillbringa hela sju år. 

På Mljet har jag ätit några av mina bästa kroatiska måltider. Ta sikte på fisk och lokalt vin säger jag bara. Den hemlagade pastan ”Mljetski makaruli” är också värd att prova. Massor med vitlök, olivolja med riven getost – självklart också den från ön – på toppen. 

Många åker till Mljet över dagen, men tipset är att tillbringa några dagar här. Och den som gillar friluftsliv ska definitivt bo på den västra delen av ön.  

LÄS MER: 4 upplevelser du inte får missa i Kroatien
LÄS MER: Kroatiens 10 bästa resmål – stränder och badorter