Vy över Roms stadskärna med nationalmonumentet Il Vittoriano till vänster i bild och Kapitolium bredvid.
Vy över Roms stadskärna med nationalmonumentet Il Vittoriano till vänster i bild och Kapitolium bredvid. Foto: MASTERLU / GETTY IMAGES/ISTOCKPHOTO

Alla vägar bär till Rom – guide till den eviga staden

Från kejsar Augustus till Måneskin, via Rafael, Michelangelo och ”La dolce vita”. Genom tidevarv och generationer består Roms alldeles särskilda dragningskraft, vare sig det gäller tartufoglass vid Piazza Navona, lyxshopping på Via Condotti eller stilla kontemplation i Peterskyrkan. Allt om Resor tar dig med till den eviga staden.

Madeleine Jostedt Ulrici

Det jag lockas av med Rom är dofterna. Människorna. Vänligheten. Medelhavsblodet i mig gråter efter värme, själen efter gemenskap, mitt hjärta efter helande. Och som genom ett trollslag gör Italien just det: värmer, förenar och helar – varje gång. 

Under antiken var Rom västvärldens självklara mittpunkt. Staden kallades caput mundi – världens huvud. Rom var det fruktade, det hänförande. Härifrån hämtade också det unga USA sina ideal, från senaten till tecknet för dollar – $ som i sestertie, den vanligaste romerska valutan från republiken till imperiets fall. 

Men den som beger sig till Rom i dag kanske snarare lockas av romantiska konnotationer. Filmer som ”Prinsessa på vift” med Audrey Hepburn från 1953, Fellinis ”Det ljuva livet” (”La dolce vita”) från 1960, där Anita Ekberg och Marcello Mastroianni badar i Fontana di Trevi, och ”Lyckan, kärleken och meningen med livet” från 2010 har bidragit till idén om Rom som kärlekens självklara vallfartsort. 

Jag tar in på mitt smått suspekta pensionat med det anspråksfulla namnet Golden Rooms i korsningen mellan Via Sistina och Via Francesco Crispi på höjden strax bakom Spanska trappan, eller Scalinata di Trinità dei Monti som den egentligen heter. Här finns varken skylt eller porttelefon, och jag förväntar mig det värsta när jag mödosamt kämpar mig fyra våningar upp genom det smala trapphuset. Receptionisten med det motsägelsefulla namnet Ilaria – ”den gladlynta” – är svårfunnen och surmulen när hon väl dyker upp. Man skulle kunna tro att man var i Paris och inte i Rom. Mitt rum däremot är mysigt och har en liten hörnbalkong med utsikt i tre väderstreck. Luften är frisk, och pulsen runtom är avslappnad och härlig. Rom lever. Och det gör jag med.

Fontana di Trevi där Anita Ekberg och Marcello Mastroianni badade i filmen ”Det ljuva livet” från 1960. Foto: Madeleine Jostedt Ulrici

Piazza Navona – glass och historia

Ett strövtåg mot Piazza Navona känns självskrivet denna min första kväll i flanerandets epicentrum. Figurerna på Berninis dramatiska barockfontän Fontana dei Quattro Fiumi vänder sig fortfarande i vånda från rivalen Borrominis kyrka Sant’Agnese, legendariska Tre Scalini serverar fortfarande sin dekadenta tartufo – chokladtryffelglass med kola- och körsbärsfyllning – och jag föreställer mig fortfarande hur välmejslade atleter rusade fram till jublet från trettiotusen strupar på den plats som en gång var kejsar Domitianus stadion. Mitt kaffe är helt okej, men min utsikt är vidunderlig. Ljuset är svagt lilarosa över torget, luften är mild, och slacks och ballerinaskor är precis lagom att ha på sig. 

Nästa morgon beger jag mig mot Piazza Barberini några kvarter bort och slår mig ner på ett litet hörnkafé som heter Pepy’s Bar. Himlen är klarblå, och det ser lovande ut med många gäster, schyst solkvot och ett aptitretande utbud av absoluta onyttigheter. Jag får en cornetto – Italiens lite torrare och kletigare motsvarighet till croissanten – och dricker en dubbel espresso med en skvätt mjölk vid sidan av. 

Sockerstinn strosar jag nerför Via del Tritone, en shoppinggata i prisklass medel, och slås av hur det allra mesta jag ser faktiskt är vackert. Enkla små butiker med förhållandevis ödmjuka anspråk på plånboken bjuder på helt unika färgkombinationer och strukturer. Vilka accessoarer, skor och väskor! Namnen är sällan kända, varken på boutiquer eller på designer – men den kreativa fantasin är superb. En kort bit in på Via del Corso når jag Piazza Colonna, där kejsar Marcus Aurelius imponerande kolonn över sina triumfer mot stammarna norr om Donau ståtar framför regeringspalatset Palazzo Chigi. Hippa Trastevere i alla ära, men det är gränderna i myllret runt Pantheon som utgör själva koncentratet av romerskt gemyt. Små trattorior, hantverksbutiker, antikaffärer och glassbarer gästas av välputsade amerikanska mormongrupper, kullerstenströtta turistbebisar i vagn och en och annan tvättäkta romare. En av dem är pappershandlaren Federica Mendaia.

För 20 år sen sade Federica upp sig från sitt jobb som matematiklärare för att satsa på sin passion för pappershantverk. Hon vidareutbildade sig hos flera milanesiska och florentinska mästare och öppnade snart sin lilla butik på Via dell’Orso. 

– Till en början sålde jag mest till vänner, bekantas bekanta och så vidare, skrattar hon. Men nu går det bättre.

På vackra torget Campo dei Fiori säljs blommor och matvaror av högsta kvalitet varje förmiddag sedan 1869. Foto: Madeleine Jostedt Ulrici

Kyrka med klassiska barockmålningar

Med över 700 olika pappersvarianter bara i butiken levererar Legatoria dell’Orso i dag förstklassigt pappershantverk till både privatpersoner och företag över hela världen. Själv investerar jag i tio handhamrade presentpappersark med antika kapitäl och stiliserade venetianska blomrankor. Jag pustar ut med en caffè doppio (dubbel espresso) under blåregnet vid det charmerande lilla torget Largo Febo och kontemplerar nästa mål för dagen: den franska kyrkan San Luigi dei Francesi, som hyser barockmålaren Caravaggios tre mytomspunna Matteus-skildringar. Prick 14.30 väller ett hundratal konstentusiaster in i ett beckmörkt litet sidovalv där man för två euro får lika många minuters ljus över målningarna – och nej, de tar inte kort. Värt besväret? Helt klart. 

Jag stämmer träff med min gamle pojkvän Manolo från Neapel vid Pantheon under kvällen. På långt håll ser jag honom vid östra änden av Piazza della Rotonda, mörklockig i en kamelhårsfärgad kashmirrock, nonchalant hängd över axlarna. Kostymen är liksom skjortan måttsydd i stadens bästa kvarter, och skorna, ”con doppia fibia”, är signerade Ferragamo. Manolo doftar citrus och ser solkysst ut, med några fler grå strån bland lockarna än jag mindes. Han pekar på sin konjaksbruna stickade väst:

– Notera översta och nedersta knappen. De får aldrig vara knäppta, avslöjar Manolo och hänvisar till varje italiensk gentlemans oskrivna lagbok. 

Vi går till bedårande lilla Piazza di Pietra några kvarter bort, där ruinen av kejsar Hadrianus tempel införlivats i 1600-talspalatset som numera hyser Roms handelskammare. Hågen står till takterrassen på Roms äldsta hotell, Hotel Cesàri från 1787 – ett av Manolos favorithäng när han är i staden. Deras trivsamma cocktailbar La Terrazza del Cesàri känns närmast som någons privata trädgård och en uppfriskande Ca Del Bosco Franciacorta Brut Millesimato från 2016 passar perfekt som komplement till vår alltigenom totalromerska upplevelse. Man serverar den hälsosammare romerska pizzavarianten pinsa i lagom eleganta bitar, och vi kompletterar på Manolos inrådan stämningen med en J Hofstatter Meczan Pinot Noir 2020. 

– La prossima volta a Napoli – nästa gång i Neapel, bestämmer vi med en kindpuss och skiljs åt i korsningen mot Via del Lavatore.

Jag blir stående en stund på min balkong och lyssnar till rapsodin av stressade biltutor, glada tillrop, en och annan hes ambulans i fjärran och ilskna vespor som surrar angeläget uppför kullerstensslänterna.

Man betalar numera inträde till Forum Romanum, men för den mindre entusiastiske ruinjägaren duger utsikten från höjderna runtom utmärkt. Foto: Madeleine Jostedt Ulrici

Forum Romanum är bäst i gryningen

Det bästa sättet att uppleva Forum Romanum, Colosseum, Kapitolium, Palatinen och området kring Via dei Fori Imperiali är i gryningen eller i skymningen, då trängseln är minimal. Så duktig är tyvärr inte jag. Det är därför med lättnad som jag under min förmiddagshajk mot antiken stöter på en oas i Galleria Doria Pamphiljs vederkvickande innergård på Via del Corso, där jag pustar ut ett tag tillsammans med några likasinnade. Förutom den paradisiska innergården från renässansen hyser museet en av Europas absolut rikligaste privata barocksamlingar med mästerverk av bland andra Tizian, Rafael, Caravaggio och Bernini men även av Velàsquez och många flamländska mästare. 

Och självklart är Roms digra barock- och renässansrikedomar värda minst en egen dag, även om det allra mesta av stadens planering och arkitektur är intimt sammanvävt över millenniegränserna. När det gäller just antiken kan expeditionen stundtals bli utmanande. För att få en uppfattning om vilket stenröse som faktiskt är vilket är en bra idé att ta sig till en höjd och att slå på telefonens GPS, som ger förvånansvärt detaljerad information även om vissa mycket skrala lämningar. Lite hjälp på traven tar även jag där jag står, uppflugen på toppen av Il Vittoriano – det klassicistiska nationalmonumentet vars överdådiga silhuett föranlett öknamn som Skrivmaskinen, Bröllopstårtan och Lösgommen. Hissen hit upp är väl värd köandet, såvida man inte nöjer sig med Kapitolinska museernas lite lägre takterrass förstås. Colosseum ståtar i slutet av Via dei Fori Imperiali. Kejsar Trajanus kolonn, Titusbågen, det smäckra lilla Vestatemplet – mest välbevarat av alla – här står de allihop. Själv tittar jag gärna närmare på mindre bekanta lämningar – Pompejus curia till exempel, några kvarter österut mot Tibern, som tros vara platsen där Julius Caesar mördades år 44 före Kristus. Området heter i dag Largo di Torre Argentina och är sedan länge minst lika känt för sin kattpopulation. Mette Larsen-Dahl från Köpenhamn bodde i Rom på 1990-talet och har mindre pittoreska minnen av de spinnande romarnas egen helgedom än det vi ser i dag:

– Det var gatukatter överallt, minns hon. Vilda, ofta sjuka, ibland skadade. De åt det som fanns, men om ingen matade dem svalt de.

I dag tar Roms myndigheter hand om matning, vård och inte minst, kastrering av katterna. Ett kommunalt katthem har inrättats i ena änden av ruinområdet och många, till exempel Mette Larsen-Dahl och hennes döttrar Lisa och Klara, har valt att adoptera två katter på distans. 

På andra sidan Tibern skymtar Castel Sant Angelo och Vatikanen i fjärran. Foto: Madeleine Jostedt Ulrici

Kejsar Hadrianus mausoleum

Jag går Via dei Coronari bort, förbi Piazzetta San Simeone och hamnar på sagolika lilla via Tor di Nona, som vetter mot vattnet. Där svänger jag uppför trapporna mot Lungotevere, den milslånga strandpromenaden längs Tibern. Monumentala Castel Sant’Angelo ligger rakt över floden – kejsar Hadrianus mausoleum, tillika skådeplats för slutscenen i Puccinis opera ”Tosca”. Längre västerut skymtar Vatikanen och Peterskyrkans mäktiga kupol mellan platanträdens ljusgröna kronor. Här är jag, mitt i smeten. En promenad härifrån i nordlig riktning tar mig så småningom tillbaka mot Campo Marzio, området runt Spanska trappan. Men på vägen passerar jag Museo Nazionale Romano och inte minst Piazza Augusto Imperatore – kejsar Augustus egna hörn i staden med både fredsmonumentet Ara Pacis och kejsarfamiljens än så länge relativt outforskade mausoleum. Jag går Via Tomacelli österut förbi Legoaffären, i vars skyltfönster en praktfull Legogladiator i naturlig storlek ståtar med draget svärd, och når strax det legendariska shoppingstråket Via dei Condotti. 

Framme vid Piazza di Spagna drar jag mig till minnes att filmen ”The talented mr Ripley” från 1999 till stor del utspelades just här. Jag spanar efter Caffè Dinelli och läderhandeln där Tom Ripley får sin plånbok präglad med Dickie Greenleafs initialer, men inget av dem finns. Det närmaste jag kommer 1950-talets Rom är anrika Babington’s Tea Rooms, dit jag beger mig för ett mycket oitalienskt men likafullt välgörande afternoon tea. 

Måndag morgon är det 20 grader och vindstilla. En skjortklänning i bomull, tunna lågskor och på agendan: il farniente. Att göra absolut ingenting alls - även det en högst italiensk konst att visa respekt och vördnad. I min tolkning innefattar det en sväng till blomstermarknaden på Campo dei Fiori med lunch på trevliga Ristorante Virgilio, en obligatorisk visit till intilliggande Palazzo Farnese där Heliga Birgitta levde och dog på 1300-talet, minst en Malaga-gelato hos legendariska Giolitti på via Uffici del Vicario och en längre stunds hattprovning på legendariska Borsalino. När jag blir törstig dricker jag ur en offentlig drickfontän – en nasone – av samma vatten som har runnit genom samma akvedukter sedan de byggdes för två tusen år sen. S.P.Q.R., står det på fontänen – ”Senatus populusque romanus”, vilket betyder ”(tillhör) senaten och det romerska folket”. På latin – inte på italienska. Att man har en stark relation till sin historia i Rom känns som något av en underdrift. 

Jag tar siesta och funderar över staden. Hur allting här känns mer. Hur solen värmer på en annan nivå, hur tanken känns närvarande och takten mer sävlig. Hur mina axlar åker ner en halv decimeter och bröstkorgen vidgas några liter till. Hur Italien kort sagt är medicin för själen, som min mamma lärde mig tidigt. Det måste vara någonting här som lever kvar av imperium och storhet.  

I en förort som jag inte känner till, förbi den berömda kyrkan San Giovanni Fuori le Mura men före Mussolinis nationalmonument Colosseo Quadrato, hamnar jag i en bilkö på väg mot flygplatsen. Folk ser ut som folk mest – trötta efter jobbet, mitt i vardagsbestyr och livspussel precis som hemma. Men plötsligt får jag se något som jag bara kan tänka mig händer i Rom. En ovan klottrare har skrivit på en putsad vägg bredvid det lokala gatuköket, intill en samling kvarterssoptunnor i plast. Det är skeva svarta bokstäver, målade med färg som rinner. 

Och det står ”Pensa poetico”. Tänk poetiskt. 

Små mysiga trattorior finns det gott om i Rom. Här ska man enligt skylten slå sig ner för att äta och drömma - "Per mangiare e sognare". Foto: Madeleine Jostedt Ulrici

RESA HIT: ROM

Resa hit: Norwegian och SAS flyger dagligen från Arlanda och Köpenhamn. Tåg via Hamburg, Basel och Milano (minst tre byten).

Bästa tiden: Vår och höst! Undvik sommaren, som är väldigt het, och vintern, som är kall och regnig.

Tidsskillnad: Ingen.

Språk: Italienska.

Valuta: Euro (EUR).

Prisnivå: Billigare än Stockholm, index 80 på Forex weekendindex (Stockholm 100).

Ta dig runt: Till fots i innerstaden, annars kollektivtrafik. Att åka bil är en mardröm i Rom.

Bra att veta: Var beredd på att betala kontant, särskilt på marknader och i mindre affärer.

Läs mer: turismoroma.it/en

Bok: ”Da Vinci-koden” av Dan Brown.

Imponerande Pantheon var först ett tempel till alla Roms gudar men omdanades till kyrka på 600-talet. Den nuvarande byggnaden har varit i kontinuerligt bruk sedan 100-talet e Kr. Foto: Madeleine Jostedt Ulrici

GUIDE: 10 TIPS TILL ROM

SE & GÖRA

1. Forum Romanum och Kapitolinska museerna 

Ruinerna efter romarrikets absoluta maktcentrum tillsammans med Michelangelos överjordiska arkitektur lockar miljoner besökare från hela världen varje år. Bästa utsikten får du från toppen av Il Vittoriano på Piazza Venezia. På Kapitolinska museerna finns många av antikens viktigaste konstföremål som Marcus Aurelius ryttarstaty, ”Döende gallern” och ”Kapitolinska varginnan”.
Mer info: museicapitolini.org/en 

Kapitolinska varginnan, som enligt myten diade de övergivna gossebarnen Romulus och Remus. Romulus blev sedermera Roms grundare. Foto: Madeleine Jostedt Ulrici

2. Gränderna runt Pantheon

Många talar om Trastevere som den gemytligaste delen av Rom, men det är i gränderna kring Pantheon som du hittar de riktiga guldkornen. Missa inte glaskonsten på Via dei Coronari eller legendariska parfymeriet Campo Marzio 70 vid Piazza della Rotonda. Piazzetta San Simeone eller Largo Febo är perfekta för en caffè doppio. Varenda kyrka hyser odödlig konst, och arkitekturen är otrolig.
Adress: Runt Pantheon och Piazza della Rotonda

3. Villa Borghese

Ett av stadens största grönområden med skuggiga gläntor, vackra fontäner och ett av Italiens främsta konstgallerier, tack vare den konstsamlande 1600-talskardinalen Scipione Borghese, som var mecenat åt bland andra Caravaggio och Bernini. Ta en roddtur på den konstgjorda sjön, åk inlines eller hyr en cykel för att komma bort från stimmet i city.
Adress: Via Pietro Raimondi
Mer info: villaborgheseroma.it 

ÄTA & DRICKA

4. Tre Scalini

Äkta romersk gourmetkultur sedan 1815 med oslagbar utsikt över Berninis Fontana dei Quattro Fiumi (Fyrflodsfontänen), och hans rival Borrominis kyrka Sant’Agnese in Agone mittemot. Tre Scalini är både kafé och restaurang. Utmärkt vinlista, bra kött, härlig pasta. Deras legendariska dessert il tartufo består av ett hårt chokladskal, chokladtryffelglass med kola- och körsbärsfyllning samt en spritsad topp av vispad grädde.
Adress:  Piazza Navona, 28
Mer info: ristorantetrescalini.it 

5. Giolitti

Till anrika gelaterian Giolitti ett stenkast från Pantheon kommer ministrar, senatorer, internationella dignitärer och helt vanliga romare. Sedan 1900 har Giolitti frestat läckergommar i alla åldrar med sina över 100 sorters hantverksmässig glass, helt utan tillsatser. Testa pistasch, stracciatella eller malaga – ungefär som romrussin men bättre!
Adress: Via Uffici del Vicario, 40
Mer info: giolitti.it 

6. Babington’s Tea Rooms

1893 investerade två unga kvinnor, Isabel Cargill och Anna Maria Babington, sin samlade förmögenhet på 100 pund i det som skulle bli Babington’s Tea Rooms. Alldeles intill Spanska trappan och Keats & Shelley Memorial House erbjuder denna oas av brittiskt lugn hundratalet tesorter, scones och övriga obligatorier. Stängt på tisdagar.
Adress: Piazza di Spagna 23–25
Mer info: babingtons.com/en 

BO BRA

7. Hotel Hassler Roma

Diskret, exklusivt, mitt i smeten och med en Michelin-restaurang på taket. Hotel Hassler är i schweizisk ägo sedan 1921 och räknas som ett av världens absolut mest exklusiva hotell. Känt för sin elegans och ojämförliga service är det hit man kommer om man vill verka men inte synas. Guldläge och fullständigt spektakulär takterrass. Dubbelrum från 8 300 kronor.
Adress: Piazza Trinità dei Monti, 6
Mer info: hotelhasslerroma.com 

Spanska trappan med Hotel Hassler. Villa Medici högst upp till höger. Foto: Madeleine Jostedt Ulrici

8. Antico Albergo del Sole al Pantheon

Ett av Roms äldsta hotell med absolut toppenläge invid Pantheon, nu fyrstjärnigt boutiquehotell. Rummen är utspridda i tre olika byggnader, alla med fantastisk utsikt över helgedomen. Intim atmosfär och lugn stämning trots ringlande turistköer och tiotalet livliga serveringar utanför. Dubbelrum från 2 800 kronor
Adress: Piazza della Rotonda, 63
Mer info: hotelsolealpantheon.com/en/index 

SHOPPING & NÖJEN

9. Unika boutiquer

Italienarnas känsla för färg, form, struktur och kvalitet är överlägsen det mesta. Fall inte för märkena du redan känner till – låt dig överraskas av Roms prisvärda doldisboutiquer utan kända namn eller designer. Det är här du hittar guldkornen, från fantastiska lädervaror till exklusiva couture-nummer. Några exempel är Alessandra Giannetti, Dan Roma/Donna och G Clover-väskor. 

10. Borsalino

Vid sidan av Stetson är Borsalino världens i särklass främsta hattmärke med butiker över hela världen och ett kundregister som får de flesta att blekna. Ingrid Bergman och Humphrey Bogart bär Borsalino-hattar i ”Casablanca” från 1942, men huset grundades redan 1857. Finns både på Via Sistina och Piazza del Popolo, och utbudet är lika utomordentligt för dam som för herr.
Adress: Via Sistina, 58  
Mer info: borsalino.com/en/boutiques 

Legendariska Borsalino är ett av världens exklusivaste hattmärken. Ingrid Bergman och Humphrey Bogart bar Borsalino i filmen ”Casablanca” 1942. Foto: Madeleine Jostedt Ulrici

LÄS MER: Romantiska Rom – så maxar du din weekend
LÄS MER: 10 bästa hotellen i Rom – perfekt för en weekend
LÄS MER: Upptäck Venedigs öar – i Hemingways fotspår